Visar inlägg från februari 2021

Tillbaka till bloggens startsida

Kom och läs

Del 17

Bröllop

Adriana har haft flera möten och kontakter med olika professionella människor för att undvika mer kontakt med Bo under sitt liv. Hon förstår att det är svårt att skydda henne helt men hon vägrar att fly ännu mera. Det känns ändå tryggt att veta att hon kan nå människor snabbt vid eventuell kontakt med Bo.

Bo får återigen ett kännbart fängelsestraff och nu äntligen så är det ett krav att han ska prata igenom sina återfall med psykiatriker.

Bos föräldrar vet inte hur mycket de ska be om förlåtelse till Adriana och Åke för det som deras son har gjort. Adriana förmanar dem och säger att det inte är ert fel. Snälla ni kommer ni upp till sommaren när Lis-Marie ska gifta sig. Det tackar de ödmjukt ja till.

Ja, Adriana och Åke tog det beslutet att de har tröttnat på att vara rädda och ska stanna där de är. Deras barn trivs också där när de kommer på besök.

Det är stort att det ska bli bröllop i deras hus. Det är tänkt att Lis-Marie och hennes Kurt ska gifta sig invid båtbryggan nedför deras hus.

Det är mycket som ska förberedas inför sommarens bröllop. Åkes barn är givetvis med och klurar ihop olika fina saker. Per-Erik ska sjunga och spela. Det var en överraskning för Adriana att hennes son har de gåvorna.

Hela huset luktar av mat och bak. I verkstaden sågas det och hyvlas. Bakom utedasset sitter Per-Erik och tränar igenom sina tänkta låtar.

Sommaren är varm och solen gassar som aldrig förr. Myggorna är bitska men de har ju ett lusthus med myggnät så de blir väl skyddade från deras blodtörst. Paret ska vigas mitt på dagen och då är myggorna mindre på hugget. En och annan broms får de räkna med.

Nu är deras bryggasnart full med olika små båtar. Ute på sjön så kommer det mer gäster allt eftersom.

Prästen är så fin där han går i sin vackra vita kåpa med bibeln i sin hand. Nu kommer paret ut från huset. Åke för Lis-Marie fram i lövad gång. Där framme med prästen står Kurt. Per-Erik spelar Bröllopsmarsch ur ”Ett bondbröllop”.

Brudparet är så vackert. Lis-Marie ser ut som en ängel i vitt. Långt ljus hår täcks av en skir slöja som glittrar i kapp med solens strålar. Kurt så lång och vacker i svart smoking. Han mörka hår skiftar i blått. Brudparet strålar.

Adriana gråter och kan inte fatta att detta vackra barn är hennes och enbart hennes.

Vilken glad fest det blev. Alla var på topphumör. De vinkade glatt av brudparet då de hämtades med motorbåt för att köras över till andra sidan. Brudparet skulle ligga på hotell i natt. Det var en bröllopsgåva från Adriana och Åke.

Farmor och farfar kunde inte tacka Adriana och Åke nog för att de fick se detta. Adrianas mamma var helt tyst. Hon levde numera i en annan värld men hennes ögon lyste av glädje. Adriana kunde svära på att hennes mamma var med i deras värld för ett ögonblick.

Bröllopsparet var överlyckligt för alla bröllopspresenter men när Åke gick efter sin present. Då tystnade de. Det var en handgjord vagga med vackra ornament på. De bara gapade av glädje.

Det blev en fin morgon dagen efter med massor av mat och glädje innan gästerna bröt upp en efter en. Detta bröllop skulle det pratas länge om.

De hämtade bröllopsparet på eftermiddagen på andra sidan sjön. Deras ögon glittrade av nyförälskelse. De kunde inte hålla sig längre. Vi tänkte vänta med detta men efter den fina gåvan vi fick av Åke igår så ska ni få veta att ni ska bli mormor och morfar.

Adriana blev varm av glädje. Åke strålar. Livet har återigen vänts till att bli lyckligt.

Även Per-Erik får veta att han ska bli morbror men han blir inte glad. Försöker att inte visa det. Han känner sig utanför för han har ingen vid sin sida.

Ingen märker att hans blick blir sorgsen.


© Ann-Britt Berglund

8 februari 2021

Nya avsnitt till boken om Adriana

Del 16

Idyllen går i kras.

