Del 24 i Gudasagan om Aila

Alltid är det något

Aila var så glad av att få se sin förstfödda bli bortgift med en bra man.

Alla såg hur det strålade extra mycket omkring Leca och Solmo under alla tre bröllopsdagar. 

Nu skulle de lämna detta läger för att flytta till Galos läger.

Aila känner sig sorgsen men är ändå glad för sin dotters skull. Hur kan känslor vara så?

Aila inser att bandet mellan mor och dotter är starkt och kommer alltid att vara starkt. Leca lever, är frisk och duktig. Snart kommer Aila att vara mormor och en individ till att älska.

Så rik jag är som har tre barn kvar plus min kära Zando. Inte kan jag sitta och misströsta när vi har det så bra.

Alla i lägret vinkar och skrattar när Leca och Solmo drar iväg med bröllopssakerna lastade på två renar.

Ailas tårar rinner och rinner samtidigt som hon ler. Zando tar tag i Aila och viskar i hennes öra att han vill njuta med henne.

Aila strålar upp och tar Zandos hand och de springer över mossa och sten.

Slänger sig ned och känner för en snabb njutning. Sedan blir det en långsam och mycket intensiv njutning.

Solen smeker deras steniga och vackra kroppar.

De ligger tätt intill varandra och njuter av de stora vidderna.

Aila, lämna mig aldrig säger Zando.

Aila rycker tiil men fogar sina ord. Vi är tillsammans var vi än är. Himmel eller jord spelar ingen roll. Eller hur kära make?

Zando rullar över så att han ligga på sidan och se Aila rakt in i hennes ögon och säger att utan dig vill jag inte leva.

Aila rullar runt och lägger sig på Zando och kysser honom tyst och hungrigt.

Zando och Aila kommer gåendes till lägret hand i hand. Alla ler för de förstår vad de har sysslat med.

Lama vill prata med dem båda. Så alla tre går bort en bit från lägret.

Jag ska ge mig av på en längre resa. Har fått budskap om det av gudarna. Jag har fått din stav mor och med den i handen är jag skyddad.

Det är som allt syre tog slut för Aila. Inte ett barn till som lämnar.

Aila tar sig för hjärtat. Lama skyndar sig fram för att lägga hennes medicin under tungan.

Zando står helt chockad och ser på. Säger sen med fasa i rösten; "Aila vad är det?"

Solmo berättar under tiden som Aila blir bra igen.

Varför har du inte berättat Aila? Du som alltid säger att sanningen är bäst?

Älskar dig och barnen så mycket att jag kunde inte förmå mig att säga något.

Zando är på väg att säga något då Solmo avbryter honom.

Far kom och lär dig hur denna växt ser ut och hur du ska krossa växten plus hur stor mängd du ska lägga under mors tunga.

Zando gör som sin son säger. Tigandes går de tillbaka till lägret.

@ Ljusletaren 

18 januari 2020

Del 23 i Gudasagan om Aila

Onda ögat

Snabbast på fötter var Zando. Han kom som en projektil mot Galo där han sprang från lägret. Zando tog tag i Galo och slängde honom i backen. Skulle just stöta sin dolk i honom när hans son Solmo dök upp och bad för hans fars liv.

Vet du hur mycket ont din far har gjort mot Lecas mamma?

Ja, jag är uppväxt med Aila och min fars ilska över henne. Jag vet också att han är svart i sin själ men jag tror på godhet så snälla döda honom inte. 

Solmo tar staven från Galo och stöter tre gånger i backen. Ingenting händer mer än att Galo nästan har slingrat sig ur Zandos grepp.

I sista sekund kommer Lama springandes och rycker till sig staven från Solmo. Stöter tre gånger i backen.

Änglar ställer sig runt Galo och Zando. En ängel lyfter bort Zando.

Alla änglar står nu runt Galo. 

Ett stort ljussken från himlen når Galos hjärta. Alla ser på med spänning. Vad ska hända?

Svart mörk massa strålar upp i ljuset och ersätts med varmt rött och friskt blod.

Strax är världen som den var för en stund sedan. Enda skillnaden är Galo.

Han slänger sig på knä nedanför Lama. Ber och gråter och säger förlåt, förlåt.

