Prick

Blir det något gofika idag? (Fiktivt)


Sven-Otto var på bra humör för nu är det fredag och helg. Han skrattar och är charmig mot alla sina jobbarkompisar. Den ena fräckisen efter den andra fräckisen drar många till skratt.

Det är lättsamt att jobba med Sven-Otto för han är lyhörd om något inte är som det är. Han kan umgås lika bra med kvinnor som män. Så ni förstår hur populär han är.

Sven-Otto ses med blida ögon på även från chefshierarkin inom företaget. Han är en man att lita på. Sprider aldrig något skvaller om sina arbetskamrater eller chefer.

Han får alla att jobba på ett lättsamt och effektivt sätt. Det är skoj för alla när man jobbar med denna man.

Sven-Ottos fru burkar titt som tätt skicka med hembakat till dem alla. Gediget och gott och väldigt smaskigt är det. Alla lyser upp när Sven-Otto kommer med en extra påse för då vet de att det blir något gott till fikat.

Fast nu har det varit länge sedan som han bjöd på något. Oundvikligt sprider sig olika rykten. Är det en fnurra eller vad är det? Har inte Sven-Otto varit lite blek och mindre skämtsam den sista tiden?

Någon har sett hans fru och hon verkar då bo kvar. Hon vinkade så glatt till den arbetskamraten som såg henne gå in i deras hus.

Lite skojsamma pikar har det blivit; ” Var är allt gofika Sven-Otto”? Då har han bara skrattat till och sagt att den som väntar på något gott väntar inte för länge.

Vi har en väldigt fikasugen och snål arbetskamrat på jobbet. Han kunde inte hålla sig en dag utan frågade rätt ut. ”När blir det något gott till kaffet Sven-Otto”?

Den frågan träffade mitt i prick. Sven-Otto säger som det är. Jag har fått för högt blodtryck och måste lugna ned mig med allt detta goda fika. Min kära fru har därför inte bakat något sötbröd på flera veckor.

Den snåla och fikasugna mannen vet inte var han ska ta vägen. Detta svar hade han inte väntat sig.

Sven-Otto säger sen med skojsam blick men nu blir det hembakat matbröd i stället. Blir bra, blir bra säger den snåle och fikasugna mannen lite generat.

Dagen efter är en fredag. Sven-Otto har med sig två stora plastpåsar fyllda. Det är med stor spänning som alla äntrar fikarummet.

Småfrallor i alla olika valörer. Fiberfrallor och vanliga frallor. Smör, ost och marmelad, paprika och gurka. Alltså vilken fest det blev!

Sven-Otto berättar för alla om sitt blodtryck. Han berättar också att han har kunnat sänka det med medicin och mindre av det söta plus promenader. Hans fru har verkligen hjälp honom via mat och bak.

Alla applåderar varmt och innerligt. Säger som det är, det är lika uppskattat med matbröd som sött fikabröd.

Sven-Otto trallar på extra mycket denna dag. Det är fredag och han känner sig i bättre form än han har varit på länge.


© Ljusletaren

15 november 2019

Padda

Vår eka heter Paddan (fiktivt)


Pappa har varit till Göteborg och sett en hel del sevärdheter. Bland annat en låg båt som heter Paddan. Men den kunde man åka under alla broar, besöka kanaler och vallgravar och så vidare. Paddan var populär och det gällde att boka in sin plats i tid berättade pappa.

Pappa var riktigt hänförd av denna sightseeing med Paddan. Det var inte en slump att vår gamla eka gjord i trä fick det namnet.

Ekan var tjärad och fin och det nya namnet var påmålat. Pappa hade köpt ekan av en granne för en liten överkomlig slant.

Det var med stor stolthet som mamma och jag fick följa med på jungfruturen. Metspön och mask var med så klart. Även ryggsäckar med lite av varje i.

Vi går ned till den vassbelagda stranden. Pappa styr mot oss med en åra. Vi kliver in i ekan och sätter oss på plats.

Det duggregnar lite men vi har regnkläder på. Pappa stakar sig fram bland all näckrosblad. Snart ror han och allt är så bra som det bara kan vara.

Mitt ute på sjön så styr pappa in mot en bivack. Vi kliver ur och pappa ankrar vår fina Padda.

Snart har vi eld och vi grillar korv. Regnet smattrar så där mysigt mot bivackens tak. Vi släcker elden och sätter oss i ekan och pappa ror i väg igen.

Nu kommer solen fram liksom mygg och knott men myggmedel finns med.

Pappa ankrar sin Padda. Ger oss metspön och så metar vi. Abborre efter abborre dras upp. Jag fick den största så klart.

Nu är fisken i hinken och vi ror vidare. Nu till en annan bivack. Nu blir det choklad och ostmackor. Attans så gott! Denna sirapslimpa bara smälter i munnen.

Nu är vi på väg hem. Jag öser ur vatten från ekan.

