Visar inlägg från februari 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Agera

Annika räddar världen på sitt sätt (Fiktivt)


Annika skiner i kapp med vårsolen. Nu har hennes små växtliga skötebarn vuxit sig lite starkare och knubbigare.

Nu är det dags att omplantera alla de små skötebarnen och sedan så ska plantorna ut i de två stora växthusen.

Annika njuter där hon ömsom står och sitter vid sitt planteringsbord som hennes man har gjort. Hon gillar speciellt hålet i bordet där all gammal jord ramlar ned i en hink. Hennes man är bra på att underlätta olika arbeten för henne.

Alla små namnskyltar är redan skrivna.

Varje liten planta får ett ”Lycka till” innan de ställs mycket varsamt på en vagn med hjul. Ytterligare en sak som hennes man har kommit på.

Nu är alla plantor på plats på sina egna platser i växthusen. Värmefläktarna är startade. Ingen planta ska gå förlorad.

Varje morgon och kväll ska hon gå hit för att se över sina grödor. Hon njuter av att gå och titta på rad efter rad med plantor. De ska få den bästa av tänkbar vård, tänker Annika glatt.

Tänk att hon gjorde det som hon hade tänkt på så länge. Hon av alla och som dessutom bodde mitt i landet. Allt enbart för att tänka globalt och agera lokalt. Stort och mycket stort och tänk så kul det dessutom är.

Hennes släktingar är otroligt lyckliga när de får komma till henne och betala en slant för hennes färska grönsaker.

Hon gör nytta för hela världen via att vägra att köpa grönsaker som har åkt långt till affären. Gjorde alla som hon skulle världen räddas i allt snabbare takt.

Bara lyxen av att få servera solvarma och färgade tomater i alla de färger gör henne salig.

Förra sommaren var mer än varm och hon fick därför skörda stora skördar av alla grönsaker. Hon ler när hon tänker tillbaka på det.

Hela denna tunga och kalla vinter har olika grönsaker i alla de möjliga färgerna stått framdukade på middagsbordet. Frysta, torkade, inlagda eller syltade.

Skogens bär blev frysta, syltade och saftade.

Potatisen ligger i tryggt förvar i den fina jordkällaren.

Annika håller på att övertala sin man att de ska skaffa några hönor till sommaren. Ägg behövs alltid. Tänk att få hämta in färska ägg från frigående höns, det vore något.

Djuren behöver också få lite glädje i sitt liv. Tänk bara på hur de har det nu. Skrämmande. Trångt. Förfärliga slakttransporter. Skräcken innan de slaktas.

Kött som importeras har inte ens samma lagar som vi. Det köper vi bara för det är billigt. Mycket som bidrar till miljöförstöringen via att köpa in saker från andra länder.

Det finns mycket kvar att göra för vår värld tänker Annika.


© Ljusletaren

28 februari 2019

Rysa

Katrins föraning (Fiktivt)


Katrin ryste till – det skulle hända hennes son något det var hon säker på. Det gick bara inte att nonchalera dessa känslor. Än hade hon inte haft fel när varslen kom.

Adrian låg och sov hemma i sin säng och hon var på jobbet.

Katrin gick ut i lunchrummet och tog upp sin mobil och ringde till Adrian. Signal efter signal gick fram och strax gick mobilsvar igång. Hon försökte igen men ingen svarade.

Hon blev mer och mer orolig. Kunde knappt koncentrera sig på sitt arbete. Olustkänslan i hela kroppen bara växte och växte i omfång.

Katrin ställer sig upp och går sen in till chefen i hennes kontor. Säger som det är och begär att få gå hem och se om allt är i sin ordning. Katrins chef ser hennes oro och säger att det går bra.

Hon halvspringer hem. Tar de tre trapporna i ett nafs. Oron är stor. Tar upp lägenhetsnyckeln och öppnar dörren.

Då hör hon en mansröst från Adrians rum. Hon ser ett paraply stå i ett av hörnen i hallen. Hon tar det med och smyger sakta fram till Adrians rum.

Hur sjutton kan du vara så rutten Adrian att du gör slut med mig. Du har lovat att stå vid min sida hela livet ut hör Katrin någon säga.

