Visar inlägg från oktober 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Människa

 


 


 

 

 

Människans guldögonblick den 29/10 2019 (fiktivt)


I utterboet är det livligt och glatt. Mamma utter har nyss förklarat för sina tre små att de ska vara lyhörda och försiktiga. Alla är farliga utom deras egen släkt.

Ulla, Ulvin och Ulf lyssnar med ett halvt öra. Deras mamma säger så mycket som de ska göra och passa sig för. Det är inte lätt att komma ihåg allt när livet är så kul.

De har lärt sig att simma och dyka riktigt bra. Kan hålla andan under vattnet om det behövs. Försöker att titta sig omkring så ingen fara lurar på dem. Fast snart är det glömt.

Sommaren var härlig och det var kul att jaga insekter och att sen äta dem. Mamma fångade fisk till dem och det var gott och väldigt gott.

Nu har även hösten varit. Ulla och hennes bröder har sprungit i kapp på alla löv i regnbågens färger.

Ulvin har fångat sin första fisk själv och ni må tro vad han då var mallig. Inte fick vi smaka av den fisken. Snål var han. Fånga själv sa han bara och smackade högt och ljudligt på sin fisk. Mamma Uttra tröstade Ulla och Ulf med att de skulle få varsin fisk av henne.

Snart är fisken glömd för nu är magen full. De skrattar och leker tafatt lite varstans.

Vintern närmare sig. Utterbarnen ser fascinerat på den vita snön. Mamma titta, vi kan åka kana på snön. Mamma Uttra skrattar gott. Tänker vad jag älskar er tre små.

Nu finns det lite is på ån där de håller till. Barnen upptäcker snart att isen håller för deras lek. Fast ibland så brister den svaga isen.

De hör en människa och en hund gå i en backe ovanför dem. Tystnar för ett tag men sedan är leken det främsta de tänker på.

Ni kan inte ta mig ropar Ulla och dyker ned i vattnet. Ulf och Ulvin hoppar också i vattnet. Ulla fort upp och springer på isen med sina två bröder efter sig.

De ser inte människan med hunden som fascinerat ser på deras lek. Hunden står helt blixtstilla och undrar vad detta är.

Utterbarnen kommer närmare och närmare järnbron där människan och hunden står. Då plötsligt säger människan något till dem. De dyker fort ned i vattnet.

Deras hjärtan klappar fort. Vad var det där frågar Ulvin? Var det en jätte eller vad var det? Ingen av syskonen svarar.

Fort simmar de under vattnet och hem till sin mamma. De berättar vad de har sett. En människa och en hund. Det är detta jag har varnat er om. Utterbarnen blir stela av chock.

Fast detta var en god människa som varskodde er för att inte komma närmare. Ni hade tur mina små men nu inser ni att ni måste vara mer på er vakt fastän det är så kul att leka.

Alla tre svarar i korus … ja, mamma.

Snart har de glömt detta och simmar ut igen för att busa på isflaken.

Människan med hunden tänker: ”Lycka till ni underbara små. Låt världen vara snäll mot er alla”.


© Ljusletaren gäller för både text och bilder

30 oktober 2019

Augusti

Ett minne från augusti 2019 (fiktivt)


Ofta kan jag ta mig tid för att bara sitta ned för att fundera. Måste erkänna att det är skönast då det är svala temperaturer. Som ni alla vet så gillar jag vintern jättemycket fast det skulle vi inte prata om denna gång.

Jag kollade verkligen noga in vad matte hade packat ned i picknickkorgen denna augustidag. Ja, det fanns med kallt och gott vatten, två stycken tuggpinnar och fika och goda smörgåsar.

Dagen var skön här där vi satt vid Korpträskstugan. Fläktade skönt i min päls. Vi har nyss avnjutit goda mackor. Matte och husse drack kaffe och jag vatten.

De där laxsmörgåsarna gav mersmak. Fick smaka men sedan åkte resten ned i kylväskan till nästa kaffetår. Förlåt jag menar vattentår.

Det är så himla gott att leva och helst när jag fick gå ned i vattnet. Tittar intresserat på en geting som matte försöker mota bort.

