Äntligen hemma


Ljuset bländar alla. Det sticker i ögonen och ögon tåras. Hela gruppen måste vända om för detta med att gå in i ljuset är de inte alls beredda på.

När de vänder åter så ser de en helt drömlik plats. Aila nästan snyftar av lycka för de är åter i hennes härliga fjällmiljö.

Aila kan inte se sig mätt på fjällen, himlen, snön och de kristallklara bäckarna. Kvidde vitt låter det överallt. Solen skiner och välkomnar Aila och hennes grupp av människor.

Nu är Aila i sitt esse. Ber männen ta med pilbågarna för nu ska några renar skjutas. Sedan ska det lagas mat, beredas skinn. Allt ska tas tillvara på för utav senor kan man göra mycket.

Det är en snäll och mild vår som mötte gruppen. Till deras lycka har de hittat grånade bräder för att sätta upp några kåtor. Än finns inget skinn att lägga över men om de tätar med mossa så slipper de det värsta draget.

Nu lagas det mat i varje kokgrop som finns i varje kåta. Det doftar aromatiskt av kryddor och kött. Alla är mätta och trygga. Det är bara några som klagar på ljuset. De är inte vana med ljusa kvällar. Vissa sitter bara ute och insuper denna vackra miljö.

Aila känner att hon måste gå ifrån allt. Sätter sig på en sten högt uppe på fjället. Faller i trans och ser att hennes lilla grupp kommer att växa ännu mera. Ser något dolt och svart långt där borta i sin trans. Får inte fatt på det. Varje gång hon närmar sig det svarta så hoppar det undan. Aila försöker igen att ta fatt det men det går inte. Hon får nöja sig med allt det ljusa hon ser. När den dagen är inne för att möta det svarta kanske hon har kommit på något råd för att skingra bort det?

Aila är åter i verkligheten och hör hur hennes barn skrattar. Det är pärlande skratt som får Ailas hjärta att svälla av stolthet. Tänk att hon är hemma i sin värld igen. Aila vet inte hur hon ska lyckas tacka gudarna för det.

Aila hör steg och Zando kommer fram till henne. Han lyser av manlighet. Zando lyfter upp Aila och snurrar runt med henne. Skrattar och blåser på henne. Aila ser hur han vill ha henne men först ska de göra en sak tillsammans.

Aila skär ett litet snitt i sin handled och ber Zando göra samma. Sedan beblandar de sina blod för att visa att de för alltid kommer att höra ihop.

Barnskratten kommer närmre och närmre. Aila och Zando tittar på varandra och skrattar. Zando säger att där försvann vår njutning. Aila svarar att vi kan gå hit i natt då barnen har somnat.

Aila ber Leca och Sali ska följa med henne och Doza och Lama får följa med Zando. Båda föräldrarna har påbörjat sin utbildning för sina barn.

Leca har verkligen lätt för att lära tänker Aila och det är hon som ska få min gåva att gå i arv via sina egna barn. Sali tänker mest på jakt.

Zando har berättat för Aila att Doza visar upp goda anlag för att bli en bra jägare. Lama är väldigt försjunken i tankar. Tittar och undersöker allt

Aila ropar på Zando och han stannar upp. Kan jag få med mig Lama och du tar med dig Sali? Men givetvis. Det blir nog mer än bra säger Zando.

Båda barnen byter skyndsamt plats hos sina föräldrar. Leca tar Lama i handen. Börjar förklara det hon kan. Sen säger hon:” Mamma; Lama måste också få en egen väska”. Så klart säger Aila men inte idag.”

Tänk så bra det kan bli tänker Aila. Varje barn är på rätt plats för att lära.

Ett helt år har gått. Aila har skyddat sig med örter för njuta vill hon men inga barn än på ett tag. Lägret har växt från att vara omkring tjugo personer till att de numera är trettiofem stycken.

Leca är en vacker ung dam i sin första knoppande blomning. Snart är det dags för hennes månblod att börjar rinna ur hennes kropp. Aila har sett hur de unga männen i lägret har börjat se längtansfullt på hennes vackra dotter. Zando har också sett det och de måste göra ett rådslag han och Aila för att skydda Leca från de unga männen.

Aila ber Leca komma med henne upp till fjället. Där sitter de på en varsin sten. Aila försöker förklara kärlekens konst på ett bra sätt utan att skrämma Leca.

Nu har Leca blivit till en kvinna när hennes månblod har börjat rinna.

Sommaren är kort, ljus och härlig. Allt går i sin gilla gång i detta läger. Aila och Zando vaktar på Leca så fort de har chansen.

Leca är mogen för att möta kärleken. Hon har smitit ut under ljusa sommarnätter. Gått långt för att få vara i fred med längtande tankar. Badat i fjällsjön. Legat naken på klipporna och låtit solen torka henne.

Vad Leca inte vet är att en ung man har studerat henne.

Nu har höstmörkret börjat komma och Leca sitter ensam och naken på en klippa. Hon hör inte stegen som smyger fram.

Hjärtat slår volter när hon ser en ung man titta fascinerat på henne. Leca känner en åtrå stiga upp i hennes kropp. Hon vill men törs inte röra sig.

Den unga mannen säger hest att han heter Solmo. Jag heter Leca säger Leca helt oblygt. Vad du är vacker säger Solmo. Jag har sett dig på avstånd hela sommaren.

Det luktar och doftar av ung kärlek.

Då plötsligt kommer Aila och Zando fram. Klä på dig Leca säger Zando hårt.

Aila drar sen iväg med sin dotter och Zando förhör den unga mannen. Zando blir förlägen och ber om ursäkt då han får höra Solmos berättelse. Förstår att detta är en ung man som inte vill tvinga sig på någon flicka.

Kom gärna ned till vårt läger någon dag för jag ser att du och Leca har fattat ett tycke för varandra. Solmo nickar och går iväg.

Leca får förmaningar av Aila. Fast när Aila hör Zandos berättelse om Solmo blir hon återigen mjuk och förstående mot sin förstfödda vackra dotter.

Leca blir strålande glad när Zando berättar att Solmo ska besöka henne i lägret. Flickan sover och drömmer om mannen som hon vill ge sin njutning till.

Dagen efter är Solmo på väg in till lägret.

Lecas hjärta slår volter av lycka.

Men vem har han med sig?


© Ljusletaren

13 januari 2020