Ivrigt väntad på

Du är hämtad och nedsatt i jordens mylla … brukad med andra ord. Då kallades du knöl men det är absolut fel ord till dig med dina goda aromer. Skickligt fick du snabbt fäste med dina nerver i moder jords naturliga jord. Sommaren som har varit har du ibland ropat: ”Jag är så törstig”. Böjt din graciösa kropp och bara längtat efter vatten. Vem kan gå förbi dig och dina kamrater utan att höra dina viskningar av törst? Inte vi i alla fall. Hör att du är trött på att bara växa och växa och vill snart ge upp, men inte än. Älskad och åter älskad gör du dig som bäst på tallriken. Mest delikat är första gången då du tas upp. Då du får dela din uppmärksamhet med en god smörklick. Du är bara bäst du goda potatis. Vi bara älskar dig så!

© Ljusletaren

29 augusti 2018