Visar inlägg från mars 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Dominant

Dominans gömd bakom en skärm.


Det här med att kväva andra med sina ord för att få igenom sitt tyckande är intressant. Intressant så länge man inte sårar eller förtrycker någon.

Dominanta människor som gör allt för att slå ned på andra människor blir jag ganska rädd för. Är inte livet som så att man ska ge och ta? Tror att grundtanken är på detta vis men när många frångår den principen blir världen som den är.

Jag vet, jag tycker, nu är det på detta vis, var tyst och lyssna, du förstår ingenting, du är inte ens värd att vara min vän, dina vänner gör knasiga inlägg och så vidare.

Gömd bakom en skärm skjuts orden ut som genom en katapult och då både bra och dåliga ord. Bäst är det när en positiv anda hålls trots oliktänkande.

Ibland undrar jag om orden skulle hagla på detta sätt om man möttes nos mot nos ”skratt”. Nej, jag tror inte det för då skulle individen känna eller se hur dennes ord träffade personen.

Tur att det är sällan som jag råkar ut för detta men det har hänt och det händer säkert igen. Det är då man ska tänka sig för och inte uppföra sig på samma sätt utan bara vända andra kinden till.

Att tänka olika kommer vi aldrig ifrån och det är kanske det som är tjusningen med att orda. Gör bara orden mindre kantiga när ni vill orda i en duell mot någon. Tänk på att orden inte ska såra eller skava. Orden ska bollas fram och tillbaka på ett humant och värdigt sätt. Tycka lika går aldrig att slå in i någons huvud.


© Ljusletaren

11 mars 2020

Blek

Vännen finns i nöden (fiktivt)


Jag ringer på hos Bettan för jag vet att hon är ledig idag. Tänkte vi skulle dricka en kaffetår och bara prata bort en tid. Kanske ta en sväng ut med hennes hundar.

Det går fram en signal, två signaler, tre signaler. Inga steg hörs gående mot ytterdörren. Bettans hundar börjar skälla. Något är fel det är bara så.

Tar upp mobilen och ringer Bettan. Hör hur någon svarar. Hör flämtningar. Bettan skriker jag, vad är det? Har det hänt något?

Hör hur Bettan säger: Tring bambulans och sen så trycks samtalet bort.

Snabbt ringer jag 112. Sedan ringer jag Bettans man Åke och han släpper allt vad han har för händerna på jobbet för att åka hem.

Både ambulans och Åke anländer samtidigt. Åke låser upp dörren och springer fort in. Bakom kommer ambulanspersonal och jag.

Bettan ligger nedanför sängen. Hon är kritvit i ansiktet. Hennes pyjamas är blå som en blek himmel. Bettan sluddrar och uppför sig konstigt där hon ligger.

Ambulanspersonalen jobbar fort och effektivt och snart är Bettan i ambulansen. Åke följer med i ambulansen.

Jag lovar att ta han om hundarna. Rasta dem och ge dem mat och så vidare. Stannar kvar för att invänta besked från Åke vad som har hänt.

Efter någon timme ringer en skärrad Åke. Bettan har fått en stroke och får stanna kvar på lasarettet. Det var tur att Bettan kom in så fort och det ska du ha tack för Jeanette säger Åke.

På skakiga ben lyssnar jag på vad Åke säger. Bettan stroke! Hon är ju så ung, hur kan det bara hända? Tankarna går på högvarv.

Snart är Åke tillbaka och vi pratar om Bettan och hennes stroke. Kommer överens om att det var tur för Bettan att hon kom in i tid så att skadorna blev mindre.

Bettan blev övervakad i tre dygn på lasarett. Fick medicin. Närmaste tiden är alltid risk för återfall så därför drogs hennes körkort in i sex månader.

Bettans tal kom nästan igen på en gång på lasarettet. De enda sviter hon fick var en svag arm och ett svagt ben. Hjärntröttheten ska också läggas till det.

Ja tur att jag var så sällskapssjuk denna morgon för jag vill inte ens tänka tanken på hur det annars hade kunnat gå för Bettan.


