Bugsey


Han var en gigant till hund. Mindre hundar backade bakåt så fort de fick syn på honom.

Stor och vacker var han och med ett sinne av guld. 

Jag smälte totalt när jag såg honom första gången. Min blick försvann in i hans vackert nötbruna ögon.

Stor som en kalv men gick ändå så lydigt bredvid mig.

Blev helt fascinerad när han kröp ihop för då blev han mindre än vår stora tik Tuffi. Hon var av blandras mellan schäfer och lite collie. 

Bugsey hette denna hund men fick smeknamnet Bugge.

Min mamma hade varit så ledsen när hennes hund dog. Smärtan var stor och det förstår nog alla som har tagit farväl av ett älskat husdjur.

Är man sjukpensionär så är kassan också skral. Vad gör man då? Man ringer till en veterinärstation och ställer sig i kö för en hund som ska avlivas.

Ett yngre par hade separerat och hade beställt tid för avlivning av Bugge. De såg min mammas önskan på veterinärstationen. Mannen sa att dit ska Bugsey.

Han och en kompis körde flera mil och lämnade hunden hos min mamma.

Först blev hon förskräckt på grund av hans storlek. Hon var van en collie och nu kom det dit en Leonberger.

Bättre kompis och snällare hund kunde min mamma inte ha fått. 

Tänk att människor vill avliva hundar när de är unga och friska?

Stort ändå att de gav bort honom gratis och skjutsade honom hem till min mamma.

Denna Bugge charmade jag och maken och vår hund Tuffi. Givetvis charmade han min mamma också.

Mamma och Bugge var ett vackert par ihop.

Han fick ett jättebra liv och det är nu många år sedan han gick ur tiden. 

Vila i frid älskade Bugge!

Ps Det kom en hund till efter Bugge men han blev tidigt vår hund när min mamma dog i cancer.