Visar inlägg från januari 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Del 20 i Gudasagan om Aila

Inte bara en fara


Båtvirket har börjat rämna. Vatten har börjat sippra in. Människorna sitter på däck och försöker att hålla fast sig så gott det går i stormen.

Zando har knutit fast deras barn intill sig själv. Många har följt hans exempel.

Var är hjälpen tänker Aila?

Det enda hon hör är stormen och vågorna och knaket från båtvirket.

Aila faller på knä och ber och ber. Ljuset omsluter henne. Alla tittar förvånat på Aila.

Aila ställer sig upp och tar med sin stav. Går fram till fören på båten. Kliver upp på relingen. Zando vill resa sig upp för att rädda Aila men det går inte när alla deras barn sitter fastkedjade i honom.

Regnet piskar Aila i ansiktet. Hon är när att ramla. Nu tar hon upp sin stav. Pekar med den i den färdriktning de ska till. Mumlar ord på ett språk som hon själv bara förstår. Vattnet delar på sig. Det finns en väg för dem alla ut ur denna båt som nu har slagits sönder.

Aila är mörk i ansiktet av ansträngning men ropar; ”Lossa på repen och följ mig när jag hoppar ned från båten. Några vuxna får hoppa först för att sen kunna ta emot allas barn.

Snart går det en förskrämd grupp efter Aila på vägen. Havet finns på båda sidor om dem. Aila ropar igen; ”Vad ni än gör så vänd er inte om.”

Aila vet att havet förbinds återigen när de har gått en bit. Skulle alla se det så skulle de bli ännu räddare.

Barnen har börjat knota för att det är så långt att gå. De vuxna turas om att bära barnen så att de slipper gå.

De har gått från tidig morgon till sen kväll men nu är de framme på land. När den sista personen kliver i land hör det ett stort gurgel när havet blev helt igen.

Vi måste be och tacka säger Aila.

Alla mumlar tacksamhetsbönen och sträcker upp händerna i skyn i alla väderriktningar.

Människor springer mycket förfärade mot Aila och hennes grupp av människor. Vi såg vad som hände och vi tror knappast våra ögon men här står ni alla. Ni är räddade.

Kom upp till vår stora trälada. Där finns mat och värme och trygghet. Vi har till och med små avdelningar för gäster.

Det luktar gott i den stora träladan. Fort visas de till det långa träbordet. Snart är det fyllt av skålar och goda drycker.

Aila ställer sig upp och säger till sin grupp av människor att inte äta för mycket. Dela upp maten i flera omgångar. Magen kan annars protestera.

Kvinnorna i träladan vill visa var alla kan sova. Olma tar med sig Leca, Sali, Doza och Lama. Andra mammor tar sina barn i hand och följer efter Olma.

Mörkt, rent och varmt är det i sovsalen. Varje rum har en trävägg emellan sig. Ett skynke är uppsatt för att slippa insyn.

Nu sover barnen gott och tryggt. Kvinnorna går tillbaka till det stora rummet där de satt och åt. Där brinner en skön brasa.

Alla vill veta om deras äventyr men Aila frågar om hon får vänta till i morgon med att berätta allt. Hon och hennes grupp av människor är mycket trötta.

Givetvis säger en stor kvinna som tycks vara ledaren. Vi är dåliga värdar som inte har tänkt på det. Nu går vi till sängs och i morgon är det en ny dag.

Aila ligger bredvid Zando på fällen. Barnen ligger tillsammans på en annan fäll i samma rum. Zando stryker lätt på Ailas kind. Säger sen; ”Tänk att du räddade oss.”

Aila är tyst.

Varför övergav gudarna mig viskar hon tyst till Zando.

Du är klok och stark min kvinna. Du är fylld av kunskaper. Du är kunnig och det visade du idag med din stav.

Aila ler. Min kloka och visa man.

Du har rätt.

Jag är stark nog för att ta hand om det som händer och sker de mina.

