Visar inlägg från december 2020

Tillbaka till bloggens startsida

Dan före dan

Dan före dag (fiktivt)

Allt började så bra med en skön morgon utan att något barn sprang i vägen. De sover så skönt i sina sängar och regnet skvalar ute. Det är mörkt och det är harmoniskt. Julmusiken från cd-spelaren får mig att stampa i takt med ” Hej tomtegubbar”.

Potatis efter potatis blir skalad till min tilltänkta Norrbottniska sillsalat. Mumma flera gånger om. Skinkan är på griljering i ugnen och portersteken puttrar i grytan.

Hunden sover fram för den öppna spisen. Jag är ledig och allt är på topp. Jag ska hinna med allt även i år också.

Denna jul så härjar Corona så det blir en stillsam jul med man och barn och hund. Vi ska sova länge och bara njuta av allt gott som finns.

Nu vaknar barnen en efter en och nu är det som en helt vanlig morgon. Det kivas och det spills och hunden börjar skälla. Huvudvärken är inte långt borta.

Jag sväljer och jag sväljer ned min ilska för detta är inte barnens fel. De är barn eller snarare sagt, ungdomar med olika viljor. Jag ska vara glad att de kan ta för sig av livet. Jag torkar bort en tår lite diskret.

Nu spelas det spel och musik från barnens olika rum. Jag fick igen mitt kök och suckar lättat. Hunden har knorrat ihop sig under bordet och det luktar gott av mat i hela köket.

Jag gör en vända in i vardagsrummet och luktar på vår julgran. Det luktar skog. Finns det något bättre än att lukta på rena dofter? Fast å andra sidan så är det bra att det finns konstgjorda granar för att bevara vår fina skog.

Nu slängs det i dörrar och jag hör irriterade röster från barnen. Bäst att skynda för att stilla ned dem lite. Mamma du måste säga till Kalle att inte retas. Mamma du måste göra kola som du brukar. Det är osämja blandat med olika önskningar. En trött mamma väser till att nu får ni allt lugna ned er lite.

Ja, ja, barn är barn och jul är jul trots det är Corona i år. Vi ska vara hemma och ensamma. Sova ut och äta god mat och andra goda saker.

Snart lugnar nog barnen ned sig lite. Bara de får äta sin lunch om någon timme så blir det återigen frid i huset. Före det ska jag rasta hunden. Sedan är eftermiddagen min med det sista att göra inför julen.

I år blir det ingen Bingolott för det är för dyrt. Skam att de skor sig på alla ensamma just denna jul. Kommer på att jag ska ringa några av mina vänner i kväll för att visa att jag finns för dem i dessa tider.

Det blir jul i år också och en fin jul. Vi har kommit överens om att i morgon ska vi bara umgås med våra barn utan tekniska saker. Spela sällskapsspel och berätta historier. Vara ute. Dricka mjölkchoklad och grilla korv i den öppna spisen. Äta jul mat och dela ut paket. Bara vara, det låter väl bra och skönt?

@ Ann-Britt Berglund

23 december 2020

Dikta

Dikta


Hej mina ord det var länge sedan vi träffades för att få ihop en dikt som ska läsas av alla.

Visst går det att göra skoj med att sätta in dessa ord i en hel text, men varför chansa.

Upplever extra kärlek till orden när de dimper ned till mig likt gröna ärtor på lång följd.

Virvlande och ystert leker de glatt tafatt när de sladdar fram i mitt extra glada hjärnkontor.

Jag myser gott där jag sitter och möts av ord efter ord som studsar rakt ned på vita arket.

Fäster och lirkar och ändrar, nej nu ljuger jag bra för orden fastnade på ouppfostrat bra sätt.


© Ann-Britt Berglund

21 december 2020

USA

 

Copyright Ann-Britt Berglund


Tankar är fria och kostar inget.

Är allt som glimmar så vackert? Det kan jag fråga mig gång på gång. Mäktiga fina USA säger många med en stor längtan i rösten. Sedan så rabblas land på land upp som de önskar få se. Allt är väl dokumenterat på deras bucketlist.

Det är platser, det är djur, det är dofter, det är utmaningar och det är det ena och det andra som ska uppfyllas under deras levnad. Med andra ord, lev livet.

Varför krångla till det med så mycket saker när allt är så enkelt! Hitta dig själv! Sök efter ditt inre och bli vän med själen. Det kan väl inte bli enklare? Eller är det så enkelt?

Många djupa frågor som kan ta många liv för att lösa.

