Visar inlägg från november 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Absolut bara natur

Jag gick in i lyckan (Fiktivt) 

Känslan att vara ett med naturen går inte ens få fram på ett vitt papper. 

Stå där riktigt ensam i en helt vit värld med snötyngda kvistar som ramar in ett väldigt fint fotografi.  

Solen leker att du kan inte ta mig lågt över skogens trädtoppar. 

Vågar knappt röra mig i min underbara förtrollning. Nyper mig lite lätt i den kalla och röda kinden. Inser att detta är på riktigt. 

Djupandas och fylls av underbara energier. 

Jag ensam bland stora tallar och granar. Ingen covid 19 här. Endast en ren värld utan smitta. 

Går en bit till och tvärstannar. Där borta i en skogsöppning sitter en stor tjädertupp på backen. Han vrider på huvudet och vi får närkontakt. Uråldrigt samförstånd i samförstånd. 

Helt plötsligt lyfter tjädertuppen och jag är åter ensam. 

Lycka och en helt enastående lycka är det enda som jag kan säga. 

Därborta bland björkarna sitter en stor orrflock. 

Måste bara smyga fram min kikare för att få se. Orrtuppen och hans hönor äter i godan ro. 

Alla mina önskningar har slagit in även idag med att få se och vara ute i min älskade natur. 

Jag är lycklig och tacksam över att ha tillgång till denna frihet. 

Detta är livet för alla naturvänner och det ger oss så mycket tillbaka. 

Ute på vägen igen.

Det stannar en bil. Vi samtalar lite. Det sias om att en varg har lämnat spår efter sig här omkring eller kan det vara ett annat rovdjur? 

Mannen i bilen åker vidare och jag börjar min vandring hemåt. 

@ Ann-Britt Berglund

30 november 2020

Mätt

Min kompis Kurt är inte riktigt klok (Fiktivt)

Alltså jag har en vän som är smått lite tokig. Så fort det är en tävling så ställer han upp. Okej han är storväxt men ändå smidig som tur är.

Nu var det Pite Dansar Och Ler och det skulle vara en palttävling. Palt är den där runda knytnävsbollen gjord av rå potatis och vetemjöl plus lite kornmjöl. Palten blir fylld med rimmat fläsk i små tärningar och kokas klara i en stor panna med vatten.

Ja, det var en rolig skara som satt vid det långa bordet. Sju stycken av det manliga könet plus en liten smal kvinna. Ja, jag erkänner mina tankar om hur ska denna lilla smala kvinna kunna tävla i detta?

På bordet finns tallrikar, bestick, glas, smör och lingonsylt. Det är den som äter mest paltar på tio minuter som vinner.

Startskottet går. Många delar sin palt i stora bitar och trycker ned dem fort. Hostar till och får kämpa för att få ned paltarna på rekordtid.

Den lilla kvinnan ligger i kapp med Kurt. De kör samma system, små bitar doppade i smör så de glider ned fort.

Kurt känner sig mätt men det gäller att stå ut och trycka ned mer paltar. Attans att den där lilla kvinnan ska få vinna.

Det hostas och det dubbelsväljs kring honom. Till och med att han hör kräkljud.

Jag ropar och andra ropar heja, heja. Speakern säger att det är lika mellan den lilla kvinnan och Kurt.

Kurt ger sig inte och trycker ned en sista palt på rekordtid och då ljuder signalen. Dubbelvikt av fylld mage hör Kurt att han vann. Tio stycken paltar och den lilla kvinnan nio stycken paltar.

Vissa av de tävlande springer till toaletten för att kräkas. Den lilla kvinnan tar sig för magen och tvingar ned sin kräkkänsla. Kurt känner hur det vill svartna för hans ögon. Kurt tar ett stadigt grepp runt bordskanten. Han får sitt pris. En paltpokal i silver med namn och årtal. Piteå-Tidningen gör ett stort reportage om honom. Till och med lokalteven är där och intervjuar honom.

Äntligen börjar Kurt känna sig som en människa igen. Nu ska det bli grogg med grabbarna så att han kan njuta av segerns sötma.

Givetvis så ställe Kurt upp två gånger till i kommande palttävlingar men det tredje året då vann den lilla smala kvinnan. Var hon stoppade sina paltar vet ingen men en jäkel på att äta var hon.

© Ann-Britt Berglund

25 november 2020

Njutning

Stark lyckokänsla (Fiktivt)

Så fort jag går in till Clara så blir jag så där alldeles trygg. Vet inte om det är något speciellt i hennes hem? Kan vara att Clara gillar det hon äger och för att hon inte byter ut sina saker. På sin höjd blir det nya gardiner och någon grön växt. Hemmet upplevs enbart vara fyllt av hennes goa energier.