Kom nu min älskade Zando för nu vill jag uppleva njutningen.

Nu ler Zando.

Deras njutning blev återigen en explosion av stjärnor och ljus.

Hela träladan andas av frid och ro och av sovande människor.

Aila och hennes följe vaknar av knorrande magar. Det luktar gott ända till deras små krypin. Fort på med kläder. Ut i det natura för att göra sig av med nattens påträngda behov.

In i stora salen. Där ångar det av gröt och äkta komjölk.

Den stora kvinnan presenterar sig som Indy. Hon är ledare i sin by. Berättar att hon har sett att en grupp människor skulle komma till deras by via urmodern.

Aila börjar berätta om båtresan och hur båten hade brutits sönder. Visar upp sin käpp som blir väldigt noga inspekterad. Dessa människor blir helt förvånade när Aila berättar om hur havet delade på sig och räddade dem helt.

Indy vill att de ska bo hos dem i några månader så att de kan bekanta sig riktigt plus att de kan vila upp sig från allt som har hänt dem.

Aila lovar Indy att ett kort tag kan de stanna men inte i flera månader. De är ett vandrande folk och de har ännu inte kommit till platsen som är ämnad för dem.

Indy nickar förstående och säger sen att i kväll ska vi ha fest för det är ni och vi värda.

Snart doftar det återigen av mat och olika kryddor. Jästa drycker plockas fram. Alla utom barnen får smaka på den drycken så mycket de vill.

Det skrattas, det dansas och det äts och dricks.

Indy är inte försigkommen av sig utan frågar Aila om hon får ta Zando med sig för att njuta av njutningen. Aila blir likblek. Ingen får röra Zando och hur ska hon svara Indy utan att förarga henne.

När Indy vänder sig om för att sluka Zando med sina villiga ögon så smyger Aila in lite av en sömndryck i hennes mugg av jäst dryck.

Aila ler vänligt mot Indy och frågar om de kan prata lite till innan hon ska få tillgång till Zando. Indy skiner upp som en sol och säger att det är klart att vi ska prata lite till innan jag får njuta med din man.

Zando har märkt att något är i görningen. Samlar ihop barnen och ber dem vänta utanför. Viskar till en från gruppen att de ska ge sig av. Fortsätt och sprid detta till alla i vår grupp.

Snart sover Indy gott med munnen öppen vid det stora bordet. Aila säger högt att nu måste vår grupp gå ut för att göra tacksamhetsbönen.

Det är knappt någon hör för det skrattas och dricks hela tiden.

Fort säger Aila; ”Vi måste iväg igen. Bär barnen och smyg efter mig”.

De går hela natten lång. De blir rivna av ros och törne men vägrar att stanna upp.

Snart ser de ett ljus som välkomnar alla.

De går in i ljuset.


© Ljusletaren

12 januari 2020

Del 19 i Gudasagan om Aila

Alltid denna oro


De skymtar dalen men de hinner inte dit i tid. Männen släpper ned båren och ställer sig åt sidan. Olma rusar fram. Kvinnan blöder. Ropar till Aila att hämta deras läkeväskor.

Snart står Aila vid förstföderskan som ligger på båren på marken. Olma ber Aila att mosa ihop en gröt av örter. Sedan trycker Olma fast örtgröten mellan förstföderskans ben. Blodet stannar genast upp.

Aila ropar på karlarna att nu ska de springa fort med båren. Blodlukten kan locka vilddjuren till dem. Barnen bärs så att hela gruppen kan skynda sig fram.

De är nere i dalen. Förstföderskan är nästan kritvit i ansiktet av smärta. Barnet sitter fast. Aila faller på knä och ber om hjälp av gudarna.

Gudarna svarar Aila att hon ska sätta sina fingrar på förstföderskans buk. Föra fingret fram på ett visst ställe. När buken öppnas så ska hon försiktigt föra vävnader åt sidan. Plocka fram barnet. Ge det till Olma och sedan ska Aila föra sitt finger över buken igen så att allt sluts igen.

