Visar inlägg från februari 2022

Tillbaka till bloggens startsida

Måndagens fiktiva kortnovell

Du förstörde så mycket för så många. (Fiktivt)


Måste få säga att det tar lite tid att få sina ord präntade på ett papper. Fast nu är jag äntligen framme och sitter skönt på din vänstra axel.

Allt började när jag var fem år. Det var då som hela världen vändes upp och ned för mig. Det gick inte att skydda mig längre för nu var det mer än kris.

Vaknade på natten och såg hur min pappa slog min mamma. Han slog henne med en livrem. Hon blödde från ett sår på läppen och hela hennes rygg var randig efter slag.

Jag skrek rakt ut; ”Vad gör du pappa”. Pappa stannade upp ett tag innan han fortsatte att slå mamma. Jag sprang fram till dem och höll fast pappas ben. Jag skrek och grät. Jag bet honom i benet men då sparkade han mig rakt in i en vägg. Jag hörde kraset och insåg att något hade gått sönder.

Mamma skrek och försökte ta sig till mig där jag låg på golvet men pappa var ursinnig och stark. Min lillebror hade vaknat och stod i dörröppningen med sin nalle. Jag ville dit och skydda honom men det gick inte.

Mamma svimmade av och pappa lyfte upp lillebror men han var livrädd och sprang till mig. Då blev pappa så arg att han knuffade omkull lillebror och gav han honom en örfil.

Nu ligger vi tre stycken på golvet. Mamma gick inte att få kontakt med och pappa brydde sig inte alls. Till slut gick han på toaletten och då kröp jag fram till mamma och tog hennes mobil och ringde 112. Jag sa vår adress och kom fort innan pappa slår ihjäl oss. Just nu är han på toaletten.

Pappa kommer ut från toaletten och sliter mammas mobil ur min hand. Vem har du ringt? Ingen svarade jag. Pappa måttar ett slag till och träffar min haka.

Snart ringer det på dörren och pappa vägrar att öppna dörren.

Pappa ser hur poliserna tittar in genom fönstret och hur de ser att vi ligger på golvet. De riktar sin pistol mot pappa och säger att han ska öppna dörren annars skjuter de honom.

Pappa vägrar och tar upp lillebror i sin famn. Lillebror gallskriker av rädsla.

Då öppnas ytterdörren och poliser rusar in. Pappa blev så handlingsförlamad att han släppte lillebror med en duns.

Polis och sjukvårdare finns nu hos oss. Jag och lillebror får åka i samma ambulans men mamma får åka ensam i sin ambulans.

Mitt högra ben var brutet. Fick också kraftig käksmäll och är öm och blå. Lillebror var blå på kroppen och livrädd. Ropade på mamma hela tiden.

Mamma min stackars mamma hade fått allvarliga skador och skulle hamna i rullstol.

Det blev rättegång och det blev fängelse för min pappa. Mamma och han skildes och vi flyttade från vårt hus till en lägenhet.

Sedan fick vi höra att pappa hade gift om sig och fått nya barn. De bodde på annan ort numera. Efter några år hörde vi att pappa hade sparkat ihjäl sin nya fru och hans nya barn fick då skilda fosterfamiljer.

Min uppväxt blev trots allt bra. Mamma var en fena på att ta sig fram med rullstolen. Lillebror blev sen i sin utveckling men nu är han i kapp med sin ålder.

Jag är väldigt noga med mina män. Sällskapat med några men har inte haft kraften att gå vidare med någon av dem.

Jag blev polis för jag vill skydda kvinnor och barn. Nu har jag även träffat en underbar man från det sociala. Han låter mig ta mina egna steg för att gå honom till mötes. Livet känns bra trots allt!


@ Ann-Britt Berglund

21 februari 2020

Ofattbar händelse!

Vad hände? (Fiktivt)

Åke och Marianne är ute och skottar. De ser hur plogen svänger försiktigt fram runt deras infart. De hejar på chauffören som tack. Då ser de något blått komma utspringandes från en grannes infart längre bort. Det är Gösta som gör hotande gester mot chauffören.

Vad har hänt med deras annars så blida och trevliga granne?

Chauffören backar tillbaka till mannen och frågar vad är problemet? Vi ser hur grannen skriker och gestikulerar. Grannen Gösta tar upp sin mobil för att ringa någon.

Chauffören kör mot Åke och Marianne, stannar och öppnar dörren från sin hytt. Vad handlar det här om frågar han dem? Inte den blekaste aning svarar de unisont. Det är en granne som annars inte gör väsen av sig. Han skulle anmäla mig sa chauffören. Bry dig inte svarade vi. Chauffören fortsätter sin skottning i kommunens regi.

Grannen Gösta springer mot oss. Han är högröd av ilska. Han vevar argsint med armarna mot oss. Vi ryggar tillbaka.