Iakttar verkligen vad min älskade husse gör. Den mannen älskar jag över allt annat. Så klart att jag älskar matte också för hon är ganska så lyhörd av sig och förstår mig lite bättre än vad husse gör. Fast nu har husse gått i hårdträning sedan han blev pensionär så nu kan de båda mina olika läten och vet vad jag då vill.

Alltså att sitta så här på bordet och se ut över Korpträsket är en riktig höjdare. Höra hur vattnet skvalpar mot stranden. Se hur någon mås seglar fram med vindens hastighet.

Husse och matte tror att jag inte hör något men det gör jag. Visst prasslade det av smörgåspappret? Nu kommer laxmackorna fram igen och nu måste jag ändra ställning för att se extra vacker ut. Ta fram min finaste och ödmjukaste blick. Gör en försiktig slickning kring min mun.

Attans också, äter de upp sina smörgåsar utan att jag får något? Vilka snålisar! Ser de inte hur sugen jag är. Vi gick ju så långt i värmen och det tar på och helst om man är en hund som jag med tjock päls.

Nu händer något! Jajamensan en laxsmörgås till åker upp från kylväskan och bryts i bitar till mig. Salt och gott behövs för en varm hund.

Satt bra det där! Jag hoppar ned och dricker lite vatten ur min skål. Nu ska jag lukta in hela stället innan vi går hem.

Nu är det den tjugonionde oktober och det är snö och kallt. En underbar sol till det. Vi gjorde en härlig tur igår men utan fika.

Nu har min bästa tid kommit men jag tänker ändå med värme tillbaka till underbara denna augustidag.

Tror jag börjar bli som matte och gillar att skriva. Vill ni veta mera så kanske jag berättar om något annat minne en annan gång.


Voff från Sokko

© 29 oktober 2019

5 ord som börjar på V är dagens uppgift


 


Busigt vaccinerad för att kunna se vinterns vackra skrud (fiktivt)


Förstår ni hur bra detta är? Kritvit snö. Stor sol. Minusgrader. Fruset träsk. Belagda vägar när snön har kladdat fast.

Vad kan vi klaga på?

Vanten satt bra och likaså mössan i morse.

Fåglarna slåss om maten vid fågelautomaterna. Sidensvansarna rensar det sista av buskar och träds bär.

Hunden rullat i snön flera gånger idag bara för det är så svalt och skönt.

Mobilkamera och kamera har fotat en hel del idag.

Vacker dag idag att minnas både för herr och fru och hund.

Tacksam är väl ordet som ska nämnas flera gånger eller hur?

Vädret har verkligen varit på sitt bästa humör och det tackar vi glatt för.

Måste allt vara så genomtänkt och spikat dag för dag … nej, inte alls.

Har man dagen till sitt förfogande så fångar man dagen på sitt lilla och bästa sätt.

Skulle skriva om fem stycken ord som börjar på V i dagens Skrivpuff. Var rann det i väg?

Fast om ni räknar så tror jag allt jag klarade uppgiften galant även idag.

Varmt och varsamt vill vädret visa vandraren vackerheten.


© Ljusletaren

28 oktober 2019

Gulasch

Snäll granne (fiktivt)


Alltså vilken lyx att få äga några kilo älgkött. Blev så glad när grannen frågade om jag ville köpa älgkött för de fick inte rum med allt i deras frysbox.

Jag paketerade köttet noga och bra i vår frysbox. Sparade en bit ryggbiff i kylen som jag skulle göra gulasch av.

Tankarna går på högvarv hur jag på det mest kärleksfulla sätt skulle hedra denna älg på bästa sätt med att göra älgköttet så smakrikt som möjligt.

Vilket vin skulle jag servera till maten? Hur skulle jag duka för att göra allt extra festligt på en söndag?

Tar bilen och kör in till staden som ligger två mil från vårt boende. Går in på systemet och får genast ögonkontakt med en försäljerska som är verkligen duktig på vin.

Säger vad jag har tänkt servera för mat och så vidare. Får många bra tips men jag beslutar mig för Terres Negres. Kostar 149 kronor men är det fest så är det fest. Ett felaktigt val av vin kan förstöra hela maträtten.

Min man frågar om det blir söndagsstek av älg till söndagsmiddagen. Han älskar stekar. Svarar att det blir något helt annat.

Hör hur maken muttrar något bakom ryggen på mig men jag bryr mig inte.

Söndagsmorgon kliver jag upp med ett extra leende på läpparna för nu ska maken överraskas med något extra gott till middagen.