Aila svettas med sitt ansvarsfulla arbete men ler när hon hör barnet skrika. Mamman blev förlorad trots att de gjorde allt de kunde för att rädda mor och barn.

Barnets pappa är kritvit i ansiktet. Tar emot barnet och lyfter det mot himlen. Tackar för gåvan och lovar att göra allt för detta barns bästa.

Alla står tysta och ser på och är tagen av stundens allvar. Kom hit med pojken säger Olma så vi får linda honom.

Aila frågar en mamma som fick barn för ett halvt år sedan om hon har kvar någon mjölk. Ja, svarar mamman och då får hon ta emot denna pojke och lägga till sitt bröst.

Konstigt för här i dalen är det lämnat saker? Några tält finns kvar. Aila och Zando och barnen tar ett tält. Olma tar ett tält. Kvinnan som ammar det nyfödda barnet får ett tält till sin familj på det villkoret att barnets pappa också får bo där. De gravida kvinnorna får också ett tält var till sina familjer.

Det blev de unga som blev utan tält. Fast imorgon ska alla hjälpa till så att de också får tak över huvudet.

Ny morgon och dag randas med sol och vackert väder. Himlen är oskyldigt blå. Vita ulltussar guppar fram på himlen. Vackra blommor niger vördnadsfullt för sina nya människor.

Aila kallar till möte.

Vi måste be om beskydd och det vill jag att vi alla gör tillsammans. Sedan måste jag gå upp till en bergstopp för att höra om vi kan stanna här. Ni vet att mitt och Zandos barn kommer snart. Dröjer jag och Zando så vet ni varför. Skicka i så fall upp en budbärare till oss.

Zando tar med pilbågen när de går. Det går sakta. Aila har det jobbigt men vill gruppen väl och stretar på. Till slut är de upp på bergets topp.

Aila ber Zando gå lite avsides när hon ska prata med gudarna.

Som vanligt stöter Aila tre gånger med käppen och nu i bergets formation. Strax har hon kontakt med den högste som säger att här kan ni stanna men endast till ni tre höggravida har fött.

Aila reser sig mycket mödosamt upp. Zando skyndar fram och vill veta vad den högste har sagt.

Snart är de på väg nedför berget igen. Hemma i dalen är alla nyfikna och vill veta vad Aila har fått veta.

Det går ett sus av oro när Aila berättar att de kan stanna här tills hon och de andra kvinnorna har fött. Sedan är det vandring igen som gäller.

Aila uppmanar alla att öka på och ta med det som de orkar bära av det som finns i lägret när det är dags för avfärd.

Det har gått tre dagar. Aila fick en son. Zando och Aila beslutar att sonen ska heta Lama. De andra två kvinnorna har också nedkommit med sina barn.

Nu ska lägret brytas upp och de är på vandring igen. Aila hade fått veta att de skulle gå mot havet. Den högste hade visat Aila rätt riktning.

Det går inte fort att gå med småbarn och små bebisar men de tar sig ändå fram rätt snabbt. Snart börjar det lukta saltvatten och hav.

Spejaren som går först ropar att han ser vatten.

Hela gruppen får energi och är snart är alla framme vid ett stort och respektingivande hav.

Innan gruppen stannar vill Aila prata med dem.

Den högste sa att vi ska alla tillsammans bygga en båt. Jag ska visa er lite senare hur den ska se ut. Nu ska vi sätta upp vårt läger i skydd från hav och storm. Leta efter färskt vatten och sedan äta och sova.

Leca, Sali, Doza och några till av barnen springer i vattenbrynet. Olma skriker ut varningar till barnen och de lyder faktiskt.

Spejaren har hittat färskt vatten i en brunn en bit från lägret. Tog med lite vatten i ett kärl så att Aila får lukta på det. Hon godkänner vattnet och det gör Olma också.

