Visar inlägg från april 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Löpare

Varför tidtagarur och öronsnäckor på när du löptränar?


Jag tar på mig lösa, tunna och sköna kläder. Tar fram mina gå-lätt-skor. Kameran hängs över axeln. Kopplar hunden och går sen ut. Möts av morgonsol och härligt fågelkvitter.

I lämplig takt för både mig själv och vår hund vandrar vi på och njuter av stillheten.

Studerar djur och natur. Stannar upp ibland för att fotografera. Låter hunden läsa av nattens dofter vid vägkanterna.

Hör snart steg bakom oss. Ser en löpare passera oss. En kvinna med öronsnäckor i sina öron. Ett tyst hej med handen och så är hon förbi.

Kan inte för mitt liv förstå varför man ska stänga ute naturens ljud och lyssna på någon talbok eller musik. Det är för mig en gåta?

Naturen bjuder ju på sin värsta sångkonsert nu då det är vår. Dessutom är det ny och skär grönska. Man nästan hör hur det växer. Allt frodas. Snart börjar det födas en massa små i djurens barnkammare. Hur kan man stänga ute alla dessa underbara ljud? Tror inte ens att de ser något. Endast tidtagaruret i så fall.

Inte konstigt att så många är stressade. Det ska löptränas, det ska lyssnas på det senaste av allt via öronsnäckor.

Är de inte medvetna om att de stänger ute världen?

Hela tiden tittar de på sin löpklocka för snabbare tid behövs. Nej, de har inte tid att stanna av för att prata. Jäkta på, jäkta på.

De älskar att gotta sig med hur duktig de är på att springa och hur fort det går.

Vet det själva vad det går miste om?

Min kropp är inte byggd för att löpträna och det bryr jag mig inte ett skvatt om. Jag går och går och njuter av det moder jord visar mig.

Vem är vinnare av oss båda det vet jag inte. Men min kropp klarar inte av att stressa på som vissa gör.

Okej om man springer för det är kul och ändå tar in naturens ljud. Har tid för att stanna då tycker jag det är rätt för de som gillar detta.

Det är hetsen och alla dessa tidur som ska knäppas på och knäppas av plus öronsnäckor som jag tycker är fel.

Ju äldre jag blir så känns livet bara gå fortare och fortare. Vill därför njuta så mycket som det bara går av vår moder jord.

Fyrtiofem minuters morgonpromenad är inte helt fel och jäklar vad jag kan få se fina saker ibland. Dessutom blivit små och korta pratstunder med de som gillar att gå liksom jag.

Livet är underbart!

© Ljusletaren

21 april 2019

Bild

 

Bild från https://pixabay.com 


Påskafton i byn (Fiktivt) 

Jag avskyr att gå på maskerad i denna sinnesstämning och helst i år.

Ja, jag vet att mina nära och kära vill mig väl men det kostar på av mitt psyke.

Dessutom  att vara utklädd till en påskhare och bära en korg full av godis i olika färger.

Le och skratta. 

Fast jag har lovat!

Drar på mig maskeraddräkten. Tar korgen och går i väg till festen som är i byns hembygdsgård.

Möts av tuppar, hönor, häxor, kycklingar, kattor,  påskkärringar och gud vet vad.

Alla är glada.

Jag får genast kacklande kramar och påskpussar i massor.

Vi ska gå i samlad trupp genom byn som vanligt. De vi möter ska få godis och kramar 

Ankracet sker som vanligt i älven. De gula plastankorna släpps ut från den lilla sandön mitt i älven.

Alla står sen på bron och hejar på sina ankor som flyter fram under bron.

Prisutdelning sker efteråt i hembygdsgården. Sedan är det knytkalas innan kvällens upptädande ska ske.

Jag smiter iväg efter maten och upp till berget. Tittar ut över vidderna. Tänker att döden är faktiskt ingen utklädd figur som hemsöker världen och själar.

