Bild från https://pixabay.com 


Påskafton i byn (Fiktivt) 

Jag avskyr att gå på maskerad i denna sinnesstämning och helst i år.

Ja, jag vet att mina nära och kära vill mig väl men det kostar på av mitt psyke.

Dessutom  att vara utklädd till en påskhare och bära en korg full av godis i olika färger.

Le och skratta. 

Fast jag har lovat!

Drar på mig maskeraddräkten. Tar korgen och går i väg till festen som är i byns hembygdsgård.

Möts av tuppar, hönor, häxor, kycklingar, kattor,  påskkärringar och gud vet vad.

Alla är glada.

Jag får genast kacklande kramar och påskpussar i massor.

Vi ska gå i samlad trupp genom byn som vanligt. De vi möter ska få godis och kramar 

Ankracet sker som vanligt i älven. De gula plastankorna släpps ut från den lilla sandön mitt i älven.

Alla står sen på bron och hejar på sina ankor som flyter fram under bron.

Prisutdelning sker efteråt i hembygdsgården. Sedan är det knytkalas innan kvällens upptädande ska ske.

Jag smiter iväg efter maten och upp till berget. Tittar ut över vidderna. Tänker att döden är faktiskt ingen utklädd figur som hemsöker världen och själar.

Tänker sen, varför begrava mig i mörkret när jag är på väg ut och in i ljuset? 

Nej, jag ska banne mig göra som Jesus gjorde efter sin död. Fira påskafton med de mina. Skratta och vara glad för att jag har livet till skänks.

Springer ned till hembygdsgården och ger alla de mina påskpussar och sköna kramar.

Skrattet bubblar inom mig. Jag kacklar som den värsta värpande höna. Mår så in i bomben bra.

Jag gör som byn, lever upp och firar livet.

@ Ljusletaren 

19 april 2019