Visar inlägg från september 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Ålderstigen

Fru Fortuna (fiktivt)


Sitter och bläddrar i en veckotidning under tiden jag väntar på att bli uppropad hos folktandvården. Av någon konstig anledning fastnar min blick på en kontaktannons i veckotidningen.

Änkeman och lantbrukare med tre utflugna barn och en ålderstigen labradortik söker en jordnära kvinna i sextioårsåldern. Ett plus är om du gillar djur och natur. Humor och glädje är också ett extra plus. Hör av dig snarast.

Det rycker till av förväntan inom mig. Ser mig omkring men ingen i väntrummet ser på mig för de har för mycket att göra med sina mobiler. Snabbt river jag ur kontaktannonsen. Precis när jag hade stoppat ned den lilla lappen i min väska blir jag uppropad.

Efter tandläkarbesöket snabbar jag mig hem. Slänger ytterkläderna efter vägen in till matrumet. Drar snabbt ut lådan där brevpapper finns. Spänner en penna nästan i flykten.

Börjar att skriva.

Såg din kontaktannons i en veckotidning hos folktandvården. Visserligen är tidningen gammal men jag gör ändå ett försök för att få kontakt med dig.

Det kändes som att du skrev till mig. Kan inte förklara hur jag menar men mitt hjärta hoppade till av förväntning. Det var som att jag fick ett tecken om att du är den jag söker.

Jag har nyss fyllt sextio år. Är liksom du ensam. Blev änka för två år sedan. Älskar djur och natur. Saknar än vår fina schäferhane som gick bort strax efter min man. Han hette Charm, passande namn för det var just det han var. Charm blev tretton år.

När min man dog så var jag tvungen att flytta från vårt hus i en by utanför staden. Jag trivs inte i staden. Jag saknar djur och natur.

Två utflugna barn har jag men ännu inga barnbarn.

Känner du som jag så slå mig genast en signal. Du ser mitt mobilnummer i detta brev.

Fort på med ytterkläderna och ut igen för att posta mitt brev.

Dagarna tycks snigla sig fram men så ringer han med stort H en kväll.

Vad vi pratade. Allt kändes så rätt så rätt. Vi bodde bara några mil från varandra så vi kom överens om att träffas redan i morgon kväll.

Mannen med stort H heter Hans men kallas Hasse av alla.

Det är med darriga ben som jag inväntar Hasse. Maten är klar och vinflaskan är öppnad.

Nu ringer det på dörren.

Hjärtat bankar hårt.

Öppnar dörren och ser en man helt i min smak. Jordnära och enkel och med de snällaste ögon jag har sett. Han ler vänligt och sträcker fram en vacker blombukett.

Vi äter och vi pratar och allt känns så rätt. Kan det verkligen bli så här enkelt?

Jag frågar om Hasse vill sova över i gästrummet och det vill han.

Vi sitter upp till småtimmarna och bara pratar och pratar med vi smuttar på vinet.

Alltså vilken man!

Jag är kär efter några timmar. Vad har gått åt mig? Jag uppför mig som den värsta tonårstjejen.

Allt var lika enkelt och trevligt morgonen efter.

Törs jag säga att jag följde med Hasse hem samma dag ”ler”.

Sen den kvällen är vi ett par. Jag flyttade hem till Hasse i hans jordbruksfastighet. Givetvis så hjälper jag till med djuren och allt som tillhör gården.

Hasse hade fått andra brevsvar men inget som han direkt fastnade för. När mitt brev kom så kände han att här är kvinnan som jag vill leva med.

Tänk vad ödet kan blir rätt ibland!


© Ljusletaren

19 september 2019

Text kring skrivpuffs bild

Bild lånad från Skrivpuff.


Årstid med frodig grönska (fiktivt)

 

Sommar, sol och vind och vatten. Röda hus med vita knutar. Förtjusande björkar i nya skimrande dräkter i grönt. Svenska flaggor som vajar stolt var jag än ser.

Försommarens blommor inbjuder till plockning till midsommarstången.

Nere vid hamnen guppar båtar i olika storlekar. Vimplar i blått och gult gör sig bra till blå himmel och blått hav.

Alla är införstådda med att detta är en försmak av sommaren.

Det klirrar av påsar med olika drycker. Många bär tunga kassar med förförisk mat. Jordgubbarna lyser stora och välsmakande från olika stånd.

Alla tycks le idag. Allt är glömt som är mörkt och grått så gott det går.

Men visst finns det personer som inte kan njuta av denna dag. Någon har dött eller är sjuk på något vis. En tanke till dem.

Men just i dag så skiner solen som aldrig förr. Alla längtar till sill och nubbe. Jordgubbar med grädde eller en delikat jordgubbstårta. Till kvällen är det grillröken som får showa.

Varje torp och stuga är försedd med små eller stora flaggor. Helyllesvenskt så det förslås.

Inte ett enda av smolk från ett visst parti får förstöra denna flaggas stämning.

Vår svenska midsommar är vida berömt världen över och ska så vara.

Sommarnatten är ljus och älskvärd.