Aila står och ritar i sanden hur båten ska se ut när den är byggd och klar. Männen pekar på vissa detaljer och undrar. Aila svarar att så här visade den högste mig hur båten skulle se ut och jag litar på den högste. Männen blir tysta och inser att Aila har rätt.

De har hittat verktyg från lägret som de för ett par dagar sedan hade lämnat.

Kvinnorna hjälper varandra att passa barnen. Flätar saker av bark och gräs. De till och med jagar så att männen kan bygga på båten.

Efter ett år är den stora båten klar. Alla tittar med spänning och förskräckelse på båten. Det hissnar i magen av skräck när Aila ser hur båten baxas ut via stockar ut i havet.

Männen lägger ut spångar. Kvinnorna skyndar sig in i båten med allt arbete som de har gjort under ett år. Sedan ska all mat dit plus färskvatten.

Alla sitter nu inne i båten och väntar på att havets vågor ska hjälpa dem ut på djupt vatten.

Det gnisslar och låter men snart känner de hur de flyter. Toko har tagit på sig ansvaret att leda männen till rätt uppgifter så att båten lägger sig i rätt vindriktning.

Månader går. Någon har strukit med av utmattning. Maten är slut och likaså färskvattnet.

Det är uppgivna ansikten här och var. Aila manar på. Den högste har alltid rätt så snälla ge inte upp än.

Torra och spruckna läppar. Torra ögon. Tomma magar.

Det är endast Aila som inte har gett upp. Därför går hon upp på däck och stöter tre gånger i båtskrovet.

Stora vågor slår mot båten. Båten åker hit och dit. Det gnisslar i träskrovet. Ska båten gå sönder i detta väder?

© Ljusletaren

10 januari 2020

Del 18 i Gudasagan om Aila

Åter på resande fot


Aila och Zando ser ingen utväg någonstans. De verkar vara inlåst i dalen. Varm lava rinner nedför berget och mot lägret. De ser att folk håller på att ta ned tält. Lavan når snart fram till dem.

Zando hoppas på att någon mera hade sprungit ifrån utan att tänka på världsliga saker som fanns kvar.

Aila blir glad när hon ser att Olma är på väg mot dem med en större grupp människor. Olma pratar fort när hon kommer fram till Aila. Du måste tala med Gudarna om hjälp innan vi också dränks av lavan.

Aila tar fram käppen och stöter tre gånger i marken. Alla tittar på och är mycket förvånade. En stark blåst drar plötsligt in och drar iväg med hela sällskapet över dal och berg.

Det kändes konstigt att bäras iväg med vindens hjälp men nu efteråt så tänker ingen mera på det. De hade kommit fram till en skyddad plats högt uppe i ett nytt berg. Där rann det friskt källvatten nedför klipporna. Gräset var grönt. Grottan var stor. Här skulle alla rymmas.

Aila började prisa i tacksamhet. Tack för att elden kom med. Tack för att pilbågen kom med. Tack för att alla mina kära är med. Tack för denna fina plats. Alla mumlar lyckligt med i Ailas tacksamhetssång.

Jägare sänds ut för att söka djur att skjuta. Elden tänds och brasan brinner snart hög och klar i grottan.

Sali och Doza blir ombytta med omslag av härlig mossa som växer på klipporna.

Snart sitter barn och släktingar och några vänner runt elden och äter nyfångat antilopkött. Dricker klart och frisk källvatten. Olma ska bjuda på ett gott örtte.

Några män har samlat ihop mjuka sköna mossor och gräs till deras bäddar.

Alla sover gott under natten.

Zando ber att alla kvinnor ska fläta gräs för de ska sätta upp grässkydd mellan varje grupp av människor.

På nätterna hör alla hur varje par har sin njutning och det är bra för nu behövs det barn för att åter få en stark och levande by.

Leca stortrivs med vuxna och barn. Hon blir allas lilla solsken. Sali och Doza växer så det knakar.

Det är inte bara Aila som går med magen i vädret utan det är tre kvinnor till.

