Skrattanfall (fiktivt)


Snön är vit och snön gnistrar så fint med alla sina kristaller i solens sken. Ett vackert och rent vinterland. Ljuset kommer mer och mer dag för dag och det får fåglarna att tala med glada röster.

Vissa nattdjur har lämnat avtryck på den snöbelagda vägen. Ganska så intressant att se vilka djur som har varit ute på sina nattvandringar. Även hunden luktar i de olika spåren.

Dova ljud filtreras bort när allt är snöbelagt. Jag känner mig helig som får gå så här och bara vara i mitt vinterland.

Grannen verkar ha bråttom idag att komma in i sitt hus men jag hinner se hur han har blå skuggor under ögonen. Givetvis så sätter hjärnkontoret till med att spekulera vad som kan vara orsaken till det.

Kanske sovit dåligt? Sjuk på något sätt? Nattvak av barnbarn? Något har hänt i deras äktenskap? Ja ni skulle bara veta vad jag kan få till det när jag är på spekulationshumör.

Jag ser hur grannens gardin fladdrar till då jag går förbi. Jag hör också hur ytterdörren öppnas igen. När jag har kommit ut på den stora vägen ser jag hur deras lilla röda bil försvinner i rasande fart förbi mig.

Hinner bara se att grannen har solglasögon på. Jag är säker på att något har hänt med vad? Snart har jag glömt av allt och börjar fotografera istället.

Senare på eftermiddagen får jag svar på gåtan om min närmaste granne. Jag får höra att det hade varit firmafest och att alla skulle klä ut sig. Min manliga granne hittade ingen ögonskugga i hemmet så goda råd blev dyra. Han tog då en vattenfast blå tuschpenna för att markera sina ögon.

Alltså vad jag skrattade. Stackars karl sa jag och skrattade så tårarna sprutade. Hur länge ska han få gå så där med sina blå skuggor? Hörde att han hade testat med aceton men det blev bara värre.

Skrattar ännu mera när jag får höra att grannen hade tagit ut semester i en vecka. En försäljare kan inte sälja sina varor och vara blå under ögonen.

Det är väldigt dumt att skratta när andra gör misstag för det kan straffa sig och för vissa kan det straffa sig på en gång.

Ytterdörren blåste upp och jag hann inte undan. Så nu går jag och är blå under ett öga. Många tror att min man har gett mig en känga men så är det inte alls.

Skrattar bäst som skrattar sist.


© Ljusletaren

24 februari 2020