Hon hör hur hennes son svarar mannen. Jag orkar inte med dina svartsjukedramer längre. Jag har otaliga gånger bett dig att söka hjälp för det men du vägrar inse att du är sjuk. Så är det detta med ditt alkoholintag som bidrar till ännu mer av din ilska.

Sören jag orkar bara inte längre med att ha det så här. Det var därför som jag flyttade hem till mamma.

Katrin är nu framme vid sovrummet och kikar genom springan via den halvöppna dörren. Hon ser hur Sören närmar sig hennes som ligger i sängen. Han böjer sig fram och tar ett strypgrepp på hennes son.

Katrin smyger sig in och slår sedan så hårt hon kan med paraplyet i Sörens huvud. Hon slår som besatt och till slut så ligger Sören på golvet. Han stönar högt och blod sipprar ned på hans näsa.

Adrian är fort uppe ur sängen. Sätter sig på Sören och håller fast hans armar bakom Sörens rygg. Ring fort efter hjälp skriker han.

Katrin darrar av oro när hon ringer efter polisen. De är fort där. Tur att de bor nära en polisstation.

Ytterdörren är olåst så de hittar snabbt var de är. Mor och son berättar kort vad som har hänt. Sören gör hårt motstånd och poliserna är tvungen att boja honom.

Sören och hans mamma fick lämna utförliga vittnesmål lite senare nere på stationen.

Det blev ingen dom för Sören hade ett fläckfritt leverne sen förr. Däremot så blev Katrin dömd för att ha gått handgripligt tillväga när hon skulle rädda sin son. Det blev dagsböter. Inte så kul att bli dömd och hamna i ett register men hon räddade sin son.

Sören vägrade att ta emot hjälp för sitt beteende och flyttade från staden som tur är.

Adrian flyttade till en ny och egen lägenhet.

Katrin pratar gärna om hur hon räddade sin son.

Oroväckande varsel ska tas på allvar oavsett vad du själv tror eller inte tror.


© Ljusletaren

27 februari 2019

Bulta

Inte nu igen snyft. (Fiktivt)


En nerv började bulta och man såg riktigt hur det ryckte vid hennes ena öga. Värken kom lika plötsligt. Hon vek sig dubbelvikt av smärta. Tårarna rann.

Inte nu igen skriker hon högt medan hon känner att det är som två små arga knytnävar som försöker att bulta sig ur henne.

Lars skriker hon högt. Det är något som är fel igen. Vi måste till lasarettet. Lars kommer springandes och tvärstannar när han ser hur Lotta mår.

Fort hjälper han Lotta ut till hissen. De åker ned till garaget och Lars bär nästan Lotta till bilen. Han vet att det är bråttom. Kör därför som en galning in till akuten.

Där tas Lotta emot omgående. Hon skjutsas snabbt upp till mödravårdsavdelningen. Lars halvspringer från bilparkeringen och till akuten och sen upp till avdelningen.

Han hinner tänka att detta blir i så fall det fjärde missfallet de får var med om. Fast så här långt har Lotta aldrig gått förr.

När han kommer upp på avdelningen får han gå direkt in till Lotta i undersökningsrummet. Hon har lugnat ned sig totalt och skiner upp när hon ser honom.

Doktorn säger att värkarbetet har börjat och de försöker med alla medel att stoppa upp värkarbetet i några veckor till.

De tittar på skärmen när doktorn för ultraljudsapparaten över gelet på Lottas mage. Han ser frisk och kry ut säger doktorn. Vi bara tokler.

Fast nu gäller sängläge för Lotta på lasarettet i några veckor till. Spelar roll säger vi båda i korus. Bara det går vägen denna gång så gör vi allt vi kan för att få hålla vår son i våra armar.

Tyvärr så startade värkarbetet igen och nu blev den lille akut förlöst med kejsarsnitt. Lagd i kuvös och fick snabbt åka till specialistavdelningen för barn som var för tidigt födda.

Det blev många oroliga veckor mellan hopp och förtvivlan men till slut så fick de hämta hem sin lille son. Han var redan då en frisk krabat som visste vad han ville.

Vi döpte honom till Arney som betyder örn plus lycka på fornnordiska/isländska.

