Visar inlägg från januari 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Tradition

Maggan vägrar att ge med sig.


Margareta höjer rösten och säger högt till sin man Fredrik, jag orkar inte. Vadå orkar inte?

Jag jobbar heltid och sköter dessutom om markservicen här hemma till nittiofem procent. Du begär att jag ska vara på topp och ställa upp med denna bjudning för din släkt varje år.

Det är en tradition. En tradition går väl inte att bryta? Alla förväntar sig att de ska få komma denna helg. Tänk dig vad de ska bli besvikna om vi ställer in säger Fredrik.

Jag orkar inte! Det har varit mycket på jobbet med övertid och allt. Sedan så ligger jag efter med städningen här hemma. Det spränger i huvudet av alla måsten och inte blir det bättre av att du envist säger att vi ska göra som vi alltid brukar.

Det enda du bidrar med är att bära hem det vi behöver från systemet. Kanske bär du ut mattorna och dammar dem men det är allt du gör.

Jag ska städa, tänka ut förrätt, middag, efterrätt, inhandla fina råvaror, duka fint och dessutom visa upp ett glatt och trevligt humör.

Jag orkar inte i år. Jag blir äldre och är inte på topp som förr. Jobbet suger. Jag har ont och jag känner mig helt utsliten.

Nu är det i alla fall bestämt så här även för i år säger Fredrik.

Margareta bara sjunker ihop av trötthet. Blekt tittar hon upp på Fredrik och säger, då får jag ringa till dem och förklara. Våga dig inte ens på att göra det väser Fredrik till henne.

Han ställer sig argt upp och slänger igen köksdörren med en hård smäll.

Margareta drar sig sakta upp från stolen. Går till diskhon för att diska bort middagsdisken. Tänker för sig själv att denna gång ska jag inte ge med mig. Fredrik får bli hur arg han vill.

Det var som att hon fick extra energi när hon väl hade tagit detta beslut. När hon hade diskat klart satte hon sig för att ringa Fredriks syskon med respektive.

Sara hennes svägerska förstod henne helt och hållet. Det gjorde även resten av hennes svägerskor. Även de yrkesarbetade och kände hur vardagen kunde suga musten ur dem via stressiga jobb.

Klara en av hennes svägerskor kläckte ur sig en bra idé. Vi beställer catering och hyr bygdegården vid mina föräldrars hus.

Det blev en del ringande men till slut hade svägerskorna kommit överens. Samma helg, samma tid. Alla skulle dela lika på kostnaden och även hjälpa till med städningen efteråt.

När Margareta berättade detta för Fredrik blev han mållös. Blev först förbannad för att sen skina upp som en sol och tycka att detta var ett bra förslag. Alla kunde dessutom sova över i denna byggnad och få umgås ännu mera.

Behöver jag tala om att detta blev en lyckad släktbjudning och att denna tradition fortsätter än idag.


© Ljusletaren

31 januari 2019

Lösa upp

Kylan ställer till det (Fiktivt)


Kung Bore har ställt till det. Vi är nu inne på den tredje veckan med denna iskyla och det har gett oönskat resultat.

Jag skulle göra de vanliga morgonsysslorna i morse men där gick jag allt bet. Inget vatten! Vattnet hade frusit! Jag kliar mig fundersamt på huvudet och står helt ställd ett litet tag.

Fast nu har jag vaknat till ordentligt och tankarna flyter på lite bättre. Vattnets ingång till huset finns att hitta in till duschrummet.

Heta varma trasor kanske kan lösa upp denna ispropp? Lite långsökt att ta in snö och tina. Bättre då att gå och väcka grannen för att låna vatten till vår stora dunk.

Minus trettiofem grader kallt. Gäller att klä på sig ordentligt innan jag går över till grannen. Bäst att ringa och väcka henne först.

Ringer och ringer men inget svar. Provar att ringa en en sista gång och då svarar en genomtrött röst ”Hallå”.

Jag förklarar mitt problem och grannen lovar att låsa upp dörren. Jag hittar själv i deras tvättrum och börjar fylla på med vatten i min stora dunk.

Ilar fort hem och på med pannor på spisen. Tar av mig ytterkläderna. Letar fram trasor. Nu ska jag verkligen lösa upp denna ispropp.

Trasa efter trasa byts ut på röret i duschrummet. Jag hör hur det sprakar i rören. Skyndar mig till badrummet för att kolla om vattnet kommer. Bara någon enstaka droppe kommer fram.

Lämnar badrumskranen öppen och fortsätter återigen med mina varma trasor på röret. Då hörs ett stort knak och jag hör hur vatten börjar forsa där inne i tvättstället. Fortsätter ändå ett tag till med mina varma trasor.

Vrider nu på elementet lite extra i duschrummet. Hittar även lite Gullfiber i garaget och täcker ingångsröret med det.

