Visar inlägg från december 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Del 10 i Gudasagan om Aila

Uppbrottet är nära


Så fort de har stuvat undan det de hade diskat så tog Luna fram en stor urinblåsa från ett djur. Den var noga ursköljd. Luna satte fast urinblåsan i ett träställ som hon hade på bordet. Hämtade lite kallt fjällvatten från trähinken som stod nedanför bänken i rummet.

Försiktigt häller Luna lite vatten från träsleven i urinblåsan som hängde fritt i trästället. Aila såg hur urinblåsan utvidgades längst ned där vattnet fanns.

Luna böjer sig fram och blåser in varm luft i urinblåsan som regerar på en gång och visar upp ett himmelskt änglaspel.

Änglarna dansade för fullt med höjda vingar. Aila såg bara ett vacker vitt sken i urinblåsan.

Luna frågar dem om de vill visa Luna och Aila den närmaste framtiden. Fort drar änglarna bort sina vingar och drar sig helt undan.

Bilder visas i rast takt för dem båda. Denna situation är overklig för Aila så hon har svårt att få ett begrepp om vad allt handlar om. Däremot Luna ler med hela ansiktet och hummar med.

Snart kommer änglarna fram igen för att ta farväl.

Allt är sig likt i urinblåsan.

Luna berättar att detta guldvatten är vi rädda om. Det ska spillas ned på en bördig och givande örtplats. Kom med så får du se säger hon samtidigt som hon krokar av urinblåsan från träställningen.

Båda kvinnorna går ut tillsammans. Luna pekar på Kvanne som växer en bit bort från fjällstugan. Denna växt är enormt viktig. Luna säger ; ”När kvanne blandas med renmjölk ökar hållbarheten på mjölken och samtidigt ger kvannen mjölken en speciell smak. Som medicin är kvanneroten en allmänt stärkande medicin mot förkylningar och lindrar även köldskador och öronvärk.

Luna mumlar några böner och spiller försiktigt ut guldvattnet över kvannen. Vänder sig mot alla väderstreck och tackar för det hon har fått se och vad hon kommer att få av denna kvanneväxt.

Denna sommar bara springer sin väg. Aila vill inte att det ska ta slut för här trivs hon så bra och Luna har lärt henne så mycket.

En morgon säger Luna att det luktar snö och Aila bör genast packa ned sin läkeväska och ge sig av. Luna ger henne en vacker gångstav gjord av ett renskelett. På gångstaven är det inristat olika symboler som inte Aila förstår.

Aila står nu och ska ta farväl av Luna som har pekat ut vilken riktning hon ska gå. Gångkäppen känns trygg och säker i Ailas hand. Luna säger att om du råkar ut för fara så ska du stöta med staven tre gånger i marken för att få hjälp.

Snart ser Aila sin vän Luna som en liten, liten prick vid fjällstugan.

Med raska steg går Aila stigen fram. Inga hinder verkar omöjliga där hon går. En liten fågel flyger hela tiden vid hennes sida.

Aila tänker precis gå över en ranglig hängbro när den lilla fågeln distraherar henne. Varje gång Aila tar ett steg ut på hängbron är fågeln där och irriterar henne.

Till slut blir hon så less på fågeln att hon säger att du får väl som du vill då och går en omväg för att ta sig över fjällbäcken.

När hon åter kommer fram till hängbron på den andra sidan om fjällbäcken ser hon hur hängbron fladdrar i två bitar. Aila drar snabbt efter andan och sedan vänder sig Aila om i alla väderriktningar och tackar för hjälpen som hon fick av den lilla fågeln som nu är spårlöst borta.

Dagarna är korta här uppe i fjällvärlden och snö är på väg. Var ska Aila ta vägen i natt för att få skydd? Då ser Aila en grotta som kan ge skydd över natten.

Noga kollar hon upp så att inga vilddjur har gjort anspråk på grottan. Ingen har varit i grottan på länge ser hon och gör snabbt upp en liten eld. Sopar bort lite torrt skräp. Lägger ut renfällen invid eldgropen. Tar fram lite torkat kött och rent vatten. Äter njutningsfullt och dricker det goda vattnet.

