Tråkigt bud i julens månad. (Fiktivt)


Alltså dödsbudet kom fortare än vi hade anat. Blev helt i chock. Trots att jag visste vad som skulle hända så stannade världen upp.

Alla viktiga frågor löstes på olika sätt. Hur jag klarade det är något som jag inte förstår ens idag.

Begravningen skulle utföras strax före jul så att allt får lägga sig till julledigheten.

När någon fattas så blir det tomt och verkligen tomt. Fast långt där inne är inte lågan helt kvävd. Förnuftet förklarar och det är bara att inse fakta om detta var bäst. Ingen vill se någon ligga i plågor, så är det bara.

Denna person älskade livet. Tog till vara på varje sekund och minut. Det var en riktig berg och dalbana som utspelades i dennes liv.

Vi ska fira julen för denna bortgångna kära. Vi ska blomma ut. Vi ska fortsätta att pynta i julens tecken. Vi ska med andra ord fira livet och hedra denna person med att göra på detta vis.

Juleljusen ska brinna och om något ljus stiger och faller med sitt flämtande sken så vet vi att vår käre anhörige är med oss.

Vi ska höja glaset och skåla in julen med mat och olika gotter. Till Midnattsmässan på teve ska vi låta våra tårar rinna nedför våra kinder när vi är ett med mässan.

Hela julen ska andas av liv och glädje. Till Nyåret skålar vi in det nya året och tar med vår bortgångne i vårt tal.

Minns inte hur många tankar man tänker på en dag men jag vet att många av dessa tankar går till dig min kära anhörige. Känn dig hedrad och mycket älskad!

Livet ger och livet tar!

Låt oss minnas skratt och glädjen sen förr och blanda in det till dina egna komponenter i det nya livet utan din kära anhörige. Med andra ord … minns och lev livet.


© Ljusletaren

25 november 2019