Visar inlägg från oktober 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Sätt dina ord

Fantasin är underbar

Sätt ord på ditt träd. Ord på olika papper som sen ska fladdra för vinden. Blötas ned av kyla och regn. Klinga med istappar mot naken stam. Bereda glädje för den som sitter där inne och tittar ut.

Vissa papperslappar har bytt plats till min stora glädje. Till och med att någon lapp har försvunnit långt bort från vår tomt. De mest viktiga orden speglar sig mot mig i snökallt vinterland.

Visdom är fastsatt i vårt vackraste träd på vår gård. Naket och spretigt men nu full med ordens värme och papperslapparnas varierande uttryckssätt.

Ja, hela trädet skiftar i regnbågens färger från mitt lilla post-it-block. Vem säger att vintern är tråkig när man kan göra på detta sätt. Älskar när grannen frågar om ett visst ord som blåst till dem.

Orden gör nytta med sina glädjande budskap. Vem vill inte ha ett ord som kanske lyder så här: Du är fin, du gör mig glad, du är kärlek, ta dig tid för att se, gör något ovanligt idag som får dig extra glad.

Skrattar gott för nu fastnade en lapp från mitt träd på mitt blöta fönster. Du sprider glädje. Tack för det tänker jag. Ler snällt och vänligt mot min fina värld. Älskar och högaktar mitt gåtfulla träd.

© Ann-Britt Berglund

5 oktober 2020

Tappa

Kanelbullens dag (Fiktivt)


Det är ju ändå kanelbullens dag så jag bjöd över grannen Lisa på kaffe och till en nybakad bulle. Lisa bara njöt när hon öppnade ytterdörren och kanelbulledoften mötte henne i dörren.

Lisa säger till mig: ”Tänk om man kunde sparar ned alla dessa ljuvliga dofter för att sen ta fram när allt känns tungt och jobbigt?”

Jag ser nästan hur Lisa inte kan vänta på att kokkaffet ska bli klart. Hon tittar hela tiden begärligt på de nybakade kanelbullarna.

Nu är det kaffe i kopparna och kanelbullarna är avsmakade. Lisa och jag pratar om tider sen förr. Jag ser hur Lisa torkar sina tårar när hon återigen berättar om sina två barns död plus makens död.

Måste vara ofantligt svårt att gå på sina egna barns begravningar. Allra helst när de har varit så sjuka att de inte ens ville leva längre.

Lisa är en sådan person som älskar livet trots svåra sorger. Hon är så god och fin och jag vill bara krama om henne. Väldigt klar i tankarna också.

Nu har samtalet övergått till att handla om växter. Lisa har gröna fingrar och allt blommar så fint ute som inne hos henne.

Lisa tappar tråden i vårt samtal. Blir helt tyst. Tittar på mig med sned mun. Ena ögonlocket hänger.

Jag skyndar mig att greppa mobilen för att ringa efter ambulans. Förstår att det är en tia eller en stroke som min granne Lisa har drabbats av.

Ambulansen är fort hos oss. Sjukvårdarna jobbar snabbt och effektivt och snart är Lisa på lasarettet. Tre dygn får Lisa ligga kvar. Denna gång hade hon tur för det var en lindrig tia.

Jag hämtar Lisa på lasarettet. Har handlat till henne. Pratat med läkarna om hemhjälp, larm och så vidare. Hon är snart nittio år så saker kan hända.

Lisa vet inte till sig hur hon ska tacka mig. Det enda jag önskar mig är att få klippa av lite rosor ute. Givetvis får jag det.

Nu stoltserar gula rosor på mitt köksbord. Det luktar kaffe och kanelbulle igen. Mitt emot mig sitter Lisa. Lika glad och rar som vanligt.

Lisa levde fem år till. Drabbades av en svår stroke. Fick komma på ett sjukhem. Fastän hon verkade borta så log hon varje gång vid mina besök.

Lisas hus är sålt. Innan försäljningen fick jag gräva upp de gula rosorna. Dessa rosor får mig alltid att tänka på Lisa. Jag har bevarat denna rara kvinna för alltid i mitt hjärta.


© Ljusletaren

4 oktober 2020

Tanka

Bearbetning med glimten i ögat

Meningslimpa är när man står i valet och kvalet för att baka eller för att sätta sina ord på plats. Bakning eller att orda är båda två givande för hjärnan.
Visserligen är det händerna som bakar men med varje bröd så knådas känslan in. Kaveln löper smidigt över den mjuka och formbara degen. Detta är banne mig som en sann meditation.
Hjärnan är även med när jag sätter mig framför datorn. Fingrarna löper snabbt över tangenterna. Orden vill fram i snabb takt och jag hinner inte nästan med. Jag är förlorad in i ordugnens varma källa.
Kan jag baka in mina ord i mitt bröd?
Givetvis lägger jag in ord som ska få avsmakaren att njuta extra mycket och minnas mig varje gång detta bröd förs på tal.
Ett vitt papper är nu fyllt med ord som går rakt in i hjärtat. Jag har fångat in något som berör läsaren vid dess hjärterot. Jag fick med en känsla från mig som kanske berör dig hela dagen.
Fast en nybakad limpskiva med en eller två ostskivor på plus en röst som läser nybakade ord. Då får du allt tänka på att en meningslimpa är dubbelt så god.

