Glädje och sorg är livets lott

Det har blivit ett vemod i Zandos ögon men han gör allt för att dölja det.

Aila känner sig sorgsen när även Lama har gett sig iväg.

Sali och Doza saknar också sina syskon men livet är livet och snart är det skratt och glam.

Även till Aila och Zando återvänder skrattet.

Det är äntligen ett lugn som infinner sig i hela lägret som numera består av sextiotre personer.

Deras renar är välmående och betar på sommar- som vinterplatser.

Aila fnittrar lite förläget inför Zando. Tar hans hand och lägger på sin mage. Än kan jag ta emot din säd Zando.

Zando blir glad men sen ledsen. Hur ska ditt hjärta orka med detta?

Jag hade kunnat förhindra detta men jag vill så gärna behålla detta barn som också är avlat av vår kärlek.

Zando ler men inombords ryser han av en förlamande känsla.

Ailas mage växer och växer och så här stor och tung har hon aldrig varit.

Olma har de dessvärre fått begrava i vintras men Aila har bett en klok kvinna komma till henne från Galos grupp.

Vad Aila inte vet är att Zando har även bett den gravida Leca komma med till dem. Händer något med Aila så kan även Leca mycket.

Den kloka kvinnan Inna och Leca kommer till lägret i god tid.

Nu händer saker!

Både mor och dotter får värkar samtidigt. Vem ska Inna bry sig om först? Leca förstföderska eller Aila med hjärtfelet?

Aila är stört envis. Min dotter går först för hon har hela livet framför sig.

Skicka in Zando och be att han tar med min läkeväska. Zando hämtar dig om det blir kritiskt.

Aila kämpar på. Ber om medicin under tungan. Håller Zando hårt i handen.

Lecas förlossning drar ut på tiden. Inna är rädd för att fostret har dött.

Äntligen kommer Ailas barn. Tvillingar. En pojke och en flicka.

En blek Aila ler mot Zando som ler tillbaka.

Leca föder äntligen sitt barn, en döfödd pojke.

Nu kommer Zando in till dem och säger att han håller på att förlora Aila.

Med ett leende på sina läppar hämtas Aila upp till sina gudar.

Det är en tung sorg som vilar över hela lägret.

Det är endast Inna som tänker rationellt. Hon lägger Ailas tvillingar vid Lecas bröst.

Zando är askgrå i ansiktet. Sorgen drar i hela honom.

Nu ordnas begravningar för Aila och Lecas barn. Det stora bålet tänds och de gråter och, de ylar och de dansar med tunga steg. 

Sorgen pågår i tre dagar och sedan är allt som vanligt igen.

Leca sköter om tvillingar som sina egna. 

Solmo har kommit till lägret och blir chockad då han får veta vad som har hänt. Går villigt med på att bo i detta läger så att tvillingarna kan bo kvar. Zando tackar Solmo för det. 

Leca säger att nu ska vi ha dop för de små. Skratta och minnas alla de kära som inte finns med oss längre.

Tvillingarna får namnen Sol och Måne.

Nu lämnar vi detta läger för alltid  mitt i deras glada dopfest.

Vem vet om någon eller några av Ailas barn vill berätta mer någon gång?

@ Ljusletaren 

19 januari 2020