Visar inlägg från januari 2021

Tillbaka till bloggens startsida

Kapitel 10

Del 10

Själen är söndrig

Lis-Marie svävar mellan liv och död. Adriana är helt urlakad. Ser ut som ett spöke där hon sitter vid sin dotters sjuksäng. Personal och föräldrar vill att hon ska sova ett par timmar men hon vägrar gå från Lis-Maries säng.

Per-Erik är med sina morföräldrar. De går in till Ior och Goliat: Liksom sin mamma så finner Per-Erik tröst i djuren. Djuren stryker sina huvuden mot pojken. En av kattorna hoppar upp på Per-Eriks axel och jamar och stryker sig mot hans lena barnkind. Karo står tätt, tätt, ihop invid Per-Erik. Morföräldrarna ler. Det är som att se Adriana som liten.

Väl inne i det stora bondköket så ringer det. Det är från lasarettet. Lis-Marie har vaknat upp. Alla tre faller ned på knä och ber och tackar Gud. Inte för att de är religiösa men Gud finns alltid med om något händer.

Sköterskan hade sagt att värden för Lis-Marie verkade bra men än var det för tidigt att säga något. Lis-Marie sov igen men nu utan respirator. De hade fått Adriana att vila sig i vilorummet för patienter. De lovade att höra av sig om något mer skulle hända.

Nu firas det med varm mjölkchoklad och god hembakad limpa med ost på i mormor och morfars kök. Lille Per-Erik får mormor och morfar att skratta högt. Skönt att denna lille inte verkar ha tagit skada av det som har hänt tänker de båda.

Det går några dagar och Lis-Marie har repat sig mer och mer. Skottskadan läker men de har hittat andra saker. De har hittat en neurologisk skada och för det behöver Lis-Marie medicineras med livet ut.

Adriana är helt ur balans. Det har blivit för mycket av allt. Hon ber själv att få bli inlagd på psyket för att få vila ut och få hjälp och stöd för att komma vidare. Barnen bor hos sina morföräldrar.

Barnens farföräldrar ber att få träffa barnen. Adriana ber dem vänta tills hon blir starkare. Adriana vill berätta om deras pappa på ett skonsamt sätt. Hon vill inte att barnen ska bli chockade medan hon är inlagd på psyket. Farföräldrarna förstår.

Lis-Marie och Per-Erik är brunbrända av sina utevistelser. De pratar och skrattar. De älskar sina morföräldrar och alla djuren. När Adriana ska hämta hem dem så vill de stanna kvar.

Ja, stanna ett tag med barnen ber hennes föräldrar henne och så blir det.

Adriana är med barnen och djuren i stallet så mycket det går. Hon lär sina barn att sitta på Goliat. Hon leder båda barnen ut där de sitter på Goliat. Ior är med förstås. Det är som förr tänker Adriana glatt.

I sakta mak går de ned till sjön. Alla badar även Goliat och Ior. Solen smeker dem torra. Detta är sann lycka tänker Adriana som har en av sina bättre dagar.

Nu är det dags att packa för att åka hem till lägenheten. Morfar och mormor kramar om sina barnbarn och dotter och säger att ni måste komma hem till helgen. Det lovar Adriana.

Lis-Marie börjar krampa i bilen. Adriana ringer genast akuten. Ambulans möter upp dem efter vägen. De kör fort iväg med Lis-Marie.

Adriana har ringt föräldrarna och de är på väg till lasarettet. Adriana minns inte att hon körde efter ambulansen i hög fart men fram kom hon.

Morföräldrarna, farföräldrar och Adriana sitter i väntrummet och väntar på läkaren. In kommer läkaren och hans ansikte verkar inte som att det blir goda nyheter för dem att höra.


© Ann-Britt Berglund

21 januari 2021

Ny del till boken om Adriana

Del 9

Våldsamheter

Adriana får en chock då hon ska hämta tvillingarna på dagis. De är borta. Deras farmor och farfar sa att de skulle vara hos sin pappa. Barnen verkade rädda för dem men de kunde ingenting göra. Det stod inte heller någonstans om något kontaktförbud.

Adriana blir likblek och svimmar. Personalen blir förfärad. Vem ska de ringa först? Polisen eller barnens morföräldrar? De ringer morföräldrarna som kastar sig i bilen till dagiset. Ring polisen säger de.

Polisen är snabbt på plats. De förhör personalen.

Adriana sitter i ett hörn och är helt apatisk. Föräldrarna försöker få kontakt med henne men inser att hon behöver få träffa sin psykolog på en gång.

Det kommer fram att Bo har tillfällig permission och bor hos sina föräldrar över natten. Bo har en vän som bor i Adrianas sin närhet som har rapporterat om att Adriana har fått tvillingar. Det var inte svårt för Bo att räkna ut vem som var fadern.

