Ordet sen bör inte få finnas (fiktivt) 

Jag hade svart kostym och vit skjorta, slips och nyputsade glänsande skor. Ingen tog notis över mig.

Har nog varit borta för länge från byn så ingen känner igen mig? 

Eller så låtsas de inte se mig för att jag svek min mor in i det sista.

Min mor ringde och bönade om att nu måste jag komma hem för hon var svårt märkt av sjukdom. 

Jag fräste kallt till henne och sa att hon hade väl hemhjälp?

Ja, svarade min mor.

Hon kontrade sen med att jag vill se dig innan jag dör.

Kommer hem till Påsk svarade jag mycket ovilligt.

Då är jag död sa min mor gråtandes och la sen på luren.

Jag kände en tagg i mitt hjärta för mitt svek mot min mor.

Visst hade jag kunnat köra upp till henne på ett par timmar. Men det hinner jag sen tänkte jag.

Gick bara fjorton dagar innan doktorn ringde till mig och berättade att min mor hade dött. 

Jag ville inte se henne innan begravningen för jag ville minnas henne som hon hade varit. 

Lovade att sköta om begravningen och allt.

Det blev en vaknatt för mig. Tårarna rann sakta nedför mina kinder.

Varför hade jag inte åkt hem i tid? Jag hade sagt som alla andra att vi hinner sen.

Jag älskade min mor av allt annat. Varför lät jag alla ytliga saker gå före ett sista möte?

Jag förstår iskylan som möter mig då jag står här vid mors kista.

Tog tillfället i akt på minnesstunden för min mor.

Jag klev fram och ställde mig framför mikrofonen och sa. 

Detta med att skjuta upp allt till sen är ett ord som bör förbjudas. Ja, jag vet att jag sa sen till min mor och det ångrar jag bittert idag.

Det är nuet som är viktigt. Förstår att ni tycker att jag svek min mor och det har ni rätt i.

Den läxan får jag bittert bära med mig tills jag själv drar min sista stund.

Jag säger förlåt till mor och jag säger förlåt till er.

Stämningen i rummet blev genast lättare. En fågel flög in genom dörren. Kom fram och satte sig på min axel en liten stund innan den flög ut igen.

Prästen sa högt att nog blev du allt förlåten av din mor och även av oss alla.

Jag tittade högt upp i taket och sa tyst för mig själv "Tack mor."

@ Ljusletaren 

25 juni 2019