Visar inlägg från december 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Ordet i Skrivpuff är Gott Nytt År

Gott Nytt År (fiktivt)

Men vad i alla sina dar? Har karln blivit tokig? Vad gör han mer än sjunger av full hals. Falskt och jävligt men väldigt glatt.

Han vinkar till mig men jag tittar hastigt bort. Hördu jäntan tål du inte att se en riktig karl säger mannen högt och tydligt. Jag anar att du vill se mera av mig skriker han av skratt. Ska jag ställa mig upp och visa min ändalykt för dig? Mannen ligger dubbelvikt av skratt i den vedelade tunnan med varmt vatten.

Förnärmat snörper jag på munnen och ska försöka skynda förbi på vägen. Då börjar mannen skråla att jag är en värsta gluttare. Han tittar på mig och säger sen att jag vill se hans Petter Niklas.

Jag rodnar av skam och känner mig förnedrad. Mina kinder är blossande röda. Det värsta är att jag får möte med ett par som tittar förskämt på mig.

Mannen i badet skrattar så hans tårar trillar.

Passa er så att hon inte följer efter er för att få en titt på vad ni snart ska göra.

Jag vågar inte säga ett ord. Försöker att vända mig om när mannen plötsligt gallskriker av skräck. Jag vänder mig om och ser hur han har ramlat ned i den kalla snön. Hans Petter Niklas verkar ha krupit ihop och försvunnit inåt.

Jag skrattar så tårarna rinner. Min mage guppar av alla mina skrattkramper. Får fram att Svinhugg går igen.

Mannen är tyst och jag ser att han inte kan ta sig upp från snön. Jag skyndar mig dit och hjälper honom upp och leder honom fram till badbaljan. Ska just hiva i honom då vi båda ramlar i.

Vi skrattar så det nästan bubblar i vattnet. Här har du min räddare sa mannen och gav mig ett stort glas med skumpa. Gott Nytt År tjejen sa han.

Som tur var så blev inget brutet. Petter Niklas verkade normal i vattnet som tur är. Numera är vi gifta och badar karbad ofta och givetvis varje Nytt År.


© Ann-Britt Berglund

31 december 2020

Skida

Hasses dag (fiktivt)

Solen gnistrar och snön är kritvit och fåglarna kvittrar. Himlen är blå och frihetslängtan är stor. Hasse vill bara ut. Han tittar på sitt armbandsur och konstaterar att det är sex timmar innan han ska gå hem för idag från sitt jobb.

Hasse bestämmer sig fort för att gå in till chefen och begära ledigt resten av dag. Det beviljas på en gång för Hasse är sällan ledig.

Väl hemma så kokar han mjölkchoklad och brer sig limpsmörgåsar med ost på, som förr i tiden. Han vet med sig att de gamla skidorna är i toppform för han tjärade dem i somras.

Det är en ynnest att få bo i en by och att ha naturen inpå knuten. Hasse glider fram på det hårda spåret. Tänker att detta är en ren lyx att få vara ute i naturen. Han ser harspår och rävspår. Här och var finns det något älgspår plus spår av älgens spillning.

Nu är han framme vid nedförsbacken som han annars brukar klara av men nu var inte turen med honom. Han ramlar omkull på den hårda skaren. Ena skidan lossnar och rinner ned en bit från honom i backen. Ryggsäcken skaver så den tar han genast av plus den andra skidan och ställer allt i spåret. Kasar sig ned och hämtar skidan.

Tar återigen på sig ryggsäcken men bär nu båda skidorna nedför backen. När han kommer ned så tar han på sig skida efter skida och åker iväg.

Snart är han framme vid den stora myren. Där stannar han och tar av sig ryggsäcken. Åker iväg för att hämta torr tjärved så han kan göra upp en brasa.

Sitter på en stubbe och grillar korv. Smuttar sen på varm choklad och äter sina limpsmörgåsar. Solen bara ler mot honom och han dåsar nästan till i denna härliga vårvinterdag.