Ställ dig upp säger Lama. Nu återvänder du och din son med oss till vårt läger

Aila har känt av att någonting har hänt men vad?

Snart är alla tillbaka. Redan på långt håll ser Aila att Galo är förändrad. Aila säger därför till sin grupp; "Gå inte till anfall för något bra har hänt." Alla tittar på Aila men gör som hon säger.

Galo vet inte hur han ska gottgöra Aila när han kommer fram, men han börjar med att kyssa hennes fötter.

Ställ dig upp säger Aila. Godhet ska med godhet belönas.

Du ska få äran att få min intelligenta dotter till ditt läger via giftermål med din son Solmo.

Bröllopet ska hållas i mitt läger. Du och andra män från din grupp ska bygga upp vår kåta plus bygga en stor kåta där alla bröllopsgäster kan rymmas.

Leca tittar på Solmo och Solmo tittar på Leca. Man nästan ser gnistorna som slås ihop mellan de två.

Galo bugar och tackar och lovar att göra som Aila säger.

Bege er nu hem och berätta allt och kom tillbaka med arbetsföra människor säger Aila. 

Lama kan du komma med mig fortsätter Aila att säga?

Mor och son drar iväg till fjälltoppen för att tillsammans be tacksamhetens bön

Aila säger på hemvägen till Lama att nu har du ett stort ansvar att bära och jag finns alltid vid din sida. Dessutom så har du Leca att bistå dig med mycket inom hälsa och sjukdomar.

Aila tar sig för bröstet. Sjunker ned på knä.

Lama tar genast fram den krossade medicinen ur sin läkeväska. Lägger medicinen under sin mors tunga.

Inte ett ord om detta till någon. Lovar du mig det Lama?

Men du blev ju botad från det onda ögat?

Ja, det blev jag men hjärtat fick en svår skada. Jag ska göra allt i min makt för att få vara med på Lecas bröllop. Lovar du att ingenting säga? 

Lama svarar med tårar i sina ögon;"Ja, mamma."

Förberedelserna inför bröllopet kan börja.

@ Ljusletaren 

17 januari 2020

Del 22 i Gudasagan om Aila

Sjuk


Aila står bredvid Leca och tittar förvånat på den person som går bredvid Solmo. Det kan inte vara möjligt att hon ska träffa på denna man igen?

Strax är Solmo framme och ska börja presentera sin far för Aila och Zando. Galo säger inte ett ord men hånskrattar och ser på Aila. Säger sen; ”Jag trodde inte på denna lyckoträff när min son Solmo kom och berättade att han var kär i en flicka vars mor heter Aila.”

Aila ryser av obehag.

Galo fortsätter; ”Inbilla dig inte att min son ska få gifta sig med din dotter. Du Aila har skapat så mycket oreda i mitt liv och det ska du allt vackert få sona för.”

Galo mumlar tyst ord som ger olust till alla förutom till honom själv.

Aila tar sig snabbt för hjärtat som nu slår vansinnigt fort. Hon böjer sig fram för smärtan är olidlig.

Snabb som en vessla tar Galo hennes stav och fort försvinner, far och son.

Olma ropar på Leca och Lama att hämta allas läkeväskor och även Ailas. Snabbt får de fram Hagtorn som hjälper mot hjärtklappning. Aila kan andas mycket lättare och försöker ställa sig upp.

Olma fortsätter med att säga har vi kvar något av fingerborgsblomman?

Leca svarar att vi har lite kvar.

Olma ber att få av den blomman. Stoppar i lite under Ailas tunga.

Nu kan Aila stå upp igen. Färgen är tillbaka i hennes ansikte.

Olma säger återigen att det är tur att det är rätt årstid för nu barn ska ni få gå iväg för att plocka mera av denna växt. Galo har gett sitt onda öga till er mor i hämnd.

Leca och Lama skyndar sig iväg för att leta reda på mer av fingerborgsblomman.

Zando är helt utan ord. Vill bära in Aila in i kåtan men Aila skrattar och säger att hon kan gå själv.

Väl inne i kåtan så berättar Aila för alla om Galo och hur de måste vara på sin vakt för honom. Synd att han fick tag i min stav säger Aila. Vi får hoppas på mina kunskaper om allt, ska hjälpa mig att befria mig från honom?