Innan hon somnar tittar Aila ut där hon ligger skönt på sin renfäll. Ser en förtjusande natthimmel. Varje stjärna tycks blinka till henne. Sömnen kommer smygande snabbt och skönt till Aila.

Aila sover gott när hon väcks av mystiska ljud.


@ Ljusletaren

31 december 2019

Del 9 i Gudasagan om Aila

Närvarons tid.


Aila blir helt övertäckt med ett ljus ljussken. En jättestor ängel står bakom hennes stol och väntar. Prästen öppnar dörren och visar in Galo till salen.

Prästen säger till sin fru att någon häxa ska vi inte skydda. Prästfrun sitter mållös och tittar på ängeln bakom Aila.

Prästen blir helt lamslagen av skräck när han ser ängeln. Ramlar fort ned på knä och ber om förlåtelse. Guds barn ska skyddas men nu är det för sent.

Galo bryr sig inte om ängeln skyndar sig fram till salsbordet och till Ailas stol. Precis när han ska ta fast Aila i hennes arm så lyfts Aila upp från sin stol. Galo ser bara ett bländande vitt sken försvinna genom taket.

När Galo återfår sin syn ser han bara prästen och prästfrun. De står båda på knä och ber. De ber om syndernas förlåtelse. De varken ser eller hör Galo.

Galo skyndar sig ut. Inga spår syns ute. Aila är som bortblåst från jorden. Underligt tänker Galo och skyndar sig mycket förskräckt hemåt.

Aila är hemma.

Aila känner igen allt fint som finns här uppe på denna planet.

Sakta går hon fram till den högste för att de tillsammans ska se i hennes livsbok.

Aila minns att hon ser vad hennes liv går ut på. Vad hon ska göra under sin livstid. Aila har mycket outrättat och ber därför på sina bara knän för att få fortsätta med sitt liv.

Helt plötsligt blev det åter så där ljust!

Aila kände ängelns närvaro och hur den omslöt henne varsamt och placerade henne på en ny plats på jorden.

Fjällbäcken porlar.

Fåglarna drillar vackra fågelsånger.

Solen skiner.

Himlen är blå.

Magen knorrar.

En liten fjällstuga syns en bit bort. Aila går dit.

Aila ser en liten och gammal kvinna ila mot henne.

Äntligen kommer du säger hon till Aila.

Kvinnan har ett så gulligt huckle över sitt gråsvarta hår. Hon är brunögd. Liten och krokig. Det lyser av livslust i hennes vackra ögon som liknar inget Aila har sett förr.

Skynda dig nu så att jag får ge dig lite mat för jag hör din mage knorrar. Aila skäms nästan över sin mages knorrande ljud.

När de kommer in i fjällstugan så står det två träskålar med soppa på bordet. Mjölken kommer från en av kvinnans två fjällgetter. Äkta hemkärnat smör till goda och hembakta bröd fyllda med goa örter finns också på det gamla träbordet invid ett fönster.

Den lilla sega och goa gumman presenterar sig som oraklet Luna. Luna vet därför allt om Aila och har även sett allt som har hänt henne.

Luna frågar om hon har fått med sig Gelias alla örter.

Ja, svarade Aila.

Nu är det försommar säger Luna och det är mycket viktigt för dig att samla upp mera växter och örter till din kunskapsbank. Jag har blivit ödmjukt utsedd för att hjälpa dig på din väg i detta livskapitel.

Vad hände när Galo försökte ta dig frågar Luna? Vet inte svarar Aila förvånat. Kände bara ljus och värme och sedan var jag här hos dig.

Bra, för vi har kort om tid för att samla in allt. Sommaren går fort och snart är det vinter.

Hjälp mig nu ned till fjällsjön för att diska.

Aila kan knappt se sig mätt på den otroligt vackra naturen. Det känns som att hon har varit här förr. Något litet minne pirrar till i hennes bakhuvud. Hon försöker att hitta den röda tråden i allt som händer och sker. Just som hon tar tag i minnet slinker det raskt undan.

Ingenting undgår Luna. Du ska få svaret på din fråga när du är helt klart med att ha gått i lära hos mig i sommar. Släpp nu allt och ta in allt du ser istället.

När jag diskar i vattnet så tänker jag på alla vattenrörelser som ges till känna.

Jag följer med in i jordens rörelser.

Jag följer vindens rörelser.

Likaså när jag kokar mat ute i gropen så följer jag in i eldens rörelser.

Jag är ett med himmel och jord.

Aila förlorar sig bort med Lunas påverkande röst.

Aila är nu ett med himmel och jord.

Aila rycker till när Luna säger att nu ska vi gå upp med disken och sedan ska jag visa dig en mycket viktig sak.


@ Ljusletaren

30 december 2019

Del 8 i Gudasagan om Aila

Ständig flykt


Aila väljer den högra stigen för det känns rätt. Hon tycks gå och gå och inte komma fram någonstans. Det är ett måste att hitta ett skydd för natten för annars kan hon frysa ihjäl.

Då ser Aila en liten röd stuga stå där mitt i skogen. Ska Aila verkligen gå fram och för att knacka på dörren? Ja, det måste hon, för snart är det helt mörkt ute.

Aila knackar försiktigt på dörren och hör hur en äldre farbror ropar kom in.

När hon kommer in i det lilla köket möts hon av värmen från järnspisen. Den gamla farbrorn kikar på henne under lugg. Aila ser rakt in i ett par pigga och nötbruna ögon.

Vad vill en sådan här vacker tös säger farbrorn? Jag undrar om jag kan få söka skydd här i natt. Jag har råkat ut för människor som vill mig illa och jag måste skynda mig bort från dem.

Vad heter du säger farbrorn? Aila svarar Aila. Jag heter Gismo säger farbrorn.

Aila, ta fram två skålar, två muggar och två skedar från skåpet. Sedan kan du gå ut på bron och ta in mjölkhämtaren. Gröten står på järnspisen så den kan du servera till oss två.

Gismo berättar att det är till hans hus alla kommer för att söka efter någon. Fast ingen vet att jag har ett dolt rum. Det är där du ska sova i natt. Det blir kanske lite kallt men om du bäddar ned dig med alla skinn som finns där så kan du sova bra.

Aila, innan du går till sängs ska du ställa bort allt från bordet plus ge katten lite mjölk. Jag ska följa dig upp på vinden och visa hur du kan ta dig in i detta dolda rum.

Aila och Gismo går snart upp på vinden och in i ett kallförråd. Gismo är starkare än man tror. Han flyttar på många tunga föremål och släpper in Aila i ett svalt rum. Jag hämtar dig tidigt i morgon.

Aila hör hur Gismo skjuter tillbaka alla saker framför dörren.

Sakta, sakta, vänjer sig Aila med mörkret. Ser en säng med flera skinn som ligger ovanpå sängen. Aila kryper ned i sängen bland alla skinnen och somnar fort.

Vaknar mot morgonsidan av att det pratas utanför rummet där hon ligger. Aila blir stel av skräck. Har Galo hittat henne nu?

I sista minuten hittar Aila en liten springa i väggen som hon pillar på och en liten dörr öppnas. Aila tar fort med sig sina saker och stänger lönndörren tyst.

Sitter på huk och hör hur dörren till rummet där hon nyss hade varit i öppnas. Gismo säger högt och tydligt att här har ingen varit på många år förutom råttorna.

Aila hör Galos röst: ”Ser du denna häxkvinna så ska du banne mig meddela mig detta.”

Vindsdörren stängs igen och Aila hör hur karlarna går nedför trappen. Hör hur Galo spänner för ren och ackja och försvinner.

Det går ett långt tag innan Gismo vågar sig upp på vinden igen. Aila är du kvar frågar han? Ja, svarar Aila. Tur att du hittade lönndörren säger Gismo till Aila, för den mannen inte är god: Du är i stor fara! Jag ska tänka på hur jag ska få ut dig från mitt hus. Fast i natt får du sova i detta extra lönnrum. Kallt kommer det att bli, men ett skinn kan du ta med dig dit. Kommer strax upp med lite mat och en hink där du kan göra dina behov.”

Aila säger till Gismo, tack och åter tack.

Natten blir kall och Aila huttrar många gånger.

Snart är det morgon. Gismo ropar till Aila att hon ska komma ut.

Aila och Gismo går ut på gården. Där ute står en vacker pojke med saffransbruna ögon. Han ler mot Aila och ber henne sen att lägga sig i kistan som han drar efter renen.

Gismo säger att det är likvaka hos denna unga man. De ska finta Galo med att det är liket som ska ned till kyrkan.

Snart känner Aila hur kistan studsar fram bakom renen. Hon hör röster och blir stel av skräck. Kistlocket öppnas och Aila ser en präst studera henne.

Prästen säger att du ska få söka skydd i prästgården i natt. Min fru ska ta väl hand om dig. Skynda dig in så att ingen ser dig.

Prästen pratade ett tag med den unge mannen innan den unge mannen vänder åter med sin kista.

Prästens fru tog fram vatten så att Aila kunde tvätta sig. Satte fram en kam och ett hårspänne plus en vacker klänning med tillhörande skor.

Aila klädde på sig klänning och skor och prästfrun satte upp en vacker frisyr på Aila. Avslutade allt med att sätta fast det vackra hårspännet i Ailas tjocka och mörka hårsvall.

Vänta sa prästfrun och gick och hämtade ett vackert halsband som hon fäste runt Ailas hals. Nu går vi ned för att äta i den stora salen. Kommer Galo på besök så kan han inte känna igen dig. Se själv i spegeln. Aila mötte en vacker kvinna när hon ser sig själv i spegeln. Riktigt vacker var Aila.

Prästen och hans fru och deras barn plus Aila satt vid salsbordet och åt när det knackade på dörren. En piga öppnar dörren in till salen och säger att Galo söker prästen.

Prästen torkar sig runt munnen innan han stiger upp för att gå Galo till mötes.

Galo ser värre ut än vanligt. Hans ögon lyser röda av lust och hat. Vad är det frågan om frågar prästen? Jag söker en kvinna som heter Aila säger Galo.

Varför skulle denna kvinna vara hos oss säger prästen? Galo blir tyst. Mumlar något och säger att han har spårat henne hit. Hit har ingen kommit mer än Anders som kom med sin fars lik.

Galo ser på prästen med hat i ögonen. Ser du häxan så ska du banne mig säga det till mig. Häxan säger prästen. Är hon en häxa? Ja, det är hon.

Prästen börjar tveka om han ska eller inte berätta om att Aila sitter i hans hus vid det stora salsbordet. I den kristna tron så får inga häxor finnas med tänker prästen.

Galo ser att det är något skumt med prästen. Ropar sen högt: Aila kom fram.

Aila reser sig upp och ska gå. Då händer det något!


@ Ljusletaren

22 december 2019

Del 7 i Gudasagan om Aila

Vänner finns.


Stig in hör Aila en röst säga.

Aila borstar av sig snön och stiger sen in i en kallfarstu. Öppnar dörren in till köket. Där sitter en man i hennes ålder som tittar försiktigt på henne.

Aila förklarar att hon har gått hela natten. Hon berättar i stora drag vad som har hänt.

Är moster Gelia död? Jädra karl att ha ett hetsigt humör. Vet att min mamma varnade henne för denna man men Gelia trodde att hon kunde omvända honom.

Mannen vänder sig och tittar mot kammardörren och ropar: ”Mamma kom hit”.

Vänder sig sen igen mot Aila och förklarar att han heter Jago.

Jagos mamma skyndar sig in i köket och tar en hand för sitt bröst då hon ser Aila. Det är du som är sänd från gudarna eller hur? Det vet jag inget om säger Aila blygt.

Min syster Gelia kom som ett sändebud till mig under denna natt. Berättade vad som har hänt och hur hon bad gudarna att föra dig hit till mig.

Kom hit flicka!

Jagos mamma kramar om henne hårt. Låter sina tårar rinna. Alla tre gråter för förlusten av Gelia och småbarnen.

Till slut så sträcker Jagos mamma på sig. Säger att hon heter Reika och både hon och sin son ska hjälpa Aila.

Först så ska Aila ta av sig sina blöta kläder och få torrt på kroppen. Sen ska hon få en god kopp buljong. Sova lite innan de pratar mera.

Aila sover några timmar. Stiger upp och tar på sig sina torra kläder som nu ligger på en stol i sovkammaren. Öppnar sen sovkammardörren och möts av ljuvliga dofter från spisen.

Reika säger att hon ska sätta sig vid köksbordet för snart ska de äta ett riktigt slaktmål.

När allt är bortplockat och bortdiskat tar Reika tonen.

”Jag och min syster Gelia växte upp här och inte så långt bort från detta hus, i en sameby. Vi båda systrar delade på allt och även våra tankar. Jag fick tidigt veta att Gelia var läkekunnig i vår samesläkt. Det var hon som hade gåvan och därför fick hon lära sig massor av lika saker som gått i arv från generation till generation.

Gelia lärde mig lite i smyg för hon ville mig väl. Hon berättade tidigt att jag skulle bli bortgift med en snygg norrman. Vi skulle få en pojke och den pojken skulle vara klok, ödmjuk och mycket kärleksfull.”

Reika fortsätter sen med att säga: ”Tänk att allt stämde in.”

Jago tittar upp på sin mamma och ler med hela ansiktet. Reika ler tillbaka. Båda ser sen på Aila och ler. Aila ler tillbaka och känner värmen som möter henne.

Reika säger till Aila att det är bråttom att forsla bort henne från detta hus. Galo vet var de bor och vi vet inte vad han kan hitta på. Jag har packat ned mat till dig och Jago i en skinnsäck. Jago ska följa dig en bit på vägen så att du hittar rätt och kanske undkommer Galo.

Aila och Jago sitter nu båda förspända i ackjan. Renen startar och de åker i väg med stor fart.

Aila känner värmen från Jago. Känner sig trygg och säker. Lutar sitt huvud mot hans kropp. Känner ett gensvar från hans kropp.

Än är Aila mörbultad och öm från våldtäkten i kåtan. Fast för den skull är det inte fel att känna tillit till denna vackra man.

Snart har de kommit till en kåta som de ska övernatta i. Aila hjälper till med att samla ihop nytt ris under deras tillfälliga sovplatser.

De äter sin mat men vågar inte göra upp en eld om eventuella förföljare finns efter dem. De sover därför i skift för att vara beredda.

Snart är det morgon och de ger sig av tidigt i gryningen. Solen ler mot dem. Himlen är duvblå. Allt känns på topp.

Jago stannar efter några timmar vid en älv.” Säger till Aila att nu måste du själv gå över denna hängbro. När du väl är över ska du söka upp våra släktingar som bor en bit in i skogen. Följ bara stigen. För allt i världen lita inte på någon. Berätta inte för mycket. Säg bara att du är hitskickad av Reika. Be att få sova över och så startar du tidigt i morgon med att gå vidare.”

De kramar om varandra. Aila känner något stort och fint och vet att Jago känner samma. Det är svårt att slita sig från varandra men de är tvungna. Jago säger att jag ska söka upp dit Aila och åker sen iväg med ren och ackja.

Det gick bra att hitta den lilla gråa stugan i skogen. Aila fick sova över hos Reika och Jagos släktingar. De var fåordiga men snälla. Morgonen därpå fick Aila mat med sig som skulle räcka i några dagar.

Aila är på väg igen.

Stigen delar på sig. Vilken väg ska hon gå?


© Ljusletaren

21 december 2019

Del 6 i gudasagan om Aila

Norrskenet


Nattens timmar kändes välkomna för Ailas huvud var fullt av olika sorters klokheter. Det var dessutom tryggt att ha Gelia invid sin sida.

Aila rycker till när hon känner hur skinnet dras bort från hennes sömndruckna kropp. Hon vrider på huvudet och ser hur Galo står och hånler mot henne. Du trodde du skulle komma undan eller hur skrattar Galo hårt.

Jag har varit och hämtat farsgubben så att han får hålla dig kvar här i kåtan. I natt klarar du dig men inte länge till.

Aila flämtar av rädsla. Småbarnen har vaknat och skriker på mamma. Alla ser hur Gelia ligger död på sin sängplats bredvid Aila.

Två intensiva och mörka ögon fixerar Aila. Gör du inte som jag och farsgubben säger så kastar vi onda ögat på dig.

Nu får du kliva upp och ta småbarnen med dig ut. Samla ihop ett bål så vi kan bränna häxan Gelia.

Det var kallt ute. Norrskenet sprakade och dansade vackra danser på himlen. Det var nog tur för det ljuset för annars hade de inte kunnat samla till ett bål i midvinternatten.

Småbarnen tittade på Aila så fort de kunde. Aila log tillbaks medan hon sa att hon inte skulle lämna dem med deras pappa.

Bålet bränns upp med Gelia.

Galo sa: ”Det blir ingen fest för Gelias färd. Hon hittar vägen fram ändå”.

Aila visste bättre med sig än att svara emot. Hon måste tänka på småbarnen.

Farsgubben och jag ska ta småbarnen med sig hem till morsgumman. Ailas hjärta skuttar och slår. De stackars småbarnen som är utan mamma ska de nu också flyttas. Hemsk karl, är det enda Aila kan tänka.

Förresten ska du Aila komma hit in i kåtan. Innan farsgubben åker så ska vi ha lite kul med dig.

Aila släpas in i kåtan. Kolten dras av och båda karlarna tar henne med våld. Säger gång på gång att det är härligt med flickor som aldrig har gjort det förr.

Aila kastas som en sopa på golvet i kåtan. Tårarna rinner. Blod rinner efter hennes ben. Hon känner sig smutsig. Vill nästan ge efter för det tacksamma mörkret som drabbar henne när hon hör Gelia.

”Aila du hittar min läkeväska på plats. Ta fram den rätta örten för att stoppa blodet. Brygg dig te på de örter som gör så att det inte blir med barn. Dessa hemska karlars säd ska inte få fäste i din goda kropp. Jag kommer att finnas vid din sida. Var foglig innan de åker så slipper du det onda ögat på dig.”

Aila väntar tills karlarna och småbarnen har tömt kåtan på viktiga saker. Sen reser de iväg med alla renarna.

Kvar är bara Gelias läkeväska plus en glömd kokpanna under granriset i kokgropen. Aila tar fram de rätta örterna. Går sedan ut och tvättar av sig i snön. Pudrar torra örter i skötet så att läkning kan börja. Sedan tar hon snö i kokpannan och brygger sig ett te så att det inte blir något eller några barn.

Aila känner sig vilsen. Sorgsen över att ha förlorat Gelia och småbarnen. Vet med sig att hon måste fly så att inte Galo kommer och tar henne igen.

Aila tar med sig läkeväskan och kokpannan och går ut. Börjar sin färd mot okänd mark. Ber om hjälp för att hitta rätt. Norrskenet lyser upp en stig där hon ska gå.

Konstigt! Det är mörkt och kallt men Aila känner inget av det. Aila flyter fram och ibland känns det som att norrskenet bär henne. Hon känner sig trygg.

Det börjar snart dagas och norrskenet har försvunnit. Hon ser som i en dimmig syn en liten by där nere i dalen.

Snart är hon framme vid en liten stuga i trä. Hon knackar på dörren.


@ Ljusletaren

20 december 2019

Äldre inlägg