Visar inlägg från april 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Skriv om bilden

Klubberget i morgonljus  (Fiktivt)

Jag och min man smågnabbades kvällen före om att sist upp till berget får diska hela dagen.

Det blev många psykningar oss emellan om vem som skulle vara först.

Jag är morgonpigg och rask så jag är först, sa jag. Du med dina taxben har inte en chans mot mig sa maken.

Vi fnissade och retades. Somnade till slut tätt intill varandra.

Måste faktiskt skratta så här i efterhand. Aldrig förr har vi båda sprungit så lätt upp när klockan ringde strax före klockan noll tre, noll, noll.

Vi sprang ned till bilen och slängde oss in i den. Stannade vid bergets fot. Nu gäller det att kappspringa.

Jag försökte med lite dolda knep att få maken att stanna så att jag skulle få springa om. Det knepet fungerade inte alls.

Jag ser hur hunden och maken försvinner bakom en kurva och upp mot berget.

Detta är egentligen komiskt tänkte jag och började att skratta. Jag skrattade så att tårarna rann. Var tvungen att hålla igen lite för att orka upp den sista biten.

Wow vilken soluppgång!

Häftigt att se hur min man mötte solen med sina armar. Wow.

Tar upp min kamera och förevigar detta.

Spelar roll att jag får diska hela dagen när jag fick ta till mig allt detta fina.

Hunden får friskt vatten och jag och maken tar oss varsin flaska Loka med citronsmak.

I sakta mak går vi sen nedför berget till våran bil.

Väl hemma  äter vi frukost. Tittar på morgonens bilder. Njuter!

Hör hur duvorna kuttra. Ser på varandra och bara ler.

@ Ljusletaren 

28 april 2019

 


Ps Lånad bild

Kontroll

Vega får en egen bil (Fiktivt)


Vega har idag fått sitt körkort. Uppkörning och teori gick smärtfritt.

Hon var visst en riktig mönsterelev, enligt körskolan. Det blev det minsta av antal körlektioner som var ett minimum för att sen få köra upp.

Hennes föräldrar gav henne i present en bil, modell äldre. Närmare bestämt en Nissan Micra. Silverfärgad.

Vega blev så glad över bilen att hon nästan höll på att kissa på sig av glädje.

Mormor och morfar hade tankat upp hennes bil full. Dessutom fick hon nya sommardäck. Farmor och farfar gav henne nya vinterdäck plus tusen kronor. Brorsan hade klätt om alla säten i bilen i läder och i svart givetvis.

Vega var lycklig!

Hon hade knappt tid att sitta och fika och äta tårta med de sina för nu ville hon ut och köra bil. Tänk att få köra ensam, bara det var ganska så läskigt.

Vega körde i timmar. Friheten var skön.

Sedan hem och sova. Hon var tvungen att orka med skolan i morgon.

Nu har hon haft körkortet i två år. Allt har gått bra och inga fortkörningar eller annat hade hon råkat ut för.

Nu skulle hon och hälsa på hos moster Terese och Glenn i deras sommarstuga inne i skogen någon mil bort.

Allt var inpackat och klart i hennes Nissan Micra.

Mamma och pappa förmanade henne att ta det lugnt efter grusvägen och det lovade hon att göra.

Nysladdad grusväg. Bilen slängde hit och dit så det gällde att ta det försiktigt.

Vega ställer sig helt plötsligt på bromsen och bilen slänger hit och dit. Hon har ingen kontroll alls. Renen mitt på vägen klarade sig men själv åkte hon upp och ned i diket med sin bil.

Fort ut är det enda Vega hinner tänka.

Hon är helt okej men skakar som ett asplöv. Tänderna skallrar. Hon är helt i chock.

Då kommer det en bil som stannar och föraren springer ut och hör hur det är med henne. Har du ringt dina anhöriga men Vega bara skakar på huvudet.

Kan du deras mobilnummer utantill. Vega nickar och säger sen sakta hennes pappas mobilnummer.