Man och hund tar bilen för att köra en längre sväng. Jättebra tycker jag och skickar med dem en kaffekorg med fika och lite hundgodis.

Jag visslar där jag står i köket för att förbereda allt. Räknar med att ha allt klart om cirka en och halv timme. Då bör man och hund vara hemma.

Dukar bordet med en mustig vinröd färg till duk. Tar fram finporslinet och vackra vinglas. Sätter ljus i kandelabern. Bryter servetter.

Smakar av grytan. Wow så mört och gott. Ni skulle bara känna de aromatiska dofterna från grytan. Kurrar till i magen.

Nu kommer bilen in på infarten. Man och hund stiger ut. Tycker mig se att mannen sniffar lite ute. All vällagad och god mat sprids som vanligt ut via fläktsystemet.

Hallå ropar maken och kommer in och tvärstannar och tittar på min dukning. Men Barbro vad har du nu hittat på säger maken skrattandes?

Sätt dig ned så kommer jag snart med maten.

Ljusen är tända, maten serverad i djuptallrikar, vinet är serverat i de snygga kristallglasen. Allt andas av mustiga höstdofter, både ute och inne.

Min man tittar kärleksfullt på mig och säger att du kan du Barbro. Jag böjer mig fram och pussar honom på näsan.

Alltså så gott! Vilket vin! Skäms inte för det är vin till maten på en söndag för njuter man så ska man njuta ordentligt.

Dofterna från grytan dröjer sig kvar länge i huset. Detta lilla extra kan göra så mycket för både kropp och själ, plus beröm från maken.

Vi avslutar allt med en god tårta plus en avec till kaffet. Ser en riktigt bra film efter det.


© Ljusletaren

27 oktober 2019

Skrivpuffs egen bild

 

Bilden är hämtad från dagens Skrivpuff.


Vilken mördande värme (fiktivt)

Det är sommar och varmt och till och med mycket varmt. Alla klagar över denna värme som nu har varit i flera veckor. De som jobbar känner sig varma och kletiga. Varje ledig minut så försöker alla att ta sig till en badstrand.

Människorna ser ut som små arbetsmyror när de bär med sig korgar och filtar ned till stranden. Ungarnas förtjusta skratt hörs vida omkring.

Det är högsommar och solen gassar som självaste och starkaste Halogenlampa. Tittade nyss på temperaturmätaren och den visade på trettiotre grader. Tredje veckan med dessa temperaturer.

Jag går och strosar här på min egen strand. Tittar då och då ut över myllret av badande människor. Sparkar med foten här och där. Tar upp min kikare för att se lite närmare på de badande människorna. Får se något konstigt som ligger i närheten av barnens rutschkana i vattnet.

Men Herre Gud vad ligger där? Jag blir helt kall. Jag ryser till och måste fort som tusan ta mig dit. Tar ekan och mobilen med mig och ror dit så fort jag kan.

Skriker högt till alla barnen ni måste upp på stranden. Ni får inte vara här. Några föräldrar hör mig och skyndar sig för att ta upp sina barn.

Jag hade sett rätt, det är en granat som ligger och guppar här vid Lungöns badstrand.

Ringer 112 och säger vad jag har hittat.

Snart är militär, polis och pressen där. Alla motas raskt bort från stranden. Det går som ett sus genom hela människohopen när ryktet sprider sig om vad jag hittade.

Snart är även bombgruppen från Stockholm där. De detonerar granaten. Badstranden söks av minutiöst. Inget mera finns att hitta.

Avspärrningarna hävs.

Jag blir till slut intervjuad av press och teve.

Dagen efter står det att läsa att jag hade räddat många människors liv. Det hade kunnat gå dåligt om något av barnen hade tagit upp granaten och hade kastat den vidare.

Jag hade bara gjort min plikt ansåg jag. En gång i tiden var jag Spanare inom militären så jag hade viss kunskap om vad jag såg.

Jag blev verkligen uppmärksammad och hedrad på många sätt.

På tal om granaten så tror de att den hade flutit in på strand från ett krigsfartyg som låg på havets botten ett par sjömil bort. Detta skulle kollas upp noga så att inte detta kunde hända igen.


© Ljusletaren

25 oktober 2019



 

Äldre inlägg