De två sista raderna i boken du läser just nu

Idag ska vi skriva de två sista raderna i en bok som vi just nu läser. Vägrar att bläddra fram i min bok så jag valde boken ”Hon som ser” av Eva Wiklund. En sann historia om Anna-Lena Wikström.

Den trygga värmen från Benny har spridit sig i hela kroppen, i hela lägenheten, i hela världen. I Anne-Brittas mage gör sig Johanna beredd.

Värkarna nästan chockar Anne-Britta. Det skulle gå fort och det skulle inte alls ta så här länge och vara så ont. Barnmorskan är underbar och får henne att jobba på med värkarbetet trots alla smärtor.

Något är tokigt! Det känner Anne-Britta. Det ser hon även på barnmorskan.

Fort i väg för att snittas. Barnmorskan håller hennes hand och lugnar ned henne. Detta är inte farligt alls utan bara en säkerhetsåtgärd.

Läkaren jobbar snabbt och effektivt. Snart ser Anne-Britta bakom skärmen hur de lyfter ut Johanna och springer fort i väg med henne.

Det är tyst i operationssalen och då hör alla hur Johanna gallskriker. Alla andas ut. Barnmorskan sa att Johanna hade navelsträngen runt halsen och det var bråttom. Skulle förlossningen fått pågå så fanns det risk att babyn skulle ha kvävts.

Nu kommer personalen in med Johanna som är röd i ansiktet och gallskriker än. De lägger henne vid Anne-Brittas bröst. Då först tystnar flickan.

De gör klar Anne-Britta och kör sedan in henne till hennes avdelning. Under tiden så mäts och kollas Johanna upp igen.

Anne-Britta hinner inte mer än in på avdelningen så kommer de tillbaka med hennes vackra baby. Vad hår hon har sa en ur personalen. Mitt modershjärta klappade då extra mycket.

Tänk att denna tös är min och endast min. Den som gör mitt barn något kommer att få mig att bli en lejonmamma.

Johanna växte upp som en självständig tös. Kärleken till henne från Anne-Britta och hennes familj har gjort denna tös självständig.

Visst saknar Johanna sin pappa ibland men han hade valt ett annat liv och det får stå för honom.

Livet är som det är och stigar ska vingla på innan man hittar den väg som man vill gå på. Känslor går inte att köpa om de inte finns där sen förr.

Johanna var sin mors stolthet. Visst hade det var kämpigt ibland för Anne-Britta men hon var ung och stark och gav sig inte i första taget.

Ofta sitter Anne-Britta och tänker på hur fin dotter hon begåvades med. Det måste ha varit Guds största underverk som gavs till henne. Fast så säger väl alla föräldrar som älskar sina barn. Synd om de barn som inte blir älskade. Louises hjärta slår dubbla slag av oro för just de barnen.


© Ljusletaren

20 september 2019