Skogskojan i skogen (Fiktivt)


Alltså än idag så känner jag skräcken av mitt möte med en närgången mus. Allt började så bra med att vi alla hade varmt och skönt i vår skogskoja. Ni vet värmen var så där skön att man blir dåsig.

Klaras röst letade sig in i varje por. Hon rår inte för det vår kära vän Klara men rösten är pipig och låter envist irriterande när hon pratar.

Jag tänkte hela tiden att kan du inte tystna en stund och låta Anders med sin sammetslena röst få berätta vidare, men sådan tur hade jag inte.

Vi är tre par som är sammansvetsade sedan länge. Weekenden känns betryggande bara Klara slutar att prata någon gång.

Stefan tröttnar först på Klaras malande och säger att ska vi göra upp en eld där ute? Alla reser sig och går ut.

Fort samlar vi ihop torrt ris och snart flammar vackra eldsflammor upp mot den mörka himlen. Stjärnorna gnistrar och jag har verkligen kvicknat till ute i den kalla höstkvällen.

Vi grillar korv och stämmer upp i olika stämmor av sång runt elden. Det känns nästan som sista april.

Snart är det läggdags och alla gör sig i ordning för natten.

Jag och Anders lägger våra sovsäckar bredvid varandra i ett hörn i kojan. Sedan så ligger vi alla utspridda på golvet.

Jag tycker om att ligga nära väggen och veta att Anders skyddar mig om något skulle hända.

Snart sover alla. Jag känner att någon krafsar lite lätt på min sovsäck. Tänker det är väl Anders som vill ha närkontakt. Somnar om.

Då känner jag något gå efter mitt ben. Jag gallskriker. En liten mus kommer med raketfart ut ur min sovsäck. Jag tänker på smittorisken och ryser av obehag.

Alla har vaknat och undrat vad det är. Ta ut råttan skriker jag högt och darrar av obehag.

Det blev en livlig jakt på den lilla musen. Den var smart och kröp fort ut i det lilla hörnet där jag hade min sovsäck.

Här ligger jag inte i natt säger jag argt. Vet ni hur obehagligt detta var. Jag vill hem och duscha. Anders kramar om mig och säger att jag ska följa dig ned till sjön så att du kan tvätta av dig. Sedan så bäddar vi i bilen och tar min sovsäck som ett täcke över oss. Jag nickar och gör som han säger.

Givetvis så gick de andra paren in i sina bilar och sov också.

Vi åkte till stugan fler gånger men då hade vi laddat råttfällor plus att vi låg i sängar och inte på golvet och absolut inte i något hörn.

Alltså känslan av att ha en mus på sitt ben det är bara så äckligt att jag ryser av det än i dag.


© Ann-Britt Berglund

22 november 2021