Visar inlägg från november 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Insikt

Följ din inre röst och kväv inte den rösten (Fiktivt)

Marianne ska fylla femtiotre år och känner att livet inte är riktigt som det ska. Det är något som pockar på hela tiden. Det gräver liksom i magens djupaste hörn. Det är Jaget som vill visa henne vad hon bör uppmärksamma sig på.

Marianne trycker tillbaka den känslan gång på gång för den ska inte få slå rot inom henne. Till slut har huvudet börjat värka och magen är inte helt okej. Allt lugnar ned sig till varje helg men kommer igen med starkare kraft varje måndag.

Vet inte hur många Treo som hon har löst upp i vattnet för att orka med jobbet sitt. Maten hon äter var dag ger hennes mage mera trubbel och den protesterar högt.

Till och med hennes närmaste arbetskompis har börjat fråga varför hon är så blek och glåmig. Är du sjuk på något sätt frågar hon Marianne? Marianne hummar svagt tillbaka att hon mår bra trots att hon inte gör det.

Efter varje arbetsdags slut så går Marianne nästan dubbelvikt av värken från magen. Numera så hjälper ingenting som lättar besvären. Huvudvärken är som ett hårt stålband runt hennes huvud. Nätterna är fyllda av konstiga drömmar.

Man ska inte googla på sjukdomar för det kan bara bli värre men Marianne gör det ändå. Läser bokstav för bokstav om hennes egna bekymmer i olika texter.

Marianne vet vad hennes själ har sagt henne. Det är att lugna ned sig och lägga om hela sin livsstil för att orka med sitt liv och sitt arbete. Hon har fått insikten om att hon har rätt och att hon inte behöver googla om det.

Till slut så får Marianne en tid hos en gullig läkare som frågar ut henne om ditt som datt. De båda kommer överens om att en sjukskrivning behövs. Under den tiden så ska Marianne ge akt på vad som kroppen och hennes själ gillar. Hon får som krav för att bli sjukskriven att skriva upp varje dags olika rutiner.

Det går trögt i början att se och skriva ned sina känslor men snart så flyger pennan fram på pappret i dagboken.

Till slut så ser hon själv ett mönster i dagboken. Det är att hon är för snäll. Hon hjälper andra på jobbet och även sin sjuka mamma plus städar hos sin bortskämda dotter i hennes lägenhet. Tvättar kläder till sin vuxna pojke.

Marianne inser att hon måste lära sig att säga nej för att orka med sitt liv. Ingen tackar henne om hon går rakt in i väggen.

Doktorn gillar Mariannes tankar. Sjukskriver henne några veckor till så att Marianne ska träna sig på att säga nej.

Det är svårt att neka sina barn något som de har tagit för givet. Det är hårt att se och känna deras ilska. Men varje nej går allt lättare att säga. Mariannes mamma har numera hemhjälp så den biten löstes smidigt..

Nu är Marianne sjukskriven på halvtid så att hon ska kunna lära sig att säga nej till sina arbetskamrater. Svårt och himla svårt men till slut så accepterar de hennes svar.

Nu har det gått ett år sedan detta hände. Marianne är frisk och helt frisk. Ingen värk alls. Alla har blivit mer måna om henne. Barnen inser vilket hästjobb hon har gjort för dem. De till och med tackar för att hon sa ifrån.

Arbetskamraterna har hittat en annan kollega som de är på titt som tätt för att få hjälp men det rör inte ens Marianne något för hon är frisk och glad.

© Ann-Britt Berglund

16 november 2020

Bondfångare

Jag blev förförd (Fiktivt)

Alltså vilken urtjusig kvinna! Jag nästan står på tå på gatan utanför salongen för att få en glimt av henne. Hon tittar på mig med underbart stora och blå ögon. Håret ligger fint inramat runt hennes ansikte. Munnen är så där röd så att man nästan tänker på att man har bitit henne i läppen. Jag känner åtrån växa.

Hennes blick tittar ut via fönstret och mot mig. Inte kan det väl vara jag som hon menar. Tittar mig omkring men det är bara jag på gatan. Hon tycks säga något. Är det ordet vänta. Jo, banne mig det är det.

Jag ser hur hon betalar. Hon går ut ur salongen. Dörrarna öppnas automatiskt i foajén. Jag känner mig svimfärdig då hon styr sina steg mot mig. Hej säger hon till mig och jag hejar tillbaka. Kan en vacker man som du bjuda mig på kaffe? Jag kraxar fram ett ja. Vi går till stans bästa café. Jag bjuder elegant på kaffe och bakelse.