© Ljusletaren
3 oktober 2020

Tagga

Skenet bedrar (fiktivt)


Aina har alltid fått höra att allt det hon gör är bra. Inte en enda detalj går att säga är galet. Hon sköter sig exemplariskt. Till och med hennes kläder är moderiktiga och givetvis av ett dyrt klädmärke.

Aina och hennes man Staffan har även lyckan med sig att begåvas med två barn. Naturligtvis en flicka och pojke.

Barnen växer och tar för sig allt mera av världen. De utvecklas till fria individer och har en stor aptit på att se sig om. Numera är det knappt att Aina och Staffan ser sina barn.

För Aina känns det som att hon har stannat kvar i tiden före deras barns tillkomst. Hon fortsätter att klä sig som att hon är en ungdom trots att hon numera är fyrtiofem år.

När dottern kom hem så påpekar hon ofta att gråhårsmammor bör tagga ned och klä sig i en normal stil för kvinnor i deras ålder.

Dottern fortsätter: ”Mamma det är inte snyggt när du går i kortkort och höga skinnstövlar och ett snävt linne av skinn som nästan gör att dina bröst faller ut.”

Aina rycker till. Säger med gråten i halsen men jag har ju knappt någon rynka och min kropp är fin. Varför dölja det då?

Men mamma säger dottern. ”Du kan väl köpa lite fina kläder för en mogen medelålders vacker kvinna. Du ser ju ut som en bordellmamma i denna klädsel”.

Aina tappar fattningen för en gångs skull. Vänder sig om och slänger igen dörren med en kraft. Går med arga steg ut på gatan i staden där de bor.

Då stannar en bil och ett fönster vevas ned. Vad tar du för en kväll säger en vacker man i kostym.

Aina blänger surt på mannen. Sparkar på en burk som givetvis gör en saltomortal och träffar henne mitt i ansiktet.

Mannen hånskrattar. Aina vänder om och springer hem fortast möjligt.

Dottern tittar förskräckt upp när hennes mamma kommer inrusande. Mamman blöder näsblod och tårarna rinner.

Rör mig inte, rör mig inte hulkar mamman.

Dottern går fram och håller om sin mamma. Smeker henne tyst över hennes långa blonderade hår. Sträcker fram en servett från köksbordet till sin mamma.

Till slut lugnar hennes mamma ned sig och säger till dottern du har rätt. Jag ska börja klä mig som man gör i denna ålder. Man kan vara attraktiv ändå och minst av allt vill jag tävla med dig min dotter.

Det är din tid att glänsa och jag har min tid att glänsa för varje årtionde som går.

Aina är numera en tjusig kvinna med gråa slingor i sitt hår. Numera har hon page och det framhäver hennes söta ansikte ännu mera. Klär sig stilrent och fräckt. Många vänder sig om när hon och hennes vackra dotter är på promenad i staden där de bor.

Hon har aldrig mera förolämpats att hon säljer sex.


© Ljusletaren

2 oktober 2020

Sylta

Sylta är dagens ord i Skrivpuff


Varför ska vi äta sådan mat som inte magen direkt gillar? Vi vräker i oss olika saker och magen tackar oss med att bli sur och besvärlig.

Vi dränks med olika uppgifter om vad som finns att köpa så att magen ska bli snällare så vi kan fortsätta med att späcka oss med saker som magen inte vill ha var dag.

Är det vår egen vilja som styr oss eller är det köpmännen som lurar oss att tro att om vi äter det och det så är magen med på det också?

Givetvis så finns det massor av människor som har en medicinsk sjukdom som inte räknas in här. Kan själv berätta att jag lider av IBS-besvär och många maträtter är besvärliga.

När magen är vrång så gäller det att vara snäll mot sin mage och äta vanlig mat. Kokt kall potatis på en macka är snällt. Likaså kokt potatis och vanlig sylta. Kanske havre och linser och så vidare.

Egentligen är det skrämmande hur vi blir duperade av alla som vill sälja sin vara. Alla ska följa med från kockar till de som experimenterar fram olika tabletter som är bra för magen.

Det joxas i olika saker så att maten ska se fräsch ut och bevaras länge. Vad tycker vår mage om det? Kan vi bota det med några piller eller …

Finns många intressanta frågeställningar om detta. Ska vi enbart äta grönt eller …

Själv tror jag på att äta så ren mat som möjligt. Bäst hade det varit om alla hade någon ko, gris och hönor om man vill ha så ren mat som möjligt. Odla egna grödor utan att spruta dem fulla med gift.

Ta vara på våra egna kryddor och experimentera fram nya och spännande smaker.

Råkade titta på ett recept via Googles för en stund sedan. Där sa kocken att vatten kallades för Himmelsjuice. Roligt namn på något så enkelt och gott. Med denna benämning skulle nog barnen minska läsken och dricka mer vatten.

Visst är det kul med rätter som har blivit försvenskade men allt ska ätas med måtta tror jag. Vad tror ni?


@ Ljusletaren

1 oktober 2020

Nyare inlägg