Clara ser ut som kvinnor ser ut mest i hennes ålder. Lagt på sig trivselvikt. Räknas in hos silverpantrarna med sin hårfärg. Glasögon. Runt glatt ansikte0ch ögon fulla av liv.

Jag bara myser när Clara berättar om hur dagen har varit. Det är en poetisk saga att få följa med i hennes ordande. Clara är gift med goa vännen Bertil. Deras söta lilla tik heter Saga så klart.

Förstår ni inte hur jag längtar efter dessa besök? Det är som att genomgå en riktig meditation av dess like. Jag blir stärkt till både kropp och själ.

Jag vaggas in i ett slags slummer men hör ändå och ser allt. Claras vackra blick iakttar mig hela tiden. Baske mig om hon inte vet vad hon gör när jag sjunker så djupt och fridfullt in i denna njutning.

Vet att Clara har mycket för sig med sin tro på det andliga. Hon gör aldrig ett stort väsen av detta men vet Clara att någon är intresserad så kan hon prata i evigheter om detta.

Givetvis så blandas alla stora helgon in i hennes resonemang för allt hör ihop oavsett tro och religion. En gång då jag var på besök fick jag se hur det lyste om Clara. Jag såg vansinnigt fina färger runt hela henne.

Ville inte säga något för att förstöra hela stämningen. Googlade när jag kom hem. Det var hennes vackra aura som jag hade sett. Det var stort och mycket stort.

Jag vill bli som Clara, så där kunnig och duktig som hon är. Vill bli lika medmänsklig och vänlig. Lära mig att se människornas inre och inte bara se mångas fula skal som så många människor döljer sig bakom.

Clara måste vara en jordisk ängel, så är det bara. Jag vill bli som Clara.

@ Ann-Britt Berglund

23 november 2020

Fattig

Nu har kompositionerna tystnat

Vad säger ni? Ska det vara en musikfri dag nu på lördag? Det går bara inte, för tänk hur fattig världen skulle bli? Allt låter och spelas samspelt i en skön musik.

Det är inte bara toner som knäpps eller smeks fram. Det gäller även sociala medier där det spelas musik i olika schangers dygnet runt.

Allt tystnar!

Hemsk tanke, så tomt det skulle bli!

Vågorna slutar prata med sina olika ljud, ingen vind som låter, inget regn som smattrar, inget rinnande vatten som ljuder, ingen spolning från toalettstolen. Munnar har tystnat och likaså djurens prat. Inga fotsteg hörs. Till och med den som inte hör eller kan prata känner inga ljudvågor i luften.

Ja, så där kan jag fortsätta i ett långt och frasrikt yttrande.

Det enda som hörs är tystnaden, men hur hörs tystnaden utan ljud?

Allt står stilla!

Tänk en hel värld tömd på alla ljud! Inte ens våra tankar låter! Är detta en värld då?

Inte ens tiden låter!

Drömmer jag? Är vi i den dolda världen eller var är vi? Skrämmande tankar! Det får mig att inse hur mycket vi behöver ljud och musik.

En värld ska låta!

Världen ska sprida fina och kanske skrämmande ljud från till exempel ilskna vågor och så vidare.

Leve vår världs musik!

Njut!

@ Ann-Britt Berglund

20 november 2020

Klurig

Jag berättar om tant Amanda (fiktivt)

Tant Amanda ser ut som hon har sålt smöret och tappat pengarna. Hennes blick är klar men helt tom. Jag iakttar henne genom hennes lägenhetsruta. Ser hennes långa gråa hår var fäst i en fläta. Hårflätan ligger som en grå råttsvans mot hennes kutiga rygg. Tant Amanda är klädd i sina violetta kläder. Hennes ansikte är tomt. Helt utan uttryck och blicken är fjärrskådande.

Jag undrar i mitt stilla sinne om något har hänt? Kan det vara åldern som tar ut sin rätt? Ja, frågorna hopas kring mig.

Helt plötsligt vrider tant Amanda sitt huvud mot mig och blicken är klar och busig. Hon sätter upp sin hand och vinkar till mig. Jag skyndar mig in i hyreshuset. Lägenhetsdörren är öppen och tant Amanda tar vänligt emot den vackra blombuketten som jag har med.

Allt är framdukat på bordet som det vanligtvis är. Där finns goda små mackor tillsammans med det goda teet i tekannan.