Nu kan jag tvätta mig. Koka mitt te. Läsa tidningen. Ge hunden friskt vatten. Lycka.

Älskar ordet ”Kan själv” … kanske inte alltid men att försöka är ändå bra livsregel.


© Ljusletaren

30 januari 2019

Medvetandet

Ute på djupt vatten. (Fiktivt)


Jaha då var vi här igen. Idag ska vi gå in i medvetandet och se vad som döljer sig där. Ann-Charlotte riktigt längtar till att få koppla upp sig för att testa om hon kan se något hos sin kurskamrat.

De har en distanskurs som de tränar regelbundet med. Totalt är det tio stycken.

En betrodd och sakkunnig ledare ska finnas till hjälp när de ska testa på detta via att känna in i någon annans själ.

Ann-Charlotte har följt alla anvisningar som ska göras. Hon har mediterat. Bett om hjälp från de goda som alltid finns med henne. Bett en bön.

Christine hälsar alla välkomna via nätet och denna slutna grupp. Väljer ut en person till alla i denna grupp. Säger att hon finns där bredvid om de behöver henne.

Ann-Charlotte blev utvald att se in i Birgittas själ. Försöka att tyda det som finns som bilder omkring henne.

Hon börjar berätta lite tafatt om en man. Berättar klädsel, hårfärg, ålder och så vidare. Birgitta ryser till men säger ingenting. (Det var Birgittas pappa får Ann-Charlotte veta sedan).

Christine uppmanar Ann-Charlotte att gå ännu djupare in i Birgitta. Ann-Charlotte gör så och säger då till Birgitta att jag ser dig som liten baby. Du har en blå sparkdräkt på dig. Någon böjer sig över dig. Ser att du inte andas. Det är en ljushårig människa … din mamma … mest troligt. Hon rycker upp dig. Vänder upp och ned på dig. Ber änglarna om hjälp. De skyndar genast fram och till dig och din mamma. De ger henne kraft och mod för att banka på dig. Då flyger en bit från en napp ut ur din mun.

Din mamma gråter av lycka. Lovar sig själv att alltid kolla din tutte var dag. Hon visste med sig att det var en liten spricka i din tutte men trodde att det skulle gå bra ändå.

Din mamma sjunker ned på golvet med dig i sin famn. Ber högt och tackar sen för all hjälp hon har fått av de från den andra sidan.

Birgitta skälver till för detta kan ingen veta. Ingen i gruppen vet om detta. Hur sjutton kan man se in i ett medvetande för att få svar på detta? Birgitta är helt enkelt stum av Ann-Charlottes redogörelse, givetvis på ett bra sätt för hon tror ju på detta.

Christine säger ingenting än för det ska hon göra när dessa kvinnor är klara med sin kursuppgift.

Nu är det Birgittas tur att se vad hon kan få fram om Ann-Charlotte. Nu är det inget trevande längre för nu har alla hämningar släppt för dem båda.

Jag ser hur du simmar på djupt vatten. Någon tar tag i dig. Ni båda bottnar inte. Du och den andra personen trampar vatten. Ni klarar er och tar er båda till stranden. Detta har satt djupa spår i dig. (Stämmer berättar sedan Ann-Charlotte för Birgitta. Jag är rädd för att simma på djupt vatten).

Nu ser Birgitta hur Ann-Charlotte är född i en lappkåta. Hon ser hennes föräldrar. Pappan är shaman. Det är från dem som du har fått din fantastiska siargåva. När du gick över från det livet och in i nästa liv blev du en mycket vis kvinna. Den gåvan har du med dig även till detta liv.

Christine är väldigt medial så hon kunde följa med och se allt detta som båda kvinnorna har sett hos varandra. Hon lovordar deras fina gåvor. Talar om att Ann-Charlotte och Birgitta är mediala.

Både Ann-Charlotte och Birgitta är helt slut efter dessa två sessioner. De känner sig ändå upprymda och fasligt imponerande av varandra. Båda längtar tills nästa gång det blir en liknande lektion.

De sätter sig ned var och en för sig och ber om tack för den hjälp de har fått. Tackar också för att de goda har stått dem bi.

Tänk vad ett medvetande kan berätta, om gåvan finns för att se och ta reda på detta.


© Ljusletaren

29 januari 2019

Mormor men det blev en annan text

Tack för att ni ”mina barn” finns.


Att se upp till en äldre person är väldigt viktigt. Bara att bli älskad så där enormt mycket är stort. Idag i Skrivpuffen ska vi skriva om ordet mormor. Finns hur mycket som helst att skriva om henne. Jag bara ler när jag tänker på min mormor.

Dessvärre kanske inte alla har haft turen att växa upp med en mormor, morfar eller farmor och farfar varför då slita upp denna text med att skriva om det.