Denna kvinna har något ovanligt över sig för hon får mig att göra saker som jag aldrig gjort förr. Jag är låst i hennes grepp. Tänk jag den alldagliga mannen från byn Finnliden är uppmärksammad av denna vackra kvinna. Nu skulle bondkarlarna se mig. De som har skrattat åt mig för att jag inte har haft någon kvinna än.

Kvinnan presenterar sig som Eva och undrar om jag heter Adam. Skrattar så det kuttrar om henne. Nej, svarar jag. Jag heter Albert. AAAAAAA vilket skönt namn du har.

Nu är det dags att betala och givetvis så tar jag på mig att göra det. Det luktar förföriskt gott om henne. Eva vill ha en kyss och det får hon. Är jag i himmelriket tänker jag gång på gång.

Eva vill ha mer av mig och undrar om vi kan ta in på ett hotell. Givetvis så är jag med på noterna. Kosta vad det kosta vill för jag är i himlen nu.

Väl uppe på rummet så blir det älskog av dess like. Eva säger att hon är i lyckolandet. Jag ger allt som jag aldrig har gett någon förr.

Efteråt vill Eva ha rumsbetjäning. Det ska vara ostron och champagne. Ni skulle bara veta vad hon gjorde med mig. Jag är i paradiset och jag ser änglar och ljus överallt.

Nu vill hon att jag ska beställa upp hotellets godaste middag. Är man hos Sankte Per så gör man som Eva säger.

Eva tillfredsställer mig på alla sätt och jag somnar lyckligt.

När jag vaknar på morgonen är Eva borta. Ligger en lapp på nattduksbordet. Tack för allt du bjöd mig på. Jag är så tacksam men nu är jag på väg hem dit jag bor längst ned i Sverige.

Det var som en mörk rullgardin hade dragits ned. Lurad av dess like. Det var bara betala och se glad ut. Blev inte många ören kvar på mitt konto.

Efter någon månad får jag se Evas bild i en aftontidning. Bondfångaren Ulla är äntligen fast. Hur många män hon har lurat det vet ingen.

Jag sitter med skammens rodnad på min kind men måste ändå säga att det var värt varje öre att få uppleva detta.

© Ann-Britt Berglund

10 november 2020

Min dag idag


Var är denna dag i almanackan?

Vet ni vad det är för dag idag? Jo det är min dag. Min egen alldeles speciella dag. Ja, ni har rätt. Det går inte att läsa om denna dag någonstans. Denna dag är inte heller uppmärkt som någon presentdag. Ingen av er vet att det är min dag idag. Får jag göra som jag själv vill idag? Så klart för det är min dag idag. Ingenting är fel och ingenting är rätt. Huvudsaken är att dagen firas med gott jämnmod.

Får jag busa och vissla.

Äta och dricka något gott.

Bjuda på mig själv med många skratt.

Njuta av dagen så hjärtat hoppar av glädje.

Får jag vara glad för det är min dag idag.

Så klart att jag får.

Jag vill ära mig själv och hylla mig själv. Dagarna går för varje nytt år. Varför då inte passa på att njuta av livet medan lust och ork finns. Fira sig själv när det känns som bäst för att göra det.

Tänk så himla skönt att få göra sina egna dagar utan att se efter i almanackan vilken dag det är.

Hurra för det är min dag idag och jag skriker av glädje och lust. Ingen av er vet att det är min dag idag. Ännu ett bättre skäl för att få fira.

Fast där borta i periferin hör jag att det är mer många än jag som låter som jag och har egna valda och goa dagar. Stäm upp i glädjens rus och le och åter le för det är min och din dag idag.

© Ann-Britt Berglund

9 november 2020

Perplex

Plötsligt så hände det (Fiktivt)

Sven-Åke är av den uppfattningen att han inte ska gifta sig. Bojornas ok med att vara lagenligt vigd känns som det värsta som kan hända honom. Se bara hur hans vänner skiljer sig hej vilt och gifter om sig i tid och otid. Stackars eventuella barn som uppfostras med olika bonusföräldrar. När barnen har hittat sig en trygg punkt ska de snart flytta eller så kommer det in nya vuxna i deras hem.

Sven-Åke har två barn som han älskar över allt annat här i världen. Barnen ser verkligen upp till honom. Barnens mor tycker att hon lever ett liv som inte känns rätt för henne. Hon vill trygga deras förhållande med ett giftermål så att alla i familjen har samma efternamn.

Janet som barnens mor heter vet att idag är det svårt att barnen i en familj har samma efternamn. Det verkar vara som så att så fort ett misstag görs i ett förhållande så blir det genast skilsmässa.

