Del 12

Livsviktiga förändringar

Hela hösten är snart till ända när det oundvikliga telefonsamtalet kom. Adrianas pappa har segat ihop hemma och är inte kontaktbar. Mamma väntar på ambulansen och ber att Adriana ska skynda sig till lasarettet och möta upp dem.

Adriana berättar för sin chef att hon måste till lasarettet. Ringer även till dagispersonalen för att förvarna om hon skulle bli sen.

Adriana är före ambulansen och ser hur de skyndsamt s lyfter över honom i en sjukhussäng och springer iväg med hennes pappa. Både hon och hennes mamma följer efter. De blir hänvisade att sitta ned och vänta i korridoren.

Snart kommer läkaren ut och beklagar sorgen. De får ta ett sista farväl inne i akutrummet. Det var hjärtat fick de höra och det var en massiv hjärtattack.

Återigen står de chockade vid en sjukhussäng. Pappa ser så fridfull ut där han ligger. Detta är helt ofattbart att det kunde hända. Sextiofyra år och död.

De får prata med sjukhuspersonal som tröstar de båda så gott det går.

Adriana och hennes mamma åker hem till Adrianas lägenhet. Hämtar upp tvillingarna efter vägen. Barnen börjar gråta när de får höra att deras morfar är i himlen.

Snabbt packar Adriana ihop lite kläder och annat för att bo hos sin mamma i några dagar.

Det rings hela tiden i telefonen för att höra vad ambulansen har gjort hemma hos dem. Adriana har fullt upp med att tackla sorgen och svara på grannars frågor. Till slut stänger hon av alla mobiler så de får vara i fred.

Det knackar på dörren och Adriana öppnar. Där står tre grannar med mat och fika till dem alla. Någon erbjuder sig att sköta om Goliat och Ior och kattorna. Adriana vet inte hur mycket hon ska tacka alla. Det gör gott i hennes sorgsna hjärta.

Efter en veckas sjukskrivning är nu allt ordnat inför begravningen och minnesstunden. Adriana och hennes mamma har resonerat om framtiden. Bestämt att Adriana och tvillingarna ska flytta hem till henne. Åtminstone ett tag.

Farmor och farfar till barnen hjälper till med att flytta Adrianas och barnens saker från lägenheten. Barnen har allt mera börjat acceptera att de hör till familjen. De söker sig till sin farfar helst av allt. Kan vara för att deras morfar inte finns längre.

Minnesstunden blev ljus och fin. Sorgen häckar och gräver i bröstet. Sakta, sakta, så kommer ljuset in i deras liv igen.

Adriana och barnen bor kvar i huset. Hennes mamma har flyttat till ett hyreshus mitt i byn. Adriana tyckte det var jobbigt att pendla mellan staden och hemmet så hon har sagt upp sig. Numera jobbar hon hos byns lastbilsåkeri och trivs jättebra.

Farmor och farfar avlastar Adriana med barnen annan var helg. Barnen trivs jättebra med sina farföräldrar. Trivs även på dagiset i byn där de bor.

Äntligen får Adriana pusta ut efter allt som har hänt. Hon till och med vågar sig ut på en seriös dejtingsida. Hon fattar tycke för en man som bor till och med i hennes by. Adriana vet vem han är och alla pratar så gott om honom.

Nu har de bestämt träff i staden på ett café. Det vet båda hur skvallret annars skulle gå i byn om de träffades hemma hos någon av de båda.

Mormor är hemma i huset för att passa tvillingarna under dagen. Sedan skulle farmor och farfar hämta barnen på eftermiddagen.

Adrianas hjärta klappar extra fort då hon ser Åke komma in i cafét och gå fram till bordet där hon sitter. En helt alldaglig man. Så stabil han ser ut. Lite blyg verkar han också. Hon gillar det hon ser för Åke utstrålar äkta sann värme.

Timmarna går fort och nu är det dags att ta farväl. Åke nuddar med sina läppar på hennes kind innan de åker hem i varsin bil.

Adriana kommer på sig själv med att nynna och småle hela vägen hem. Hon tänker att nu om något ska väl lyckan få vara kvar hos henne?


©Ann-Britt Berglund

24 januari 2021