Jag gick in i lyckan (Fiktivt) 

Känslan att vara ett med naturen går inte ens få fram på ett vitt papper. 

Stå där riktigt ensam i en helt vit värld med snötyngda kvistar som ramar in ett väldigt fint fotografi.  

Solen leker att du kan inte ta mig lågt över skogens trädtoppar. 

Vågar knappt röra mig i min underbara förtrollning. Nyper mig lite lätt i den kalla och röda kinden. Inser att detta är på riktigt. 

Djupandas och fylls av underbara energier. 

Jag ensam bland stora tallar och granar. Ingen covid 19 här. Endast en ren värld utan smitta. 

Går en bit till och tvärstannar. Där borta i en skogsöppning sitter en stor tjädertupp på backen. Han vrider på huvudet och vi får närkontakt. Uråldrigt samförstånd i samförstånd. 

Helt plötsligt lyfter tjädertuppen och jag är åter ensam. 

Lycka och en helt enastående lycka är det enda som jag kan säga. 

Därborta bland björkarna sitter en stor orrflock. 

Måste bara smyga fram min kikare för att få se. Orrtuppen och hans hönor äter i godan ro. 

Alla mina önskningar har slagit in även idag med att få se och vara ute i min älskade natur. 

Jag är lycklig och tacksam över att ha tillgång till denna frihet. 

Detta är livet för alla naturvänner och det ger oss så mycket tillbaka. 

Ute på vägen igen.

Det stannar en bil. Vi samtalar lite. Det sias om att en varg har lämnat spår efter sig här omkring eller kan det vara ett annat rovdjur? 

Mannen i bilen åker vidare och jag börjar min vandring hemåt. 

@ Ann-Britt Berglund

30 november 2020