© Ljusletaren

9 mars 2020

Impotent

Allt kan bli fel om någon ljuger (fiktivt)


Jan Larsson var en riktig kvinnotjusare. Han erövrade kvinnor på löpande band tills han mötte Margit.

Margit var speciell och mycket speciell. Hade hon fått för sig något så skulle hon ha det också. Nu hade hon gått hem med stans snyggaste ungkarl ”Jan Larsson”.

Margit vägrade att bli ett ligg bland alla andra. Jan skulle bli hennes. Vet att hon körde med fula metoder men vill man ha något så för man mannen bakom ljuset.

Efter några veckor så sökte Margit upp Jan Larsson och sa att hon hade blivit gravid och att barnet var hans. Jan Larsson ryggar nästan tillbaka för Margit är ingen kvinna som han egentligen vill ha. Men för att rädda hedern så lovar han att de ska flytta ihop och att han ska stå för sitt föräldraskap.

Margit kvittrar var kväll och vill ha sex med Jan Larsson och ibland lyckas det men oftast inte alls.

Jan Larsson undrar hur han ska stå ut med denna kvinna som han inte älskar ens för ett öre. Margit undrar var felet är när Jan inte vill älska med henne.

Till slut så frågar Jan varför Margit inte får någon babymage? Är du gravid eller vad är det som gäller säger Jan i ganska så hård ton.

Margit försöker att säga att hon har fått missfall men det går inte Jan på. Du ska ut ur min lägenhet fortast möjligt. Jan kan inte leva med en kvinna som ljuger och som jag dessutom inte älskar.

Margit säger förlåt och förlåt flera gånger men inget biter på Jan. Du förde mig rejält bakom ljuset och det kan jag inte förlåta dig för. Jag åker hem till mina föräldrar och när jag kommer tillbaka om några dagar ska du och dina saker vara borta från lägenheten. Det sista du gör är att stoppa in din lägenhetsnyckel via brevintaget.

Jan berättar allt för sina föräldrar som undrar varför han kommer hem ensam. De tröstar sin som och säger att det var tur att Jan upptäckte Margits bluff i tid.

Jan drar en suck av lättnad när han kommer hem. Margit är borta liksom hennes saker. Nyckeln låg på mattan under brevinkastet.

Det går månader och Jan har inte varit ute på krogen eller något annat. Han hade blivit skrämd för kvinnor. Fast nu är han tvungen att gå ut för hans bästa kompis har en förlovningsfest på deras älsklingskrog.

Jan faller handlöst för en kvinna som var inbjuden till denna förlovningsfest. En mörk skönhet cirka tjugofem år. En blyg tjej. Hon rodnar när Jan frågar om de ska dansa men nickar glatt ja.

De är som skapta för varandra!

Jan frågar henne innan kvällen är slut om de ska träffas igen. Hon nickar ett ja.

Nu har de träffats ute flera gånger och nu frågar Jan om han får bjuda henne på mat. Så klart säger Juni som hon heter.

Det blir en romantisk middag med levande ljus, vin och god mat.

Jan ställer sig upp och drar upp Juni för nu ska det dansas. Deras sexuella åtrå bara växer och växer. Jan ler lättat för sig själv för han är inte impotent. Det gällde bara Margit. Denna juvel släpper han aldrig ifrån sig. För första gången är Jan kär på riktigt.


© Ljusletaren

8 mars 2020

Nafs

Varför ska allt vara nytt? (fiktivt)


Många ser bara det fula i ett hem. De kanske till och med påpekar om saker som bör åtgärdas. De har åsikter om allt. Så hemsk ytterdörren ser ut den bör ni genast byta ut. Har ni kvar denna hemska soffa än? Orden haglar fram med envis betoning.

Det blir tyst i huset.

Skratt från den som mal på blir bara pinsamt skamligt.

Minns ni inte hur det är att stiga in ett gammalt och kärleksfullt hem? Vissa skador och repor möter man på men så fort man kliver över tröskeln i tamburen så möts man av känslan och atmosfären i ett nafs.

