Ett livsöde eller ett livsögonblick i livet. (Fiktivt)

Vad ger Yvonne mest glädje har hon funderat på många gånger? Åren går och känslan av att det är det vardagliga som ger henne mest infaller allt oftare i hennes tankar.

En bal på slottet är ingenting att sträva efter för där är det mest bara nickedockor som vill blanda sig med adelns elit. Skrämmande sant men så är det faktiskt. Yvonne vet för hon var väldigt uppvaktad som ung och fick vid några tillfällen besöka stora tillställningar med societeten. Yvonne erkänner för sig att det var kul och mycket kul. Allt glimmade och lurade själar att det är så här livet ska vara.

Nu så här i efterhand så tackar hon för att förlovningen med en adelsman sprack. Erkänner att det blev många tårar plus stor besvikelse när han berättade att han har träffat en annan kvinna. Dessutom så kom hon från en adelsfamilj. Yvonne blev kränkt och mycket kränkt.

Yvonne träffade så småningom en man som gav henne allt han kunde. Hans bruna ögon tindrade när han såg på henne. De var verkligen tvillingsjälar och tyckte mycket lika om det mesta men det blev för mycket för Yvonne. Hon sökte utmaningar här i livet och det fick hon inte med denna underbara man. De skiljdes som mycket goda vänner. Ja, de är vänner än idag.

Yvonne fick för sig att södra Sverige var ingenting för henne så hon flyttade upp till Norrbotten. Där köpte hon ett litet  renoveringsobjekt, ett rött hus med ladugård. Det gick att bo i huset medan hon renoverade. Det tog ett antal av år innan Yvonne kände sig helt nöjd med sitt lilla hus.

Fast ensamheten tog tag i henne under den långa vintern så hon satte in en annons på en seriös dejtingsajt via datorn. Skrev lite allmänt om sig själv för man vet aldrig vem som kan skriva ett svar. Fotot av henne var riktigt nytt.

Yvonne blev bombarderad av svar. Fast en kontakt utmärkte sig bland alla andra. Så rätt detta kändes och så varm och go mannen ser ut. Bor dessutom inte så långt ifrån henne.

Yvonne tar mod till sig och svarar. Det blev ett väldigt mejlande och sedan telefonkontakt och till sist så möttes de. Det sa bara klick på direkten.

Mannen heter Gunnar och han berättade att han kan flytta till henne och ett hus långt ut i skogen är något som han har drömt om.

Gunnar flyttade efter ett kort tag in hos Yvonne i hennes lilla röda stuga. Båda tycker om att jobba med kroppen så de renoverade ladugården för till sommaren skulle de ha några får.

Yvonne tyckte att hon hade hamnat i en underbar dröm när allt flöt på så bra. Fast efter något år så var olyckan framme och Gunnar fick ett träd över sig i skogen där han avverkade för husbehov. Döden hade kommit direkt. Yvonne var otröstlig men fungerade som alla andra när något har hänt. Hon hittade igen ljuset och hon lär sig till slut att umgås med sorgen.

Nu sitter Yvonne här i sin röda lilla stuga och tittar på småfåglarna som hon utfodrar. Räven syns skynda förbi. Älgen vid skogens kant undrar om den vågar fram till saltstenen som Yvonne har satt upp.

Kokkaffet smakar bra liksom den hembakta drömrulltårtan. Yvonnes kissekatt Lady jamar och smackar i fönstret när hon ser på småfåglarna.

Livet är allt bra ändå tänker Yvonne. Jag har levt ett underbart liv och ännu är jag inte klar med mitt liv. En enda önskan har jag och det är att få dö här hemma.

Yvonne har som åsikt att hon har det bra som får se så mycket fint här ute i skogen. Detta är hög klass för mig och inte att tillhöra adeln. Jag har lärt mig att det är moder jord som säger mig det allra viktigaste här i livet. Fast jag tackar ödmjukt för allt som har hänt mig i livet. Det är det som har slipat mig till att bli den Yvonne som jag vill vara.


@ Ann-Britt Berglund

18 januari 2022