Samekvinnan Kaisa Lappalainen (Fiktivt)


Det var så spännande när jag fick höra berättelsen om gammelmormor när jag var liten så jag måste bara få delge er den.

Gammelmormor Kaisa Lappalainen hade ärvt sin mammas lärdomar som vandrat från släktskap till släktskap. Det handlade om allt från jojk till att resa via skilda världar. Det var läkekunskap och så mycket mera.

Nu hade denna sameby där Kaisa bodde fått veta att det skulle bli gruvnäring på en av deras boplatser.

Gruvbolaget var inte så lite fräckt för de hade försökt inmuta bästa boplatsen som lågt högt uppe på en fjälltopp. Det var just till den toppen som de drev alla sina renar för att få kalva i lugn och ro.

De hör hur tunga maskiner närmar sig allt mera. Kaisa känner att nu måste hon göra något. Hon gick ut och besvärjde deras mark med en osynlig gräns.

Hon var totalt utmattad då hon åter kom in i lappkåtan. Drack lite friskt vatten och la sig sedan på en renfäll och sov i timmar.

Nu ser alla i samevistet hur tunga maskiner har kommit upp till fjället. De ser en man springa och visa var de skulle börja gräva.

Alla arbetare sätter igång med att riva och slita i marken. Moder Jord suckar av ångest och blåser ut sin ilska över arbetarna. Vilken storm det blev och just bara där arbetarna var.

När stormen har bedarrat försöker de med att gräva igen men nu” jädrar” är Moder Jord arg. Hon ryter och skallrar och ett jordskred är nu på väg mot arbetarna.

Gruvarbetarna springer för livet mot samelägret men det går inte att komma över den osynliga gränsen till deras läger. Det försöker längre upp och längre ned men det är stopp. Vad pågår det för något här uppe ryter gruvbasen högt? Inget svar så klart.

De springer mot jordskedet som kommer allt närmare dem. Som i ett under så delar jordskredet på sig. De ser en öppning och springer mot den. De springer igenom öppningen som också visar dem raka vägen ned till byn.

De vänder sig om och ser att Jordskredet kommer efter dem i en hiskelig fart.. Nu spöregnar det dessutom. Det är gungfly på myren. De springer med livet som insats.

Till slut så når de byn nedanför fjället. Byborna tittar förvånat på dem och frågar vad som har hänt?

Arbetarna skriker att de ska rädda sig för de har ett jordskred bakom sig.

Nu mörknar hela himlen och regnet forsar ned även här i byn. Jordskredet är nu mycket nära byn men når endast fram till gruvbolagets baracker.

Jaha säger Stein till de sina, nu har Kaisa åkallat hjälp för att få ha sitt sameland i fred. Stein skrockar förtjust. Få se om gruvbolaget ger sig eller hur det går?

Alla maskiner på fjället har gått under i rasmassorna. Gruvbolagets baracker är totalförstörda.

Gruvarbetarna vägrar att sätta sin fot på detta fjäll igen.

Kaisa vaknar i sin lappkåta. Ler stort.

Gruvbolaget gav upp. De flyttade till ett annat prospekt flera mil bort. Där fanns inga samevisten. Där fick de sin gruva för att bryta malm.

Min gammelmormor har mycket mer att berätta men det tar vi en annan gång. Behöver jag säga att Kaisa Lappalainen blev ett känt namn? Dessutom så jojkas det om hennes bravader än idag.


© Ljusletaren

1 mars 2019