Ni också ska anmälas skriker han argsint mot oss. Åke frågar vad är det som felas? Grannen öser ur sig saker som han har lagrat i flera år. Vi som trott det var bagateller har nu blivit till stora problem. Vi förstår ingenting?

Den argsinte grannen ser nu att en annan granne är ut och skottar och skyndar sig dit för att skälla ut honom också. Men vad i hela världen har hänt vår fina granne?

En ensamstående kvinna vågar sig inte ut för att skotta fick vi höra sen. Hon hade ringt polisen istället.

Mannen hade nu retat upp alla grannar efter denna vår gata. Till slut kom polisen. Grannen var så arg att poliserna fick boja honom. Grannen spottade och fräste och gick inte alls att känna igen.

Till slut fick de in honom i polisbilen och körde iväg med honom. Hans fru kom ut och vinkade till sig alla grannar efter gatan.

Grannfrun berättar att hon inte vet vad som har hänt och att hon också har varit rädd. Hennes man hade vaknat på morgonen och varit arg och hotfull. Maken gick inte alls att känna igen. Alla grannar gav henne en kram och sa att hon inte skulle tveka om hon behövde deras hjälp. Närmaste grannen lovade att komma med sin snöslunga för att ta bort plogkarmen plus snön på deras infart.

Vi grannar såg senare hur grannens fru har en liten väska i handen som hon ställer in i bilen och kör iväg. Alla är väldigt nyfikna på vad som hände?

Det går några dagar och sen får vi grannar veta vad som orsakade mannens raseri. På lasarettet har de upptäckt en tumör i Göstas huvud som ger humörsvängningar. Vi fick också veta att Gösta har en utsatt kort tid för att leva.

Marianne och Åke ordnar med blommor och choklad. När grannen kommer hem från lasarett gick vi dit. Mannen var sig helt lik som tur var. Han sa att han minns ingenting av det som hände men hans fru och polisen hade berättat det för honom. Han hade fått medicin för att motverka humörsvängningar. Han tackade oss för vår fina grannsämja och bad oss alla att hjälpa hans fru när han inte längre finns.

Med djup sorg gick vi hem och började ringa våra grannar för att berätta. Tur att vi fick veta istället för att döma ut grannens beteende. Kanske vi annars hade vänt honom ryggen?

Marianne förstod att chauffören som plogade på vårt kvarter undrade också, så hon lyckades få fram hans mobilnummer för att ringa och berättade. Chauffören tackade Marianne så vänligt. Han hade undrat så mycket vad som hände.


@ Ann-Britt Berglund

17 februari 2022

Skåpmat men ack så viktigt!

Jag tog mig i kragen, återigen!

”Återstående batteri 8 %”. De flesta av oss känner igen det, och hur paniken växer för att mobilen plötsligt ska stänga ned.

Men så är det ju för oss människor. Vi känner hur kraften långsamt försvinner. Det kan kännas grått och tråkigt. En del blir riktigt stressade och går kanske in i den berömda väggen?

Ska vi verkligen låta oss dräneras på detta sätt? Låta internetuppkopplingar suga ur den sista musten ur oss? Är det viktigt att vara uppdaterad på varje liten sak som sägs? Nej, absolut inte!

Det är din kropp och din skyldighet att hålla ett jämnt batteri. Bäst är om kroppen står så där på cirka 80 %. Det kan vara en stor risk om man är fullt uppladdad. Då kan man gå in igen i internetvärlden och köra så det ryker. Då är du snart nere på låga procent igen.

Låt dina andra intressen få din tid och njut. Koppla av från allt som stressar dig. Du vet själv vad du kan ladda upp dig med.

En som har gått in i väggen en gång trillar dit ännu fortare nästa gång. Lär dig att se och umgås med din kropp och hjärna.

Ja, jag vet att detta är skåpmat som det skrivs om gång på gång och även av mig, men det är viktiga saker som bör upprepas i tid och otid.

Att helt ägna sig till sina egna intressen är skönt. Det känns som sinnet smeks av själen. Lugnet berör på ett bra sätt. Man inser att detta är det som just ”jag” behöver i detta NU.

Världen bromsas upp och man har tid att djupandas!

Jag är stolt över mig själv som ligger lågt inom den virvlande och allt snabbare internetvärlden. Vad har jag missat? Just ingenting! Jag vann för jag hittade igen mig själv.


@ Ann-Britt Berglund

15 februari 2022

Vilopaus

Trött, tröttare än tröttast. (Fiktivt)

Alice var så trött att ögonen gick knappt att hålla uppe. Hon försökte och försökte men till slut så somnade hon där hon satt. Huvudet hade ramlat ned mot bröstet. Hon försökte att skärpa sig men det var stört omöjligt att hålla sig vaken.

