Visar inlägg från mars 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Rutin

Vilket land ska vi resa till? (Fiktivt)

På fredagskvällarna har vi en annan rutin.

Egentligen börjar fredagen på en torsdag. Då tar vi fram världsatlasen på köksbordet. Slår  upp en sida på måfå och där blicken hamnar det blir landet för fredagens resmål.

Nu vet jag vilken mat jag ska inhandla. Oliver ska köpa öl och vin från just det landet. Finns det inte något från det landet så blir det landet bredvid.

Tältet är uppslaget mitt på golvet i vardagsrummet. Sköna kuddar, madrasser och filtar har möbleras hemtrevligt i tältet. 

På golvet framför tältet har vi ett litet bord med låga ben. Runt bordet finns två små pallar med ryggstöd och sköna dynor.

Denna fredag har vi rest till Mexico. Det lilla bordet är nu överfullt av olika tacos, grönsaker, och goda röror och så vidare.

Vi börjar med att läsa information om landet. Skålar i gott rött vin innan vi hugger in på det goda som finns uppdukat på bordet. Släcker ned kryddornas smak med det iskalla ölet från Mexico.

Belysningen är nedtonad i hela lägenheten. Det lyser en batterilampa vid tältets ingång.

Tyst och dämpat spelas det klämkäck musik från landet som vi reste till i tanken.

Ute är det kallt och vi ser faktiskt några stjärnor som blinkar till oss.

Stressen bara rinner iväg från oss båda. 

Detta är en rutin som vi älskar att göra och vi får dessutom kunskap om olika länders kultur och dess olika maträtter. Billigt blir det också och extremt miljövänligt.

Vi avslutar kvällen med att somna tätt, tätt tillsammans och bara tillåter oss att vara i nuet. 

@ Ljusletaren 

31 mars 2019

Invadera

Hjälp Ester med hennes problem (Fiktivt)

Min rädsla är att en älskarinna ska invadera min mans fantasier och ta min plats som sexgudinna. 

Ester kunde bara inte släppa dessa tankar. Gång på gång plågade hon sig med detta.

Hon älskar sin man vanvettigt mycket. Nästan så att hon kväver honom.

Allt fungerar bra och även sexlivet.  

Ester kunde inte förstå varför dessa tankar dyker upp eller förresten det kan hon förstå. 

Hon vet att hennes man är sjukt intresserad av stora bröst. Det har hon fått veta flera gånger om. 

Inte blir det bättre när hon själv blev utrustad med små bröst.

Det tar ont i henne varje gång hon ser sin man förlora sig in i någon bekants jättebröst.

Då var han inte alls populär. Hon kvider och gråter inombords. 

Ester vet med sig att hon är snygg. Vacker som en dag. Många män kastar längtansfulla ögon efter henne. 

Spelar igen roll men Ester har komplex för sina små bröst. 

Hon vill gärna ha det mörkt när hon och hennes man älskar. När hennes man nuddar vid hennes små bröst så blir hon stel av fasa.

Ester vet att hon måste bearbeta detta i tid innan hennes man hittar sig någon ny kvinna med stora bröst. 

Tankarna går även till att göra en förstoring av hennes bröst men så små är de inte att hon får någon gratis operation från landstinget.

På hennes arbetsplats har det börjat en man i hennes ålder. Han pratar ofta om att han älskar kvinnor med små bröst och tittar sedan med en förförisk blick på Ester.

Det pirrar till och Ester känner suget i bröst och underliv.

Till slut så träffas de för en intim stund och Ester har aldrig känt sig så hel någon gång. Mannen fullkomligt älskar henne och hennes små bröst.

Nu står Ester inför ett dilemma om vem hon ska välja av dessa två män?

Är tänkvärda diskussioner och ömma betygelser mer värda än att känna sig som en fulländad kvinna med stort Q?

Vad skulle ni råda Ester att göra?