Hasse tänker inte ens åka samma väg hem. Backen är jobbig och som tur är finns det en annan väg hem.

Varje träd och varje detalj berörs med varm blick när han åker förbi allt på sina skidor. Där hörs hackspetten och där hörs talgoxen. En röd fin räv hastar fram och gömmer sig bakom en stor sten.

Snart ser han sitt eget boende och är strax hemma. Tar av sig skidorna och drar bort snön från dem innan han lutar dem mot förrådsbyggnaden.

Väl inne så tar han av sig ryggsäcken och ser sig själv i spegeln. Röda kinder och glasklara ögon och ett smilande så att han bara är tvungen att le mot sig själv.

Det blir en tidig kväll för man blir skönt avslappnat trött av att vara ute i naturen. Hasse drömmer underbara drömmar och vill sova mera när väckarklockan ringer Men plikttrogen som han är så stiger han upp. Åter en dag med arbete innan helgen och Hasse hoppas så på en ny skidtur. Gnolandes åker han iväg till sitt jobb.

© Ann-Britt Berglund

30 december 2020

Tycka

Tycka (fiktivt)

Gudrun gillade att tycka både i stort som smått. Oftast var det negativa saker som hon ville slå in i skallen på oss alla. Det var fel på det och det var fel det och det. Ja, jag måste erkänna att jag blev nedstämd av hennes tyckande och det var jag inte ensam om.
Vi har ett jobb som är krävande och vi ger allt för att få det att fungera bra för våra sjuka medmänniskor. Vi behöver lyftas upp för att orka med våra jobb men det verkade inte Gudrun förstå.
Det började bli plågsamt att sitta i fikarummet med henne. För började någon annan arbetskollega att berätta något positivt och fick oss alla att skratta så var Gudrun snabbt framme och berättade negativa nyheter från tidningarna.
Jag ville bara skrika rätt ut till Gudrun att hon skulle hålla tyst. Se där vad Gudrun lyckades bra! Jag som sällan blir irriterade på mina medmänniskor är irriterad och många med mig.
Det var som att en våt tung filt lades över vårt fikabord. Gudrun tystnade och såg på oss alla. Vad är det med er frågade hon? Man måste följa med i tidens utveckling med allt vad det innebär. Det går inte att slå ifrån sig allt tråkigt och bara skratta.
Då brann det i proppcentralen för mig. Jag ställde mig upp och började orda. Vi måste omge oss med positiva saker för att orka med vårt jobb. Vi vill inte bara höra om allt negativt som händer i världen. Det får nyheterna visa oss när vi har tid att se eller läsa om det. Vi vill ge våra vårdtagare den bästa vård som går att ge.
Tycker du Gudrun att det fungerar bra om vi går in med nedsjukna axlar och en sur min till våra medmänniskor. Suckar och stönar och säger att det är ingen idè med något för världen är ändå upp och ned av ondska. Tror du att våra patienter blir friskare av att se oss på det sättet?
Gudruns min blev obetalbar. Hon sa att så hade hon aldrig tänkt förr. Hon ville bara påtala att hon var påläst och visste ett och annat om världen.
Ja, Gudrun blev så förnärmad av mitt påhopp att hon slutade sitt jobb.
Alla tackade mig för mitt utbrott men var jag verkligen en god människa som hoppade på en annan människa? Negativitet kan göra mycket som kan bli fel i det långa loppet.
Jag skäms över mig själv men stämningen blev trots allt bra och vi fortsätter och ger av oss själva till våra vårdtagare.

© Ann-Britt Berglund
27 december 2020

Tankar kring Corona

Julen 2020 var året då Coronan intog världen

Jag tror knappast att jag behöver förklara något mer än att säga Covid 19. Alla förstår och nickar instämmande.

Men sett ur ett barns synvinklar så måste detta vara den bästa julen på länge. Människorna är helt fantastiska och påhittiga. Det grillas och det äts mat ute. Glöggpannan kanske hänger över en öppen eld. På trädgårdsbordet ligger klappar att tas med hem eller för att öppnas på direkten.