Männen jagar och Aila och Olma kryddar köttet med sina örter. Nu i natt ska det bli fullmåne. Aila och Olma har förberett riten som då ska ske.

En liten eld brinner utanför grottan. Örter är kastade på elden. Gruppen är i trans. Aila leder människorna djupt in i sig själva.

Alla ser hur månen kysser solen och ser hur det blixtrar i närkontakten av deras kärleksmöte. Det gnistrar och det låter och ett sken av alla färger dansar fram på den mörka himlen.

Vördnadsfullt dansar människorna ömsom lugnt och vilt runt lägerelden. Då plötsligt visar sig en gudinna. Hon pekar på att Aila ska komma fram till henne. Aila går värdigt fram till gudinnan som nu lyfter upp Aila och försvinner.

Aila är återigen hos den högste. De samtalar om viktiga saker som ska ske. Aila får med sig ett tänddon att ta till om elden skulle slockna under deras fortsatta färd. Det är återigen bråttom att ta sig vidare. Bergslejon är på väg till grottan för att föda.

Aila är snart tillbaka till gruppen. De har frågor men Aila tystar dem snabbt.

Det är bråttom för bergslejon ska till grottan för att föda. Vi måste gå nu. Ingen får gå in i grottan igen. Sedan tar Aila fram staven igen och stöter den i marken tre gånger.

Nu är stigen upplyst via Ailas stav. De går på rad nedför berget. På ett ställe ser de långt bort hur bergslejon är på väg upp till grottan.

Snart är de nere i en dal men där ska de inte stanna. De ska upp för nästa berg och ner till dalen som ligger nedför det berget.

Det är knappt om tid för snart är det dags för kvinnorna att börja föda och de måste vara väl skyddade när de stannar upp.

En förstföderska känner av värkar. Bit ihop och gå säger Aila. Snart orkar inte förstföderskan gå. Värkarbetet är i full gång. Snabbt virar de ihop en bår av gräs och kvistar. Männen nästan springer ned till dalen med förstföderskan.

Ska de hinna fram i tid?


@ Ljusletaren

9 januari 2020

Del 17 i Gudasagan om Aila

Allt går i kärlekens tecken


Det är kolsvart ute. Stjärnorna blinkar förtroendeingivet till Aila. Månen ler mot henne. Eldarna dansar i kapp med alla eldflugor.

Aila och Zando är de sista paren av de ogifta som ska förenas i evig kärlek.

Olma för fram dem till medicinmannen som finns mitt i ringen vid den stora elden. Medicinmannen visar att Aila och Zando ska falla på knä. För sina ockrafärgade fingrar i ett visst mönster på deras huvuden. Avslutar det hela med att mässa böner över paret.

Sedan får Aila och Zando gå ut i ringen där alla nygifta tar varandras händer. De stampar och tjoar och dansar runt, runt. Det skallrar och låter. Paren stannar upp då och då för att få en dryck av de äldre.

Dansen går nu så fort att deras ben knappt hinner med. Mera drycker. Snart är alla rusiga och fulla av skratt och begär.

Älskogens lockelser får även de äldre att känna lust. Snart är hela lägret i full extas. Allt är så naturligt och fint. Många av de nygifta drar sig iväg till sina tält för att få utforska varandra i lugn och ro.

Denna bröllopsfest varar i dagar tre. Aila känner sig fnittrig, mör och mycket kär.

Zando har garvat och gjort skinnet till deras tält. Olma har fyllt tältet med örter som gör att deras njutning bara blir större och större.

Olma har även Leca hos sig i hennes tält.

Njutningen med Golat var på ett annat vis men mycket härligt. Njutningen med Zando får Aila att förlora alla sina hämningar för nu tar hon det hon vill ha. Zando ger henne precis allt och de båda ler i kapp.

Snart är allt som vanligt i lägret. Det gäller att lära sig mycket av arbete och läkekonst.

Ailas mage växer och växer. Olma brukar säga att det är nog två små du har därinne. Då skrattar Aila och säger till Olma: ”Du såg bara ett barn och en pojke.”

