Stenbrottet

Sven-Otto kände värken i hela sin långa och tunna kropp. Visste att hans revben stack ut här och där. Blåstället han bar höll knappt ihop. Det var nött av alla års arbeten. Likadant var det med hans tunna skor av läder. Det svarta håret hade med en gång vitnat. Magen kurrade ständigt. De väcktes så fort solen steg upp. Den vattniga vällingen fick de först till lunch. De jobbade tills solen gick ned. De fick vattnig välling till middag efter mörkrets intågande. Under ljusa sommarnätter kunde de få några torra och hårda bitar bröd att tugga på. Arbetet på stenbrottet skördade offer var dag. De var livegna. De hade blivit dömda för brott och många med Sven-Otto blev dessutom oskyldigt dömda. Alla skulle följa lagen och hävdade någon sin rättighet så blev de skjutna. De hade brutit ned hans kropp men huvudet vägrade han att ge upp. En dag så skulle bara friheten nås. Det var det som höll honom vid liv. De var några stycken som höll ihop men de var noga med att inte visa vakterna det. Sven-Otto visste att hände inget nu så skulle han snart vara död. Sten efter sten bröt han. Alla hjälptes åt att häva tunga stenar fram till platsen där de skulle formas eller hämtas. En dag såg han hur en lastbil hade fått punktering. Vakten hade också sett det. Sven-Otto byter däck kommenderade vakten. Vilket Sven-Otto också gjorde. Sedan återgick han till att bryta sten. Natten var outhärdlig på grund av hans starka värk i den utarmade kroppen. Äntligen var det dags för den tunna vällingen. Det låg feta smörklimpar i hans välling? Begärligt och så sakta det gick njöt han av sin mat. Vakten röt senare på dagen att Sven-Otto skulle komma. Han gick till vakten och såg då att chauffören som han hjälpe igår också stod där. Tacka Gud för smörklickarna som denna man bad att du skulle få. Dessutom vill han att du ska bli hans slav hemma på hans gård. Du är fri från sten-brottet. Gå NU. Tillsammans åkte de hem till chaufförens gård. Chauffören sa att han gillade inte slavar. Hos honom skulle Sven-Otto få jobba som dräng, få bra mat och även en liten lön. Snart gick inte Sven-Otto att känna igen förutom det vita håret.  Varje kväll tackade han sin Gud för att han fick komma till en sådan bra man.

@ Ljusletaren 

27 oktober 2018