Visar inlägg från juni 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Kortnovell om veta hut

Vet hut människa (fiktivt) 

Alma är så arg att hon nästan kokar. Hela hennes inre är i uppror.

Hon har blivit inträngd i ett hörn av sina arbetskamrater på ett felaktigt sätt. De har till och med gått in till chefen och sagt osannolika saker om henne.

Chefen går på allt som sägs. Det är inte alls en chef som Alma gillar. Han skrattar och småflirtar med alla oavsett kön.

Förra chefen var rak och ärlig. Stod för sina saker. Läste av människor på rätt sätt. Blev det otrevligt på arbetsplatsen tog han tag i det direkt. Han gav sig inte för sanningen skulle fram.

Alma låg bra till hos denna chef men det gjorde inte Veronica. Chefen genomskådade henne fort. Visste med sig att hon försökte skylla sina egna fel på andra och så vidare.

Denna nya chef och Veronica var som handen i vanten. De var oskiljaktiga. Till och med privat umgicks de.

Nu hade Veronica spridit ut ett rykte om Alma och alla trodde på det.

Alma är nästan på väg att börja stortjuta men hon behärskar sig. 

Ryktet går om att Alma har börjat med att ta hem saker från firman vilket hon inte alls har gjort.

Nu ska allt detta tas upp i personalrummet.

Alma sitter ensam på sin stol och på sin stolsrad längst bort i personalrummet. De andra arbetskamraterna sitter på två rader längst fram.

Det tisslas och tasslas och Alma får onda snegelkast då och då.

Alma sträcker på sig och tittar tillbaka.

Nu kommer chefen in och det blir dödstyst i rummet.

Han tittar på Alma och lägger sedan fram alla anklagelser mot henne.

Alma reser sig upp och säger att nu får du och alla andra veta hut. Jag är totalt lojal mot detta företag och varit så sedan första början på detta företag. 

Ni alla är välkomna hem till mig för att kolla om tjuvgods. Ni får även kolla i min väska och i mina ytterkläder. Ni kommer inte att hitta något.

Du Björn (som chefen heter) jag tycker du bör kolla upp rykten bättre innan du anklagar någon. Vem vet säger jag, det kanske är den som spridit ryktet som är den skyldige?

Dödstyst i rummet. Alla börjar att skruva och vända på sig.

Chefen är knallröd i ansiktet. Han tittar hela tiden på  Veronica. Veronica bryter ihop och säger sen tyst att det är jag.

Björn frågar är det du? Ja, säger hon tyst.

Alma säger inte ett ord. Reser sig upp och går tillbaka till sin arbetsplats.

En efter en droppar alla tillbaka till sina platser.

Alma går då in till Björn i hans kontor. Jag har ringt till min förra chef och jag ska få börja att jobba där. Som du förstår önskar jag nu att du låter mig gå redan idag?

Björn ber Alma stanna kvar. Han bönar och ber på sina bara knän. Aldrig i livet säger Alma. 

Kom förbi i morgon så får du ditt anställningsbevis plus goda vitsord säger Björn stammande.

Alma går sedan rak i ryggen ut från denna arbetsplats dit hon aldrig mer ska återvända till. 

Vad som hände Veronica bryr Alma sig inte om. Hon bara längtar till sin nya arbetsplats och till sin fina chef. 

@ Ljusletaren 

19 juni 2019

Överförfriskad

Sommar och dans i logen (fiktivt) 

Alla boende har hjälpt till att löva logen. För nu är det dags för årets logdans. 

Scenen är riggad. Dansgolvet lutar mot scenen men det spelar ingen roll för det finns ett staket runt scenen som skyddar orkestern. 

Tror det är tionde året som det dansas i denna loge.

I år har de bjudit in Agneta Bengtsson med band för att spela hela kvällen.

Det är smockfullt på parkeringen med bilar, cyklar och mopeder. Det är även gott om husvagnar och husbilar på ängen. 

I år har de verkligen fått in fina priser så det går extra bra med lottförsäljningen

Två ungdomar står mellan skolan och logen och grillar hamburgare på löpande band.

Tre kvinnor förbereder kaffe, smörgåsar och fika i skolans kök som ligger intill logen. Allt ska vara klart till pausen.

Carita som är medlem i bygdens förening ser glad ut. Nästan så att hon räknar in nettot redan nu. 

Se där, vem kommer där? Den nygifta mannen från församlingen. Var det Bernt han heter tänker Carita? Ja, så var namnet. 

Bernt är överförfriskade. Han styr sina steg mot Carita.

Vill dansa säger han och drar iväg med Carita till logen. De dansar ut på golvet. Allt går bra tills golvet börjar att luta.

Bernt snubblar över sina egna fötter. Tappar balansen och åker rätt in i staketet.

Agnetas orkester rör inte en min på scenen utan de spelar vidare. 

Carita hann ta fatt i en människa som satt efter väggen, så hon klarade sig från fallet. 8

Bernt ligger kvar. Carita skyndar sig dit för att hjälpa honom upp.