Snart är det dags för Aila att föda. Nu på ett mera konstigt sätt än förra gången. Nu ska hon halvligga över en gren och gärna bita i grenen för att stoppa smärtskriken.

Olma står bakom henne och styrker på örter och ger massage. Under Aila finns en grop fylld med mjuka skinn. Det är där barnet ska hamna.

Nu kommer barnet.

En liten flicka ropar Olma glatt och säger sen att hon hade fel. Olma hinner knappt ta upp flickebarnet och linda in henne i ett varmt skinn för nu kommer barn nummer två.

En pojke.

När moderkaka och allt är ute ska dessa blodiga skinn grävas ned för att det ska bli välgång för de båda barnen.

Aila sitter med båda barnen i sin famn under tiden Olma gräver ned bevisen från Ailas förlossning. Sedan tar hon ett av barnen från Ailas famn och de går tillbaka till lägret.

Zando har gått hemma i lägret som en osalig ande under Ailas förlossning men nu stannar han upp och sen springer han mot Aila.

Olma skrockar glatt; ”Du kan du, mitt barnbarn. Du har fått en flicka och en pojke i gåva av vår naturmoder.

Zando är så stolt. Han går med barnen i sin famn och visar upp dem för alla i lägret. Han kan inte se sig mätt på dem. Till slut så går han hem till deras tält och lägger ned tvillingarna på ett mjukt skinn.

Kysser sedan Aila mitt på munnen. Tackar henne för den fina gåvan de tillsammans har gjort i kärlekens tecken.

Vi måste namnge våra barn säger Aila drottninglikt. Jag skulle önska att flickan får heta Sali. Pojken önskar jag får namnet Doza.

Underbara namn säger Zando och godkänner sina barns namn.

Olma kommer in med Leca i tältet.

Leca springer fram till sina småsyskon och stryker dem lätt på kinden. Springer sen fram till Aila och säger; ”Mamma du glömmer väl inte bort mig nu?”

Aldrig i livet svarar Aila, Zando och Olma i korus.

Livet går på.

Men så händer det något!

Det har börjat mullra i underjorden. Alla förstår att jordguden snart ska visa sitt missnöje med sprutande eld.

Lägret måste snarast flytta.

Aila och Zando tar sina barn och springer bort från lägret. De hade inte brytt sig om att ta med någonting alls och det var nog tur.


@ Ljusletaren

8 januari 2020

Del 16 i Gudasagan om Aila

Det nya landet


Margo ropar högt och tydligt när hon kommer in i pigkammaren att Bastian ska låta Aila vara i fred.

Bastian säger ilsket till Margo: ”Hur kan du vara kvar som åkte hem idag?”

Margo svarar:” Jag såg hur du har slukat Aila med dina ögon. Lovade mig själv att vakta på henne mycket noga för jag förstod vad du tänkte göra. Vidrigt av dig och dessutom så ammar hon ett barn.”

Precis när Margo sa det så började Leca att gallskrika.

Nu står även farbror Boris med håret på ända i dörröppningen. Säger sen. ”Margo är du kvar”.

Ja pappa!

”Jag räknade ut vad min bror hade tänkt göra och därför vände jag hem igen.”

Farbror Boris tittar med ilskna ögon på sin son som står halvt avklädd vid Ailas säng. Nu får du banne mig skärpa till dig och växa upp. Vi tar inte kvinnor med våld. Ta pick och pack och försvinn och återkom när du inser kvinnans värde.

Bastian rusar ut ur pigkammaren och samlar fort ihop sina kläder innan han försvinner ut i natten.

Margo har tagit upp Leca ur byrålådan och håller henne i sin famn.

Farbor Boris går ut i köket. Ber Aila ta på sig och säger sedan att båda kvinnorna ska komma ut till honom.