Säkerligen är någon klädd brud i vitt som ger sitt äkta jag till sin älskade i en kyrka som är lövad med björk.

Allt är på topp!

Sommaren lovar gott i försommarens ljuvaste grönska.

Svenska flaggor svänger fram och tillbaka och lovar fred, kärlek och demokrati.

Detta är mitt fosterland och jag är stolt över det och jag är även stolt över alla nysvenskar.

Vaja på du mitt älskade fosterlands flagga.

 

© Ljusletaren

17 september 2019

Ömsom

Fy för den lede (fiktivt)


Detta är en ganska läskig historia. Ni kan redan sluta att läsa här om ni är rädd för att bli mörkrädd.

Det var en mörk kväll på hösten. Jag har alltid utelamporna på vid uthusen men av någon konstig anledning hade båda lamporna slocknat.

Jag är inte mörkrädd av mig så när jag kände att jag behövde gå på utedasset i mörker så var det inget konstigt med det. Jag hittade dit oavsett om det var ljust eller mörkt. Har blivit en hel del vändor under åren.

Satt där och filosoferade när jag hör hur vår lilla tax börjar markera att något var fel. När jag var klar så gick Lisa som taxen heter gick tätt intill mig och skällde hela vägen upp till bron. Ser i broljusets sken att hon har rest ragg.

Lisa vad är det med dig sa jag? Ska matte hämta ficklampan och se vad det är i mörkret som oroar dig?

Sagt och gjort för nu går jag med fick lampan och lyser här och där i mörkret. Lisa är ständigt på vakt och skäller hela tiden.

Då får jag syn på något?

Nackhåren ställer sig rätt upp. Jag ömsom fryser och ömsom svettas.

Tappar ficklampan i förskräckelse och springer så fort jag kan in på bron. Ropar att Lisa ska komma. Både Lisa och jag störtar sen in i huset och låser ytterdörren fort.

Drar ned alla rullgardiner och lyssnar spänt.

Då hör vi hur någon sliter i ytterdörren och jag funderar om jag ska ringa grannen?

Någon tar på dörrhandtaget och detta är läskigt värre. Lisa skäller som besatt.

Vad såg jag egentligen där ute?

Något svart och stort tittade på mig med glödande ögon.

Det var nästan som att se fan själv.

Nu är jag så rädd att jag ringer grannen. Han kommer på stört. Tar bilen för att lysa upp vårt hus och tomt med sina strålkastare.

Mannen som har bankat på vår ytterdörr springer fram till bilen och vevar med sina händer att grannen ska öppna bildörren.

Vad har hänt säger grannen till denna okända man?

Jag har gått vilse och så fick jag se detta obehagliga bakom denna ägares uthus.

Något stort och mörkt som lyste med röda ögon.

Grannen vänder bilen och riktar bilens strålkastare mot skogen bakom uthusen. Sedan börjar han skratta så att tårarna rinner. Till slut så ser den okända mannen vad det är.

Någon har busat med Lilian och hängt upp två gamla cyklar i ett träd. De röda bakljusen reflekterades bra i för de båda i ficklampans sken. Liknade verkligen något svart och stort med röda ögon.

Grannen, Lilian och Folke (som den okända mannen hette) skrattade så de grät. De tog även ut Lisa så hon fick se att detta inte var farligt.

Lilians satte på kaffehurran och sedan drack de en kaffetår och skrattar och pratar. Folke berättar att han hade gått vild och det hände inte ofta. Han erkände att han kände stor skräck när han såg detta svarta och stora med röda ögon.

De kom överens om att få fast busarna så de tog ned cyklarna och band fast båda cyklarna i flaggsnören och hissade sen upp dem i flaggstångens topp.

På morgonen kom två stycken slokörade pojkar från grannbyn och erkände vad de hade gjort. De fick sina cyklar plus några förmaningar.

Ja, detta blev en historia för många att berätta för en lång framtid framöver.


© Ljusletaren

16 september 2019

Ågren

Besök av Ågren (fiktivt)


Jag ringer på dörren och möttes av en eländig syn. Nils min kompis kommer mot mig i pyjamas och nerkippade tofflor för att släppa in mig.

Han plirar dystert mot mig. Nils ser för eländig ut. Han går med böjd rygg och är kritvit i ansiktet. Trötta ögon lyser mot mig. Plötsligt sätter han handen för munnen och hasar snabbt i väg till toaletten. Jag hör tydligt hans hulkningar.

Så det ser ut i köket. Köksbordet är fullt av ölburkar och olika sorters flaskor. Diskhon är fylld av disk. Ena spisplattan är fylld av flott. Dessutom fullt av kaffefläckar. Anar att kaffepannan har kokat över.

Lukten, ja, bara lukten får mig nästan att backa bakåt. Det luktar gammal fylla.

Hade du kul igår ropar jag in mot badrummet? Ljudet av Nils uppkastningar når mig.

Öppnar ena köksfönstret. Sen kavlar jag upp skjortärmarna och börjar röja undan. Sen går jag ut med flaskor och burkar i förrådet på gården. Slänger sopor i soptunnan.

