Del tre i Gudasagan om Aila


Aila sov och sov. Vaknade bara upp för att äta lite. Föräldrarna vakade noga över henne trots att allt hade vänt till det bättre. Småsyskonen fick lära sig att vara tysta så att de inte skulle väcka Aila i onödan.

Nu var denna sjukdomsperiod över och alla drog en lättnad av suck. Aila kände sig kry och rask och var villig att ta emot sina besökare men då sa hennes pappa till på skarpen.

Du ska snarast packa för jag ska följa dig över fjället och in i Norge. Där ska den samiska läkekvinnan lära dig en hel del saker.

Aila kände som att hon gjorde något fel när hon nekade sina sjuka besökare hjälp. Men skulle hennes pappa bli arg då visste hon att det var allvarligt. Hon fogade sig över hans beslut. Började packa ned det som skulle med.

Än var det gott om snö i fjällen så hennes saker packades ned i ackjan. Renarna var förspända med släde och ackja. Aila sätter sig ned i släden.

Mamma och småsyskon står nedanför kåtan för att vinka.

Renarna sprang på den hårda skaren och färden gick fort över fjällen. Nere i dalen fick de ta det lite lugnare för där var det kramsnö. Ailas pappa visar olika genvägar för Aila.

Snart är de uppe på nästa fjälltopp och ser samevistet som de ska till. Pappa Enok hade gjort en felberäkning. Då vi kom dit hade den försvunnit, samevistet.

Aila säger pappa, jag tog fel väg. Vi måste vända.

Nu är de på rätt spår. Den läkekunniga samkvinnan står och tar emot dem. Ropade till sina barnbarn att de skulle ta hand om renarna och dess last.

Det var så gott att få sätta sig ned och få starkt kaffe och hårt saltat renkött.

Nu Enok ska du stanna över en natt för jag har sett i mitt varsel att det blir en stormig natt. Enok hade själv sett tecken på detta så han säger ja till att övernatta.

Den samiska läkekvinnan Gelia ser stolt på Aila. Vad kul att få se när du är frisk och hur det lyser om dig. Tror inte att du minns mig? Du var nog för sjuk för det. Aila säger att hon har drömt om Gelia.

Gelia ser road ut och ler och stryker på Aila. Idag ska du bara vila och umgås med alla. Bekanta dig med hur vi bor hur det ser ut i vår fjällvärld.

Snart kom kvällen och Aila låg tätt på fällen bredvid sin pappa. Tog in hans friska luft från djur och natur. Det var trångt i kåtan men väldigt hjärtligt. Aila somnade fort.

När Aila vaknar har hennes pappa gett sig iväg tidigt i gryningen. Det var då ett tillfälligt lugn i snöstormen och pappan beräknade att vara hemma i tid innan stormen vände åter.

Mitt på dagen blev det nattsvart. Både Aila och Gelia vet då att något hemskt har hänt. Gelia tar fram trolltrumman för att resa och se vad som har hänt. Aila får inte följa med på resan. Du måste kunna grunderna först Säger Gelia.

Trots det så sugs Aila suggestivt med i resan. Aila ser också hur hennes pappa råkade ut för stormen strax innan han var hemma. Släden åker hit och dit. Renarna försöker att vrida sig bort från stormens öga. Inte bra att koppla två renar efter varandra plus släden.

Renarna drar åt olika håll och släden åker därför hit och dit. Till slut så går repet av och släden med pappa i rusar rakt fram och ned i en ravin. De ser hur hennes pappa slår huvudet i en stor isspricka och dör ögonblickligen.

Aila kvävs nästan. Mörkret omfamnar henne. Alla ljud är borta. Hon hör inget. Hjärtat slår våldsamt fort.

Då knäpper Gelia med fingrarna. Ruskar och sliter i Aila. Långsamt återvänder hon till livet igen. Tårarna bara rinner och rinner.

Du fick inte följa med säger Gelia. Jag rycktes med svarar Aila.

Gelia kramar om Aila. Ger henne sen några läkedroppar. Drick det här så att du orkar säger hon.

Pappa Enok säger Aila gång på gång. Ja inte var det så här vi hade tänkt oss allt men livet måste fortsätta ändå säger Gelia.

Jag hann se hur din mamma fick sitt varsel och även att hon såg allt via sin kontakt med trolltrumman.

Nu ska vi förbereda en fest för att fira så att din pappa får en god färd. Det orkar du väl med Aila? Ja svarar Aila.


© Ljusletaren

17 december 2019