@ Ljusletaren 

30 mars 2019

Fusk

Jonas möte i den mörkaste stunden (Fiktivt)

Jonas är helt slut. Detta med olästa läxor, bluff, fusk, inställsamhet, undertryckt ursinne och osande brakskitar präglade hans skoldagar.

Helst av allt skulle han vilja vara någonstans där ingen skulle lägga märke till honom.

Ångesten rev och slet inom honom. Hur hade det kunnat bli så här?

Han som egentligen är snällheten själv. Han som ömmade så för alla som blev utstötta.

Jonas hade fått ett pris då sexorna fick sina avgångsbetyg. Pris för att han han tog parti för de mindre och utsatta barnen. Han minns ännu föräldrarnas stolthet,  både över priset och de fina betygen.

Vad skulle de säga i år? Magen knöt ihop sig och illamåendet var strax där.

Tänk om han hade fått gå i den privata skolan som han hade önskat så hett. Nej, det har vi inte råd med svarade föräldrarna. Vi vet att det är mycket klagomål från den skolan du kommer att gå i men du som är så duktig och omtänksam kommer att klara av det.

Jonas hatade denna skola sedan första dagen och insåg snabbt att det gällde att följa med i ungdomarnas spelregler. 

Nu hade det gått så långt att han sov dåligt. Mörka tankar kom och gick. 

Till och med att han hade börjat googla om hur man tar bort sig på bästa sätt.

Jonas stannar upp, kräks flera gånger i höstgräset. Tårarna rinner. Magen kramar. 

Idag går det bara inte att gå till skolan.

Plötsligt kommer han ihåg den lilla olåsta ekan  som ligger i hans närhet vid badbryggan.

Mödosamt tar han sig dit. Får stanna då och då för att kräkas.  Mattsvetten rinner om honom. Huvudet är på väg att sprängas.

Jonas öser ur vatten från ekan. Sätter sig ned och ror och ror. Till slut låter han ekan lägga till vid ett kors på motsatt strand.

Här har han aldrig varit. Tittar upp från stranden och ser en träkyrka.

Någon vinkar till honom och han vinkar tillbaka. 

Sakta, sakta går han personen till mötes. 

Den unga och manlige prästen sträcker ut sina armar och Jonas går rakt in i hans famn.

Du är väntad!

I morse fick jag ett varsel om att det skulle komma hit en ung tonårspojke som var helt utmattad av mörkrets makter.

Kom och sätt dig på bänken här bredvid mig. Jag kommer att lägga mina händer på dig. Blunda bara och låt värmen nå dig.

Jonas känner värmen. Han ser ljusblixtar. Hans smärta luckras upp allt mera. Illamåendet, värken och ångesten är helt plötsligt borta.

Den unga prästen ber Jonas att öppna sina ögon. Jonas ser in i de mest kärleksfulla ögon han någonsin har sett. 

Prästen pratar och pratar och alla ord lägger sig som bomull i hans själ.

Snart är det kväll och prästen ber därför att Jonas snabbt ska ro hem.

Väl hemma så börjar han att berätta för föräldrarna om hur han har det i skolan. Han berättar också hur nära det var att han hade valt en annan utväg.

Jonas berättar om mötet med den unge prästen och om hur prästen gav honom kraft och mod att berätta om detta svåra.

Jonas föräldrar sitter bleka och chockade. De ställer sig upp och kramar och kramar om sin son. Tackar tyst den unge prästens som räddade deras sons liv.

Föräldrarna säger att nu ska en av oss vara hemma med dig resten av veckan för till den där skolan ska du aldrig mer.

På något sätt ska vi fixa pengar till den privata skolan som du vill gå i.

Skolan som du har gått i ska få stå till ansvar för detta. Det är banne mig deras skyldighet att du ska få prata med någon som ger dig samma hjälp som den unge prästen gjorde.

Äntligen fick Jonas sova gott! Det enda han funderade på vem den där unge prästen var? Han med det långa bruna håret och med de milda ögonen. Prästen som var godheten själv!

