Bortgjord (fiktivt)


Taxichauffören verkade pinsamt berörd över att det inte fanns någon som hälsade mig välkommen, inte en portier i receptionen.

Vad chauffören inte visste var att jag hade sagt till om det. Jag ville smita in på hotellet så osynligt som möjligt för de anställda. De visste mitt namn och det räckte.

Chauffören lyfter ut alla mina väskor och ställer de på en vagn med hjul. Jag betalar med mitt Visa kort och drar sen in vagnen och in i hotellets hiss.

Väl där uppe vid min svit står hotellchefen och önskar mig välkommen. Vi småpratar lite om hur jag vill ha det innan jag går in i sviten.

Champagnen står väl kyld på ett litet bord med linneduk plus mitt champagneglas. Jag går genast dit och slår upp lite av den guldiga och bubblande dyra drycken.

Jag kände mig lugnad. Smuttade på drycken medan jag inspekterade den lyxiga sviten.

Slår på värmen till bastun för jag fryser så att jag skakade. Fyller på ännu mera champagne. Njuter av utsikten ut mot vattnet.

Mobilen är avstängd sedan flera timmar tillbaka för jag vill gå igenom detta åter och återigen.

Äntligen är bastun varm och jag går in där och sitter och känner hur värmen tinar upp mig men inte mitt frusna hjärta.

Känner för att supa mig full för att glömma av det jag fick vara med om.

Jag har alltid haft ett bra självförtroende plus att jag trodde jag var en god människokännare men nu har jag verkligen fått mig en minnesbeta.

Min närmaste man i förtaget jag driver har förskingrat varje öre så nu är mitt företag i konkurs. Tur i alla fall att jag har fonder och aktier som kan hålla mig vid liv resten av livet. Plus att jag har pengar på banken.

Fast lyckan med att driva ett bra företag är bortfluget på en gång via denna min närmaste man. Jag som litade fullt ut på honom. Hur kunde han lura mig så?

Jag fick honom att erkänna allt. Han berättade att allt började samma dag som han hade börjat jobba i mitt företag. Ganska stora pengasummor förde han över till sitt konto. I och med att jag litade på honom så blev summorna större och större.

Han hade alltid bra förklaringar som jag köpte när jag frågade var företagets pengar hade används till.

Jag arbetade som en tok för att jobba upp den rakt nedstigande kurvan av förlorade inkomster till företaget. Hur jag än gjorde så dalade kurvan nedåt. Tillslut var jag tvungen att ta en expert till hjälp. Då först fick jag svaret.

Jag tog in min närmaste man i mitt kontor. Ställde honom mot väggen. Han bröt ihop och berättade om sina spelskulder. Pengarna låg mitt framför honom på ett papper och det var så enkelt att föra över pengar för att betala första skulden. Sedan var han fast. Han spelade för större och större summor och lånade större och större summor av företaget.

Jag blev i chock. Jag som hade bedömt denna man som ett säkert kort och litade på honom till hundra procent.

Inga pengar fanns kvar. Snart har detta nått skvallerpressen. Därför kände jag mig tvungen att åka bort för att tänka.

Vill jag framstå i pressen som en dum blondin som driver ett stort företag och som har blivit lurad av sin närmaste man? Ska jag anmäla denna man för förskingring men ändå få skratt bakom ryggen? Eller ska jag ta på mig skulden med att inte kunna driva ett stort företag? Då skulle mina manliga affärskollegor skratta stort.

Beställer upp en flaska champagne till. Känner berusningens varma framfart. Tankarna går varma. Olika scenerier spelas upp inför mitt inre.

Går och lägger mig och sover några timmar. Vaknar med ett beslut. Jag måste stå för det jag har gjort. Det är bara erkänna att jag litade för mycket på min närmaste man som körde slut på mitt företag.

Sätter mig upp i sängen och tar fram mobilen. Gör genast en polisanmälan om detta. Ringer min sekreterare om ber henne att ordna ett pressmöte på eftermiddagen.

Beställer upp frukost och samtidigt beställer jag hemresan.

Åker med en annan taxichaufför till flygplatsen.

Min sekreterare hämtar mig med sin privata bil. Vi åker genast till kontoret. Jag rabblar upp hur jag vill ha det och hon skriver ned det.

Pressmötet gick bra. Jag berättade hur jag har jobbat upp detta företag från scratch. Påpekar hur många år som företaget gick bra. Förklarar också att det känns surt att någon som man litar på för en bakom ljuset. Nu är det som det är och polisanmälan är gjord. Företaget i konkurs. Någon rekonstruktion blir inte gjord. Jag är femtio år och jag har andra saker att ägna mig åt i livet.

En journalist frågar vad jag ska göra? Först och främst ska jag tänka igenom detta mycket noga. Sen får vi se om det blir att starta upp något nytt företag eller om jag ska ägna mig till något som jag länge har vurmat för.

Vad är det frågar en annan journalist?

Öppna ett hem för hemlösa hundar och kattor. Djuren ljuger aldrig skrattar jag ironiskt.

Tror aldrig att någon utblottad och lurad företagschef fått sådana fina ord i pressen. De gick helt på min sida och framhöll mig som en mycket duktig affärskvinna.

Min närmaste man blev fälld och dömd. Pressen ondgjorde sig verkligen på honom och det bekymrar jag mig inte alls om.

Jag står på noll igen och känner tillförsikt för att öppna upp ett hem för alla hemlösa hundar och kattor i denna stad.

Lutar mig ned och pussar min hund på nosen och säger till honom att nu blir allt bra igen. Får en glad svansviftning och en slick på handen som ett glatt tack.


© Ljusletaren

18 oktober 2019

n