Disken är diskad. Allt är avtorkat. Fönstret är stängt. Luktar gott i hela lägenheten.

Toalettdörren är öppen och Nils är borta. Hittar honom i hans säng. Han verkar mer död än levande. Vill du ha något frågar jag? Nej, tack svarar han. Jo, kanske ett par värktabletter skulle sitta bra.

Tur att jag är så hemtam hos Nils så att jag hittar allt vad jag behöver. Går in i köket och pillar ut två stycken Panodil ur burken. Spolar kallt vatten i ett glas. Går in med detta till Nils i hans sovrum. Ser till att han får i sig det. Säger sen att vi hörs senare i eftermiddag. Ja svarar Nils ynkligt.

Jag går hem och sätter mig i min fåtölj. Sätter på lite skön musik. Tar upp boken jag läser och bara mår så där gott som man gör ibland.

Halvslumrar lite. Hör hur fru och barn kommer hem från lekparken.

Men skulle inte du vara hos Nils ett par timmar frågar frun? Han hade Ågren svarade jag. Jag röjde bort lite hos honom och sedan gick jag hem.

Det kan inte vara kul för Inga att komma hem när det såg ut som det gjorde hos Nils.

Hoppas att Nils förstår vilken fin kompis han har svarade min fru.

Efter ett par timmar så ringde Nils. Nu lät han som vanligt. Hur är det frågade jag? Ja, det går runt i magen än men jag orkar vara uppe.

Tack snälla Kurt för att du röjde upp hos mig!

Det skulle bli en lugn fest igår men det droppade in kompisars kompisar hela tiden. Det var glatt och kul och jag drack för mycket och det får jag ångra idag.

Skönt för Inga att slippa röja upp efter mig. Du är en hedersknyffel Kurt. Vet inte hur jag ska tacka dig nog. Det räcker, det räcker. Du har tackat en gång och det räcker. Låt nu Ågren få vila ett bra tag säger jag och skrattar. Ja, det lovar jag på heder och samvete.


© Ljusletaren

15 september 2019

Sören

Vi är bara barn och varför förstår du inte det? (Fiktivt)


Sören är min barndomsvän och det är han fortfarande. Där ett tag förlorade vi kontakten men som tur är så hittade vi igen varandra.

Det var alltid vi två tillsammans från ettan till nian. Trots att jag är tjej och han är kille så höll vi ihop. Många av våra skolkamrater trodde att vi var kära i varandra men så var det inte alls.

Sören var som en saknad bror för mig och jag som en saknad syster för honom. Givetvis så bråkade vi ibland som alla syskon gör.

Man kan undra om min man blev svartsjuk på Sören men som tur var blev han det inte. Värre var det med Sörens fru Angela. Hon såg rött bara hon såg mig eller när mitt namn nämndes. Sören bröt därför kontakten med mig i några år.

Nu är Sören skild och han och Angela turas om att ha barnen annan var vecka. Som tur är så kommer mina barn och Sörens barn överens.

Det är bara det dilemmat att Angela har sagt ifrån att deras barn inte ska få sova över hos jag och Hans. Det är knappt att deras barn får träffa våra barn.

Jag förstår inte hur Angela kan vara svartsjuk på mig fastän de är skilda? Dessutom att hon vill förstöra vänskapen mellan våra och deras barn?

Barn är barn och ska också få vara barn. De ska inte dras in i någon vuxens åsikter om vad som är fel eller rätt. Dessutom när dessa barn trivs så bra ihop.

Sören och Hans håller helt med i det jag säger men hur ska vi få en svartsjuk människa att inse detta är för mig en gåta.

Inte heller vill jag lära dessa barn att ljuga inför Angela.

Varför ska sårad stolthet gå ut över barn? Det är Angela som måste jobba med sig själv men det vill hon inte eller kanske inte inser att hon gör fel?

Jag och Hans har försökt förklara hur det ligger till för våra barn och även Sören för sina barn. Fast det är så enkla lösningar på ett barns nivå så förstår de nog inte innebörden av detta.

Vi tycker ju om varandra och vi leker så bra. Det är så mysigt att gå omkring i pyjamas med dem och leka och bygga kojor. Mamma eller pappa, varför får de inte sova över hos oss?

Ja, vad svarar man på dessa frågor?

Ljuger vi och Angela får höra om det så förlorar de sina vänner för gott så det är inte ens att tänka på.

Det tar ont i våra hjärtan att neka dessa barn att sova över hos varandra. Sören är dessutom rädd för att Angela ska göra allt för att hon ensam ska få vårdnaden om barnen.

Tänk att vara barn och bli så svikna av vuxna!

Ett barn behöver värme och trygghet plus råg i ryggen för att komma vidare. Man bör dessutom låta sitt eget jag få vila, för att se hur trygga barn leker och sover över hos varandra.

Varför det gick så här snett det vet endast Angela om.


© Ljusletaren

13 september 2019

Äldre inlägg

Nyare inlägg