Här bor en kärleksfull person med stark integritet. Hela hans väsen fyller mig med kraft. Hans bullriga skratt får mig att minnas tider sen förr.

Allt är nött och skavt av ett liv som har levats utav kärlek.

Jag lägger min hand på det lätt repiga köksbordet och minns. Minns tider då det satt små barn här som slamrade och hamrade med sina hemmagjorda leksaker.

Jag tittar på det lätt nötta tyget i gungstolen. Ser framför mig hur min älskade farbror gungar fram och tillbaka med katten i knät.

Mina blickar ser och minns olika kläder som har burits av familjen via alla vackra trasmattor som ligger på köksgolvet.

Älskar ljudet av väggklockans harmoniska slag.

Det luktar kokkaffe i hela det gammaldags köket. Vackra kaffekoppar med fat ställs fram. Till och med riktigt bitsocker i sockerskålen.

Min farbror har till och med bakat en sockerkaka till min ära.

Fullt av röda pelargonier i kökets olika fönster.

Detta är hemma för mig!

Min farbror hör hemma här och så länge allt fungerar rationellt så bör det få fortsätta att göra det. Allt har sin tid fastän många inte tycks förstå det.

Nostalgi för mig står högt på topp och ska ”banne” mig inte försvinna i ett nafs.

Varför är ert hem bättre än detta hem skulle jag vilja kasta ur mig men så gör man bara inte.


@ Ljusletaren

7 mars 2020

Kantig

Farmor Lovisa (fiktivt)


Min älskade farmor kommer alltid vara i mitt minne. Egentligen sa hon inte så mycket utan bara fanns där för mig. Hennes lugn spred sig till mig. Älskade när hon tittade på mig med sina varma och kärleksfulla ögon. Älskade hennes ståtliga hållning när hon var i arbete, det lämnar inte mitt synfält någonsin.

Det gick lugnt till väga när hon jobbade med något. Det gällde vad än det var. Kossorna älskade när hon la sitt huvud mot deras kroppar. Säkert hade hon spillt några tårar på deras mjuka kroppar.

Farmor beklagade sig aldrig fast hon många gånger kanske skulle ha gjort det. Den Lutherska läran var att vara tyst och arbeta på.

Min farmor var troende på det sätt som gäller i dessa nya tider. Gick aldrig till någon religiös samling för hon trodde på Gud och livet. Vad skulle hon då göra i en samling med likasinnade? Trodde hon inte nog mycket fast hon gick hemma i sin jordbruksfastighet och bad, när något störde hennes tankar till obalans?

Jag går nu här på farmor och farfars marker. Molnen har skingrats och ladugården mellan träden belyses av en måne som tack vare diset ger månen en kantig gloria.

Hela jordbruksfastigheten med sina uthus ger mig en saknad som knappt går att ta på. Silverglansiga tårar ramlar ned på brevet som jag håller i min hand. Handstilen är ful och kantig men skrivet med en kraft som bär.

Farmor har skrivit ord till mig som får mitt hjärta att lätta. Så här lyder brevet:

Kära Agneta här sitter jag på hemmet och skriver. Tänker på dig som att du var mitt riktiga barnbarn. Vet att jag var snål med orden på den tiden men jag hoppas verkligen att du känner vad jag hade dig kär? Blodsband är inget som jag någonsin har trott på. Jag tror på arvet av kärlek. Du ska veta att jag tog dig an så fort jag fick se dig. Jag älskade när du såg allt jag gjorde och hur du själv ville göra som jag. Nu sitter jag här och saknar dig så mycket. Vet att du snart kommer för att hälsa på. Längtar. Du kommer inte att få detta brev nu utan jag har sagt att du ska få brevet när jag är borta.

Din farmor Lovisa

Älskade farmor Lovisa du ska bara veta vad jag ska göra med ditt brev. Jag ska rama in det och sätta upp det på köksväggen i vårt hus. Varje dag ska jag minnas dig och din kärlek till mig och hela livet.


Ljusletaren

© 5 mars 2020

Äldre inlägg

Nyare inlägg