Nu har de bott här i fjällvärlden i två år. Allt har gått in i fasta rutiner. De har mat och de har bär och de har fisk i mängder. Kossorna levererar mjölk för husbehov. Adriana har även lärt sig att ysta ost, göra egen fil och mycket mera. Åke har fått lära sig att snärja snaror och att jaga älg. Ja allt är som det ska vara.

Fast en natt vaknar Adriana av en hemsk känsla att något ska hända. Hjärtat bankar förtvivlat. Skräcken har borrat fast sig i hennes kropp. Det hjälper inte att krypa ännu närmare Åke i dubbelsängen. Morgonen närmar sig innan Adriana kan somna in vid Åkes sida.

Blek och hålögd så stiger hon upp först. Gör upp eld i spisen. Förbereder frukosten för att sen gå ut och mjölka korna.

Åke ser direkt att något är fel när Adriana kommer in igen och börjar med frukosten. Han får ur Adriana vad det är som skaver henne. Åke försöker att vara realist men han vet att Adriana brukar känna rätt när något är fel.

På förmiddagen ringer Adriana till Bos fängelse och får rapporten att han snart ska friges. Adriana lägger på och springer ut och kräks i blomrabatten.

Ringer genast upp alla barnen och berättar att de ska vara på sin vakt. De lovar att vara rädda om sig.

Adriana skyndar till skogs med Åkes lunch. De sitter i en öppen täppa och resonerar om hur de kan eventuellt skydda sig om Bo skulle dyka upp.

Tur i oturen är att det är sensommar och de kan lätt fly med helikopter upp till en fjällstuga som de får låna då och då. De kommer på att de ska flytta på djuren till en fäbod en bra bit från deras gård. En tonårsflicka har lovat att mjölka och se om djuren. Schäfern Ida ska få följa med i helikoptern. Adrianas mamma bor nu på ett hem och har det bra där så henne behöver de inte oroa sig för. Alla barn stannar där de är.

Nu är de på väg i helikoptern till denna fjällstuga. Endast vana vandrare kan vandra förbi. Schäfern Ida är överlycklig att vara sin matte och husse till lags.

Adrianas oro lägger sig mer och mer när dagarna flyter fram. Det är dags att börja tänka på hemfärden. Det luktar snö.

Väl hemma så betalar de tonårsflickan för hennes jobb. Packar upp saker och hämtar hem djuren. Flickan sitter i båten och vinkar adjö när det smäller av ett skott. Adriana och Åke ser hur hon ramlar ihop i båten. De försöker att lokalisera skytten som finns på deras sida.

Då smäller det av ett skott till och nu träffas deras öskar till båten. Ska de rädda sig själva eller ska de rädda tonårsflickan?

De ringer 112 och begär hjälp. Svårt att få tag i poliser i detta stora län där det är milstals av områden att patrullera av. Få poliser och stora områden men de hoppas ändå på snabb hjälp.

De ser hur den lilla roddbåten med flickan rör sig mot den andra sidan. Nu sitter tonårsflickan upp och ror för livet. Hon vet att skytten inte kan nå henne.

Adriana och Åke springer ned i husets källare och gömmer sig. De hör hur schäfern Ida morrar och skäller. Sen hör de hur Bo skriker för livet att de ska ta bort hunden.

Fort upp ur källaren. Börjar skratta när de ser hur Ida står på Bos mage och slickar honom i ansiktet. Ta bort detta äckliga fanstyg skriker Bo. Snabbt springer Adriana in i Åkes verkstad och hämtar ett rep som de binder Bo med.

Ingen eller inga poliser kom idag. Bo är sönderbiten av knott och mygg. De ska just hjälpa honom in i huset när polishelikoptern landar vid deras brygga.

De hade förstått allvaret när tonårsflickan hade sagt att hon hade fått fly för livet. Det var endast ett köttsår i hennes arm. Polisen hade även fått information från Bos fängelse att han var farlig.

Mycket lättade ser Adriana och Åke hur de sätter på Bo handfängsel och hjälper honom in i helikoptern och flyger iväg.

Det tog låg tid den natten att komma till ro för de båda, för det var många saker att bearbeta. Ska de flytta, ska de stanna kvar? Inser de att de måste leva med detta och lära sig att leva med det?

Till slut somnar de tätt ihop och känner sig nöjda med det beslut som de till slut tog.


@ Ann-Britt Berglund

7 februari 2021

Nyare inlägg