Poliserna ringer sina kollegor i staden där Bo bor. De åker genast ut till Bos föräldrar men givetvis fanns ingen där.

Det rings hit och dit och även fängelsevården är även inkopplad. En intern som är i nära kontakt med Bo berättar var de hade åkt. Det är en tyst överenskommelse i fängelset att ingen ska göra barn något ont och det var därför som han avslöjade Bo.

De civila från fängelsevården är först framme vid Bos föräldrars sommarstuga. Ingen öppnar när de knackar på dörren. De ser hur barnen och deras farmor och farfar är tagna som gisslan inomhus.

Snart är poliserna där och även insatsstyrkan. De ringer Bo men han vägrar att släppa barnen. De är mina och skjuter ni mig så skjuter jag mina barn och föräldrar. De ser hur Bo siktar med ett gevär på sina barn.

Hela situationen är fryst och det är bara att vänta. Alla i rummet är panikslagna där Bo siktar på barn och föräldrar med geväret. Insatsstyrkan går allt närmre. De siktar på Bo. Polisen pratar i en megafon att han ska komma ut med armarna ovanför huvudet.

Bo tar tag i Lis-Marie och skjuter henne framför sig. Han tar upp en pistol ur sin ficka och siktar på sin dotter. Ropar högt att om ni ger mig en bil och fri lejd så skjuter jag inte min dotter. Går sedan ut med dottern framför sig.

Lis-Marie blir arg och så arg att hon inte kan stå still. Bo hinner inte med då dottern krokar hans ben så att han ramlar. Skottet går av och träffar Lis-Marie.

Alla är förfärade. Poliserna fängslar Bo. Lis-Marie blöder ymnigt. En polis gör allt för att stoppa blödningen.

Alla i gisslan är fritagna.

Ambulansen kommer, lastar in Lis-Marie och kör fort till akuten. Alla ber en stilla bön att den lilla flickan ska klara sig.

Återigen får Adriana en chock när hon får veta detta. Hur mycket ska vår dotter klara av under sin levnad säger hennes föräldrar gråtandes.


© Ann-Britt Berglund

19 januari 2021

Åttonde avsnittet i boken om Adriana

Del 8

Rätt eller fel beslut?

Adriana har ont och allt läker långsamt. Det psykiska är mer än jobbigt. Hon har blivit rädd för män och helst de vackra männen med glittrande ögon.

Givetvis så har hon begärt en kvinnlig läkare och en kvinnlig psykolog. Adriana får prata av sig om allt och det känns skönt. Psykologen låter hennes tårar rinna när tankarna på ett barn kommer upp. De diskuterar livet och om allt som rör Adriana.

Nu är det några månader sen allt detta hände. Adriana har inte fått igång sin mens och hon är starkt misstänkt om att hon är gravid. Gravid med ett monster. Hur ska ett sådant barn bli?

Ja, hon får bekräftat från sin läkare att hon är gravid. Tid beställs hos barnmorskan.

Adriana är stel av skräck. Hur ska detta oönskade barn bli? Ska hon ta bort det och veta att hon aldrig mer kan bli begåvade med ett barn? Måste Bo få umgängesrätt med sitt barn? Det skulle hon aldrig klara av.

Adriana svettas och fryser och tårarna rinner. Ingen mer än hon själv kan bestämma över detta liv som växer inom henne. Ibland så tänker hon ja för att lika snabbt tänka nej.

Hennes föräldrar förstår henne men kan inte hjälpa henne i denna situation. De säger att vi finns här vad än du bestämmer dig för.

Hennes psykolog säger att det är endast Adriana som kan bestämma detta. Psykologen hjälper henne att tänka på olika sätt och för att sedan bestämma sig. Tiden för abort är snart förbi.

En natt drömmer Adriana om sin vän Inga. De går hand i hand på en äng full med underbara blommor. En liten glad flicka springer framför dem och plockar blommor. Hon vänder sig om mot Adriana och säger mamma. Adrianas hjärta blir full av värme. Inga springer fram till flickan och lyfter upp henne. Du är så lik din mamma och är helt ljuvlig.

Adriana vaknar till. Känner hur kärleken till barnet växer inom henne. Smeker sin mage och välkomnar det lilla livet med glädje i själen. Tack Inga säger hon tyst för sig själv!

Adrianas är stor och mycket stor. Det är tvillingar säger barnmorskan. Nu börjar grubbleriet igen för Adriana. Ska hon föda en god och en ond. Det hjälper inte vad alla säger om hennes kommande barn.