Det hade gått bra som tur var. Endast några skrapsår.

Carita erbjuder sig att följa Bernt hem och det tackar han glatt för.

Bernt säger att han aldrig har smakat starkt förr och det var så gott med kalla starköl denna gassande dag.

Det var hans svärfar som hade bjudit på ölen. De hade skrattat och haft det så trevligt.

Svärfar var änkeman och ville därför iväg för art dansa. Det var därför som Bernt också var där.

Carita tänker en hel del men säger ingenting för Bernt verkar må nog dåligt ändå.

Bernt är nu avlämnad och hon är på väg till logen.

Carita njuter av Agnetas sångröst där hon sitter på bänken längs med logväggen.

Alltid händer någon liten blesyr under dessa kvällar men det hör väl till logdansens tjusning tänker Carita glatt.

@ Ljusletaren

17 juni

Svek

Vilken chock (fiktivt) 

Tessan är söndergråten. Hela natten har hon gråtit.

Så ont det gör att bli sviken. Allra värst då hon har förlorat sin bästis och kära vän. 

De var ihop i vått och torrt. Kände varandra utan och innan, trodde Tessan.

Sviken och så förnedrad och inför så många människor.

Tessan och Ally hade varit ett par i sju år. De hade till och med sökt igen en grupp i facebook. Gruppen heter "Samma kön" men ändå hoppp om barn.

De hade fått kontakt med två karlar som också kände en stor längtan efter barn.

Tessan hade sett sig själv som mamma. För första barnet skulle hon bära. Andra barnet då skulle det bli Allys tur. Delad vårdnad med dessa genomtrevliga två män. Allt var så ljust och hoppfullt.

Igår hade de firat Allys mamma. Det var en stor fest med många inbjudna.

Tessan anad något innan de tog sig till festen. Den klumpen i magen ökade på ju närmare de kom till festen.

Ally var kylig emot henne. Ja, riktigt otrevlig mot Tessan.

Efter några timmar på festen går Ally upp på scenen och alla tror att hon ska säga några väl valda år till sin mamma.

Nej, hon gör slut med Tessan. Berättar för alla att hon har mött en ny kvinna som hennes föräldrar redan har godkänt.

Tessan vet att hennes svärmor och svärfar aldrig har gillat henne på grund av att hon är född i ett enkelt hem.

Det ska vara stort och fint plus massor av pengar. Tessan fick Ally att tänka om och därför var inte Tessan omtyckt.

Tessan samlar ihop sina saker och springer ledsen och förnedrad ut ur festlokalen.

Hon hade inte modet att slänga sig i det kalla vattnet som rann precis nedanför festlokalen.

Tur att hon har mobilen plus lite pengar i sin lilla aftonväska. Räcker precis till en taxi hem.

Lägenheten är hennes som tur är. I morgon får Ally komma och hämta sina möbler och kläder.

Hon anar vem som är Allys nya. Det är Allys föräldrars kompisar dotter. Med andra ord ett rikedomsbarn.

Tessans tårar slutar aldrig att rinna. Hur tusan kunde Ally göra slut på detta sätt? Förstår hon inte hur hon känner sig sviken.

Svek är det som sårar allra djupast. Det spelar ingen roll om det kommer från din partner en familjemedlem

Den fina och ljusa framtiden rasade ihop som ett korthus för Tessan. 

Det gör ont och det gör så förbenat ont.

Tessan tänker på om hon överhuvudtaget kan älska någon något mera?

@ Ljusletaren 

15 juni 2019

"Gå över"

IBS


Det tar ont och de kraftiga smärtorna gör henne nästan svimfärdig. Mattsvetten rinner. Klagan från hennes inre stiger upp och hon stönar högt samtidigt som att tårarna rinner.

Vilken pärs!

Vilket stort anfall det var denna gång!

Fredrika vet med sig att hon ska må dåligt i flera dagar efter detta stora anfall så hon biter ihop utan att klaga.

Det känns som att hon vill kräkas när magsäcken känns som att den att svänger när hon går över golvet. Inte klaga nu. Bit ihop och tänk på att det är alltid någon som har det värre än du.

Hon vet med sig att efter dessa stora anfall så mår hon urk i flera dagar.

Blir tidig kväll för nu måste Fredrika hämta igen en hel del krafter efter denna pärs. Hon kan inte låta bli att tänka på vad hon har ätit denna gång som löste ut detta anfall?

Det var kokta morötter som är så gott!

Listan börjar nu bli lång av det som hon inte tål med. Hela tiden tänker Fredrika på att detta ska gå över om jag bara sköter om mig på rätt sätt.

Hon har ju haft detta med magen sen barnsben även om det blir mer och mer av anfallen och med tätare mellanrum.

Fredrika är less på detta med att inte kunna äta vad som helst. Det är även ett gissel om hon är bortbjuden.

Visst har hon försökt berätta detta för läkarna men de har inte tid att lyssna på rätt sätt. Okej då, hon fick gå till en dietist som kom fram till vilka saker hon eventuellt inte tålde med.

