Visar inlägg från juli 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Smörblomma

Den gyllene vägen. 

Vägen är kantad full av gula smörblommor.

Mitt hjärta gör ett känslohopp för det känns som att jag är hemma.

Det guldgula skenet strålar inom mig och utanför mig.

Jag känner att jag är på rätt väg även om jag inte har vandrat här förut.

Lyckorus åter lyckorus.

Här vill jag stanna men jag vet att ännu är min tid inte inne för att stanna här.

Det är mycket mer som jag ska lära mig.

Jag älskar denna lite svåra livsuppgift som jag valde denna gång.

Tänk att man bara får den möjligheten att bidra till världen med något som gör gott för någon eller för alla. 

Små enkla saker eller stora goda saker. Allt gott samarbetar på bästa sätt.

Bästa saken är att lära sig att skala av saker som inte är bra och som ger såriga skoskav i hjärtat.

Det är tufft många gånger att uppleva sina livssaker men alla vet att ljuset omfamnar oss även efter detta och i detta liv.

Se dig omkring och upplev din väg kantad med just dina blommor.

Kom ihåg att tistlar är vackra och glöm inte av det.

Även den mest oansenliga blomma är vacker och glöm aldrig av det. 

Inget är fult om vi bara lär oss att se det vackra i allt.

Älskar min livsväg som är fylld av lysande gula smörblommor.

@ Ljusletaren 

31 juli 2019

Livmoder

Ljuvlig dröm (fiktivt) 

Amanda springer ut i den varma sommarnatten.

Trotsar myggor och knott och andra blodsugande insekter.

Hon hade drömt så ljuvligt och därför lockades hon ut till naturen.

Ser att Kasper har glömt sina stövlar ute på gräsmattan. Hon tar på sig dem. Spelar roll att de är lite stora i storleken.

Hennes långa ljusa hår blir som en gloria. Det halvlånga vita nattlinnet får henne att likna en älva.

Hon dansar nästan fram på ängarna.

Vad ville denna underbara dröm säga henne?

I denna stund steg en frän dunst upp från den kokande jordens livmoder.

Nu minns hon.

Efter år av ofrivillig barnlöshet drömde hon om att hon bar på Kaspers barn.

Så lycklig hon känner sig. Hoppas nu att allt stämmer in?

Hon ska kolla på stickan med hennes morgonurin. Vill inte bli besviken igen.

Amanda vänder och springer hem. Lägger sig tätt bredvid sin älskade Kasper.

Morgonen kommer och stickan är redo att ge henne svaret.

Så många besvikelser och så många tårar under alla dessa år. Hon vågade inte läsa av resultatet. Det får Kasper göra denna gång.

Amanda darrar och mår illa och har nära till gråten. Då hör hon ett glädjetjut från badrummet.

Vi är gravida Amanda ropar Kasper glatt.

Få se, få se, ropar Amanda!

Allt stämmer men vågar hon tro på detta?

Det var sant!

Deras kärleksbarn var fött. Det blev inte en utan    två stycken.

Lyckan går inte att förklara men detta var stort för Amanda och Kasper.

@ Ljusletaren 

30 juli 2019

Fika

Över tjugoåtta grader varmt (fiktivt

Alltså vilken dag!!

Värmen klibbar fast kläderna på kroppen. Svetten fullständigt lackar om henne.

Stress och åter stress. Inhandla det och det. AC:n i bilen hinner inte kyla ned henne under dessa korta sträckor.

Varför skulle det bli så här varmt på just denna  handelsdag?

Ja, ja, de lovade ännu varmare i morgon.

Nu ligger kylvarorna ordentligt nedpackade i kylväskorna.

Svetten rinner.

Hon beslutar sig för att gå ned till det lilla caféet vid vattnet.

Beställer en kaffe och en kanelbulle. Tar brickan med sig med kaffe och bulle till uteplatsen.

Det fläktar skönt!

Hon smuttar på på kaffet och läser tidningen via mobilen. Tar en bit då och då av den ljuvliga kanelbullen.

Hon riktigt känner hur stressen rinner av henne.