Kasta sig ut i ett bungyhopp får känslan av overklighet och ett stort sug i magen. Men hittade du själen under detta hopp?

Hundra viktiga saker för en kvinna att ha på sin bucketlist läste jag nyss. Dör man med ett leende på läpparna om man har gjort allt detta?

Ibland får jag för mig att denna bucketlist är enbart en skrytlista? Sticka listan under näsan på vänner och visa alla avprickade saker som redan är uppfyllda.

Inget är fel och inget är rätt men att få frid med sig själv är ändå det bästa. Bli ödmjuk och se världen ur ett helt annat perspektiv. Låta godheten få spira och gro. Värdesätta alla människor. Lära sig att inte se ned på någon. Katastrofer får oss därför att inse att vi bör vara enade. Vi behöver ingen bucketlist för det.

Undra om den högste har en bucketlist *ler*. Tror inte det, för det är en mening med allt i vår värld.

Tillsammans skapar vi en fullkomlig värld.

Skyll inte ifrån dig på andra och deras ondska för går vi ihop och sammanbinder vår värld så blir den så mycket finare.

Önsketänkande, ja kanske. Bucketlist, önsketänkande, jag kanske.

Drömmar är till för att drömmas.

© Ann-Britt Berglund

18 december 2020

Död

Sune (fiktivt)

Något som jag har glömt att berätta för er det är om Sune. Han var en underbar liten fågel som spelade oss många spratt. Jag ler när jag tänker mig tillbaka.

Vi har alltid utfodrat småfåglarna. De älskade när jag öppnade ett fönster och kastade ut lite extra goda saker.

Minns så väl första mötet med Sune. Han flög och ryttlade kring mitt utfodringsfönster. Jag stod där inne i rummet och undrade om han var sugen. Sune fäste sin blick i min blick och vi fick till en väldigt fin djurkommunikation.

Fick veta att han ville ha en skiva av mitt nybakade bröd med extra smör på. Brödet var halvljummet och smöret hårt men av värmen så smälte smöret. Jag öppnade fönstret och skulle kasta i väg brödbiten då Sune flög fram och satte sig på min hand och började picka i sig av det goda.

Jag studerade Sune mycket noga under tiden. La märke till att han var speciell för han hade en grå och en svart fot. Nu skulle det vara lätt för mig att urskilja honom bland alla andra fåglarna.

Sune visslade till och strax kom en hona och satte sig bredvid honom. Sune visade med sitt pickande av brödet hur hon skulle äta.

Förstår ni hur jag myste där jag stod vid det öppnade fönstret och hade två fåglar på min hand som åt nybakat bröd. Jag kände avundsjuka blickar från fågelträdet medan dessa två var hos mig.

Sune började till och med följa med på hundpromenaderna. Satt då så fint på min axel medan vi gick. Ibland flög han iväg för att kolla fru och barn. Kom alltid tillbaka till min axel.

Varje gång vi hade varit borta så kom Sune och hälsade och välkomna hem. Givetvis hade vi lagt ut extra med gotta till honom och hans familj plus till de andra fåglarna.

En morgon var Sune riktigt tokig. Han ville inte ha mat. Han visslade och tittade på mig hela tiden. Jag kände hans rop på hjälp och följde med honom en bit in i skogen. Där på backen låg ett av hans barn på marken. För liten att kunna rädda sig.

Jag böjde mig ned, kupade händerna om det lilla livet. Pratade lugnt och vänligt med ungen. Sune visade mig var boet var. Jag hade tur som nådde upp till boet. Där lade jag ungen bredvid sina syskon. Frun till Sune sjöng den vackraste fågellåt som jag någonsin hade hört. Sune flög fram och smekte mig med sin vinge på min kind. Jag var räddaren i nöden.

Det finns så mycket fint att berätta om Sune. Jag har videofilmer, bilder och massor av minnen. Ja även en saga har sitt slut.

En morgon så fanns ingen Sune i min närhet. Jag visste att han var död för det hade han berättat i en dröm för mig. Han tackade mig för allt fint jag hade gett till honom i drömmen. Du lever längre än jag sa han också. Mitt liv har varit ljuvligt och jag vet att vi träffas igen. Jag var tvungen att le mellan alla mina tårar. Sune berättade att ett av hans sista barn ska ta upp samma kontakt med mig.

Titta där kommer en vacker talgoxe med ett grått och en svart fot. Fågeln plirar glatt till mig. Jag sa: Du Sunes vackra barn ska få namnet Siesta. Vilken ljuvlig sångröst lilla Siesta har. Från sorg till en ny glädje. Livet är trots allt underbart.

