Visar inlägg från oktober 2018

Tillbaka till bloggens startsida

På andra sidan

Krister skrämmer och hotar

Vad du är jobbig Krister som hela tiden klankar på andra människor om hur dåliga de är. Du hittar fel på alla utom de i din egen församling. Du dömer, hotar och hänger ut individer via att slänga ut Guds ord med förmaningar om att vi ska hamna i helvetet. Inte ens Gud skulle låta så illa som du. På andra sidan ska allt vara perfekt säger du. Undra om du ändrar ditt beteende då du hamnar där? Svara på mina påståenden. Men har lilla uppstudsiga Lisa fått mål i mun. Du som inte ens följer tio Guds bud. Du som har skiljt dig från din make. Du är oren av dess like. Du ska brinna i helvetet och till andra sidan kommer du aldrig. Krister vilket århundrande lever du i? Tjugohundra arton så klart. I vår församling får endast äkta makar bevista. Likaså tar vi inte heller emot de som äktar varandra av samma kön. Ni är Guds straff enligt bibeln. Undra vilken fanatisk religiös värld du lever i Krister? I den rena världen och där alla är Guds lamm. På andra sidan ska vi vandra tillsammans och ni orena ska brinna i helvetet. Lisa inser att det inte går att föra ett samtal med denna så kallade Gudfruktiga man. Hon känner en stor klump i magen av att vissa människor är så här hårdhudat fördömande. Hon lämnar Krister där han står och mässar. Tänk att Krister inte inser att kärlek är Guds bud. Då är det kärleken till alla medmänniskor och djur som ska räknas. Lisa tror på något ljust och fint och där alla är välkomna. Inget fördömande alls. Möter man sådana här personer som Krister tidigt i livet så är det inte konstigt att många blir ateister. Lisa hade turen att känna redan i barndomen att det fanns något stort och fint som välkomnade henne. Hon vet att till ljusets tunnel får alla komma till. Ingen får arga Guds ord slängda över sig innan de passerar tröskeln. De bara möts av en ännu renare och starkare kärlek som inte ens med ord, går att beskriva. Något helvete tror hon inte heller på.

© Ljusletaren

30 oktober 2018

I början ...

I början

Vad människor kan ge av sig själva utan att de vet om det. Bara genom att vara den de är så väcker de någons känslor som sen kopplas ihop på något sätt. De har berört mig och dig och våra hjärterum på ett särskilt vis. Ålder eller kön spelar roll. Två själar har mötts för att ge och ta tillvara på varandra. Kan det bli finare? Nu menar jag inte samma äkta kärlek som jag har till min man, utan jag menar olika själars samspel i vardagen. Själar liksom den sanna kärleken växer tillsammans. Det är underbart fint att kunna känna på detta vis. I början av livet har många svårt att inse att det behövs så lite för att se sina medmänniskor. När styrkan och visheten slår till så öppnas stora famnen. Mina speciella vänner vill jag omhulda på ett särskilt sätt, via att endast och alltid att vara mig själv. Möten sker på dess mest osannolika sätt, så var som jag på din vakt via att vara lyhörd. Var också beredd på att när kvisten är helt utslagen, kan nya vägar sås för ännu mer av grönska. Likt fröet så sprättas nya frön iväg till nya ställen varje dag året om. 

© Ljusletaren

29 oktober 2018

Huvudroll

Vildhjärtat

Jag går till postlådan för att hämta posten. Räkningsdags och det finns många brev i lådan. Ett tjockt brev väcker genast min uppmärksamhet. Fönsterkuvert och adresserat till oss båda. Ingen avsändare. Skyndar mig in och lägger allt på bordet. Maken undrar om det är någon spännande post? Jag pekar på fönsterkuvertet. Går in i köket för att hämta brevsprättaren. Öppnar och ut trillar två stycken biljetter. Ser ett tryckt papper. Tar ut det och läser högt: "Hej på er mina goa vänner. Antar att ni undrar vad jag nu har hittat på? Det är så att äntligen har jag fått en huvudroll på teatern. Premiären sker om en vecka. Givetvis ska ni vara med på min premiär. Ni har fått två tågbiljetter. Biljetter till pjäsen finns hemma hos mig. Ni sover över som vanligt i min lägenhet. Välkomna Ingrid." Vi tittade på varandra och brast sedan ut i skratt. Vår fina barndomsvän har äntligen fått en huvudroll. Vi pratade i munnen på varandra om allt som skulle ordnas inför resan.

