Mamma ska få en blombukett (fiktivt)


Åtta dagar och åtta nätter hade gått sedan lilla My försvann. Förstår ni vilken vånda jag och min man har?

Vi har fått lugnande för att varva ned plus sömntabletter. Jag vägrade först att ta emot några piller men blev övertalad till slut.

Allt började med att vi satt vid en älvkant och grillade korv. Det var jag och min man och vår minsting My plus hennes storebror Klas och storasyster Agneta.

Maken Jan tog fram gitarren och vi sjöng av hjärtans fröjd. Det var blandat med barnsånger och lugna och kära visor.

Lilla My blev kissnödig och skulle gå in i skogen för att kissa. Behöver du hjälp frågade jag? Nej, är man sex år så kan man själv fick jag till svar av My.

Vi tog upp sången igen. Efter åtta minuter började jag titta in i skogen och undrade var My var?

Ställde mig upp och gick in där hon försvann. Hittade bara en pappersbit så kissat hade hon i alla fall gjort, men ingen My fanns där.

Jag började ropa på henne. Min make och de andra barnen kom efter och frågade vad som hade hänt? Jag snörvlade och grät och sa: Var är My?

Min man tröstade mig med att vi hittar henne för hon kan inte vara så långt bort. Det har endast gått tio minuter sedan hon försvann.

Vi letade och vi ropade men ingen My.

Till slut var vi tvungen att ringa polisen och det blev ett stort rabalder på en gång.

Vi sökte och sökte och att sova var inte ens att tänka på. Till slut så var vi så nedkörda att läkaren ordinerade tabletter och vila.

Allt var som i ett töcken. Det var som att vi har gått in i den tjockaste dimma och inte kunde hitta ut.

Våra två barn fick bo hos mormor och morfar som bodde i vår närhet. Syskonen fick all stöd och hjälp som fanns att få så att de skulle orka med skolarbetet.

De har draggat, de har sökt med hund men ingen My. Nu ska Missing People hjälpa till från och med idag.

Jag kände mig bara tvungen att ringa till min vän Caroline som är certificerat medium. Äntligen ringer du Ulla svara hon. Du vill se om jag kan se var My är? Ja, svarade jag.

När My hade kissat såg hon en sådan vacker blomma som hon ville ge till dig. Sedan såg hon mer blommor och skulle plocka en hel bukett till dig.

Hon gick över vägen och plockade blommor vid vägkanten. Då stannade en man som My känner. Han sa att ni hade åkt hem och han skulle skjutsa hem henne.

My hoppar in i bilen och håller sin vackra bukett i sina små händer. Mannen fäster säkerhetsbältet omkring henne och kör sen vidare.

Du kör fel väg säger My. Nej, jag måste hämta min hundvalp innan vi kör hem dig. Hundvalp tänker My och blir salig av förtjusning.

När det kommer fram tar mannen tag i henne och bär henne och blommorna in i huset och låser in henne i en kammare.

My finns där än. För mannen kan inte förmå sig att ta livet av henne än.

Ta nu din man och någon mer med er och kör dit. Du har fått beskrivningen av mig var huset ligger.

Jag ropar på min man plus en civil polis och berättar allt. Den civila polisen kontaktar sin ledningschef och så åker vi i väg. Bakom oss och väl skyddat kommer polisbilar till vår hjälp.

Jag känner igen huset efter beskrivningen på en gång. Bilen hinner inte ens stanna innan jag rusar in i huset. Som tur var är huset tomt.

Vi tre springer in till kammardörren som är låst. Bankar på dörren och ropar Mys namn. Vi får till svar en tyst men dämpad gråt.

Som tur är hade den civila polisen hjälpmedel med sig för att få upp dörren.

Där ligger My helt utmattad på golvet. Bredvid sig har hon en vissnad blombukett. Lamt lägger hon armarna om sin pappas hals.

Vi bär henne in i ambulansen som också fanns med i följet bakom oss.

My var chockad och uttorkad. Efter ett dygn på lasarettet fick vi hem henne.

Hon berättar att det var en farbror från förskolan som hade tagit henne. Jag berättar för henne att nu har polisen tagit fast denna man så att han inte kan göra någon mera illa.

Vi vet med oss att det tar tid för vår lilla My att läka men med proffshjälp plus vår hjälp ska det nog bli bra till slut.

Mannen som jobbade på förskolan fick genast avsked plus att han fick ett långt straff.

Jag vet inte hur jag ska kunna tacka min vän och medium Caroline nog mycket? Allt det hon såg stämde in i varje detalj.

Hur jag och resten av min familj ska komma över detta svåra blir nog jobbigt. Men med proffshjälp så fixar det sig nog?

Tur att det gick bra och tur att det finns medmänniskor som vill hjälpa. Tack till blåljuspersonal och tack min bästa vän Caroline. Tack för att ni ville ansluta er Missing People.

/ Ulla Wänersborg


© Ljusletaren

30 maj 2019