©Ann-Britt Berglund

15 december 2020

Upptäcka

Utrensning och städning på agendan. (Fiktivt)

Alexandra har tagit på sig ett städjobb. Det gäller att städa ur ett gammalt hus. Det mesta är bortrensat utom på vinden. Det är där det jobbiga är. Varje kartong måste gås igenom innan hon kastar något.

Alexandra drar fram första kartongen till vindsfönstret. Sätter sig på en liten pall som hon hittade här uppe. Nostalgin flödar och tårar rinner när hon ser att det är en julkartong fylld med julsaker. Hon ska fråga om hon får köpa denna låda eller kanske få sakerna? Lådan flyttas fram till vindsdörren.

Tur att hon har en kraftig tuschpenna med sig för att skriva skräp på papplådorna. Det tar ont i själ och hjärta att se hur ett helt liv har sparats och att ingen sätter något värde i det.

Nu är det bara en rad av lådor kvar. Det är de som står längst in under smygen på vinden och ser väldigt gamla ut.

Alexandra känner sig pirrig av förväntan. Hon hoppas på att få se någonting som hon aldrig har fått se förut. Mycket riktigt är det en kartong fylld med babykläder.

Alla babykläder är fint vikta och ligger fint bland gammal fin lakanslärft. Längst ned på botten ligger en gammal dagbok. Hon bär även fram denna låda till vindsdörren.

Nu är det bara en låda kvar att gå igenom då upptäcker hon att lådan rör på sig. Det är väl inte råttor tänker Alexandra ängsligt.

Nyfikenheten växer och hon går fram till lådan och just då hoppar en tjusig katt upp som springer iväg. I lådan finns fem stycken ljuvliga kattungar.

Alexandra lyfter upp dem en och en och pussar och stryker på dem. Hon får underbara små jamande till svars. Denna låda bär hon först ned till bottenvåningen. Kattmamman håller sig i skymundan men följer efter Alexandra.

Nu ringer hon de som sköter om dödsboet och berättar vad hon har hittat. Hon får till svars att ta det du vill ha. Vill du inte ha kattorna så skicka dem annars till veterinären för avlivning. Dödsboet står för fakturan.

Fort in i bilen med de kartonger som hon vill ha. Givetvis så åker kattlådan med hem. Det var lite bökigt att få kattmamman till kattungarna men det gick.

Väl hemma så letar hon efter matrester för att ge till kattmamman. Ställer fram lite grädde i en skål plus en vattenskål. Hon har ingen kattlåda så det får duga för kattmamman att göra sina behov på tidningar några timmar.

Fort ut och till huset igen. Nu är allt städat och bortforslat. Tur att hon fick hjälp med att forsla bort alla kartonger.

Nu till affären och köpa kattsand, kattmat, en kattsäng och kattskålar. Kattmamman möter henne i dörren och jamar. Hej på dig min nya vän säger Alexandra.

Nu ligger katt familjen i kattsängen. De små diar sin mamma. Mamman spinner gudomligt fint. Alexandra sitter på en pall och börjar läsa i dagboken.

Det gamla paret hade fått ett dödfött barn som unga. Sorgen var bara så stor. Alexandras tårar droppar på sidorna. På den tiden fick de inte se sina dödfödda barn. Det var otroligt jobbigt att inte få ta ett farväl. Begravningen skedde i tysthet. Ingen vågade fråga om detta barn. Man skulle inte beklaga sig i onödan. Sorgen skulle kapslas in för evigt.

Någon gång per år var mamman upp på vinden och tittade på babykläderna och grät en skvätt. Skrev ned sina ord i denna bok.

Något hände då paret var i fyrtioårsåldern. De hade tagit an ett fosterbarn. Det barnet fick all deras kärlek. Till slut så adopterade de detta barn.

Barnet till paret ansåg inte att gamla parets prylar var något att spara. Det var bra skräp. Okej de hade tagit hand om några värdefulla saker som silver och guld i smycken.

Alexandra känner nästan hur paret stryker på henne och tackar henne för att hon tog hand om kattfamiljen plus andra saker.

Tänk vad många människor bara tänker på pengar via att rata bort så många fina saker. Inte ens kolla var katten tog vägen? Var tog empatin vägen kan jag fråga mig om och om igen.

© Ann-Britt Berglund

12 december 2020

Äldre inlägg

Nyare inlägg