Konstnärinnan Maria (fiktivt)


Hennes rum låg på övre våningen med utsikt över infarten ned mot grusvägen. Allt var intakt sedan sekelskiftets början. Det stora fönstret gav enormt med ljusinsläpp. Solen liksom dansar samba i detta rum. Månen dansar en stilla vals. Här trivdes Maria.

Make och barn hade hjälpt henne upp med alla hennes konstnärsgrejor. Staffliet stod precis framför det stora fönstret. En liten pall fanns att sitta på nedanför staffliet. Allt var klart för Maria när hon ville ge sig ut på sina himmelska sfärer med penna eller pensel.

Maria och hennes mans hus ligger högt uppe på en liten kulle. Utsikten är bara bedårande. Skogen inramar det gamla huset på alla sidor utom framsidan. Från sitt ateljéfönster ser Maria bördiga ängar och älven som slingrar sig fram mellan äng, sten och skog.

Ofta ser hon olika djur som söker föda. Älgar läskar sig vid saltstenen. Uttrarna springer ta fatt vid älvens kant. Räven söker gnagare. Haren inspekterar sälgen och mycket annat gott i matväg. Orrarna sitter i björkarna. Tjädern kan komma majestätiskt gående fram längs grusvägen.

Maria trivs vid sitt staffli. Glömmer ofta bort tid och rum så hon har oftast en timer påslagen så att hon inte ska glömma av att utfodra sin familj.

I den lilla byn där hon bor så är byborna stolta över sin konstnär. Det bästa de vet är att gå förbi familjens hus för att se om Maria sitter och målar i sin ateljé. Då stannar de till och bara tittar hur penseln eller pennan finner sin väg över målarduken. Givetvis ser de inte vad hon ritar eller målar. De ser bara hur Maria är andaktsfull och hårt koncentrerad.

Det är en speciell aura runt Marias huvud då hon arbetar med sin konst. Det är det byborna vill se. De har sett det flera gånger men det är lika fantastiskt att se varje gång.

Många av Marias åskådare gissar att hon vet om att de står där när hon arbetar med sin konst. Ibland kan Maria till och med titta upp och vinka till dem. Då går det ett förtjust sus bland åskådarna.

Nu ska det vara en konstutställning i byagården. Alla bybor längtar. Byborna ställer upp ideellt för att sköta om fikaserveringen plus att ta betalt.

Maria hade blivit känd som konstnär och byborna visste därför att det skulle komma mycket folk denna helg. Vad de inte visste var att tavlan av dem alla hängde bland alla andra tavlor på väggen.

Maria hade målat av dem när de stod och tittade upp mot hennes ateljéfönster. Så fina de blev och så vänliga de såg ut. Den tavlan ville alla i byn tinga på men den var inte till salu.

Den fantastiska hästtavlan som Maria hade målat gick till historien om att bli såld dyr. Förresten blev alla hennes tavlor sålda utom en tavla. Det var tavlan av oss alla bybor. Den tavlan skänkte Maria till byagården så att vi alla bybor skulle få njuta av den.

Maria blev mycket känd. Fick olika erbjudande om att komma hit och dit men hon tackade alltid ett vänligt nej till allt. Hon ville vara kvar i sin by. Hon ville sitta och måla och lukta på sina olika färger och bara var tillfreds med allt det hon gjorde.


© Ljusletaren

3 december 2019