Visar inlägg från september 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Strö

 


Ordet är strö som ska skrivas om i Skrivpuffen.

Det är viktigt att strö ut goda ord på sin pågående livsvandring. Inte bara gå där med skygglappar och inte se allt fint som finns överallt omkring sig.

Ta sig tid att lukta på blomman och strö ut vackra ord till dess själ. Blommor har också känslor och det väl alla om sen förr? Blommorna eller växterna älskar när vi pratar med dem. De tillgodogör sig våra utandningar och spar gärna på det tills mörkare tider.

Strö ut goda ord till djuren ger oss massor tillbaka. Svansviftningar eller andra goa känslostämningar.

Allt vibrerar av energi och välkomnar när vi tar på det eller strör ut fina stavelser. Tänk er hur det gamla nötta bordet blir saligt och fint i dina ögon om du stryker på det och säger att du är fin du. Bordet nästan svävar av glädje över att få vara kvar i ert kära hem.

Hur ofta säger du att denna slitna porslinskatt måste få vara kvar för du minns hur din mor gillade denna prydnad.

Okej, allt kan man inte spara men om man berättar att nu ska du få en ny kostym så att du kan följa med mig många år till. Då tror jag att denna sak glänser.

Med gråten i halsen berättar du att saken måste flytta för den har gjort sitt. Du berättar att nu går du till återvinningen och får uppstå i ny skepnad. Nästan som i verkliga livet ”ler”.

Jag vill strö ut ord till både människor och djur och allt som finns bredvid mig i min denna värld. Jag vet att alla mår bra av att få goda ord att bära med sig under dagen.

Det påstås att om människan vill vara god så känns detta igen av andra människor. Vad jag vet om det spelar roll för jag vill ge alla min uppskattning.

Brukar du strö ord omkring dig? Berätta gärna och glöm inte att berätta om de saker som du har omkring dig som du älskar.

Ha en bra dag mina fina läsare/ kram

@ Ljusletaren

30 september 2020

Harang

En harang av ord (Fiktivt)


Och jag hör så ofta människor som säger att de vill göra så här och så här och sedan kommer det en harang med dåliga ursäkter.

Lever den människan i harmoni med sig själv? Tror inte det. Den människan vill bara framhålla hur hen skulle kunna leva sitt liv. Eller så älskar hen att orda i en strid ström om livet.

Vad är det som tar emot att leva på det sätt som de själva säger?

Jag blir ganska så less på sådana personer. Visst har jag en viss förståelse men om jag får höra det ofta, då tröttnar jag.

Förändra ditt liv. Gör något så att du slipper bli bitter och arg. Du uppfattas som anti mot allt och faller inte direkt i någon god jord.

Du behöver inte säga upp dig, du behöver bara förändra ditt tänk lite. Le lite oftare och vara snällare mot dig själv. Släng iväg offerkoftan så tar vi emot dig med varm glädje.

Hjälper inte detta så sök hjälp för det som smärtar dig mest.

Låter enkelt men jag vet att det är svårt. Du orkar ju orda i haranger med alla dina dåliga ursäkter så då bör detta hjälpa dig in på rätt väg genom livet.

Vi medmänniskor finns där för dig om du vill förändra dig så där lite grand. Stämningen blir bättre om du bjuder till lite. Kanske något av det du säger inte kan gå i uppfyllelse, går i uppfyllelse? Nu med din rätta vilja.

Lycka till och ta tag i situationen på rätt sätt.


© Ljusletaren

29 september 2020

Haja

Pulsen stiger (Fiktivt)


Naturslingan är totalt åtta kilometer. Finns kortare rundor men jag tar alltid den längsta rundan. Älskar att springa den för den är så kuperad. Älskar att känna dofter från myr och mark.

Fågelkvitter och andra ljud beblandas väl. Solen brukar leka tafatt med mig under gröna kvistar. Jag har ofta sett spillning av olika djur. Mest läskigt var det att se färsk björnspillning med lingon i. Jag kan tala om för er att den rundan gjorde jag på rekordtid.

Det är inte många som springer detta spår så jag känner mig så skönt avslappnad. Om någon kvist bryts av så vet jag att det är ett djur.

Denna dag så hör jag ett visslande och håret ställer sig rakt upp. Det kan väl inte vara björnen som är i farten? Trots det tar jag mod till mig och springer vidare.

Plötsligt rusar det ut två karlar på spåret. De tvingar mig att stanna. Mitt hjärta flyger upp i halsgropen av rädsla. Männen är hotfulla. En av dem säger till mig att du har inte har sett eller hört något. Jag nickar. Klämmer sedan fram att jag inte har sett eller hört något. Varsågod och spring vidare sa männen. Jag springer och springer och nu igen, på rekordtid. Ser inte till några män alls efter spåret på tillbakavägen.

Väl hemma så släpper chocken. Jag darrar som ett asplöv. Gråten är inte långt borta. Känner att jag måste ringa polisen trots allt, för detta är konstigt på många sätt.