Pappa är snart där. Mamma är också med.

Mamma kör deras bil hem och pappa ringer efter bärgaren.

Mamma skjutsar henne till hälsocentralen för att få allt dokumenterat för eventuella skador för framtiden.

Det blev bara några bucklor på hennes Nissan Micra som tur är.

Alla tvingar Vega att köra bil igen och på grusväg. Det är skitobehagligt men Vega vet med sig att hon måste komma över sin skräck för grusvägar.

Fast än idag så passar hon sig väldigt nog för nysladdade grusvägar som gör så att hennes bil slänger. Det är nästan så att hon krypkör men fram efter vägen ska hon allt.


© Ljusletaren

26 april 2019

Satsa

Asta knådar både ilska och drömmar (Fiktivt)


När Asta är arg så tar hon fram en bulldeg. Knådar och bankar på degen och sinnet lättas då upp allt eftersom.

Är hon extra arg så bakas det hela hennes lediga dag. Det blir allt från kakor och bullar till matbröd och olika sorters pajer.

Asta är snäll och för snäll för alla tar henne för givet. Alla kommer hem till henne för att få smaka av det goda och många har inte ens tid för att säga ett enkelt tack.

Hon vet med sig att hon är utnyttjad men det är skönt att få forma degar på olika vis. Vissa gör si eller så men hon gör på detta vis.

Hon har länge tänkt satsa pengar för att öppna ett litet bageri men än har hon inte kommit till skott.

Asta vet med sig att denna tanke inte går att förhala längre. Trivseln på jobbet är ett måste. Vet också med sig att hon är bra på att baka. Behöver inte ens vara arg för att skapa olika bröd.

Hon bor ensam sedan skilsmässan från Kurt blev klar för två år sedan. Trettiotre år är inte mycket när man vill bli egen företagare.

Sagt och gjort så kontaktar hon banken för att avtala ett besök. Hur hon har tänkt sig det hela har hon sedan förr nedskrivet i en mapp.

Tant Hulda har lovat henne att få öppna sin butik i hennes hyreshus inne i staden.

Alla kalkyler är klara. Kundunderlaget är gjort och intresse är stort för hennes lilla bageri. Det enda som fattas är lånet från banken.

I sista hand och om det behövs kan hon inteckna sitt hus.

Bankbesöket gick bra. De tyckte att hon hade gjort alla förberedelser bra. Lånet beviljades därför på en gång.

Flygblad ska delas ut. Ugnen ska beställas. Kaffemaskinen beställas. Lokalen ska skuras upp. Möblemang får hon låna av Hulda tills hon har kommit igång. Beställa en skylt. Säga upp sig från sitt städjobb.

Denna tid blev hektisk men ändå härligt skön.

Allt är i tipp, topp inför öppningen av hennes bageri.

Ovanför ytterdörren hänger den svarta smidesskylten med namnet Astas bageri.

När man stiger in i butiken möts man av gula väggar. Gula stolar och bord. Allt går i gult. Här ska solen skina i mitt kök står det på en hängande affisch inne i butiken.

Asta står bakom sin bröddisk och förklarar vad det är för gott och vad det kostar. Det luktar lyriskt gott av hembakat. Billigt är det också. Det bästa är att det finns inga tillsatser i dessa bröd.

Det är alltid kö inne i Astas butik. Det köps hem fikabröd, matbröd, pajer och matpajer. Många kan sätta sig ned i det lilla bageriet för att njuta av kaffe och något gott till det.

Asta bara njuter av sin syssla trots tidiga morgnar för att stiga upp för att baka. Hon älskar att vara sin egen. Bageriet går så bra att hon kan anställa någon. Hon har slängt ut lite krokar här och där och det lutar till att hon ska anställa Raymond. En bagare från Rumänien som söker jobb.

Så blev det också och inte bara det. Tycke uppstod och numera så är det både herr och fru som jobbar i bageriet.

