Nu ska vi få ännu mera snö

Hej!

Bjuder på några snöbilder sedan förra gången då snön vräkte ned med två snöstormar. Vi har inte haft så här mycket snö på 60 år och under så kort tid.

Jättekul att gamla vänner har hittat igen mig igen   <3  

Ha en bra dag/ kram  <3 

 

Älskar min vinter

 

 

 

Har tänkt till!

Hej!

Eftersom jag inte blir läst och kommenterad som jag har önskat på min blogg så har jag beslutat mig för att enbart visa upp mina olika avsnitt i boken om Adriana i Facebook. 

När man skriver något så önskar man respons och det får jag i Facebook.

Får nog börja om att visa bilder igen här inne. I dag bjuder jag på en bild som jag har tagit av vår hund Sokko. Blev mycket nöjd med bilden.

Ha en fin Alla Hjärtans dag/  kram Ann-Britt  <3  

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ytterligare ett nytt avsnitt

Del 19

Sjukdom

Vilken underbar vinter med småttingarna och deras föräldrar. Hela huset ljöd av barnröster. Adriana var så vacker och glad. Åke såg lite blek ut om nosen men skrattade ofta och hjärtligt.

Det är något som inte stämmer tänker Adriana. Åke är aldrig blek inte ens under vintrarna. Hon försökte locka ut vad som felade Åke men han hummade bara bort allt. Fast en morgon så hittade hon honom avsvimmad i köket. Åke kvicknade fort till men Adriana gav sig inte utan sa nu måste du gå på en läkarkontroll. Tur att barnen var hemma och höll med i den frågan.

Barnen krävde att de skulle åka iväg nu till sjukstugan. Adriana bäddade med varma fällar i skoterkälken och Åkes son Staffan skjutsade honom med skoter. De hade ringt till grannar på andra sidan och frågat om lov att få låna en varm bil. Fällarna läggs in i bilen och sedan så kör Staffan och Åke sitter bredvid.

Det tas snabba prover men sköterskan rekommenderar att de ska åka till Sunderbyn med Åke. Staffan ringer Adriana och berättar. Ringer även grannen och ber att de ska köra Åkes skoter till Adriana och det lovar de att göra.

Det är en färd på närmare trettio mil. Tur att sköterskan har förberett att de är på väg. Personalen på akuten tar fort hand om Åke. Staffan väntar i patientrummet. En sköterska kommer och säger att Staffan ska boka in sig i patienthotellet. Sköterskan tar Staffans mobilnummer.

Staffan hinner precis äta en räkmacka och ta en kaffe i lasarettsserveringen. Då ringer mobilen. Sköterskan ber honom komma till kirurgens avdelning och får även ett rumsnummer.

Staffan skyndar sig dit och går in på rummet. Åke ligger nedbäddad och har dropp inkopplat i armen. Staffan kramar om sin pappa och undrar hur det är? Bättre hade det kunnat vara svarar Åke.

Nu kommer sköterskan och en läkare in i rummet. De presenterar sig och förklarar vad de misstänker att Åke är drabbad av. Cancer det ordet får nästan Staffan att svimma av. Han ser otäcka bilder framför sig plus ett kors och en kista. Långsamt återkommer han igen till det läkaren säger. För att veta riktigt hur det är så måste vi röntga dig Åke. Är det som vi tror så är prognosen god.

Åkes tårar rinner nedför hans kinder. Staffan är likblek. De besinnar sig och säger att om det är cancer så lät det som att det gick att fixa. Vi får hålla modet uppe och helst för Adriana.

Adrianas värld kraschar igen. Totalt svart. Hon famlar i mörkret. Malin och Per-Erik och tvillingarna lovar att stanna om Adriana vill åka ned till Åke.

Adriana åker med Åkes dotter som ska hem till Luleå.

Väl på Sunderby lasarett så följs de båda in till Åke. En glad Åke tar emot dem. Åke ser piggare ut. Staffan kramar om Adriana och sin syster.

I morgon ska Åke röntgas så Staffan åker vidare med sin syster till Luleå. Adriana tar in på patienthotellet.

Det är cancer. En tumör stor som en golfboll. Sitter i högra armhålan. Ser ut att vara godartad. Åke ska opereras fortast möjligt och i Umeå.

Adriana kör bilen till Umeå. Åke åker med sjukbil ned till Universitetssjukhuset.

Operationen gick bra. Tumören är borta. Nu inleds olika behandlingar så att Åke ska bli helt frisk.

Två veckor efter är Åke hemma hos Adriana igen. Svag men glad. Med jämna mellanrum ska Åke ned till Sunderby lasarett för att få sina behandlingar.

Sommaren är kommen. Allt ont verkar ha flytt bort. Åke är som sitt forna jag förutom att han grubblar mer än förr. Barnbarnen växer och nya barnbarn är på gång.

Adriana sitter ofta och flätar in sina händer i Åkes händer. Hon älskar denna man så mycket och hon inser var dag att hon har tur som får ha kvar honom.

Visst det var tråkigt att begrava hennes mamma men livets gång tar alltid slut någon gång. Farmor och farfar till barnen mår ännu bra tack och lov. Åkes föräldrar är döda sen många år tillbaka.

De båda ror för att hämtar posten på andra sidan sjön. Ett brev från fängelsevården. Det bådar inte gott. Ska de våga öppna brevet?


© Ann-Britt Berglund

11 februari 2021

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vad händer nu i boken?