Aila ber Zando göra upp en eld i kokgropen. Ber sen Olma att lägga på örter som ska få Aila att sväva bort i sitt inre för att få sakkunnig hjälp.

Aila möter på alla sina nära och kära i det undermedvetna. Hon slussas port för port ned till urmodern. Äntligen är hon framme. Aila lägger fram sitt problem.

Urmodern svarar att det är endast du Aila som har kraften i din stav. När din tid är ute så går gåvan vidare till något av dina barn. Det du nu kan göra är att ta emot några av mina kunskaper. Sedan ska du åter sätta dig i trans på fjälltoppen där du brukar vara. Gudarna har svaret.

Aila återvänder till de sina i lappkåtan. Säger till Zando att hon måste bege sig till fjället för vidare samtal. Både Olma och Zando tvingar med henne det sista av fingerborgsblomman.

När Aila är nästan framme vid sin fjälltopp ramlar hon omkull. Hjärtat känns som att det håller på spricka av all värk.

Aila försöker nå sin läkeväska men hon orkar inte få fatt på väskan. Aila sjunker alltmera bort i ett stort och välkomnande mörker.

Det är lockande att gå rakt in i ljuset men Aila vägrar att ge sig än. Hon söker och söker i det totala mörkret efter hjälp.

Just då bänder någon upp hennes mun och lägger fingerborgsblomman under hennes tunga. Hon hör hur Lama nästan skriker att hon ska krossa växten med sina tänder.

Med sina sista krafter krossar Aila växten. Lama står böjd över henne med tårfyllda ögon. Aila ler mot honom. Strax är hon så stark att hon kan resa sig upp.

Hur visste du säger Aila till Lama? Gudarna pratade till mig och inom mig. Jag sprang för allt det jag kunde till dig.

Tack älskade son säger Aila till Lama.

Nu måste du följa med mig på en resa till gudarna. Ta med läkeväskan i fall vi inte når fram och Galos onda öga ställer till det igen.

Mor och son sitter på fjället i djup koncentration. De märker inte hur två stora änglar har fällt ut sina vingar runt dem båda.

De går in i ljuset och möter båda tillsammans den högste. Aila; ”Du måste avsäga dig din gåva för att bli räddad. I och med att inte Leca är med er så får Lama denna gåva.”

Lama faller ned på knä och kysser den högstes fötter. Sjunger med änglarna i deras änglalika kör. Res på dig Lama och res tillbaka med din mor. Även om hon inte har gåvan kvar finns det mycket att lära för dig ifrån henne.

Så frisk jag känner mig tänker Aila. Allt är ljust och lätt. Än har jag många år kvar att leva tänker Aila. Lama behöver mig och jag har mycket att berätta för honom som ingen annan vet. Han är ung men väldigt klok och eftertänksam tänker Aila. Leca kommer att bli en bra elev som kommer att stå säkert vid sin brors sida tänker Aila.

Snart är de båda hemma i lägret igen. Zando suckar av glädje när han ser hur frisk hans Aila är. Märker allvaret bakom Lamas ögon. Zando är säker på att han snart ska få veta varför?

Även Leca har kommit tillbaka med sin läkeväska fylld med fingerborgsblomman och andra viktiga växter.

Leca gråter sig till sömns efter Solmo. Drömmer konstiga drömmar om hans konstiga pappa. Ser i drömmen att det brinner. Känner till och med rökdoften. Vaknar upp och ser att det brinner i deras kåta.

Leca skriker att det brinner och ni måste vakna. Alla skyndar sig ut i sista sekunden. Någon i lägret har sett en man smyga från deras kåta. Kan det ha varit Galo?


© Ljusletaren

14 februari 2020

Del 21 i Gudasagan om Aila

Äntligen hemma


Ljuset bländar alla. Det sticker i ögonen och ögon tåras. Hela gruppen måste vända om för detta med att gå in i ljuset är de inte alls beredda på.

När de vänder åter så ser de en helt drömlik plats. Aila nästan snyftar av lycka för de är åter i hennes härliga fjällmiljö.

Aila kan inte se sig mätt på fjällen, himlen, snön och de kristallklara bäckarna. Kvidde vitt låter det överallt. Solen skiner och välkomnar Aila och hennes grupp av människor.