Asta har blivit rund om magen och inte har hon ätit för många bullar utan det är något annat som ligger på jäsning.

Skylten ovanför butiken är nu ändrad till texten ”Asta och Raymonds bageri”.

Asta vågade satsa på sin dröm. Gör du det också?


@ Ljusletaren

25 april 2019

Spår

Inträdet in till våren


Inga spår av snö i luften.

Allt andas vår.


Snöfläckarna blir allt mindre dag för dag.

Nyfikna är vi på alla återvändande gäster som kommer ensamma eller i stora flockar.


Allt sjuder av rörelse.


Margareta är full av lycka för hon bär på ett nytt liv.

Kissen ligger nöjd i korgen med nyfödda små.

Kossan råmar av stolthet för nu är det vår.

Fåren har lammat och de små förgyller dagen med sina bä.

Hunden dammsuger av ytans alla goda dofter.

Åke hugger ved.


Rollatorerna är åter i ropet nu när det är barmark.

Hej vad det går!


Alla kiknar av skratt, stor som liten.

Grillröken sprids med ljumma vindars bärande.


Kören sjunger in våren.

Eldar glöder för nu är vintern slut.


Fikat ute, smakar bra.

Solen lovar och håller.


Glädjen är stor.


Inga spår efter vintern längre.

För nu är det vår.


© Ljusletaren

24 april 2019

Spänna

Så här ska en präst vara (Fiktivt)


Det är svårt att tro att Harry är präst, för han är väldigt tatuerad, har ring i örat. Gillar män dessutom. Spelar roll!

Vilken människa Harry är!

En man med rätta hjärtat på rätta stället. Prackar inte på någon sin kristna tro. Pratar ofta om vikten att se det fina som finns i alla religioner. Tar alltid med hem till sin kyrka de bästa bitarna från varje troslära.

Harry har ett öppet sinne och jag behöver väl inte berätta att kyrkan alltid är full av folk som vill se och höra på honom.

En väldigt enkel och ung man. Godheten lyser varmt omkring honom. Nästan så att jag kan se glorian runt hans huvud.

Det är först när han spänner på sig sin utstyrsel före en andakt som man förstår att han är präst.

Jag kan sitta i timmar och bara se och lyssna på honom. Han känns verkligen modern men ändå upplysande.

Harrys fria och tänkande sätt slår rot hos oss alla oavsett vad vi själva tror på. Vi älskar hans kurser om att lära oss att vara begrundande inåt. När vi mediterar är det inget mantra eller något annat suggestivt som behövs utan det är bara att lära sig att se inåt. Vara med sig själv och djupandas.

Harry påpekar ofta att när vi sitter i tysta i bön eller är tysta vid matbordet så infinner sig ron och maten smakar då betydligt godare.

Vi ska hitta kraften inom oss för att fungerar på bästa sätt.

Harry kan även bjuda in oss till olika musikarrangemang i sin kyrka. All musik får musiceras så länge ingen gudatro hädas eller att svärord finns med i texterna.

När jag sitter där under en predikan så ser jag mig om. På bänkarna finns tiggare, hemlösa, före detta fängelsekunder, ateister, människor från Östermalm, människor från andra kulturer. Det lyser vackert av olika huvudbonader från både män och kvinnor från andra kulturer.

Alla lever sig in och sitter fascinerad och lyssnar på denna ovanliga präst. Harry är nästan som Jesus, för han välkomnar alla till sin församling.

Det är störtskönt att bara sitta och ta in alla ord meditativt.

Efter predikan får alla som vill köpa sig kaffe eller te plus en hembakad kaka. Stämningen är hög när alla sätter sig till bords. Det skrattas och fnittras. Alla är lika värda i denna kyrka så därför pratar alla med alla.

Harry kan detta med att sprida sina ord på rätt sätt. Därför vill alla komma till hans kyrka

Vi behöver mer präster som Harry eller hur?


© Ljusletaren

22 april 2019

Äldre inlägg