Nu är vi hos Ingrid. Fått våra biljetter och är på väg in till teatern. Pjäsen heter "Vildhjärtat". Vad folk, hinner jag tänka innan vi lotsas fram till de bästa platserna bland alla kändisar. Nu dras ridån upp och handlingen börjar. Vår barndomsvän är som klippt och skuren för denna roll. Måste erkänna att jag och min man var stolta. Pjäsen är i tre akter och under varje paus så minglas det. Vi hör bara lovord om vår Ingrid. När pjäsen slutar och ridån dras igen så vill applåderna aldrig sluta. Nu blir det en stor premiärfest. Ingrid får inte en lugn stund. Alla vill prata med henne. Journalisterna njuter av att ha få något nytt att prata om. Ingrid gör allt för att få med oss båda dit hon går och står. Ett litet tag fick vi vara kändisar och det räckte för oss. 

Ingrid blev otroligt känd världen.

Vi har blivit bjudna till många olika ställen i världen. Trots stort kändisskap var Ingrid alltid densamma mot oss och vi mot henne.

@ Ljusletaren

28 oktober 2018

Brottet

Stenbrottet

Sven-Otto kände värken i hela sin långa och tunna kropp. Visste att hans revben stack ut här och där. Blåstället han bar höll knappt ihop. Det var nött av alla års arbeten. Likadant var det med hans tunna skor av läder. Det svarta håret hade med en gång vitnat. Magen kurrade ständigt. De väcktes så fort solen steg upp. Den vattniga vällingen fick de först till lunch. De jobbade tills solen gick ned. De fick vattnig välling till middag efter mörkrets intågande. Under ljusa sommarnätter kunde de få några torra och hårda bitar bröd att tugga på. Arbetet på stenbrottet skördade offer var dag. De var livegna. De hade blivit dömda för brott och många med Sven-Otto blev dessutom oskyldigt dömda. Alla skulle följa lagen och hävdade någon sin rättighet så blev de skjutna. De hade brutit ned hans kropp men huvudet vägrade han att ge upp. En dag så skulle bara friheten nås. Det var det som höll honom vid liv. De var några stycken som höll ihop men de var noga med att inte visa vakterna det. Sven-Otto visste att hände inget nu så skulle han snart vara död. Sten efter sten bröt han. Alla hjälptes åt att häva tunga stenar fram till platsen där de skulle formas eller hämtas. En dag såg han hur en lastbil hade fått punktering. Vakten hade också sett det. Sven-Otto byter däck kommenderade vakten. Vilket Sven-Otto också gjorde. Sedan återgick han till att bryta sten. Natten var outhärdlig på grund av hans starka värk i den utarmade kroppen. Äntligen var det dags för den tunna vällingen. Det låg feta smörklimpar i hans välling? Begärligt och så sakta det gick njöt han av sin mat. Vakten röt senare på dagen att Sven-Otto skulle komma. Han gick till vakten och såg då att chauffören som han hjälpe igår också stod där. Tacka Gud för smörklickarna som denna man bad att du skulle få. Dessutom vill han att du ska bli hans slav hemma på hans gård. Du är fri från sten-brottet. Gå NU. Tillsammans åkte de hem till chaufförens gård. Chauffören sa att han gillade inte slavar. Hos honom skulle Sven-Otto få jobba som dräng, få bra mat och även en liten lön. Snart gick inte Sven-Otto att känna igen förutom det vita håret.  Varje kväll tackade han sin Gud för att han fick komma till en sådan bra man.

@ Ljusletaren 

27 oktober 2018

Tjuv

Lita inte på fel personer

Benny är riktigt arg och då menar jag det. Han hade varit bortrest och under den tiden så hade Folke fått låna hans husnyckel. Folke skulle ta in post och tidningar plus vattna blommorna. Det kändes tryggt för Benny att lita på sin nya vän. Sol och bad hade värmt Benny i två veckor. Nu hade han anlänt till Arlanda och väntade på anslutningsplanet hem. En annan kompis hade hämtat honom vid Kallax flygplats. Samtalet hem till byn Holmfors var glatt och hjärligt.  När de kör in på Bennys tomt anar de genast oråd. Postlådan är överfull. Ytterdörren står öppen. Svinkallt i huset. Blommorna slokar. Var hade alla antika möbler från vardagsrummet tagit vägen? Unika målningar och värdefulla saker var borta! Benny såg ut som en fågelholk. Han stod helt fastfrusen på samma ställe och förmådde sig inte att ta in det han såg. Hans kompis rörde vid honom och bad honom göra en polisanmälan. Bad honom också ringa till Folke. Abonnemanget hade upphört var det enda svar som Folke fick i sitt öra. Polisen kom så småningom. Gjorde en brottsplatsundersökning. Ställde en massa frågor. Det gick runt i Bennys huvud. När allt var undersökt och klart följde han med sin kompis hem. Verkligheten var bitter! Om en tjuv har fått låna nyckeln till bostaden så räknas det inte som inbrott. Inte konstigt att Benny är arg.

@ Ljusletaren 

26 oktober

Äldre inlägg