Ja, Janet inser att hon har hakat fast sig på att trygga sin värld med att vara gift. Spelar ingen roll att hennes vänner säger att det går att skriva samboavtal och så vidare. Janet ser sig själv som en vacker brud i vitt och att barnen är små och gulliga brudnäbbar. Hon ser sin stiliga man klädd i frack.

Verkligheten att det ska bli så är förbi för nu är barnen vuxna och har egna små. Det är som ett dolkstick i Janets hjärta att hon inte blev lagenligt gift med sin underbara man.

Sven-Åke vet mycket väl hur hans fru tänker och känner. Han har även förklarat sin ståndpunkt flera gånger. Avslutar alltid med att säga hur bra de har det tillsammans.

Janet fyller snart femtio år och ska ha en stor fest. Vad hennes make inte vet om är att hon har bjudit in en god vän till kalaset.

Sven-Åke blir helt perplex då han ser hur hans fru har bytt kläder. Hon kommer in som den vackraste brud han har sett. Hon faller ned på knä framför honom och ber om hans hand. Givetvis så svarar Sven-Åke ja i den chock som han är i.

Helt plötsligt dras ett draperi bort från scenen. Vacker bröllopsmusik spelas. Janet tar Sven-Åkes hand i sin hand. Hon får en vacker rosbukett och en fin ask i sin hand av sina barn. Asken ger hon till Sven-Åke. De skrider upp till scenen där Janets väninna Clary står och väntar med bibeln i sin hand.

De lovar i nöd och lust att älska varandra. När det är dags för att sätta på ringen så öppnar Sven-Åke den lilla asken. Han blir full i tårar när han ser att där ligger två stycken ringar av näver till de båda. Han trär vördnadsfullt näver ringen över Janets finger och Janet trär den andra ringen över Sven-Åkes finger. Jublet över denna överraskning tycks aldrig ta slut.

Vilket kalas och vilken bröllopsfest det blev denna dag!

Janet frågar sin man å natten varför han ändrade sig? Ja du Janet, så söt som du var och hade riggat detta så perfekt så kan väl ingen mer än att ändra på sina principer. Jag älskar dig min finurliga fru och jag dig säger Janet.

De bytte aldrig ut sina ringar. De gjorde nya och likadan ringar när de nöttes ut med åren.

© Ann-Britt Berglund

8 november 2020

Chimär

Praktiker eller teoretiker eller både och (Fiktivt)

Juni har alltid drömt om att starta upp ett företag. Så länge hon kan minnas har den tanken funnits med henne. Som barn lekte hon ofta att hon hade en affär där det såldes fina alster som hon själv har gjort. Trasiga tegelstenar låtsades hon var snygga och drejade saker.

Juni älskade när det hade regnat för då kunde hon forma snygga och annorlunda saker av blåleran. Hennes lekkamrater låtsades köpa de fina sakerna.

Ja, till och med på nätterna drömde Juni om sin affär. Drömmar om att bli upptäckt var det som hägrade mest. Hon såg för sitt inre hur tidningarna skrev om henne. Även televisionen gjorde hemmareportage hos henne. Ljuvliga drömmar som kändes helt sanna.

När Juni hade gått ut skolan så sökte hon in till konstskolor. Hon stormtrivdes med att få skapa. Fanns bara en sak till som hon måste lära sig för att skapa eget. Det var ekonomi och att driva ett företag. Ett vansinnigt tråkigt beslut insåg Juni direkt.

Hade allt detta med att öppna eget varit en chimär? Nej, sa hon gång på gång. Skam den som ger sig. Juni gjorde allt för att få till siffrorna rätt under ekonomilektionerna. Nej, att bli vän med siffror gick bara inte. Hon hoppar av utbildningen.

Köper sig en brännugn och mycket annat som hör till för att skapa. Juni framställde vackra konstverk. Släkt och vänner gapade av förtjusning. Du måste sälja dessa verk. Det visste Juni också men då var det här med plus och minus. Hon vågade inte sätta sig i ett ekonomiskt underläge.

Fast nu är det fullt i hennes verkstad. Juni vill skapa mera men först måste hon sälja ut sina saker. Debet och kredit var hon inte sams med så hon var tvungen att hitta en lösning.

Man tror nästan att detta inte är sant med det är det. Hon får veta i vuxen ålder att hon har en bortadopterad syster. Denna syster älskar siffror och är högt utbildad inom matematiken.

Juni och Asta träffas och det sa klick direkt mellan dessa systrar. Asta lovar att hjälpa Juni med hennes uppstart av företaget plus att sköta om ekonomin.

Junis företag har du säkert hört talas om för hennes keramik blev världsberömt. Juni fick sin illusion uppfylld plus en syster. Sagan blev sann till slut.

@ Ann-Britt Berglund

7 november 2020

Nyare inlägg