Tragisk utgång. (Fiktivt)


Sofia kom upp till mig som jobbar på BUP (Barn- och ungdomspsykiatrin). Hon berättade denna tragiska berättelse.

Sofias barndom var svår. Hon hade en mamma som flyttade ofta hem till olika män. Där söps det och ingen brydde sig om Sofia och hennes två syskon.

Att hänga med i skolan var inte ens att tänka på. Fick Sofia en vän så var det återigen dags att flytta till ett nytt ställe och till en ny man i en ny stad.

Sofia hade aldrig träffat sin pappa. Han satt som oftast inne och då dömd för något nytt brott.

Spriten stal hon av sin mamma när hon kom upp i puberteten. Ingen märkte något för hon fyllde på med vatten i spritflaskan när hon hade tjuvade sprit.

Knarket kom fort in i bilden för Sofia.

Skolan gav hon helt fanken i.

Ingen brydde sig!

När hon var arton år blev hon med barn. Bestämde sig då för att bli en bra mamma. Flyttade ihop med barnets pappa. De levde ett bra liv i några år men sedan tog allt slut.

Sofia flyttade då till en egen lägenhet tillsammans med sitt barn. Mötte en ny man. Denna man var inte bra för henne men hon var så tokkär så hon brydde sig inte om det.

Allt började med hennes barn, en son. Mannen hon bodde ihop med tålde inte att se honom. Ofta gav han pojken örfilar. Sofia tyckte inte det var fel på grund av sin kärlek till mannen.

De flyttade från lägenheten in i en liten stuga som låg långt och avsides från andra människor.

Ingen märkte av det som hände och skedde i deras hem.

Mannen hade nu börjat med att slå hennes son. Sa Sofia emot så blev hon också slagen. Både mor och barn var ofta blåslagna.

Barnet var numera skräckslagen inför denna man. Han blev en sängvätare. Dessutom så förstärktes hans stamning sen förr. Stammade mest när mannen ville att han skulle säga att han var dum.

Sofia visste med sig att nu behöver hon hjälp för att försöka rädda sin son. Det var därför som hon satt mitt emot mig och började berätta sin historia.

Jag var godtrogen och lovade att hjälpa henne allt det jag kunde. Det jag inte visste var att alla handlingar ska bedömas och godkännas. Det tog för lång tid innan allt blev klart för att flytta på mor och son till ett tryggt boende.

En dag läste jag i tidningen att hennes son var död. Mannen hade slagit ihjäl honom.

Sofia fick inte hjälp i tid!

Varför mal alla beslutens kvarnar så sakta?

Är det så här det ska få gå till i vårt fina land?


@ Ljusletaren

4 maj 2019