Nu är Aila i sitt esse. Ber männen ta med pilbågarna för nu ska några renar skjutas. Sedan ska det lagas mat, beredas skinn. Allt ska tas tillvara på för utav senor kan man göra mycket.

Det är en snäll och mild vår som mötte gruppen. Till deras lycka har de hittat grånade bräder för att sätta upp några kåtor. Än finns inget skinn att lägga över men om de tätar med mossa så slipper de det värsta draget.

Nu lagas det mat i varje kokgrop som finns i varje kåta. Det doftar aromatiskt av kryddor och kött. Alla är mätta och trygga. Det är bara några som klagar på ljuset. De är inte vana med ljusa kvällar. Vissa sitter bara ute och insuper denna vackra miljö.

Aila känner att hon måste gå ifrån allt. Sätter sig på en sten högt uppe på fjället. Faller i trans och ser att hennes lilla grupp kommer att växa ännu mera. Ser något dolt och svart långt där borta i sin trans. Får inte fatt på det. Varje gång hon närmar sig det svarta så hoppar det undan. Aila försöker igen att ta fatt det men det går inte. Hon får nöja sig med allt det ljusa hon ser. När den dagen är inne för att möta det svarta kanske hon har kommit på något råd för att skingra bort det?

Aila är åter i verkligheten och hör hur hennes barn skrattar. Det är pärlande skratt som får Ailas hjärta att svälla av stolthet. Tänk att hon är hemma i sin värld igen. Aila vet inte hur hon ska lyckas tacka gudarna för det.

Aila hör steg och Zando kommer fram till henne. Han lyser av manlighet. Zando lyfter upp Aila och snurrar runt med henne. Skrattar och blåser på henne. Aila ser hur han vill ha henne men först ska de göra en sak tillsammans.

Aila skär ett litet snitt i sin handled och ber Zando göra samma. Sedan beblandar de sina blod för att visa att de för alltid kommer att höra ihop.

Barnskratten kommer närmre och närmre. Aila och Zando tittar på varandra och skrattar. Zando säger att där försvann vår njutning. Aila svarar att vi kan gå hit i natt då barnen har somnat.

Aila ber Leca och Sali ska följa med henne och Doza och Lama får följa med Zando. Båda föräldrarna har påbörjat sin utbildning för sina barn.

Leca har verkligen lätt för att lära tänker Aila och det är hon som ska få min gåva att gå i arv via sina egna barn. Sali tänker mest på jakt.

Zando har berättat för Aila att Doza visar upp goda anlag för att bli en bra jägare. Lama är väldigt försjunken i tankar. Tittar och undersöker allt

Aila ropar på Zando och han stannar upp. Kan jag få med mig Lama och du tar med dig Sali? Men givetvis. Det blir nog mer än bra säger Zando.

Båda barnen byter skyndsamt plats hos sina föräldrar. Leca tar Lama i handen. Börjar förklara det hon kan. Sen säger hon:” Mamma; Lama måste också få en egen väska”. Så klart säger Aila men inte idag.”

Tänk så bra det kan bli tänker Aila. Varje barn är på rätt plats för att lära.

Ett helt år har gått. Aila har skyddat sig med örter för njuta vill hon men inga barn än på ett tag. Lägret har växt från att vara omkring tjugo personer till att de numera är trettiofem stycken.

Leca är en vacker ung dam i sin första knoppande blomning. Snart är det dags för hennes månblod att börjar rinna ur hennes kropp. Aila har sett hur de unga männen i lägret har börjat se längtansfullt på hennes vackra dotter. Zando har också sett det och de måste göra ett rådslag han och Aila för att skydda Leca från de unga männen.

Aila ber Leca komma med henne upp till fjället. Där sitter de på en varsin sten. Aila försöker förklara kärlekens konst på ett bra sätt utan att skrämma Leca.

Nu har Leca blivit till en kvinna när hennes månblod har börjat rinna.

Sommaren är kort, ljus och härlig. Allt går i sin gilla gång i detta läger. Aila och Zando vaktar på Leca så fort de har chansen.