Den svalkande vinden har torkat upp det värsta av hennes svett.

Hon blundar  och djupandas och gör det igen och igen.

Tittar ut efter vattnet och dagdrömmer lite. 

Ställer sig upp för nu är hon redo för hemfärd.

Väl hemma och när hon har plockat ur allt från väskor och kylväskor går hon barfota ut.

Fötterna tackar för svalkan ifrån gräset. Tårna vill bara gräva sig längre och längre ned till moder jord.

Hon höjer armarna till skyn och djupandas.

Tänker frihet!

Tar några lyckliga piruettsteg och ler och ler.

Hon är redo för att möta nästa dag med visheten om att denna varma handelsdag är avklarad för denna vecka.

@ Ljusletaren 

25juli 2019

Kör utan bild till dagens skrivpuff

Ödehuset (fiktivt) 

Nya tider och det är omodernt att bo på landet.

Allt dras in. Post, skola, små företag, affär och buss. Har man inte körkort eller flera bilar så är det bara att flytta.

Egentligen så låter det som jag pratar om idag fast så är det inte. Denna trend började redan i slutet av sextiotalet.

Familjen Lundström försökte att bo kvar så länge det gick men till slut så var de tvungna att flytta.

Ett av deras barn skulle börja gymnasiet i stan. Dottern vägrade att bli inackorderad hos någon okänd familj under veckorna. 

Det fanns mer barn i familjen som snart skulle börja gymnasiet så det var bara att söka en lägenhet i stan. 

Från friheten till en bunker mitt i staden. Fast barnen och hustrun blev glada.

Ibland besökte vi vårt gamla hus men sen var det som att vi glömde av det.

Alla vet hur fort förfallet går när ingen bor i huset.

Jag hade trott att någon av mina söner skulle ta över vårt hus men nej. De hade blivit så fina i kanten och de ryste bara av tanken att bo där.

Barnbarnen kom till vår glädje. Ett av barnbarnen var lik mig. Lars kunde sitta i timmar och lyssna på mina historier från denna by.

Älskar alla mina barnbarn men Stefan låg alltid mitt hjärta närmast.

Huset föreföll. Jag och gumman min dog. Åren gick.

Stefan är nu en vuxen man med egen familj. Han rev vårt älskade hus och det var nästan så att jag grät i himlen.

Fast sen blev det byggt ett Attefallshus på tomten. Ladugården behöll han.

Så fort han och hans familj kan åker de ut till detta fritidshus.

Stefan visar bilder sen förr och berättar om farfarfars alla historier. 

Det gamla och det nya huset lever vidare tack vare Stefan.

Ett plus är att tekniken får följa med ut till landet. För utan mobil vill väl ingen vara idag trots att vissa betalar för att få lugn och ro.

@ Ljusletaren 

24 juli 2019

Tunga, blod, mage och vilt.

Skvaller sprider sig som en löpeld "fiktivt"

Passa din tunga väldigt noga. Jag förstår inte att du ens har mage att säga så?

Det är nästan så att jag annar att du vädrar blod.

Men mig sätter du inte på plats. Du ska inte komma hit och vara vild om denna händelse. 

Jag känner till din typ av person. Du är den som misstolkar allt till din fördel och inte bara det, du lägger till och drar ifrån.

Fast denna gång är du fast för jag diktade ihop en historia inför dig.

Det dröjde inte länge innan jag "Lars" fick frågor om detta. 

Det säger jag dig "Kurt" att jag har inte skjutit något vilt för att lägga i min frys. Jag äger inget vapen och äger inte heller någon licens.

När poliserna kom för att göra ett hembesök på grund av ett anonymt samtal om tjuvjakt, fick vi oss alla ett gott skratt.

Med du Kurt, jag ska låta allt detta passera bara för att jag är jag.

Hoppas att jag åtminstone inte hamnar i din skvallriga mun något mera.

Kurt springer i väg som en rädd hare.

Kurt skvallrar än idag men nu får åtminstone jag, vara i fred.

@ Ljusletaren 

23 juli 2019

Äldre inlägg