Nu har åren gått sedan det besöket. Fredrika nämner om dessa besvär när hon gör en receptförnyelse på mediciner för andra åkommor.

Hon hade tur för nu mötte hon en extremt lyhörd sköterska i luren som ville hjälpa henne. Jag ska ta upp detta med din läkare så får hon ringa dig.

Äntligen någon som lyssnar och det känns skönt.

Läkaren ringer och frågar på och ber Fredrika berätta om sina anfall och så vidare. Hon håller med om att detta stämmer in helt klart på IBS-besvär och föreslår en medicin.

Fredrika har haft två till tre små lätta anfall under en månad, men inte som förr. Det är som att himmelriket har öppnat sig. Hon har fått hjälp som verkar hjälpa. Halleluja vad hon är glad.

Nu ska hon snart börja med den andra medicinburken. Glad är hon som bara den. Kan inte tacka sin husläkare nog. Men Fredrika framförde sina hälsningar till läkaren via sköterskan när hon förnyade detta underbara recept.

Så många års lidande och så hjälper detta. Det är en dröm som knappt går att förstå.


© Ljusletaren

14 juni 2019

Ankdamm

Vi besökte ankdammen (fiktivt)


Första sommardagen med sol och härligt blå himmel. Lisbet kände att hon hade ett stort behov av att träffa sin mamma. Visserligen var hennes mamma dement men en längtan efter att se henne var ändå behövlig.

Bara få stryka på sin mamma. Låtsas höra vad hon säger på sitt numera konstiga språk. Kanske hjälpa henne att sätta sig i en rullstol och sen bara köra ut henne i detta vackra sommarväder.

Ja, så får det bli idag!

Lisbet trallar glatt då hon kör till vårdhemmet där hennes mamma nu bor. Hon hoppas så mycket på att det ska vara en bättre dag så att hennes mamma känner igen henne.

Hoppas, hoppas gnolar Lisbet högt i bilen.

Hon parkerar bilen på vårdhemmets parkering. Har inte tid att ta hissen utan springer glatt alla tre trappor upp.

Nickar glatt och småpratar lite med personalen och går sedan in till hennes mammas rum.

Som en liten fågelunge ligger hennes mamma på den bäddade sängen med en filt över sig. Hon skiner upp som en sol då hon ser Lisbet. Sätter sig upp i sängen.

Lisbet kramar om sin mamma och vaggar henne lite långsamt. Mamma svarar henne på ett konstigt språk samtidigt som glädjetårar rinner ned för hennes kinder.

Idag ska jag dra ut dig i rullstolen och du ska få se på ankorna i ankdammen. Det blir väl bra mamma? Hennes mamma viftar med händerna av glädje och säger något igen som inte Lisbet förstår.

Lisbet hjälper sin mamma in i rullstolen. Hennes mamma är redan klädd men behöver en kofta och en filt. Det fixar Lisbet fort.

Personalen vinkar glatt till de båda. Det går fort och enkelt med hissen ned till entrén.

Allt är grönt och fint och solen värmer på bra. Hennes mamma blundar och Lisbet ser vad hon njuter av allt.

Snart är de nere vid ankdammen. Där är det fullt av ankor i dammen. Några personer matar fåglarna. Det är fridfullt och lugnt på denna vackra plats.

Helt plötsligt blir hennes mamma arg. Hon är så arg att hon rister i hela kroppen. Skriker rakt ut på sitt eget språk. Försöker ta sig ur rullstolen. Lisbet skäms när andra personer tittar på dem och undrar. De vet inte att hennes mamma är dement.

Det går inte att lugna hennes mamma. Lisbet har fullt sjå med att trycka tillbaka sin mamma i rullstolen och att snabbt ta sig tillbaka till vårdavdelningen.

Personalen står beredd när de landar med hissen på rätt avdelning. Hennes mammas röst och språk hade de känt igen direkt när hissen startades.

De tar vant emot henne. Kör in henne till hennes rum. Ger henne en tablett. Hjälper henne till sängen och brer om henne. Snart är hennes mamma lugn igen och Lisbet lämnar henne med gråt i halsen.

Att sörja en människa som lever och som är så fin och go egentligen är svårt.

Hon vet att hon blir lika uppriven varje gång hon är här men det är ju ändå hennes mamma. Mamma sörjer inte det har hon allt fått lära sig. Det är få gånger som hon visar att hon känner igen Lisbet.

Allt började så bra idag men slutade ändå med minnen som Lisbet inte vill ha bevarade.

Personer som är dementa lider innan sjukdomen helt har brutit ut sen är det de anhöriga som får lida.

Tur ändå att hennes mamma är på ett bra vårdhem för hon har läst många skräckhistorier om hur vissa dementa kan bli behandlade.

Hon måste lära sig att så här är sjukdomen och det rår inte hennes mamma för. Svårt att inse men hon måste inse det så hon inte blir så ledsen varje gång.


© Ljusletaren

12 juni 2019

Äldre inlägg

Nyare inlägg