Förpestad tillvaro

Varje människa tar ansvar för sitt eget handlande. Dessa ord ligger och skaver i Anna-Karins bakhuvud. Hon var så full av upptåg som ung. Skapade liv och rörelse runt omkring sig. Vad hände med hennes liv? Långsamt och utan att hon själv märkte det blev hon allt gnälligare. Hon hade helt stängt ned sina egna känslor. Anna-Karin började att upplevas som jättejobbig. Hann bara in på jobbet och då började gnället. Det var fel på allt och alla utom på henne själv. Hemma suckade hon djupt och intensivt. Anna-Karin ville bara ha mer och mer för att döva klumpen i magen. Älskade att bära sin offerkofta. Det hade gått så långt på Anna-Karins jobb att hon återigen kallas in till chefen. Där fanns även hennes fackliga ombud plus företagsläkaren. Vi har gett dig flera chanser men du försöker inte ens att vilja ändra på dig. Vi tillsammans önskar att du tar emot vår hjälp? Vi önskar att du sjukskriver dig ett längre tag för att hitta igen dig själv. Dessutom har du om du vill rätt att via företagshälsovården få sakkunnig hjälp. Anna-Karin kände sig inträngd i ett hörn. Tårarna rann men hon tackade ändå ja till detta erbjudande. Långsamt men säkert blev hon alltmera sig själv. Anna-Karin hade nu gått hemma i mer än ett år. Varit hos kuratorn åtskilliga gånger. Gått med i en danskurs. Läser, stickar och virkar. Delat med sig av vardagliga sysslor till hela familjen. Satt stopp till onödiga inköp av olika prylar. Anna-Karin ler numera till sig själv i spegeln. Även tagit det stora beslutet att söka ett nytt jobb. Anna-Karin har äntligen hittat hem till sig själv.

@ Ljusletaren

19 september 2018