Del 18

Byxångest

Per-Erik har inte berättat för någon om sin hemlighet. Inte ens hans tvillingsyster Lis-Marie vet något. Det tar ont i kropp och själ och han har samvetskval över det han har gjort.

Hela sin uppväxt har han fått höra om sin pappa Bo och hans hemskheter mot hans familj. Han är numera livrädd att han har ärvt något av sin pappas gener.

Per-Erik kan inte förstå hur han gjorde detta mot sin halvsyster (Åkes dotter). Men hon var så vacker när hon hälsade på hos sin pappa och min mamma. Hon hade blommat ut till en otroligt vacker tjej. Framför allt sportig och Per-Erik har så lätt att falla för sådana tjejer.

Han älskade Malins kropp. Den var smidig, sexig och utmanande. Hon luktade friskt och gott. Hon tittade ofta på Per-Erik och hennes ögon glittrade skälmskt. De har samma humor och samma intressen och brukar träffas ihop med resten av syskongängen.

Fast denna Påsk kunde han inte hålla sig för Malin var för läcker. Han försökte sig på att kyssa henne men hon knuffade brutalt bort honom. Då slog det slint i hans huvud. Han brottade ned henne på renskinnet i snön. Slet av henne kläderna och våldtog henne.

Hur hon förklarade det för Adriana och Åke minns han inte för han blev bara helt tom i huvudet. Allt var svart och mörkt. Han packade snabbt ihop sina kläder och bad Åke skjutsa honom med skotern över isen till andra sidan för han skulle hem till Umeå.

Snart kom det där hemska samtalet. Malin berättar att hon är gravid och att Per-Erik är pappan. Hon vägrar stenhårt att ta bort barnet. Per-Erik ska för alltid vara en pappa för barnet kräver Malin och hon kräver också att Per-Erik ska berätta om detta för Adriana och Åke.

Per-Erik har skjutit upp detta flera gånger. Konstigt nog har ingen sett att Malin har börjat bli lite rund om magen. Han vet att han måste säga det idag innan han åker hem från detta fina bröllop som har varit.

Per-Erik svettas och han mår illa. Försöker att kräkas men det kommer bara upp lite galla. Han vill inte ha sin pappas gener i blodet. Finns det någon annan utväg tänker han men erkänner samtidigt att han är för feg för det.

Han tar mod till sig och säger att han har något att berätta för Adriana och Åke. Till slut så öser han ur sig allt det han har att berätta. Adriana och Åke ser helt chockade ut innan de besinnar sig och säger att nu tar vi bit för bit av din historia.

För det första så är du inte biologisk släkt med Malin så släpp den tanken. Det som är värre är att du våldtog henne. Både du och Malin behöver stöd i den här frågan. Sedan så tycker jag sa Adriana att du behöver få prata av dig hos en psykolog. Med rätt vilja så kan du ställa allt till rätta om du får förklaring på dina tankar om ett eventuellt arv efter din pappa.

Vi kommer att finnas till för er båda två. Barnet kommer att få de bästa tänkbara föräldrar. Snabb hjälp gör underverk med många människor.

Per-Erik gråter av lättnad. Hans mamma stryker sin vuxna son på ryggen. Drar upp honom och kramar om honom.

Livet är svårt för alla ibland men med rätta människor som finns kan det mesta lyckas säger Adriana. Du ska se att snart kan du skratta och hålla ditt lilla barn i din famn och känna stor lycka. Du kommer göra allt så att detta barn inte bli skadat för du är inte som din pappa.

Äntligen så kommer det lite ljus till Per-Eriks ögon. Han vinkar lättat adjö till sin mamma när Åke ror honom över sjön till andra sidan.

Adriana gråter ut i Åkes armar. Hon darrar av oro att Per-Erik har fått Bos gener. Hon vet och hon känner att det inte är så men det tar ont att Åkes dotter får uppleva samma smärta som hon har gjort. De kommer överens om att Åke genast ska ringa till Malin och prata och även be att Malin kommer hit så fort hon kan så att alla tre får prata igenom detta.

Redan dagen efter är Malin hos dem. Hon bara ler och stryker sig över sin mage. Ögonen glittrar av längtan. Hon erkänner för de båda att hon har utmanat Per-Erik så egentligen är det bådas fel att det gick som det gick. Hon är överlycklig över detta barn. Går villigt med att prata med psykolog och kurator.

Men jämna mellanrum får Åke och Adriana rapporter om hur deras olika samtal med deras psykologer och kuratorer går. De får vet att de ska ha ett gruppsamtal med hela familjen tillsammans med med deras psykologer för de inser att hela familjen har fått sig en törn av all smärta de har upplevt tillsammans under lång tid.

Alltså vilken lättnad detta samtal var för alla. Alla fick säga sitt och berätta om hur de har upplevt allt. De får vettiga förklaringar och känner sig mer än nöjda med allt som kommer fram. Det bästa är att Malin och Per-Erik har förlovat sig och att de ska bli föräldrar.

Lis-Marie och Malin ser ut som två glada pösmunkar där de sitter med sina stora magar. De båda har fått veta att de väntar tvillingar.

Adriana och Åke tittar på varandra och säger dubbelt av lycka och dubbelt av våra barnbarn. Vår gård kommer att fyllas av ljud och skratt och vi ska alla hålla ihop för ingen Bo kan sticka hål på vår tomtebolycka.

Trodde de ja!


@ Ann-Britt Berglund

9 februari 2021

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg