Visar inlägg från december 2019

Tillbaka till bloggens startsida

Del 5 i Gudasagan om Aila

Fullproppad med kunskaper.


Aila fick knappt någon luft alls. Hon var panikslagen. Vad skulle hon hitta på? Hon ville inte bli våldtagen av Galo.

Aila koncentrerar sig på sitt inre och det får hennes låga att brinna starkare och starkare. Galo rycker till sig sin brännsvedda hand. Vrålar rakt ut i luften. Vad är detta för häxa som du har tagit hem Gelia?

Gelia skrattar gott och stiger upp från sin sovplats och går fram till Aila och lägger renskinnet över henne. Böjer sig ned och viskar: ”Bra gjort”.

Sedan går hon fram till sin läkelåda med örter. Frågar sin man om han ska ha något mer begär till hennes lärjunge Aila? Nej, nej, skynda dig för att lindra min värk. Gaila förbinder Galos svedda hand.

Barnen har kikat upp bland sina fällar och deras mamma säger lugnt sov nu. Jag ska bara prata lite med Aila sen så ska jag också sova vidare.

Gelia drar sin sovbädd intill Aila och lägger sig där. Viskar att hennes man har ett gott öga till vackra och unga kvinnor så du får passa dig noga. Det du gjorde var underbart och jag hoppas att han fick sig en riktig lärpenning.

Galo hade gått ut och var på väg in. Såg att han skulle få ligga ensam. Surmulet och tigande lade han sig ned och snart så sov alla i kåtan.

När Aila vaknade på morgonen var Galo borta. Ingen visste var han hade tagit vägen.

Nu idag ska bli din första riktiga dag att lära säger Gelia. Jag tror vi ska börja med hur du ska kunna skydda dig själv vid fara. Det var bra gjort det du gjorde igår mot min man. Fast om du visar det för fel personer kan du hamna i fängelset igen.

Därför ska jag lära dig namnen på läkeväxter som man kan kasta i någons ögon vid fara. Personen eller personerna dör inte men de blir förblindade ett bra tag. Du ser här vilken ört det är. Notera det på minnet.

Så var det här med skyddsamuletter som ska till att göras. Du måste gå ut idag och karva dig en sak från naturen som du gillar. Sedan ska vi linda in den med senor så amuletten kan hänga vid ditt bröst. Jag ska ge mitt beskydd till din skyddsamulett och du ska själv få lära dig hur du sätter ditt dit eget beskydd.

Jag vill inte på några omständigheter höra att någon lägger sitt onda öga på dig. Du måste passa dig för min man Galo för han kan det här med att ge folk onda ögat.

Ger han sig på dig igen så ska du kalla på mig var du än är. Idag ska du få lära dig hur du går in i dig själv och kallar på mig vid fara. Även om jag inte finns nära dig så får du råd som kan hjälpa dig.

Du har mycket att lära men när du är klar med allt så kan du stå på egna ben. Om du vill så kan vi båda tillsammans se din vision i detta liv. Aila svarar att det vill hon gärna.

Ska bara ge småbarnen mat och så börjar vi med det svarar Geila.

De sätter sig ned tillsammans på ett skinn vid kokgropen. Nu ska du hålla min hand så ska jag föra dig framåt i tiden säger Geila.

Aila ser allt från födelsen till att hon nu sitter med Geila på ett renskinn. Aila ser hur hon går stolt och rakryggad på en främmande plats. Hon känner inte igen sig. Gelia lotsar henne vidare och nu ser Aila hur ett ljushyllt barn går vid hennes sida. Detta är din dotter säger Gelia.

Gelia försöker att gå vidare men det är stopp, totalt stopp. Gelia rör vid sin skyddsamulett och de kommer vidare till en annan värld men nu är det helt mörkt. Det går inte att komma längre fram i framtiden.

Konstigt säger Gelia, detta har jag aldrig varit med om förr? Tror att det är för att du är så speciell så vill man inte visa dig eller mig din väg fram. Du har mycket att lära än och det kan vara därför.

Aila känner sig glad. Tänk så söt dotter hon ska få. Men var hade de gått? Som en ung kvinna vill hon frammana ödet men det ville inte ödet ge till henne än. Hon hör bara en inre röst som säger skynda dig och lär allt för tiden men Gelia är kort.

Nu ska vi återgå till min läkeväska min vän säger Gelia och tar upp läkeört efter läkeört. Snart är Aila full med namn och bilder av örter som hon ska minnas.

Jag ska ligga vid din plats även i natt så att inte min man kommer hit igen och hittar på några dumheter. Tack svarar Aila varmt.


@ Ljusletaren

19 december 2019

Del 4 i Gudasagan om Aila.

Festen kan börja.


Gelia började genast koka kött och göra annat inför festen i kväll. Det luktade gott av kryddor i hela kåtan.

Aila hade satts i arbete med att söka efter små benknotor ute där slaktren efter slaktren brukade slaktas. Aila la stora som små knotor i en vacker och snidad skål av björkvril. Sedan skulle Aila ta senor och trä upp kotorna på senorna. Alla vi i kåtan skulle ha varsin skallra av knotor.

Småbarnen fick söka efter ripor i fällorna som var gjorda av barnen. Det skulle Gelia koka ihop inkråmet efter fåglarna.

Nu luktade det så gott i kåtan att Ailas mage knorrade. Gråten efter pappa Enok satt hårt knuten i bröstet men hon visste att bara de fick säga adjö på rätt sätt så skulle det kännas bättre.

Aila kom hit ropade Gelia från kokgropen. Kom hit och se hur jag tillagar denna festmåltid. Lägg på minnet alla namn på kryddorna.

Tur att Aila hade lätt för att lära, hade hon bara hört ett namn och sett dess verkan så satt den kunskapen fast för alltid.

Nu satt alla på sina renskinn med benskallror i sina händer. Gelia satt framför dem med sin trolltrumma. Nu ska ni skallra fram den rätt vägen för Ailas pappa Enok. Jag ska genom resans gång se till så att Enok tar rätt väg för att träffa urmodern.

Vi skallrade med våra benskallror. Ljudet blev bedövande vackert. Samtidigt slog Gelia på trolltrumman och messade ord som bara hon kunde förstå.

Jag hade fått stränga order om att inte följa med på resan denna gång. Koncentrera dig bara på skallrans ljud och rörelse så stannar du kvar i rätt värld hade Gelia sagt när de var ensamma.

Gelia messade högre och högre och vi såg hur ett vitt ljus liksom flög iväg. Hela kåtans atmosfär ändrades. Det kändes lätt och ljust för oss alla. Aila visste att pappa Enok hade hamnat rätt.

Sakta återvände Gelia till vår värld och vi slutade skallra med våra skallror. Resan gick bra sa Gelia till Aila och din pappa möttes upp av andra som har gått före.

Nu ska vi festa som aldrig förr. Aila kom och hjälp mig vid grytorna. Barn efter barn kom fram för att få av den goda maten.

Dörren slogs hastigt upp och in kommer en man. Nämen se där är du sa Gelia glatt. Aila detta är min man Galo. Aila tittade på mannens ansikte som var hårt bitet av snö och vind. Hans långa svarta hår hade börjat gråna allt mera. Han tittade lystert på Aila. Aila fick rysningar.

Gelia blängde hårt på sin man. Vi har just skallrat och trummat Ailas pappa över till den rätta sidan. Kom och ät och festa med oss sa hon samtidigt som hon blängde hårt på sin man.

Galo satte sig ned bredvid Aila. Aila kände hans blickar bränna genom kolten. Maka på dig sa Gelia till sin man för jag ska sitta bredvid min lärjunge.

Vi åt och drack. Även barnen fick smaka av den jästa drycken. Snart var det läggdags. Aila sov med barnen längst in i kåtan. Snart kände Aila hur hennes renskinn drogs av henne. Galos hand lades snabbt över Ailas mun.


© Ljusletaren

18 december 2019

"Då vi kom dit hade den försvunnit"

Del tre i Gudasagan om Aila


Aila sov och sov. Vaknade bara upp för att äta lite. Föräldrarna vakade noga över henne trots att allt hade vänt till det bättre. Småsyskonen fick lära sig att vara tysta så att de inte skulle väcka Aila i onödan.

Nu var denna sjukdomsperiod över och alla drog en lättnad av suck. Aila kände sig kry och rask och var villig att ta emot sina besökare men då sa hennes pappa till på skarpen.

Du ska snarast packa för jag ska följa dig över fjället och in i Norge. Där ska den samiska läkekvinnan lära dig en hel del saker.

Aila kände som att hon gjorde något fel när hon nekade sina sjuka besökare hjälp. Men skulle hennes pappa bli arg då visste hon att det var allvarligt. Hon fogade sig över hans beslut. Började packa ned det som skulle med.

Än var det gott om snö i fjällen så hennes saker packades ned i ackjan. Renarna var förspända med släde och ackja. Aila sätter sig ned i släden.

Mamma och småsyskon står nedanför kåtan för att vinka.

Renarna sprang på den hårda skaren och färden gick fort över fjällen. Nere i dalen fick de ta det lite lugnare för där var det kramsnö. Ailas pappa visar olika genvägar för Aila.

Snart är de uppe på nästa fjälltopp och ser samevistet som de ska till. Pappa Enok hade gjort en felberäkning. Då vi kom dit hade den försvunnit, samevistet.

Aila säger pappa, jag tog fel väg. Vi måste vända.

Nu är de på rätt spår. Den läkekunniga samkvinnan står och tar emot dem. Ropade till sina barnbarn att de skulle ta hand om renarna och dess last.

Det var så gott att få sätta sig ned och få starkt kaffe och hårt saltat renkött.

Nu Enok ska du stanna över en natt för jag har sett i mitt varsel att det blir en stormig natt. Enok hade själv sett tecken på detta så han säger ja till att övernatta.

Den samiska läkekvinnan Gelia ser stolt på Aila. Vad kul att få se när du är frisk och hur det lyser om dig. Tror inte att du minns mig? Du var nog för sjuk för det. Aila säger att hon har drömt om Gelia.

Gelia ser road ut och ler och stryker på Aila. Idag ska du bara vila och umgås med alla. Bekanta dig med hur vi bor hur det ser ut i vår fjällvärld.

Snart kom kvällen och Aila låg tätt på fällen bredvid sin pappa. Tog in hans friska luft från djur och natur. Det var trångt i kåtan men väldigt hjärtligt. Aila somnade fort.

När Aila vaknar har hennes pappa gett sig iväg tidigt i gryningen. Det var då ett tillfälligt lugn i snöstormen och pappan beräknade att vara hemma i tid innan stormen vände åter.

Mitt på dagen blev det nattsvart. Både Aila och Gelia vet då att något hemskt har hänt. Gelia tar fram trolltrumman för att resa och se vad som har hänt. Aila får inte följa med på resan. Du måste kunna grunderna först Säger Gelia.

Trots det så sugs Aila suggestivt med i resan. Aila ser också hur hennes pappa råkade ut för stormen strax innan han var hemma. Släden åker hit och dit. Renarna försöker att vrida sig bort från stormens öga. Inte bra att koppla två renar efter varandra plus släden.

Renarna drar åt olika håll och släden åker därför hit och dit. Till slut så går repet av och släden med pappa i rusar rakt fram och ned i en ravin. De ser hur hennes pappa slår huvudet i en stor isspricka och dör ögonblickligen.

Aila kvävs nästan. Mörkret omfamnar henne. Alla ljud är borta. Hon hör inget. Hjärtat slår våldsamt fort.

Då knäpper Gelia med fingrarna. Ruskar och sliter i Aila. Långsamt återvänder hon till livet igen. Tårarna bara rinner och rinner.

Du fick inte följa med säger Gelia. Jag rycktes med svarar Aila.

Gelia kramar om Aila. Ger henne sen några läkedroppar. Drick det här så att du orkar säger hon.

Pappa Enok säger Aila gång på gång. Ja inte var det så här vi hade tänkt oss allt men livet måste fortsätta ändå säger Gelia.

Jag hann se hur din mamma fick sitt varsel och även att hon såg allt via sin kontakt med trolltrumman.

Nu ska vi förbereda en fest för att fira så att din pappa får en god färd. Det orkar du väl med Aila? Ja svarar Aila.


© Ljusletaren

17 december 2019

Tåg

Drabbad av sjukdom (fiktivt) Del 2 i Gudasagan om Aila

Efter händelsen med att ha suttit fängslad hos landsfiskalen blev Aila ännu mera känd. Det kom mänskliga tåg av vandrande personer upp till fjället för att träffa Aila.

Det blev för mycket för den unga Aila. Hon blev sjuk och sängliggandes i kåtan. Aila var riktigt mörk under sina ögon. Ljuskraften hade dämpats ordenligt och hon lyste nästan ingenting.

Föräldrarna till Aila blev oroliga så pappan spände på sig skidorna för att ta sig över fjället till den norska gränsen för att träffa en klok och vis samekvinna.

Snön formligen vräkte ned men Ailas pappa vägrade att ge upp. Hans älskade dotter skulle in få dö ifrån dem.

Storm, snö och regn hindrade därför inte Ailas pappa att ta sig fram till denna läkekunniga kvinna i Norge.

Äntligen var han framme. Han var svettig och genomblöt och mycket hungrig. Han nästan ramlande in i kåtan när dörren öppnades. Han hörde svagt och långt där borta en röst som sa: ”Där är du ju.”

Kvinnan drog snabbt in honom. Bad sin man att klä av honom och sedan lägga honom på en renfäll och lägga ett renskinn över honom. Under tiden så kokade kvinnan renbuljong och la ned några av sina läkeörter i drycken.

Bad att Ailas pappa skulle ta små klunkar av buljongen.

Snart var Ailas pappa talför igen och berättade sitt ärende. Kvinnan svarade att hon var förberedd för hon hade fått bud om detta från urmodern.

Bara du dricker och sover lite så ger vi oss i väg igen.

Helt plötsligt var det sol och vindstilla. Ailas pappa och läkekvinnan skyndar sig iväg över fjället.

Aila blir bara sjukare och sjukare. Hennes mamma är förtvivlad. Var är Enok med läkekvinnan tänker hon flera gånger? Mamman tar fram trolltrumman och trummar sig en resa. Där ser hon Enok och läkekvinnan vara cirka en mil ifrån deras kåta. Skyndsamt avslutar hon sin trumresa.

Bara de hinner fram i tid tänker mamma Biret?

Aila andas konstigt etappvis. Ansiktsfärgen är grå. Snälla lilla barn res inte ifrån mig nu tänker mamman.

Då rycks dörren upp till kåtan i en fart. In kommer en kvinna med bångstyrigt hår. I handen håller hon en flaska. Kommenderar mig att ta fram en sked.

Sakta, sakta skedar kvinnan in vätskan i Ailas mun. Elda nu som att det är sista gången du gör det skriker hon till Ailas mamma.

Det är som en bastu inne i kåtan av all värme. Svetten rinner från dem alla och mest från Aila. Enok kom då in. Enok kom hit med min ryggsäck. Läkekvinnan tar from olika örtomslag och lägger på Ailas bröst. Sakta, sakta ser de hur ljuset stiger upp mer och mer omkring Aila.

Ailas andning är nu normal liksom ansiktsfärgen. Nu är hon räddad säger läkekvinnan. Låt henne nu bara sova. Hon får inte bota några människor på flera veckor.

När hon är helt frisk ska ni komma med henne till mig. Jag ska lära henne hur man gör för att skydda sig själv när man ger så mycket av livet till andra.

Vädret är fortfarande bra och jag vill vända hemåt på en gång. Enok spänn för renen och skjutsa mig till gränsen så klarar jag mig hem sen.

© Ljusletaren

16 december 2019

Helgon

Flickan Aila föds (fiktivt)


Det föds en flicka som får namnet Aila. Hennes anmoder välkomnade henne till livet och sa med en gång att detta kommer att bli en ovanlig flicka. Ser ni ljuset omkring henne? Alla i kåtan nickade instämmande.

Anmodern fortsatte och sa att denna flicka kommer att få det svårt och mycket svårt men hon kommer att klara av det. Hon är född med en stor gåva till hela mänskligheten.

Vi i kåtan ville veta mera men vår anmoder sa ingenting mer. Hon strök på lilla Aila. Det var som att hon gav henne extra kraft från sig själv.

Anmodern säger att nu är min tid över här på jorden och jag ska resa vidare till andarna. Ni vet att jag är gammal och mycket gammal. Min tid är ute när detta lilla barn blev född.

Anmodern vandrade bort i snön mot en stor och reslig fjälltopp. Det är där alla våra anhöriga låg begravda. Hennes hund Bikkas följde efter henne.

Efter tre dagar kom Bikkas tillbaka. Då visste vi att anmodern var död. Vi gick dit och gjorde upp ett stort bål av ris och la vår anmoder där. Tände på och sjöng urmoderns texter.

Vi skulle gå hit i morgon och sprida askan för vinden enligt hennes egen önskan.

Aila växte upp till ett mycket vackert och ovanligt barn. Så fort hon tog i någon var det som att de brände sig. Hennes jämnåriga blev rädda för Aila och drog sig undan.

Aila grät bittra floder för hon ville också vara med barnen på fjället.

Människor registrerade Ailas skimmer runt sitt väsen. Hon lyste på ett märkligt sätt. Snart gick ryktet om att hon kunde bota de svaga.

Det kom massvis av folk som ville få handpåläggning av Aila. De blev botade från sina besvär.

Snart har landsfiskalen fått höra om detta. Tog med sig några män för att hämta Aila. Hon gick värdigt med dem ned till den svenska byn. Där låstes hon in.

Det var mörkt i rummet där hon satt men ändå var det som att en lampa var tänd. Aila bad och bad och för varje bön så steg ljuset högre och högre kring henne.

Landsfiskalen blev nu rädd. Vad är detta för odjur som vi har dragit hit sa han ofta? Ingen vågade att svara landsfiskalen.

Nu har ryktet om Aila spridit sig ned till Stockholm och de lärda där nere. De tar sina hästar och rider i sporrsträck upp till Aila. De är där efter några veckor.

De lärda bara gapar när de ser på Aila. De ramlar ned på knä inför henne. Aila sträcker ut sin hand via gallret och lägger sin hand på en av männen. Han blir nästan lam av förskräckelse när hettan drabbar honom. Känner sedan hur kärleken når honom, han blir helt förändrad.

Släpp genast ut kvinnan för hon är ett helgon, säger mannen. Landsfiskalen låser genast upp fängelsedörren och släpper ut Aila.

Innan Aila går hem till fjällen igen så lägger hon handen på varje mans huvud. Männen känner nu enbart en stark och varm kärlek till Aila.

Hur gick det sen för Aila? Det får ni veta i nästa avsnitt om henne.


© Ljusletaren

15 december 2019

Äldre inlägg

Nyare inlägg