Nu är det dags för födseln. En flicka och en pojke välkomnas till världen. Pojken är en kopia av sin mor och flickan är en kopia av hennes far. Båda barnen är lättskötta och båda barnen följer sin kurva.

Andersson har lovat att ingenting säga till Bos föräldrar om tvillingarna. Fast skulle de komma på besök så skulle de genast ana sanningen. Flickan ser ut som Bo då han var liten.

Tvillingarna får namnen Lis-Marie och Per-Erik. Barnen växer så det knakar och snart är barnen två år.

Det blev ingen utbildning för Adriana. Hon har fullt upp med de små. Adriana jobbar på ett kontor där hon trivs. Fått lägenhet och har dagisplatser till sina små. Föräldrarna finns alltid till som hjälp om det behövs.

Adriana tycker att hon tog rätt beslut angående att föda fram sina fina barn. Hon försöker ofta att trycka bort känslan med att Lis-Marie har en väldigt ego sida. Per-Erik är ett lugnt och ett iakttagande barn. Han går ofta undan och sitter stilla med sina leksaker. Låter Lis-Marie få ta för sig av livet.

Adriana ser sidor av Lis-Marie som hon inte gillar. Hon hoppas att det bara är ett trotsigt barn och att allt ska växa bort. Men så fel hon hade.

© Ann-Britt Berglund

18 januari 2021

Fortsättning på Adrianas bok

Del 7

Lasarettet

Adriana vaknar upp på lasarettet. Hennes föräldrar sitter bredvid hennes säng. Pappa håller hennes hand och mamma stryker över hennes hår.

Pappa säger att det var i sista stund som de till slut lyckades ta sig in till henne. Bo sprang givetvis iväg då han hörde att Adrianas föräldrar var på väg in. Adrianas pappa hade tagit upp jakten på Bo. Adrianas mamma hade ringt 112 medan hon forcerade fram till Adriana.

Allt skedde så fort! Ambulans, polis, Anderssons var där. Pappa hade varit tvungen att ge upp jakten på Bo men poliserna hade hittat honom.

Adriana är undersökt av läkare. Även varit på röntgen. De ska få veta svaret då hon nu har vaknat upp.

Hur länge har jag varit borta undrar Adriana. Ett helt dygn svarar pappa. Hur har djuren det? Anderssons sköter om de så det går ingen nöd på djuren. Anderssons är helt förtvivlade och vill göra allt som går för att lätta på deras hjärtan. De känner skuld för att de lät Bo komma hem till dem.

Nu kommer läkaren. Han ser blid och go ut. Liknar morfar på något sätt.

Läkaren presenterar sig, sätter sig bredvid Adrianas säng men på den andra sängsidan. Frågar hur det är och så vidare. Frågar sen om hon känner sig redo för att få veta vad Bo har gjort med henne? Mamma håller Adrianas hand jättehårt.

Ja, svarar Adriana.

Vi ser inga direkt ytliga skador förutom att våldtäktsmannen har förstört ditt underliv. Som det ser ut nu så kanske du aldrig kan bli gravid. Våldtäktsmannen har kört upp en läskedrycksflaska i ditt underliv som därför har trasats sönder.

Jag har ordnat så du att kommer att få prata med sakkunniga om hur du ska komma över dessa två våldtäkter.

Adriana blir stum av att höra denna hårda sanning.

Inga barn!

Adriana som har drömt om djur och barn och sett allt framför sig.

Den morfarslika läkaren säger att de har försökt sy och lappa henne i hennes underliv. Ge inte upp än utan läk dig först så får vi se sen. Vi ger dig all hjälp med våra professionella på lasarettet.

Adriana ser hur det rinner tårar på den morfarsliknande läkaren. Mammas tårar rinner. Pappas ansikte ser ut att vara hugget i sten.

Nu kommer sköterskan med mat och några tabletter och läkaren gick sin väg. Mamma och pappa flyttade på sina stolar. Adriana tvingar i sig lite fil. Sväljer ned tabletterna och försvinner snart in i mörkret.

Mamma och pappa turas om att sitta vid hennes sida. När mardrömmarna kommer så är det alltid någon som stryker på henne.

Sakta, sakta, blir Adriana allt friskare. Snart är hon hemma hos sina djur som skriker av glädje när de hör henne.

Båda föräldrarna följer henne in i stallet. Djuren gör allt för att motverka Adrianas ångest att vara i stallet. De puffar på henne och de stryker sina huvud mot henne. Hunden Karo lämnar inte hennes sida. Kattorna kommer fram för att hälsa.

Det blir lugnt i hennes hjärta för ett litet tag. Adriana djupandas och tar in dofter från djur, människor och hö. Alla vill henne väl och det känns skönt att vara hemma trots hennes skavande obehag av att tänka på det som har hänt. Det blev trots allt ett litet fridsamt avbrott i allt detta hemska.