I hyreshusen är många påhittiga och ställer ut bord och stolar på avstånd och firar julen med småprat och gotta just på deras våning.

Barnen bara älskar när deras föräldrar och mormor och morfar och farmor och farfar är ute och leker med dem.

I norr kanske en snögrotta byggs med värmande ljus i snögrottan till den mörka kvällen.

Helt plötsligt ser man på varandra med andra ögon även om man inte kan besöka de sina. Man hejar på varandra via att lyfta foten till annan människas fot för hälsning.

Okej kramarna är förbjudna men inte leksinnet.

Jag väljer i allt detta mörka att ta fram allt det fina för att ljusa upp tillvaron. Kändes både skrämmande och betryggande att igår höra att i Indien där man bor tätt, tätt, så hålls covid 19 tillbaka om man ser på alla deras miljontals innevånare. Visst det finns fall men med mindre renlighet och att vara van med mindre infektioner bland det fattiga så tror de att människorna har bättre motståndskraft mot covid 19.

Tror ni inte som jag att barnen kommer att minnas denna jul som ett fint år då de fick vara ute och busa och äta gott och stor som liten var med.

Givetvis så går mina tankar till de som är allvarligt sjuka och de som jobbar så att så många som möjligt kan överleva.

Kan detta år vara ett år då vi ska tänka om och inse hur värdefulla alla människor är?

Var uppfinningsrik och gör det bästa av hela situationen!


© Ann-Britt Berglund

26 december 2020

Afton

Julafton år 2020 (Fiktivt)

Nämen är det verkligen julafton idag? Jag tror banne mig inte att det är sant. Som jag har flängt på för att få ihop julklappar till vår stora jutesäck. Ja, jag vet att det är Corona men jag har beställt klapparna från butiker i staden och fått dem utlämnat på säkert sätt.

Ja, jag vet att man inte ska träffa många under julaftonen så vi är bara de närmaste inom familjen. Digitala julklappar har gått till mor och far. Det är blommor, choklad och stora och fina jultallrikar med mat som hör julen till.

Även djuren ska få sitt. Till och med att jag ska ställa ut gröt till tomten. Spelar roll om det är grannens att som äter det. Katten får väl dela med sig till de små vättarna.

All mat är klar!

Nu ska vi bara njuta och vänta in Kalle Anka på teven.

Nämen hemska tider, jag har ju glömt att köpa en present till vår granne. Jag måste åka i väg för att handla något till henne. Hon sköter vår hund när vi jobbar.

Mest mataffärer som är öppet idag men spelar roll. Utanför mataffären står någon och säljer handgjorda och fina alster i trä. Jag köper ett halsband som är så utsökt gjort av ene. Dyrt men vad att göra när jag är ute i sista minuten.

Fort hem för att slå in paketet och sedan ringa på dörren hos grannen för att ge denna julklapp. Men hon också har julklappar. Hela två stycken. En till vovven och en till hela familjen.

Snabbt hem och lägger allt under granen. Vad paket tänker jag då jag ser alla klapparna. Men allt är inte dyrt utan stor del är handgjort. Tar fram kameran och fotar. Nostalgikänslan sedan barndomsjular infinner sig.

Ingen kan ta ifrån oss julen och det är väl tur. Längtar tills julvärden tänder ljuset i teve. I år är det ödmjuka och gulliga Lars Lerin som säger att nu är julen här.

Jag bara myser så mycket jag bara kan. De mina har inslagna paket och jag ska bara sitta och titta på deras miner när allt öppnas.

Själv har jag inte önskat mig något men ändå så finns det klappar till mig också.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att ingen blir bortglömd denna kväll. Vad ni än gör så gråt inte i er ensamhet utan låt Lars Lerin glädja dig denna julafton.

God Jul från tomtemor som bor i Norrbotten


@ Ann-Britt Berglund

24 december 2020

Äldre inlägg