Tänker sen, varför begrava mig i mörkret när jag är på väg ut och in i ljuset? 

Nej, jag ska banne mig göra som Jesus gjorde efter sin död. Fira påskafton med de mina. Skratta och vara glad för att jag har livet till skänks.

Springer ned till hembygdsgården och ger alla de mina påskpussar och sköna kramar.

Skrattet bubblar inom mig. Jag kacklar som den värsta värpande höna. Mår så in i bomben bra.

Jag gör som byn, lever upp och firar livet.

@ Ljusletaren 

19 april 2019

Groda

Skön söndag med glädje och förtret (Fiktivt)


Söndag och morgon och vi spatserar fram på gågatan i vår stad. Jag tittar in i olika skyltfönster och drömmer om det jag ser.

Ser framför mig hur jag skulle se ut i det och det klädesplagget. Tror säkert att mina ögon går i kors.

Staden är dessutom dekorerad inför påsken. Glada färger färgar allas sinnen glatt.

Då börjar jag och Ola att diskutera. Minns inte vad det var om men jag blev heligt förbannad. Gick med hårda och snabba steg fort fram efter gågatan.

Spelade roll att Ola ropade på mig att stanna. Var så arg att det nästan ångade om mig.

Vad gör då tokskallen?

Han springer upp mig och börjar hoppa groda bredvid mig. Kvackar dessutom.

Jag kan inte hålla mig. Skrattar så jag får ont i magen. Olas ögon glittrar förföriskt. Vi båda skrattar och börjar dansa fram efter gågatan. Vi bryr oss inte om de retsamma blickarna från andra flanörer. Vi bara är.

Stannar till vid ett bageri och köper med oss hem gröna grodbakelser. Väl hemma så sätter jag på kaffe. Snart ska ilgröna grodor avsmakas.

Kan inte sluta att skratta och inte Ola heller.

Jag ställer mig upp och går fram till Ola. Smeker hans hår. Pussar hans kinder. Mina händer söker Ola längre och längre ned.

Vi blinkar förföriskt till varandra och då börjar Ola hoppa groda igen. Jag skrattar så jag gråter.

Ola ber mig också hoppa groda och det jag gör. Till slut så hoppar vi in i sovrummet och vem vet om det blir grodyngel om några månader.

Bevara skrattet och svälj förtreten. Livet ska levas!

Älskar dig Ola /kram 


© Ljusletaren

14 april 2019

Stoppa

Petra är sjuk men måste ändå jobba enligt FK (Fiktivt)

 

Petra mår inte bra och har inte gjort så i flera år. En tröst är att hon äntligen har fått en diagnos. Nu vet hon varför hon inte kan vara som alla andra.

Dessutom så har nära och kära fått en förklaring och därför kan de också förstå henne bättre.

Det är slitsamt för kroppen att veta att man mår dåligt men ändå inte ha något att gå på. Det blir då lätt för andra att säga att hon sjåpar sig.

De vet inte med sig vilka vaknätter hon har. Ångesten som river och sliter. Gråten som bara vill ut.

Falska leenden är inget som Petra vill klistra på sig. Hon mår helt enkelt bara så dåligt och tillåter sig därför att må dåligt.

Svårt att hitta en specialist som hon kan ty sig till. Gör hon det så flyttar de oftast från staden. Ny människa igen och nu kan Petra inte lämna ut sig helt för tänk om denna människa sviker henne och flyttar?

Ekorrhjulet är i rullning.

Glad över att ha fått en diagnos. Ledsen över att inte få bli hjälpt med styrka och mod för att orka vidare.

Nu har dessutom Försäkringskassan hotat med att stänga av henne. De anser att hon kan jobba heltid. När Petra var hos Försäkringskassan för en träff för att förklara sin sjukdom så sket sig allt. Hon harklade sig, försökte stoppa tårarna.