Jag sätter blommorna i en vas intill de små och goda mackorna. Tant Amanda tackar så vänligt för blommorna under tiden som hon serverar mig mitt te.

Det blir en tystnad i köket som nästan går att ta på. Jag känner att något är fel. Jag är rädd om jag säger något att det kan bli fel så jag måste vänta ut tant Amanda. Det går några minuter som känns som långa timmar. Jag känner att det kryper i kroppen på mig. Då ser tant Amanda på mig med den där tomma blicken igen. Jag kan inte hålla mig och frågar på stört om något har hänt?

Tant Amanda rycker till och börjar berätta. Det ringde en person igår kväll till mig. Jag fick en stor chock. Kvinnan sa att hon var min dotter. Hon ville träffa mig. Jag blev så chockad att jag la på luren i örat på henne.

Du ska veta vad jag har gjort allt för att glömma detta. Inte ens min man visste något om detta. Mina barn vet inte heller något. Det var som det brukar en ungdomsförälskelse som rann ut i sanden. Jag blev gravid och visste att jag var tvungen att göra en abort. Det var väldigt svårt på den tiden att få tag i en seriös läkare men jag hade tur för jag sprang på min mosters man som var läkare.

Jag satte munkavel på Erik som han hette. Han lovade att hjälpa mig om jag kunde hjälpa honom med ett problem. Han hade en älskarinna som han var rädd att moster Greta skulle upptäcka. Kunde jag vara så snäll och göra mig bekant med älskarinnan så skulle deras fortsatta träffar gå bättre. Han skulle säga till sin fru att det var en kompis till mig som han hjälpte med olika läkarråd. Givetvis nappade jag på detta.

Viola hette denna nya vän. Hon fick mig på andra tankar och bad mig att adoptera mitt barn till henne för hon var steril. Hon ville inte bara ha mosters man utan även mitt barn. När barnet var fött flyttade hon från staden med mitt barn. Det blev även slut mellan henne och min mosters namn.

Jag har gjort allt för att glömma detta vackra barn. Hon var vacker som en ängel när jag fick se henne som hastigast. Mina känslor var i ett virrvarr. Jag visste att jag hade gjort rätt samtidigt som jag visste att det var fel.

Jonas och jag fick tre barn tillsammans och de är för mig guld värda liksom mina barnbarn och barnbarnsbarn. Hur ska jag kunna berätta om detta när min första dotter vill bli erkänd av sin egen familj?

Jag sa som mitt hjärta kände. Ingen kan döma dig för det du har gjort. Du har älskat din familj på ditt bästa sätt. Du har aldrig dömt någon utan har alltid haft ett skäl för att försvara den utsatte. Din fina medmänsklighet måste ha gått vidare till någon av de dina. Hann du skriva upp hennes telefonnummer? Nej, men det står nog på nummerpresentatören jag har.

Får jag hjälpa dig med att ringa till din dotter? Givetvis får du det säger tant Amanda med en klurig blick.

Jag ringer och en behagfull röst svarar att det är Sara och undrar vem hon pratar med. Jag förklarar att jag är en god vän till tant Amanda och berättar om vilken chock hon fick igår då hon ringde. Jag berättar på om det jag nyss har fått veta och vi bestämmer att hon ska besöka tant Amanda nu på lördag. Jag lovar att bjuda in hennes barn till denna träff.

Nu är det lördag och tant Amanda och jag och hennes tre barn plus ett barnbarn sitter och väntar på Sara.

Vi ser en kvinna i pensionsåldern komma gåendes utanför tant Amandas fönster. Det är en kopia av tant Amanda. Alla drar efter en djup och förvånad inandning.

Strax ringer det på dörren och jag går och öppnar. Måste bara få krama om dig Sara för du är så lik din riktiga mamma. Vi går in i köket. Tant Amanda bara tittar på Sara och tårarna rinner av glädje på de båda. Så vacker du är säger tant Amanda. Barnen tittar på sin halvsyster och gillar det de ser. Barnbarnet Sigge rusar fram och kramar om Sara. Säger välkommen till familjen.

Alla hämningar släpper. Det gråts, det skrattas, de pratas, de kramas och gråter och skrattar igen. Sara känner sig lycklig för detta fina mottagande. Tant Amanda går inte att känna igen. Det är som hon har fått Guds bästa gåva.

Ja, det finns mycket mer att säga om detta men det tar vi en annan gång.

© Ann-Britt Berglund

17 november 2020

Äldre inlägg