Plötsligt så stöter vi på något!

Hör hur ekan tar in i vatten.

Pojk ös för livet nu säger pappa och ror för livet.

Anita ropar pappa till min mamma, ta av dig stöveln och hjälp Ingemar att ösa vattnet ut båten.

Till slut så når vi stranden.

Pappa är genomblöt av svett. Mamma och jag darrar av ansträngningen med att ha öst vatten ur Paddan. Detta hade kunnat gå dåligt men tur att pappa är rådig då det gäller.

Vi hjälps åt med att dra upp ekan på land. Då ser vi ett stort hål i bogen. Tur att det var så högt upp för annars hade vi sjunkit som stenar mot botten. Flytvästarna hade vi glömt hemma och vi trodde på turen. Tur hade vi i alla fall!

Blev mera fisketurer med Paddan då den blev lagad och då var flytvästarna alltid med.


© Ljusletaren

14 november 2019

Fick en mening i Skrivpuff för att göra något av den

Meningen vi fick att skriva om var denna: "Det kommer inte att klirra någon is i glasen idag heller".


Attans vad ont det gjorde (fiktivt)


Alltså vilket jetsetliv jag har levt! Tror nästan att jag har drömt allt. Detta handlar om hur jag blev omkullsprungen mitt på stan av en stilig och proper herre.

Mitt ben hamnade i en konstig vinkling i fallet. Denna stilige herre visste inte till sig hur han skulle göra. Han tittade sig om men ingen fanns till hans hjälp.

Fastän jag hade så ont så sa jag att du har väl en mobil som du kan ringa med? Mannen tar upp mobilen och ringer. Var han ringde vet jag inte ens idag men jag anar ”ler”.

Plötsligt var jag omhändertagen av två muskulösa män i yngre medelåldern. Det kom även en man till som jag gissar var en läkare. Den mannen tittade på mitt ben och gav mig sedan en spruta som skulle dämpa min värk.

De muskulösa männen la mig på en bår (den hade jag missat när de kom) och gick raskt iväg med mig.

Läkaren och den stilige herren hoppade in i en svart och elegant bil med tonade rutor.

Tur att det var nära till hamnen för det var dit jag blev förd på bår. De muskulösa männen bar mig till en mindre båt och satte fart mot Yachten. Där hissades jag upp med bår och allt.

Doktorn och den stilige herren var redan ombord.

Nu blev jag ordentligt undersökt.

Tänk att de även hade en röntgenutrustning ombord!

Precis vad jag trodde säger läkaren. Ditt ben är brutet. Nu ska jag och min sköterska gipsa dig så blir snart allt bra.

Ganska kul faktiskt att få ett rosa gips. Jag ler där jag ligger.

Nu sätts jag i en rullstol och får åka in i ett otroligt vackert rum på Yachten. Där sitter den stilige herren som ursäktar sig så för sin brådska så att han sprang in i mig. För att gottgöra dig vill jag fråga dig om du vill tillbringa din tid här tills du kan gå utan gips? Eller har du anhöriga som saknar dig?

Jag antar det lyxiga budet! Förklarar att jag bor ensam och är ensam. Får jag bara en mobil så att jag får meddela chefen på jobbet om vad som har hänt. En mobil sträcks fort fram mot mig. Ringer även hem till mor och far för att berätta var jag är och vad som har hänt.

Alla personliga saker finns hemma så jag får nytt av allt för att passa in på Yachten.

Vilka bjudningar som sker varje kväll! Vilka galaklänningar jag ser! Så många kändisar som jag ser. Tänk att många av detta fina folk ville prata med mig? Jag häpnas än av det jag fick vara med om

Maten var alltid vällagad och god och gillade jag inte maträtten så stod kocken till mitt förfogande för att göra det jag önskade äta.

Den stiliga herren heter Dimitri och är vän med Leif G W Persson.

Nu är det dags för mig att ta farväl av allt detta. Inser för mig själv att det inte kommer att klirra is i glasen idag och inte någon mer gång på detta sätt.

Fast jag fick en vän för livet när jag mötte Dimitri. Han lovade att hålla kontakten och det han gjorde. Det blev andra saker som hände men det berättar jag en annan gång.

Ps Tror jag att jag drömmer så öppnar jag garderobsdörren för att nypa på mina lyxiga kläder.


© Ljusletaren

13 november 2019

Halka

Tänk er för (fiktivt)


Det sista jag såg när jag lade mig igår kväll var stora snövallar som låg tryggt och ombonat överallt.

Tittade på utomhustermometern innan jag gick till sängs och den visade på minus sjutton grader.

Somnade gott!

Vaknade utvilad men vad hör jag?

Det regnar! Det är spön i backen på snötäckta vägar.

Tittar på utomhusmätaren och ser att det är precis en varmgrad. Detta bådar inte gott!