Nu har den nya bittra vardagen börjat när hon är hemma igen. Det gäller att glömma och ta emot all hjälp hon kan få. Banne mig att Bo ska få vinna över hennes psykiska. Hon ska kämpa till hennes sista bloddroppe för att bli hel igen.

Bo sitter i häktet. Hon hoppas att han får ett långt och svidande fängelsestraff.


© Ann-Britt Berglund

16 januari 2021

Del 6 i boken om Adriana

Del 6

En skön ung man

Adriana har njutningsfulla dagar denna sommar med sina djur. Dessutom så är det en sådan där sommar som man själv önskar sig. Varmt på dagen och regn på natten.

Det frodas och grönskas överallt. Den ena blomman efter den andra är utsökt vacker. Det luktar av grönska och dagg på morgnarna.

Adriana är nyfiken på den unga man som är på besök hos deras närmaste granne Anderssons. Den unge mannen är bara så vacker att det slår volter i Adrianas hjärta. Så ofta hon kan och vågar så rider hon förbi med Goliat och Ior som är fäst vid Goliat.

En dag så kliver den unge mannen ut framför henne på stigen så Adriana får skyndsamt stanna in så att mannen inte blir skadad. Hej säger han och Adriana svarar hej.

Jag heter Bo och bor hos Anderssons. Det skulle vara trevligt med lite sällskap eller hur Adriana. Hon nickar glatt.

Jag tar hästen och du tar åsnan och så kan vi gå i sakta mak för att prata säger Adriana. Alltså denna timme gick fort och de måste snarast vända om säger Bo. De beslutar att de ska ses vid samma tid i morgon.

Adriana rider hem med ett stort leende på läpparna. Föräldrarna frågar om vad som har hänt, har du blivit kär säger de retsamt. Adriana rodnar och ser förlägen ut. Är det Bo som bor hos grannarna? Adriana blir ännu rödare och skyndar sig att äta upp och sen smita upp till sitt rum.

Det är endast hennes dagbok som får veta sanningen från henne. Drömmarna i det rosa rummet är lika ljuvligt rosa denna natt.

Bo är underbar och så försiktig. Han berättar en hel massa om sitt spännande liv. Adriana är som förtrollad av allt det han har varit med om. Han berättar också att han har haft sällskap av en ung kvinna. De hade planerat att flytta ihop men då gör hon slut. Bo är deprimerad och bör komma ut på landet för att få se och tänka på annat.

Adriana vet inte alls hur hon gjorde men hon flög på Bo och kramade om honom. Hon ville trösta honom. De kysstes och deras kroppar brann av lust. Inte nu och inte idag stönar Adriana. Låt oss vänta ett tag.

Bo tar tag i henne. Sliter av henne kläderna och våldför sig på henne. Han är som förbytt. Han blev ett monster. Till slut så kommer Adriana loss och rider hem på sin häst. Ior skriar av skrämsel då han ser hur hans matte ser ut.

Föräldrarna är helt chockade. De sätter genast Adriana i bilen och åker till polisen. Det blir att svara på en massa frågor och sedan en undersökning hos gynekologen.

Adriana är dessutom i chock igen. Vägrar att ta sömntabletter eller något lugnande.

Väl hemma så går hennes föräldrar hem till Andersson för att träffa Bo. Men han hade stuckit och var visste de inte. Anderssons berättar att han är fälld för våldtäkt och det var därför han skulle bo hos dem för att få se andra vyer.

Anderssons är förtvivlade. De lovar att ringa Bos föräldrar för att berätta vad som har hänt. De anklagar sig själva för att de inte hade varnat dem, men de ville ge Bo en chans till ett bättre liv.

Adriana bär ned sovsäcken och en kudde och hon ska ligga i stallet i natt hos sina älskade djur. Föräldrarna kollar fönster och dörrar och ber att Adriana ska låsa om sig.

Goliat buffar på henne och Ior också. Hunden ligger ihoprullad bredvid henne i höet. Kattorna fångar möss. Friden är skön i stallet.

Åskan brakar loss och regnet skvalar. En blixt lyser upp och hon ser Bo där utanför ladugårdsfönstret. Genast tar hon upp mobilen och ringer sina föräldrar.

Då slår Bo in ladugårdsfönstret och tar sig in. Blodet rinner om hans händer från krossat glas. Adriana hinner inte öppna dörren för sina föräldrar då hon slits ned igen.

Återigen våldtas hon.

Minns bara hennes föräldrars förfärade och hjälplösa ansikten utanför det andra stallfönstret.


©Ann-Britt Berglund

14 januari 2021

Äldre inlägg

Nyare inlägg