Aila, säger farbror Boris. Jag vet att jag är gammal men ändå så vill jag fria till dig så att du blir skyddad från min son och andra män. Båda kvinnorna drar efter andan.

Det blir tyst i köket en lång stund denna natt innan Aila tar till orden.

”Du är så snäll och klok farbror Boris och det är en stor ära att du har frågat mig om att bli din hustru. Det är ett mycket lockande anbud men jag är fortfarande i sorg. Jag vet att du älskar Leca men jag tackar nej. Dessutom så är det dags för mig att vandra vidare.”

Farbror Boris har tårar i sina ögon. Hur ska jag klara mig utan du och Leca? Då säger Margo till sin pappa att du kan flytta hem till min familj om du vill?

Farbror Boris tackar för det erbjudandet och säger att det inte känns rätt. Kanske lite senare i livet?

Det blev många avsked för farbror Boris denna dag. Först går Aila och Leca i väg. Sedan så åker Margo hem till sig. Det är tomt och tyst i hela huset.

Aila gnolar där hon går med Leca fastknutet i en sjal på ryggen. I ett bylte så håller hon sina saker i handen. Tur att hon är ung tänker Aila så att jag orkar bära allt. Käppen håller hon hårt i höger hand.

Det känns skönt att vara på vandring igen trots att Aila inte vet var hon ska gå? Aila går vidare in i okänt land.

Stannar då och då för att amma och byta på Leca.

Det är vackra miljöer där Aila går med sitt barn och sin packning. Till slut så stannar Aila upp invid en liten tjärn. Ljumma friska fläktar smeker hennes kvinnliga kropp.

Aila ser sig omkring och upptäcker en trädkoja. Knyter upp sjalen och lägger Leca i mjukt gräs. Klättrar upp för repstegen. Allt är rent och fint i kojan och ingen verkar ha varit där på länge.

Aila klättrar ned igen. Tvättar några trasor så att det ska finnas rent ombyte till Leca. Bär in de våta trasorna och hänger upp dem i trädkojan. Hämtar mjukt gräs som de kan ligga på i kojan. Bär även upp packning, stav och Leca.

När allt är uppe drar Aila upp trädstegen. Här syns hon inte alls. De är också väl skyddade för vilddjuren.

Aila har fått välja mat från farbror Boris och äter nu hårt saltat fläsk en brödbit och dricker lite vatten. Ammar Leca. Sedan lägger hon ned Leca på det mjuka gräset. Lägger sig tätt intill sin dotter.

Aila och Leca sover hela natten.

Här är så fridfullt att Aila och Leca blir kvar i tre dagar.

Nu är de åter på vandring igen. De möter på människor som liknar Aila men som inte pratar som hon. En äldre kvinna sitter vid ett tält och vinkar att Aila ska komma dit. Visar med fingrarna att Aila ska sätta sig ned.

Aila sätter sig ned med Leca fastspänd bakom sin rygg.

Den äldre kvinnan ser med kärlek på dem båda. Gör något med sina händer och börjar sen prata med Aila på ett språk som hon förstår.

”Tänk att du kom till slut säger den äldre kvinnan. Jag har väntat på dig länge. Jag har satt mig i trans för att få veta var du var. Jag är en av de visa kvinnorna som ska lära dig mer om örter och jordens kunskaper. Var hälsad du dotter som är skapt av Gudarna.”

Tack svarar Aila glatt.

”Lägg barnet på skinnet och ställ dina saker här säger den äldre kvinnan och visar på en plats i tältet. Förresten jag heter Olma och du heter?”

Jag heter Aila svarar Aila.

Hoppas att du vill dricka örtbrygd med mig säger Olma?

Ja, tack svarar Aila.

Örtbrygden var god. Aila kände plötsligt hur hon sjönk alltmera bort.

Allt var ljust och ljuvligt.

När hon vaknar till har Olma, Leca i sin famn. Säger till Aila att hon har bytt på den lilla. Vad heter detta ljuvliga barn frågar hon den konfunderade Aila.

