Vännen finns i nöden (fiktivt)


Jag ringer på hos Bettan för jag vet att hon är ledig idag. Tänkte vi skulle dricka en kaffetår och bara prata bort en tid. Kanske ta en sväng ut med hennes hundar.

Det går fram en signal, två signaler, tre signaler. Inga steg hörs gående mot ytterdörren. Bettans hundar börjar skälla. Något är fel det är bara så.

Tar upp mobilen och ringer Bettan. Hör hur någon svarar. Hör flämtningar. Bettan skriker jag, vad är det? Har det hänt något?

Hör hur Bettan säger: Tring bambulans och sen så trycks samtalet bort.

Snabbt ringer jag 112. Sedan ringer jag Bettans man Åke och han släpper allt vad han har för händerna på jobbet för att åka hem.

Både ambulans och Åke anländer samtidigt. Åke låser upp dörren och springer fort in. Bakom kommer ambulanspersonal och jag.

Bettan ligger nedanför sängen. Hon är kritvit i ansiktet. Hennes pyjamas är blå som en blek himmel. Bettan sluddrar och uppför sig konstigt där hon ligger.

Ambulanspersonalen jobbar fort och effektivt och snart är Bettan i ambulansen. Åke följer med i ambulansen.

Jag lovar att ta han om hundarna. Rasta dem och ge dem mat och så vidare. Stannar kvar för att invänta besked från Åke vad som har hänt.

Efter någon timme ringer en skärrad Åke. Bettan har fått en stroke och får stanna kvar på lasarettet. Det var tur att Bettan kom in så fort och det ska du ha tack för Jeanette säger Åke.

På skakiga ben lyssnar jag på vad Åke säger. Bettan stroke! Hon är ju så ung, hur kan det bara hända? Tankarna går på högvarv.

Snart är Åke tillbaka och vi pratar om Bettan och hennes stroke. Kommer överens om att det var tur för Bettan att hon kom in i tid så att skadorna blev mindre.

Bettan blev övervakad i tre dygn på lasarett. Fick medicin. Närmaste tiden är alltid risk för återfall så därför drogs hennes körkort in i sex månader.

Bettans tal kom nästan igen på en gång på lasarettet. De enda sviter hon fick var en svag arm och ett svagt ben. Hjärntröttheten ska också läggas till det.

Ja tur att jag var så sällskapssjuk denna morgon för jag vill inte ens tänka tanken på hur det annars hade kunnat gå för Bettan.


© Ljusletaren

9 mars 2020