De tog ingen pardon om henne. Det hjälpte inte att läkare och en specialist hade skickat in papper till Försäkringskassan om hon inte kan arbeta. Försäkringskassan ansåg att när hon kunde utföra sina intressen via Facebook så kunde hon också jobba.

Petra hade försökt förklara att det var hennes andningspaus i sin sjukdom. Hon var kreativ och mådde då bra. De lyssnade inte ens.

Stå helt utan pengar var sjukt svårt. Hon hade ju inget fast arbete sen förr och därför så blev det bara småpengar som hon skulle få ut varje månad.

Vuxen och självständig och ändå var det bara att svälja stoltheten och flytta hem till föräldrarna.

Hur har Försäkringskassan blivit? De jagar alla med sin blåslampa. Allt för att verka duktig och minska ned kostnaden för detta företag.

Petra har vänner som är svårt sjuka men ändå ska de också ut och jobba på heltid. Vem ska föda alla dessa som inte får vara sjukskrivna? Socialen vägrar dem pengar för de ska också spara pengar.

Sjuk person blir ännu sjukare när inte trygghetssystemet fungerar. Ska barnen bo hemma tills föräldrarna dör eller hur har samhället tänkt? Förresten så finns det massor av ensamstående som inte har en släkting att få hjälp av. Ska dessa med sin sjukdom ut och tigga på gatorna med de andra tiggarna?

Petra är arg och besviken. Varför ska personalen från Försäkringskassan sitta och jaga personer på Facebook, har de inte annat för sig?

Snart är väl fattighusen tillbaka. Det som hela arbetarsamhället har gjort allt för att få bort.

Stoppa Försäkringskassans metoder. Tänk om och tänk rätt.

 

© Ljusletaren

13 april 2019

 

 

Fullständig

Det osar av negativitet (Fiktivt)


En underbar vårmorgon och vi var därför tidigt ute med vår bil för att inspektera naturen och deras under.

Vi stannade till vid en porlande bäck. Bländades av Tussilago. Det var som att se små solar bland smutsgrå snö och det torra fjolårsgräset.

Duvorna kuttrade förföriskt. Till och med någon fluga seglade förbi. Solen värmde skönt. Vårt humör var på topp.

Satte oss i bilen igen. Körde på måfå hit och dit. Stannade ibland av för att fotografera. Vi bara njöt av livet.

Nu närmade vi oss en by där vi har några bekanta. Kände att vi var kaffesugna och tittade på klockan. Bestämde oss för att hälsa på trots tidig morgon.

Glatt knackade vi på dörren. Ingvar kom och öppnade. Kom in, kom in sa han. Olivia satt på kökssoffan och var svart i ögonen.

Det var tryckt stämning. Allt kändes fel. Inte kan man ställa sig upp och gå när man nyss hade kommit dit.

Ingvar frågade om vi ville ha kaffe. Nej, svarade vi båda i korus.

Samtalet gick trögt. Tystnaden mellan Ingvar och Olivia var fullständig.

Nej, nu ska vi fortsätta vår resa sa vi. Vi tänkte åka upp till forsen för att fotografera. Bästa nödlögn vi kom på.

Vi tog adjö. Satte oss i bilen. Maken körde fort iväg.

Fy så olustigt att komma så fel sa vi båda och vi som var så kaffesugna.

Vi beslutade oss för att åka hem. Packa en picknickkorg och åka vidare.

Nu sitter vi vid en älv. Kaffet är uppdrucket. Smörgåsarna och bullarna likaså. Hunden hade fått sitt och han är lika nöjd.

I trivsam tystad värdesätter vi naturen och oss själva. Solen smeker oss på ett vilsamt och skönt sätt.

Göken hörs. Hur var det nu med väderstrecken och göken? Vi kan inte annat än skratta. Vem har rätt och vem har fel? Mr Goggles ger oss svaret direkt.

Vår morgon och dag blev fullständig.


© Ljusletaren

12 april 2019

Äldre inlägg

Nyare inlägg