Gör mina morgonbestyr. Beslutar mig för att köra till jobbet mycket tidigare än vanligt på grund av regnet.

Attans så halt är för bilen glider både hit och dit. Sanden som skulle finnas på den isiga vägbanan hade blåst till vägkanterna.

Jag krypkör!

Ser att någon har haft för bråttom och hamnat i diket. Det var faktiskt ett par bilar som låg i dikena under min bilresa till jobbet.

Tittar i backspegeln och ser att nu kommer det en sådan där person som ska visa hur man kör när det är halkigt. Han kör om mig i backen och glider sen av vägen och kommer ut igen med hjulen i luften.

Attans så otäckt det kändes!

Tur att jag körde sakta och hann stanna bilen i tid.

Inte nog med det för nu kommer det en bil till som inte har observerat olyckan i regn och mörker. Han kör rakt in i den voltade bilen som nu och återigen åkte av vägen.

Jag skyndar mig att sätta på varningsblinkers på min bil. Ställer även ut en varningstriangel. Ringer 112.

Går ut för att se om någon är skadad. Personen som körde på den voltade bilen verkar okej men väldigt chockad.

Vi går ned i diket för att se hur den andra föraren mår. Han sitter i en konstig ställning där han sitter upp och ned. Vi rör honom inte utan säger att hjälpen är snart här.

Fryser du frågar jag? Han nickar till svar. Jag skyndar mig till min bil och tar fram en hundfilt. Bättre det än ingenting alls.

Försiktigt försöker jag breda om den skadade mannen så gott det går. Jag är rädd att bilen ska välta som den nu ligger.

Stora bilköer har det blivit och skönt att all blåsljuspersonal nu är på plats. Blåljuspersonalen jobbar så fort de kan.

Sätter genast på en nackkrage på mannen. Skär av biltaket och får ut den skadade mannen utan att bilen rör sig. In i ambulansen och fort iväg.

Polisen tar våra namn och adresser och frågar om vi behöver vård? Nej, men vi båda vill ändå kolla upp oss så att det inte blir andra skador sen.

Bärgningsbilen jobbar snabbt och effektivt och nu kan poliserna sakta dirigera om trafiken förbi olycksplatsen.

Måste erkänna att det var med skakiga ben och armar jag körde ned till Hälsocentralen.

Sen hörde jag varningar för olyckor både här och där i vår kommun.

Förstår inte alla besserwisser som tror att de kör bättre än någon annan när det är tjock och halkig is på vägbanorna?

Mannen som voltade med bilen hade skadat rygg och nacke. Mannen som hade kört in i den voltade bilen fick en whiplashskada. Tur att jag kom helskinnad ur detta!


© Ljusletaren

12 november 2019

Paxa

Paxad med fel utgång


Alltså mycket får man höra innan öronen trillar av. Orkar ni höra på? Detta är delvis sant och även fiktivt.

Gustav ringer till sin pappa Harald och säger att han behöver snabbt ha en parkeringsplats i staden. Det är utanför den privata naprapaten. Han orkar inte gå så långt med sina ryggsmärtor. Inga problem svarar Gustavs pappa som själv bor i staden.

Harald skyndar sig ut för att paxa en parkeringsplats. Tänker om han ställer sig på p-rutan så ser andra att det är upptaget.

När han står mitt på p-rutan kommer det en man i yngre medelåldern i en Volvo och som tutar och vill att han ska flytta på sig. Harald vägrar att flytta på sig.

Mannen kör på honom och lämnade sedan platsen. Harald fick flera skador, bland annat svullnader och rivsår.

Vittnen hade sett vad som har hänt och har ringt både polis och ambulans.

Ambulansen kommer samtidigt med Gustav som undrar oroligt vad som har hänt? Gustav hade tur och fick en parkering intill denna parkering. Tar sig ur bilen med möda och besvär. Frågar återigen om vad som har hänt.

Harald ligger nu på båren och försöker att lugna ned sin son. Gå nu och sök hjälp för din rygg och kom sedan till lasarettet.

Naprapaten konstaterade kraftigt ryggskott och försökte göra det han kunde med sin behandling för Gustav. Det blev en hel del order med sig hem om hur han skulle sköta sig, plus ett återbesök.

Gustav körde fort upp till lasarettet efter sin behandling. Frågar akuten om var hans pappa är.

Efter röntgen och kontroller blev Gustav omplåstrad och fick med sig värktabletter hem. Rivsår och svullnad på vänster ben plus andra blessyrer.

Mamma Viktoria ska hämta hans pappa så det var bara för Gustav att åka hem för att kurera sig.

Bilisten som körde på Harald blev åtalad för grov misshandel och smitning.

Hur kan man med berått mod bli så arg att man kör på någon är en gåta för mig? Tur att allt slutade så bra för Harald.


© Ljusletaren

11 november 2019

Äldre inlägg