Leca svarar Aila. Sen fortsätter hon med att fråga Olma. Vad hände med mig? Olma säger till Aila: ”Du var så trött och jag såg hur din sorg tynger dig. Därför tyckte jag att du skulle få sova ett tag och gav därför denna brygd till dig.”

Nu är det nog dags att du ammar Leca säger Olma och sträcker över barnet till Aila.

Leca sover. Kvinnorna sitter vid elden i tältet och pratar och pratar. Aila är åter trygg. Nästa morgon ska Olma visa var läkeörterna växer. Aila ska också lära sig att blanda ihop olika brygder.

Plötsligt öppnas tältduken. In stiger Olmas barnbarn. En vacker man i Ailas ålder. Han presenterar sig. Barnbarnet heter Zando.

Så vacker han är tänker Aila. Nötbrun i skinnet. Mörkbruna ögon. Svart hår som glänser. En stark och fin kropp. Jämnlång med Aila.

De tittar på varandra och blickarna bränns fast. Aila känner hur hennes puls slår och hur det pirrar i kroppen.

Aila är ung och kroppen söker näring. Spelar ingen roll att hon fortfarande sörjer Golat. Hon vill förenas med denna man.

Olma har sett och anat sen förr vad som ska ske men än ska de unga få vänta. Olma ska vakta Aila noga. När det är dags så är det dags.

Det blir många veckor av åtrå och mycket lärande. Ibland känner Aila att hon inte kan lära mera. Hon känner sig kunskapssprängd. Det är en sådan dag som Olma skickar iväg Aila och Zando för att söka efter en läkeväxt som växer på en plats längre upp i bergen.

Olma lovar att ta väl hand om Leca som nu har börjat äta lite smått av mjuk mat.

Aila spänner fast en korg av flätat gräs på ryggen och så gör Zando också. De går och går och hittar snabbt läkeväxten de söker men kommer överens om att plocka den först i morgon innan de ska gå hem.

De nästan sliter av varandra kläderna. De undersöker varje kroppsdel. Båda två suckar av njutningar. De kan inte hålla sig längre.

Zando och Aila blir ett. Gudarna hör deras njutningar och sänder därför ned friskt regn för att släcka deras feberheta kroppar. Det hjälper för ett tag men de blir ett med varandra flera gånger innan de somnar tätt omslingrande.

Olma ler glatt när de kommer tillbaka med läkeväxten. Säger till dem båda att nu har ett till Gudabarn blivit till. Närmare bestämt en pojke.

Aila och Zando ler mot varandra.

Olma ger Leca till Aila som i sin tur ger sin dotter till Zando.

Zando blir helt förlorad i detta vackra barn.

Ljuset mellan Zando och Leca är helt förtrollande. Gudarna har skapat livslång kontakt dem emellan.

Olma säger att nu måste vi ställa till bröllop för er två. Aila ska få bo i tält några dagar med ogifta kvinnor och du Zando ska få bor med ogifta män. Leca ska jag ta hand om.

Alla ogifta kvinnor sitter nakna i ett stort tält. De tycker att Aila är vacker. Lik dem men ändå olik dem. De sitter i en ring och mässar om sina tilltänkta män.

Aila förlorade sig bort i trans och fick kontakt med oraklet Luna. Allt är i sin ordning säger Luna. Denna man är din andra kärlek i ditt liv. Ni kommer att få det bra. Lita på Olma. Aila nickar att hon förstår och kommer tillbaka till de mässade kvinnorna som inte hade märkt att Aila hade varit frånvarande en stund.

Idag ska bröllopet äga rum för alla i tältet.

Aila ska göras i ordning för att få vigas med sin Zando.

Hon har endast ett höftskynke av skinn på sig. Några gifta kvinnor har målat hela henne med ockrafärger. Runt Ailas fotleder hänger skallrande skallror.

Nu kommer Olma för att hämta henne.


© Ljusletaren

7 januari 2020

Äldre inlägg

Nyare inlägg