Leca är mogen för att möta kärleken. Hon har smitit ut under ljusa sommarnätter. Gått långt för att få vara i fred med längtande tankar. Badat i fjällsjön. Legat naken på klipporna och låtit solen torka henne.

Vad Leca inte vet är att en ung man har studerat henne.

Nu har höstmörkret börjat komma och Leca sitter ensam och naken på en klippa. Hon hör inte stegen som smyger fram.

Hjärtat slår volter när hon ser en ung man titta fascinerat på henne. Leca känner en åtrå stiga upp i hennes kropp. Hon vill men törs inte röra sig.

Den unga mannen säger hest att han heter Solmo. Jag heter Leca säger Leca helt oblygt. Vad du är vacker säger Solmo. Jag har sett dig på avstånd hela sommaren.

Det luktar och doftar av ung kärlek.

Då plötsligt kommer Aila och Zando fram. Klä på dig Leca säger Zando hårt.

Aila drar sen iväg med sin dotter och Zando förhör den unga mannen. Zando blir förlägen och ber om ursäkt då han får höra Solmos berättelse. Förstår att detta är en ung man som inte vill tvinga sig på någon flicka.

Kom gärna ned till vårt läger någon dag för jag ser att du och Leca har fattat ett tycke för varandra. Solmo nickar och går iväg.

Leca får förmaningar av Aila. Fast när Aila hör Zandos berättelse om Solmo blir hon återigen mjuk och förstående mot sin förstfödda vackra dotter.

Leca blir strålande glad när Zando berättar att Solmo ska besöka henne i lägret. Flickan sover och drömmer om mannen som hon vill ge sin njutning till.

Dagen efter är Solmo på väg in till lägret.

Lecas hjärta slår volter av lycka.

Men vem har han med sig?


© Ljusletaren

13 januari 2020

Del 20 i Gudasagan om Aila

Inte bara en fara


Båtvirket har börjat rämna. Vatten har börjat sippra in. Människorna sitter på däck och försöker att hålla fast sig så gott det går i stormen.

Zando har knutit fast deras barn intill sig själv. Många har följt hans exempel.

Var är hjälpen tänker Aila?

Det enda hon hör är stormen och vågorna och knaket från båtvirket.

Aila faller på knä och ber och ber. Ljuset omsluter henne. Alla tittar förvånat på Aila.

Aila ställer sig upp och tar med sin stav. Går fram till fören på båten. Kliver upp på relingen. Zando vill resa sig upp för att rädda Aila men det går inte när alla deras barn sitter fastkedjade i honom.

Regnet piskar Aila i ansiktet. Hon är när att ramla. Nu tar hon upp sin stav. Pekar med den i den färdriktning de ska till. Mumlar ord på ett språk som hon själv bara förstår. Vattnet delar på sig. Det finns en väg för dem alla ut ur denna båt som nu har slagits sönder.

Aila är mörk i ansiktet av ansträngning men ropar; ”Lossa på repen och följ mig när jag hoppar ned från båten. Några vuxna får hoppa först för att sen kunna ta emot allas barn.

Snart går det en förskrämd grupp efter Aila på vägen. Havet finns på båda sidor om dem. Aila ropar igen; ”Vad ni än gör så vänd er inte om.”

Aila vet att havet förbinds återigen när de har gått en bit. Skulle alla se det så skulle de bli ännu räddare.

Barnen har börjat knota för att det är så långt att gå. De vuxna turas om att bära barnen så att de slipper gå.

De har gått från tidig morgon till sen kväll men nu är de framme på land. När den sista personen kliver i land hör det ett stort gurgel när havet blev helt igen.

Vi måste be och tacka säger Aila.

Alla mumlar tacksamhetsbönen och sträcker upp händerna i skyn i alla väderriktningar.

Människor springer mycket förfärade mot Aila och hennes grupp av människor. Vi såg vad som hände och vi tror knappast våra ögon men här står ni alla. Ni är räddade.

Kom upp till vår stora trälada. Där finns mat och värme och trygghet. Vi har till och med små avdelningar för gäster.

Det luktar gott i den stora träladan. Fort visas de till det långa träbordet. Snart är det fyllt av skålar och goda drycker.

Aila ställer sig upp och säger till sin grupp av människor att inte äta för mycket. Dela upp maten i flera omgångar. Magen kan annars protestera.

