Flygtur i det gröna (Fiktivt)


Vad kul att Eva-Lena ska komma idag. Jag har bestämt att jag ska se om hon törs känna på det strömförande stängslet in till vår kossa med kalv. Jag hade sagt till Eva-Lena att ta med sig sina gummistövlar så hon skulle bli bättre skyddad för stötar.

Jag har tagit fram mina gröna stövlar med nedfällt skaft. På de nedfällda stövelskaften har jag skrivit mina idolers namn.

Har på mig shorts och linne för det är varmt idag. Eva-Lena har också shorts och linne på sig när hon kommer cyklandes hem till mig.

Bak på sin cykel har Eva-Lena med sina badkläder för vi ska hinna med att bada också.

Nu har vi båda stövlar på och går med bestämda steg ned till kohagen. Jag berättar om att vår kossa Docka är så snäll. Berättar sen flera episoder om hur Docka och jag har haft kul ihop.

Nu tog jag i ståltråden in till kohagen. Det pirrade lite olustigt i kroppen men det var ändå fränt att göra så. Nu var det Eva-Lenas tur. Hon tog på tråden och skrek rakt ut av obehag. Du får inte hålla så där länge sa jag och visade hur hon skulle göra. Fast Eva-Lena ville inte prova någon mer gång.

Ska vi gå in till Docka och krama henne sa jag. Absolut sa Eva-Lena.

Jag springer i väg till Docka för jag vill vara först framme. Docka blänger surt på mig och går närmare sin kalv.

Nu går vi båda fram mot Docka för att krama om henne men nu är Docka arg. Attans vad hon attackerade oss. Vi sprang för livet!

Precis innan kostängslet så slängde Docka upp mig i luften. Eva-Lena hann hoppa över stängslet. Tur i oturen att jag blev slängd över kostängslet.

Dockas ögon var hårda och hon sparkade argt med sina framben i gräset.

Men vad i hela friden gör ni hör vi min pappa ropa uppifrån vår gård? Du Klara vet mycket väl om att Docka är rädd om sin kalv. Hon gör allt för att skydda den. Hur kan du inte komma ihåg det?

Jag bara darrade av förskräckelse. Blev några riktiga blåmärken på kroppen. Eva-Lena cyklade argt hem och hon kom aldrig tillbaka. Hon sa bara att jag inte var riktigt klok.

När kalven hade blivit större blev Docka som förr igen men att krama om henne ville jag aldrig mer göra.

Detta blev en bra minnesbeta för mig att inte leka så tuff inför andra, för innerst inne visste jag om att kor kan göra på detta vis.


© Ljusletaren

22 januari 2019