@ Ljusletaren 

29 mars 2019

Plan

Inget skrytbygge men ack så skönt (Fiktivt)


Jag nästan springer upp för stegen som står lutad mot den stora och vida granen. Klättrar upp till min trädkoja som finns i två plan.

På nedre plan i trädkojan är det möblerat med ett litet bord som är byggt runt trädets stam. Några skogsgröna och sköna kuddar finns utlagda runt bordet.

Ett litet fönster finns med en glugg som går att stänga. Dörren in till kojan är hallonröd och gjord av grovt trä.

Från några av granens kvistar finns en repstege som leder upp till övre plan. Där är ett bo gjort av fiskenät som sedan har draperats med grankvistar och grön härlig mjuk mossa. Ovanför detta finns det en glaskupol som är formad över kojans två olika plan.

Lägger man sig ned i detta bo så känner jag mig fri som en fågel. Gungar varsamt med i en stilla vind och samtidigt så skymtar man himlen när kvistarna rör på sig.

Har till och med testat att vara här när det blåser starka vindar. Då kan jag tala om att man svänger fort. Fast dofter av kåda, barr, mossa plus trädets lugn gör då även mig lugn.

Bäst är det när det snöar. Då följer man varje flinga som lägger sig tryggt på glaskupolen. Allt är ljust och vitt och fint. Till slut känns det som att jag ligger i en igloo.

Givetvis har jag varma vinterkläder på mig i mitt bo plus dunsovsäck när det är vinter och kallt.

Fast om det är åskväder då vägrar jag att vara i min trädkoja. Vill inte utmana alla starka krafters som finns i omlopp.

Sommarlätt regn som smattrar på glaskupolens tak plus sommarnattens ljus är saligt. Se hur knott och myggor vill in hos mig i mitt bo men det går inte. Då ler jag ännu mer fridfullt.

Åren har gått men min koja består. Det enda jag har fått hjälp med att ändra på är tre saker. En trapp i trä upp till kojans nedre plan. Repstegen har även tagits bort och har ersatts med en trapp upp. Även en avsats är gjord in till mitt lilla konstgjorda fågelbo.

Vägrar än att låta kroppens förfall vinna över min förtjusning att få vistas i denna underbara trädkoja.

Fåglarna tackar mig varje år för alla små byggnader de har fått vart år i min fina och stora och tjocka gran. Jag har följt deras byggande och deras familjer på extremt nära håll och det tackar jag varmt för.

Moder Jord levererar och därför trivs jag bra i min stora och tjocka gran.


© Ljusletaren

27 mars 2019

Driva

Vansinnigt roligt (Fiktivt)


Varför vill du driva med mig på detta sätt? Förstår du inte att jag blir sårad?

Detta är ett gammalt släktnamn som jag är väldigt stolt över. Följt med mina samiska rötter i otroliga år. Uttalas inte ens på det sätt som du säger.

Du skrattar ännu mera när jag säger detta. Tyst på dig tok!

Sluta skratta sa jag.

Hans skrattar så att magen krampar. Tårarna rinner. Han kan knappt andas. Han tittar på sin kamrat och så kommer det ett nytt skrattanfall igen.

Skrattet ekar i hela korridoren och mer och mer samlas det av arbetskamrater vid dem båda.

Vad är det som är så roligt?

Jag har bytt efternamn och tagit igen mitt samiska namn säger Inge.

Vad heter du nu frågar de?

Lova att inte skratta som Hans bara?

Vi lovar svarar alla.

Jag heter från och med idag Inge Kuhl.

Alla brister ut i skratt. De tar sig för magen och skrattanfallen löser av varandra.

Det som är mest komiskt i detta är Inge är den mest dötrista personen på firman. Mer passande namn får man leta efter.

Vad jag vet så fnissas det än men nu bakom Inge Kuhls rygg.


© Ljusletaren

26 mars 2019

Äldre inlägg