Personer i väntrummet tittade på Alice och smålog när Alices huvud ville falla ned mot bröstet hela tiden. De tittade diskret bort när Alice försökte att hålla sig vaken.

En efter en blev inropade hos tandläkaren. Nu var det bara den sovande Alice kvar. Tandsköterskan blir full i skratt då hon ser Alice.

Då är det din tur Alice säger tandsköterskan med lagom hög röst. Ingen reaktion alls. Tandsköterskan undrar för sig själv om hon vågar gå fram för att peta på Alice? Det måste hon göra så Alices får sin inbokade tandläkartid.

Tandsköterskan går fram och tar lite lätt i Alices arm. Alice rycker till och ser helt förskräckt ut. Var är hon? Vad har hänt?

Tandsköterska märker Alices undran så hon säger bara att det är din tur hos tandläkaren nu. Då klickar det till hos Alices och hon småskrattar och ställer sig upp och följer med tandsköterskan in i rummet där tandläkaren befinner sig.

Tandsköterskan måste bara får retas lite med Alice. Säger därför till tandläkaren att här har vi en lugn person som inte är rädd för din behandling. Hon till och med somnade.

Tandläkaren skrattar och hänger med i skämtet och säger, så bra när vi ska dra ut en tand idag. Alice spärrar upp ögonen av förskräckelse. Men jag ska bara rådgöra med dig idag om vad som ska göras med mina tänder nästa gång?

Tandläkaren skrattar och likaså tandsköterskan. Vi skojar bara med dig. Kändes så kul att göra det när du hade somnat i väntrummet. Alice skrattar med dem båda.

Hur det gick med hennes framtida behandling vet jag inte men jag vet att tre personer fick sig ett gott skratt.


@ Ann-Britt Berglund

11 februari 2022

När blir man gammal?

Vad gör du tokstolla? (Fiktivt)

Jenny lägger sig i snön för nu ska änglar göras. Tok där säger en leende man när han ser mig ligga i snön och göra en ängel. Jenny ropar tillbaka att inte är man för gammal för att ha kul.

Försiktigt ställer sig Jenny upp och skådar in sin ängel. En liten pojke kommer fram till henne och frågar hur man gör. Jenny läger sig i snön och bredvid sin ängel. Förkarar för den lilla pojken hur man gör.

En liten stund efter är det fullt av stora och små änglar i snön för pojken hade berättat om sin ängel till alla i klassen plus sin fröken. De fick en håltimme för att gå ut och göra änglar.

Fröken bjuder in Jenny till deras skola dagen efter. Jenny lovar att komma.

Barnen har håltimme igen när Jenny kommer. Barnen bygger snögrottor av de stora snöhögarna på skolgården. De vill att Jenny ska vara med. Så klart att Jenny hänger på.

Fröken kommer med stearinljus, dukar och fika. Alla ska fika vid borden av snö i snögrottorna. Halva klassen är med Jenny och halva klassen med sin fröken.

Det är så fint uppdukat på rödrutiga dukar med levande ljus och varm choklad plus jättegoda bullar. Det sjungs och det skrattas och alla barnen älskar att få vara ute i sina snögrottor.

Deras fröken frågar om Jenny kan komma nästa tisdag och läsa något för dessa barn. Så klart säger Jenny och barnen jublar.

När tisdagen kommer står barnen och tittar i fönstret efter Jenny. Där kommer hon men hon har ingen bok med sig?

Strax är Jenny inne i klassrummet. Hon tar av sig ytterkläderna. Barnen jublar då de ser att hon har klätt ut sig till Pippi Långstump.

Jenny sätter sig på en stol och berättar påhittade historier för barnen. Barnen sitter på helspänn och följer med i berättelsen och hoppar till ibland då det är något läskigt.

De bönar och ber sin fröken om att Jenny måste komma minst en dag i veckan för hon är så kul.

Fröken frågar Jenny om det går bra? Givetvis säger Jenny för jag är pensionär. Pensionär ropar barnen, det kunde vi inte alls tro. Man blir aldrig för gammal för att sätta färg på sina dagar säger Jenny skrattandes.

Barnen älskar sin Jenny och tycker om att hon går klädd som Pippi. De längtar redan efter nästa besök för då ska de leka att de är på teater och få olika roller. Jenny och fröken ska fråga om de får låna några kläder av en uthyrningsfirma.

Barnen ser framför sig troll, prinsessor, kungar och andra häftiga och nymodiga varelser som de vill vara. De längtar redan och tycker att dagarna går sakta.

Jenny tycker dagarna går fort men så blir det när man blir äldre. Jenny vägrar att gå in i ett fack för hur man ska vara som en pensionär. Det är tur för barnen att Jenny har leksinnet kvar.


@ Ann-Britt Berglund

10 februari 2022

Äldre inlägg