Grannen Margareta (fiktivt)


Alltså jag var verkligen less på att höra hur min granne skrävlade om saker som hon skulle göra. Det var allt från att sy byxor till att byta gardiner.

Brukade tjuvtitta om hon hade bytt gardiner. Fast de gamla vanliga hängde alltid kvar. Hade hon sytt nya byxor. Nej, det var de gamla vanliga som hon hade på sig.

Ni ska inte tro att jag ondgör mig på henne. Jag uppskattar henne som vän men jag blir så less på att höra om vad hon ska göra.

Allvarligt talat så bryr jag mig inte men blir man hjärntvättad av hennes surr så kan man inte undgå att titta efter några nya förändringar.

Hon heter förresten Margareta. Nu senast har hon sett så liten och tafatt ut så det har gjort ont i mitt hjärta. En stilla undran inom mig var att något har hänt men vad?

Trodde inte mina ögon när jag en dag såg nya och snygga gardiner vara uppsatta i hennes kök. Det var uppstädat och fint på tomten. Jag såg henne i ett par nya byxor som jag aldrig har sett förr.

Äntligen hade hon gjort något av sitt ”bli av”.

Kände mig stolt på Margaretas vägar. Hon gjorde det till slut. Allt det hon har pratat om att bli av var nu gjort eller …

De nya byxorna kommer gåendes mot mig. Bäraren är inte Margareta utan hennes syster Disa. Hej Katrin säger hon till mig.

Jag hejar tillbaka.

Du vet väl att Margareta fick åka in akut igår?

Nej, vad har hänt?

Vet du inte att hon är svårt sjuk?

Nej svarar jag helt häpen.

Disa berättar att det är därför inte orken har funnits till allt det hon ville göra. Därför har jag bytt gardiner, maken har städat tomten, jag har gjort lite saker som jag vet att Margareta har önskat att göra.

Jag och Lasse ska stanna här ett tag för att ta hand om Margareta. Vill du förresten göra mig en tjänst?

Ja svarade jag snabbt.

Kan du gå och plocka vilda blommor som sen ska sättas i vas. Margareta älskar Förgätmigej så det vore toppen om du kunde plocka dessa blommor.

Vet ett ställe där jag har sett Margareta plocka dessa vackra blommor. Ska skynda mig dit för att plocka.

Snart var jag tillbaka med ett stort fång av vilda blommor plus en jättebukett av Förgätmigej. Jag och Disa satte blommorna i olika vaser. Förgätmigejen fick stå i Margaretas sovrum.

Margareta blir utskriven idag sa Disa.

Snart kom Lasse körandes med Margareta.

Rullstolen tas ut från kofferten. Rullas fram och Lasse sätter ned Margareta i rullstolen.

Jag bara rusar fram och håller om min vän. Känner hur hennes tårar väter min blus. Ser hur hon krampaktigt försöker hålla tårarna borta.

Disa och Lasse bär rullstolen över brotrapporna och in i huset.

Margareta ler med hela ansiktet då hon ser alla blommor. Har ni plockat in hela ängen till mig säger hon leendes.

Titta i sovrummet säger Disa.

Margareta rullar in dit och ser sina älsklingsblommor. Det är endast du säger hon till mig som vet var dessa blommor finns. Stort tack säger Margareta.

Det känns bra men det är hårt att veta att Margareta är svårt sjuk men det håller jag inom mig.

Tänk att sista sommaren jag bor här så får jag umgås med dessa vackra blommor. Katrin ”Du vet väl att jag ska flytta till hösten säger hon och ser på mig?”

Nej det visste jag inte svarade jag.

Jag ska bo i en lägenhet där jag har tillgång till den hjälp jag behöver. Måste inse att jag någon gång måste inse att det blir av.

Kunde inte förmå mig att berätta om min sjukdom för dig. Ville bara njuta av din vänskap och att bli sedd som jag är.

Kände mig verkligen träffad. Varför hade jag gjort mig en egen tolkning av hur Margareta var? Vad vet människan egentligen om hur en människa mår eller är?


© Ljusletaren

19 april 2020