Del 15

Flytten

Detta med att diskutera var de ska flytta var ingen lätt sak. Det skulle ta ont att lämna sin mamma kvar i byn. Dessutom skulle hennes barndomshem inte överlåtas till hennes eller Åkes barn. Stor sorg bara det.

Det är skam på torra land att den som är mest utsatt ska vara tvungen att flytta på sig för att få frid.

Hur Åke och Adriana resonerar kommer de inte på något vettigt förslag. Tills en dag då de slår upp sin lokaltidning. Där är huset alla vill ha. Det är gammalt och gediget. Har sommarstuga och uthus och en ladugård. Tomten är stor. Det enda kruxet är att det ligger mycket avsides. Det är därför som det är så billigt. Finns krav på att det måste vara rätt köpare.

Konstigt tänker Adriana. Vadå rätt köpare?

Alla i familjen är överens om att detta verkar jättebra. Deras barn kan studera i Umeå. De kan ta bussen hem över helgerna om de inte vill stanna kvar i stan.

Ior finns inte längre och inte Karo och kattorna. Goliat börjar bli gammal så han ska de sälja till en familj i byn som tar hand om pensionerade hästar. Där kommer han att få det bra.

Adrianas händer skakar när hon tar kontakt med mäklaren för mer information. Hon blir genast tagen på allvar och hänvisas att ringa till ägaren direkt.

En gammal go kvinna svarar. Adriana berättar att de är intresserad och berättar också om Bo och deras rädsla för att bo kvar i hennes barndomshem.

Kvinnan blir jätteglad när hon får höra om Adriana och familjens djurintresse. Det ingår hund och kor i anbudet. Finns även kattungar att ta hand om. Adriana blir överlycklig för det beskedet.

De kommer överens om att Adriana och Åke ska komma upp till fjällen nu till helgen så säljaren kan visa hela hemmanet.

Först flyger de till Luleå, sen har de hyrbil fram till en by utanför Arjeplog. Där ska de hämtas med skoter för att komma över till andra sidan av sjön.

De ser hur en skoter med kälke kommer körandes mot dem på platsen där de skulle vänta. En äldre krum kvinna möter upp dem. Berättar att hon ska hämta lite varor som hon har beställt med bussen innan de åker hem till henne. De nickar att det är helt okej.

Snart är de på väg över sjön. Det är ljuvliga vyer de ser. Både Adriana och Åke känner sig fria.

Väl inne i det gammeldags köket kommer en schäfer och möter dem. Fyra små kattungar ligger invid spisen. Hela huset andas frid.

Det finns två fjällkor i ladugården. Tyvärr ingen häst men två grisar. Huset är litet med tre små rum plus det stora bondköket. Det finns en bagarstuga på tomten. Sommarstugan är varmbonad så där kan eventuella barn sova. Ypperligt med två rum i den sommarstugan.

Det är en stor ladugård. Verkstad finns också i utbyggnaden plus ett utedass. Den gamla kvinnan pekar ut sina ägor. Visar också att det följer med två stycken hölador. Hon visar också upp brunnen som leder in vatten i huset.

Det är inte modernt men huset har en själ. De kan skaffa torrtoa för att montera fast i duschrummet.

Ingen kan komma hit på sommaren utan båt. De är skyddade ett långt tag under vintern och då isarna inte bär. De måste lära sig att leva som förr i tiden med slakt, potatis, bär och huggning av ved.

Adriana och Åke tittar på varandra och säger vi är mycket intresserade. Du ska få det pris du har begärt. Men var ska du bo själv? Jag flyttar in till Arjeplog och hyr in mig hos min syster.

Adriana och Åke sitter som trollbundna på kvällen för att lyssna på Aina som den gamla kvinnan heter.

Natten har varit ljuvlig! De längtar redan hit igen trots att de inte har åkt hem. Aina skjutsar dem till platsen där de har sin hyrbil. Vinkar glatt och säger på återseende.

Familjemöte hemma. Alla är lika ivriga för att få flytta till fjällen. Ungdomarna tycker det ska bli spännande att få gå på Universitetet i Umeå. Vissa av Åkes barn är äldre men vill ändå flytta med. De ska söka jobb i Luleå eller någon annan stad i närheten.

Adrianas mamma blir inte glad när hon hör om detta. Hur ska jag klara mig utan er? Vill du flytta med och bo i en lägenhet i Arjeplog? Då kanske du kan få prata med Aina då och då och även komma hem till oss för att hälsa på er? Så blev det också.

Adriana säljer det mesta från barndomshemmet. Det finns möbler dit de ska flytta. Bättre att köpa dessa möbler och ge Aina en slant så hon kan köpa det hon vill till sitt rum hos hennes syster.

De som köper Adrianas barndomshem får skriva under ett avtal om att de får inte berätta var hon har flyttat. Givetvis så skriver nya ägarna på det avtalet plus köpeavtalet.

På väg till norr. Det är med stora förväntningar de kör de många milen upp till norr. Personbilen är packad från golv till tak och får endast plats för två personer. Adrianas mamma flyttade till Arjeplog för en månad sen. Hon har installerat sig och även fått med sina möbler dit. Barnen är i Umeå. Två av Åkes barn är i Luleå där de har fått arbete och varsin lägenhet.

De är framme. De har hyrt en parkeringsplats med motorvärmare. Aina flyttade igår och har lämnat in sin skoter hos en granne på denna sida av sjön. Givetvis har de köpt skoter och kälke av henne.

Åke har fått instruktioner om hur han ska köra en skoter. Leden är risslad så de kan inte köra fel.

De hör hur korna råmar när de kommer hem. De vill mjölkas och är hungriga för de fick sin mat tidigt i går. De skyndar sig in med all packning. Schäfern Ida rusar fram från köket och hälsar dem välkomna.

Fort ut för nu ska kor mjölkas och alla djuren ska ha mat innan de packar upp. Tur att Aina har lärt Adriana hur man mjölkar.

De sitter sen inne vid den gamla vedspisen och tittar ut genom köksfönstret på alla stjärnor som hälsar de välkomna. Skålar med sina vinglas och bara njuter av frid.

Snart har livet börjat gå in i vanliga hjulspår. Det är skönt att få använda kroppen på rätt sätt och slippa siffror på papper tänker Adriana. Åke älskar sin verkstad och han älskar att lära sig att hantera motorsågen. Fått hjälp av en trevlig granne tvärs över sjön som visade honom hur han skulle göra.

Alltså en dag i norr går fort. Mörkret känns för första gången välkomnande. Ingen kan göra dem något ont för här kan ingen smyga sig in om natten. Kommer någon efter isen så varnar Ida på en gång.

Hur länge ska de kunna bo i denna tomtebolycka brukar Adriana tänka då och då.


@ Ann-Britt Berglund

28 januari 2021