Kvinnorna i träladan vill visa var alla kan sova. Olma tar med sig Leca, Sali, Doza och Lama. Andra mammor tar sina barn i hand och följer efter Olma.

Mörkt, rent och varmt är det i sovsalen. Varje rum har en trävägg emellan sig. Ett skynke är uppsatt för att slippa insyn.

Nu sover barnen gott och tryggt. Kvinnorna går tillbaka till det stora rummet där de satt och åt. Där brinner en skön brasa.

Alla vill veta om deras äventyr men Aila frågar om hon får vänta till i morgon med att berätta allt. Hon och hennes grupp av människor är mycket trötta.

Givetvis säger en stor kvinna som tycks vara ledaren. Vi är dåliga värdar som inte har tänkt på det. Nu går vi till sängs och i morgon är det en ny dag.

Aila ligger bredvid Zando på fällen. Barnen ligger tillsammans på en annan fäll i samma rum. Zando stryker lätt på Ailas kind. Säger sen; ”Tänk att du räddade oss.”

Aila är tyst.

Varför övergav gudarna mig viskar hon tyst till Zando.

Du är klok och stark min kvinna. Du är fylld av kunskaper. Du är kunnig och det visade du idag med din stav.

Aila ler. Min kloka och visa man.

Du har rätt.

Jag är stark nog för att ta hand om det som händer och sker de mina.

Kom nu min älskade Zando för nu vill jag uppleva njutningen.

Nu ler Zando.

Deras njutning blev återigen en explosion av stjärnor och ljus.

Hela träladan andas av frid och ro och av sovande människor.

Aila och hennes följe vaknar av knorrande magar. Det luktar gott ända till deras små krypin. Fort på med kläder. Ut i det natura för att göra sig av med nattens påträngda behov.

In i stora salen. Där ångar det av gröt och äkta komjölk.

Den stora kvinnan presenterar sig som Indy. Hon är ledare i sin by. Berättar att hon har sett att en grupp människor skulle komma till deras by via urmodern.

Aila börjar berätta om båtresan och hur båten hade brutits sönder. Visar upp sin käpp som blir väldigt noga inspekterad. Dessa människor blir helt förvånade när Aila berättar om hur havet delade på sig och räddade dem helt.

Indy vill att de ska bo hos dem i några månader så att de kan bekanta sig riktigt plus att de kan vila upp sig från allt som har hänt dem.

Aila lovar Indy att ett kort tag kan de stanna men inte i flera månader. De är ett vandrande folk och de har ännu inte kommit till platsen som är ämnad för dem.

Indy nickar förstående och säger sen att i kväll ska vi ha fest för det är ni och vi värda.

Snart doftar det återigen av mat och olika kryddor. Jästa drycker plockas fram. Alla utom barnen får smaka på den drycken så mycket de vill.

Det skrattas, det dansas och det äts och dricks.

Indy är inte försigkommen av sig utan frågar Aila om hon får ta Zando med sig för att njuta av njutningen. Aila blir likblek. Ingen får röra Zando och hur ska hon svara Indy utan att förarga henne.

När Indy vänder sig om för att sluka Zando med sina villiga ögon så smyger Aila in lite av en sömndryck i hennes mugg av jäst dryck.

Aila ler vänligt mot Indy och frågar om de kan prata lite till innan hon ska få tillgång till Zando. Indy skiner upp som en sol och säger att det är klart att vi ska prata lite till innan jag får njuta med din man.

Zando har märkt att något är i görningen. Samlar ihop barnen och ber dem vänta utanför. Viskar till en från gruppen att de ska ge sig av. Fortsätt och sprid detta till alla i vår grupp.

Snart sover Indy gott med munnen öppen vid det stora bordet. Aila säger högt att nu måste vår grupp gå ut för att göra tacksamhetsbönen.

Det är knappt någon hör för det skrattas och dricks hela tiden.

Fort säger Aila; ”Vi måste iväg igen. Bär barnen och smyg efter mig”.

De går hela natten lång. De blir rivna av ros och törne men vägrar att stanna upp.

Snart ser de ett ljus som välkomnar alla.

De går in i ljuset.


© Ljusletaren

12 januari 2020

Äldre inlägg