Lika viktigt är att minnas en speciell person som står dig nära eller har stått dig nära. Kan vara allt från en släkting till en moster, tant eller en lärare och så vidare.

Bara den känslan att någon ler och pratar glatt med dig. Vill ta dig i sin famn. Bråkar lite snällt med dig för att du ska ta på dig vantarna i kylan eller så.

Minns en speciell episod. Det spöregnade och jag såg en pojke som gick utan regnkläder. Innan jag hann säga något sa han, jag glömde mina regnkläder på skolan igår. Jag log tyst för mig själv.

Barn ger så mycket. Jag är tacksam för de barn som har funnits och som finns i min närhet. Det de har gett av sig själva till mig det lever jag mycket länge på.

Till och med när de är vuxna så följer jag villigt med för att höra om vad som händer och sker med ”mina barn.” Hörde ni vad jag sa ”mina barn” nu ler jag stort och minns ännu mer av små söta episoder.

Undra om dessa barn förstår hur älskade de är? Det vet jag inte men jag tar ändå dessa barn till mitt hjärta. Jag gråter inombords om något hemskt skulle hända något av dem.

Tänk vad de har berättat saker. Tänk vad de har skrattat. Tänk vad deras leende har gett mig mycket. Tänk vad de växer fort.

Ni ”mina barn” som läser detta, glöm inte av att jag älskar er alla. Ni är speciella för mig på era egna sätt.

/kram


© Ljusletaren

28 januari 2019

Höra till

Hur ser en typisk svensk ut? (Fiktivt)


Om ni visste vad jag är arg. Jag trodde inte mina öron när denna man öppnade munnen i riksdagen. Han ansåg att jag som är född av en svensk mamma och en utländsk pappa inte var svensk.

Hur ser man egentligen ut som svensk? Jag är blond som min mamma. Har blåa ögon. Lång. Smal. Ändå så hör jag inte till enligt denna man och hans parti för att min pappa kommer från annat land.

Hur långt går de själva tillbaka för att söka efter sina svenska rötter? Hur rasrena är de? Kan han och hans gelikar tillhöra Jean Baptiste Bernadottes släkt?

Ni hör hur jag kokar. Ska jag som är född i Västerås år nittonhundrafemtiosju ta emot allt detta som de står och säger i vår riksdag?

Jag klottrar ned olika stödpunkter på mitt papper för svar ska denna man få.

Bra att jag hann lugna ned mig lite innan det blir min tur att tala. För jag ska föra en sansad ton.

Hur ser man egentligen ut som att man är en ”typisk svensk” frågar jag milt. Ser hur den svarthårige mannen men sina mörka ögon blir ställd. Han skruvar på sig och jag ser hur han letar efter ett passande svar.

Jag hinner ställa en fråga till. Är du svensk med ditt mörka utseende? Men givetvis svarar han. Jag är född av svenska föräldrar. Hur långt har du släktforskat? Det blir tyst igen.

Alla vet väl att det alltid har varit utländska medborgare som har varit med och format vårt land. Titta på vårt språk, det är många ord från franskan som vi har kvar idag. Det finns även inslag av tyska och så vidare.

Jag antar att du bara äter svensk mat också säger jag spelfullt. Pizza är väl inget som du har smakat? Du säger att vårt land ska vara rent och enbart bara vara helsvenskt och det gäller väl också maträtterna?

Mina vänner är svenskar och de ser ut som folk i allmänhet. Bleka, rödhåriga, fräkniga, mörkhåriga, brunögda, korta, långa, satta, smala och så vidare.

Hur många led tillbaka ska vi gå innan vi som är födda av en eller flera utländska föräldrar får räkna oss som svenskar? Hur gör du då? Förbjuder du då ditt barns kärlek?

Mannen är nu svart i sina ögon. Hatet som lyser kunde mycket väl kunna döda mig om det gick.

Till slut exploderar han. Orden forsar ur hans mun om svenskar och renhet och om att de bör utvisas så fort som möjligt. Deras religion tillhör inte oss. Hur ska vi tillåta massa lagar som gör så att de får uppträda hur som helst. Gängkrig och mord.

Du svarade inte på min fråga om hur ser man egentligen ut som ”typisk svensk”?

Mannen nonchalerar mig och fortsatte hätskt med sin politik.

Tur att jag känner mig och är som en svensk.

Vem gör skitjobben som ingen annan svensk vill göra? Största procenten är de som inte räknas till svenskar enligt detta parti som aldrig kommer att få min röst. Hur skulle Sverige drivas utan dessa människor?

Nej, nu ska jag hem och läsa på ännu mera så att jag har fina svar om jag ska debattera mera med denna man.

Svensk är jag och kommer alltid att vara det trots att min far kommer från ett annat land.


© Ljusletaren

27 januari 2019

Äldre inlägg