Polisen säger till mig när jag kommer fram att de har redan har fått in ett larm om detta. Det gäller ett inbrott. Polismannen tar mina uppgifter i fall jag måste vittna i en rättegång.

Det var en stöldliga som reser genom hela landet och som nu åkte fast. Tack vare mitt detaljerande vittnesmål plus andras vittnesmål så åkte hela gänget fast. Det var totalt fem stycken män.

Jag springer fortfarande min slinga men så fort jag ser människor vid spåret hajar jag till. Men jag vet att dessa män är dömda och utvisade så jag försöker få ned min puls. Vinkar glatt till männen som märker upp slingan inför vintern.


© Ljusletaren

28 september 2020

Galopp

Trav och galopp (Fiktivt)


Det kliar i fingrarna att få börja med dagens V75. Ja, vi har det som en extra belöning att få trava för en liten penning varje lördag.

Sätter mig vid datorn och studerar hästarna som jag tror på. Ett bra hjälpmedel är att se hur många som tror på dessa hästar.

Med stor bävan trycker jag på lägg spel.

För sent att ångra sig. Inlämnat är inlämnat spel.

Kul att jag tryckte fast en boost för trettio kronor också. Det är sällan att jag gör så men idag så tryckte fingret nästan av sig själv på denna knapp.

Vi sitter vid matsalsbordet och njuter av maten. Vi smuttar lite ur våra vinglas. Höj ljudet säger jag till maken.

Knäpptyst när varje lopp visas på teven. Besvikelsen när en häst galopperar och spräcker det allra första loppet.

De så kallade experterna pratar och pratar och det är en evig väntan tills alla lopp är utförda.

Jag slokar för varje lopp som går. Endast tre rätt denna gång.

Ställer mig upp i besvikelsen och börjar städa undan. Plötsligt hör jag maken tjuta till. Vi vann, vi vann. Det blev femhundra kronor på boosten.

Jag springer in för att kolla. Vi vann femhundra kronor. Hurra vad vi blev glada för nu kan vi spela lite extra nästa helg.

När stora vinsten kommer har vi ingen aning om men vi har haft kul ett litet tag.

Vi turas alltid om att spela. Man får spela för en liten summa så länge man vinner. Blir det noll i vinst så får den andra spela och så vidare.

Nej, speldjävulen är vi rädda för och håller oss istället med en mindre summa att spela för. Nästa lördag så smäller det eller …


@ Ljusletaren

27 september 2020

Första meningen från boken du läser

Lyssna. (Fiktivt)


Jag går försiktigt fram bland tallarna i den alltmera mörka skymningen. Kvistar bryts av och jag känner mig infångad av detta ljud.

Varelsen bakom mig smyger försiktigt. Jag kan känna dess sura andetag. Flämtande försöker jag göra mig alltmera mindre än vad jag är. Fast det är svårt. Ser bara raka tallar runt omkring mig.

Kommer jag mig bara till bäcken så vet jag av ett björnide där jag kan gömma mig.

Ryser och känner nästan den blodtörstiga individen nafsa mig i hasorna.

Äntligen ser jag bäcken. Hoppar över bäcken och ilar som en rem in i idet. Har jag tur så är det ledigt. Pust och stön. Skönt att jag är ensam i denna jordkula.

Bestialiska människan går med tunga steg förbi detta ide. Vänder sen och går fram och tillbaka som den värsta blodhund för att sniffa in mina doftspår.

Just som bjässen ska gå in i idet kommer en björn rusandes mot det svarta och mörka. Jag hör hur det morras och hur någon tjuter till och drar sig tillbaka.

Vågar inte titta efter utan trycker mig så långt in idet som det bara går. Trevar med fingrarna på den svala mörka jordväggen längst in. Hittar några små hål som jag sätter fingrarna i.

En gnällig dörr öppnas. Jag skyndar mig över till den andra sidan. Dörren slår precis igen när björnen kommer in i sitt ide.

Flämtande med skräcken i halsen andas jag ut. Försöker att få min andning jämn och lugn. Till slut har jag klarsyn igen.

Flämtar till.

Är hemma igen. Hur gick detta till?

Inte nog med det. Jag ser hur jag svävar och under mig i dubbelsängen ligger jag sovandes i sängen bredvid min man.

Plötsligt är jag tillbaka i min kropp igen.

Vad har hänt egentligen? Har jag haft en utomkroppslig själavandring? Men var kom denna hemska varelse ifrån?

Många frågor trängs och vill analyseras noga. Var det min egen mörkerrädsla som spelade mig ett spratt?

Jag är hemma tänker jag och kryper närmare min man i sängen. Suckar vällustigt och somnar snabbt.


© Ljusletaren

26 september 2020

Ps Första meningen från boken Bergens stjärnor av J0jo Moyes

Äldre inlägg