Vi hade även turen att få bli gravida igen efter två år och då blev det en normal graviditet och en normal förlossning. Vi begåvades då med en liten dotter som fick namnet Bliss. Det betyder lycksalig på engelska.

Lycksaliga var de och mer passande namn på de små gick inte att hitta för dessa föräldrar.


© Ljusletaren

26 januari 2019

Vittne

Positiv ådra


Tjo ho vad jag är glad. Munnen vill bara le. Solen skiner. Det blåser rejält ute men vad gör det när sinnet är glatt.

Fåglarna kvittrar och de har frön i fågelbehållare. Finns även utblåsta frön på backen. Deras kvitter har allt en hög decibel. Erkänn att ni nu genast kom att tänka på Kicki Danielsson och Miss Decibel.

Måste erkänna att jag som oftast scrollar bort negativa inlägg i Face Book för det ger mig ingenting mer än en olusten känsla. Läste någonstans att efter trettio minuter är man smittad. Bevare mig väl för det, för vem vill bli smittad.

Jag vill vara i min bubbla där jag trivs så bra. Stöta bort det som i dagens läge inte alls engagerar mig. Tids nog får jag återigen min del av kakan så varför tjuvsmaka på kakan i förtid.

Rycker i hela kroppen av glädjeendorfiner. Härlig känsla som jag vill bevara länge och väl. Är jag glad så delas den glädjen vidare till andra, så tror jag i alla fall.

Gud är mitt vittne på att jag är en ganska så optimistisk person. Givetvis är jag mig själv, fattas bara annat.

Allt går så mycket lättare om man har begåvats med en ljus livssyn.

Jag riktigt lider med dem som ser allt i nattsvart mörker. Nu räknar jag inte in personer som lider av någon diagnos utan jag menar personer som vill utmärka sig i sin klagan.

Alla individer ska räknas in i vår skara men håll med om att individer som bara klagar är svårt att se något ljust i. Ja, jag vet att de kanske är olyckliga men varför dra med sig andra i sin onådiga klagan?

Ögonblick av lycka är att kunna se det fina var dag. Vem kan då inte bli glad?

Är man sur eller tvär så låt det för Guds skull inte gå ut över andra. Då ska man bara vara och låta allt surna ut.

Glöm förtret!

Läste idag att gå undan tio minuter på jobbet om du är sur för det vinner dina arbetskamrater på och säkert din chef också.

Fåglarna bara äter och kvittrar.

Förresten vem har sett en sur fågel? Har någon gjort det så är det inte ofta.

Låt oss göra som djuren och bara vara och ta reda på varje gyllene ögonblick.

Hoppas att detta blev ett varmt inlägg så att även du kan le lite grand.


© Ljusletaren

25 februari 2019

Instrument

Ni vill rädda vår jord, tack.


Vill vara en människa som formar mina tankar för att få er att förstå att ljuset är viktigt. Förstår ni att ljuset när och ju mer vi tar fram saker i ljuset så växer lågan.

Låt inte illavarslande skeptiker och NEJ-sägare plus nedrivande personer sprida sina falska budskap om hur olycksbådande allt är.

Det har gått långt när barn eller ungdomar står upp för världen med sin klokskap. Tänk att vi vuxna inte ens kan inse sakuppgifter som presenteras var dag för att få oss att tänka rätt om jorden.

Kristallbarn kallas visst dessa kloka barn. https://auratransformation.com/sv/kristallbarn/ 

Underbart att det finns att ta till olika instrument, så att barn och innan de föds, blir uppgraderade för att rädda vår jord.

Vi vuxna är inte bäst!

Vi måste få hjälp av dessa barn/ungdomar för att saker och ting ska hända fortare än vi beräknar.

Vi har nödvändiga krav på oss för att lära oss att lyssna på dessa unga individer. Inte stånga pannan blodig och säga att detta bara är svammel.

Se er omkring och se bara vad Greta Thunberg samlar likasinnade i världen. Barn eller ungdomar som vill ha en förändring NU.

Undra vad alla skeptiker har till sitt försvar för detta pågående engagemang?

Jag vill rädda vår jord. Jag vill ändra mitt tankesätt. Jag vill inse att dessa kloka individer inte kan ha fel. Kalla mig vad ni vill men jag tror på detta.


© Ljusletaren

24 februari 2019

Äldre inlägg