Vad har hänt i det röda huset (fiktivt)


Detta röda hus tittar jag alltid på när vi kör förbi det. Hänger en krukväxt i fönstret som inte har sett vatten på många år. Ladugårdstaket har rasat in en snörik vinter. Inga spår in eller ut från tomten.

Den röda trägrinden är och förblir stängd.

Tänk att detta hus står så orört! Det är som huset väntar på att människan som bodde där ska återvända.

Inga småhundar rör sig längre inom det röda staketet som går runt människans väl tilltagna täppa.

Har sett att det är en människa i denna by som pyntar efter årstidens växlingar i järnhinken som står bredvid den röda trägrinden. Man blir glad över att någon bryr sig.

Hur i hela friden kan ett hus bli så ensligt tomt på en gång kan jag fråga mig? Men svaret fick jag till slut.

Människan lämnade allt under en natt. Stuvade in hundarna i bilen och åkte sin väg.

Folk i byn var fram och knackade på dörren men ingen var där. De kikade in genom alla fönster för att se så människan inte hade blivit sjuk eller rent ut sagt var död.

Skvallret i byn började på samma gång som människan lämnade huset.

Fast man anade att människan bara hade gett sig iväg när hundar och bil var borta. För säkerhets skull ringde de polisen. De visste ingenting.

Dagar och nätter gick och inte ett livstecken från denna människa.

Man lämnar väl inte bara hemmet på detta sätt utan att meddela grannar? En granne i byn brukade alltid ställa upp om det behövdes vattning av krukväxter och att hämta in post. Fast nu visste inte heller denna granne något?

Det har gått flera år och ingen in byn har hört något!

Plötsligt en morgon så kommer en kvinna med hela sitt följe till byn. De har en låssmed med sig som dyrkar upp låset till människans hus. Alla är inne i huset en kortare stund. Alla utom en kör i väg i sina bilar.

Personen som är kvar går från hus till hus för att samla in lite information om denna människa. Byborna säger som det är att denna människa är en människa som de saknar och att de undrar vad som har hänt?

Personen säger att han inte får säga något om detta men att allt detta kommer snart att få sin lösning.

Lokalbladet har julafton för nu har de något att skriva om. Äldre kvinna i pensionsåldern har försvunnit sedan fem år tillbaka. Polisen har spårat henne ned till södra Sverige. Där har hon bott hos olika släktingar under denna tid. Släktingarna tyckte det var konstigt att hon på den sista tiden har lämnat hund efter hund till sina olika släktingar.

Kvinnan hade berättat för dem att hon har skulder och stora skulder så Kronofogden tog hennes hus. Nu är de oroliga att hon ska göra något och har kopplat in poliser med mera.

Alla försöker att söka efter henne. Det söks överallt där det kan tänka sig att hon har åkt. Till slut så hittas hennes röda bil utanför byn där hon en gång har bott. Grannarna blir oroliga och går skallgång och precis i sista sekunden hittas hon efter en skogsväg där hon är på väg att fästa repet i ett träd.

Hon skakar av ansträngning och gråter och säger hela tiden att vi ska låta henne dö. Vi kramar om henne och kör henne så fort vi kan till vården. Där remitteras hon vidare till ett lasarett.

Kvinnan får den hjälp hon behöver. När hon ska skrivas ut från psyket så har vi i byn frågat om anstånd på hennes skulder. Kronofogden går med på det. Vi hoppas att kvinnan klarar av att leva snålt under fem år?

En släkting har samlat ihop hennes småhundar och är på väg upp med dem. Vi i byn har städat kvinnans hus och gjort det bebott igen. Ladugårdstaket är en annan femma. Det klarar hon sig mycket väl utan.

Kvinnan tappar ordföret när hon ser vad vi alla har gjort för henne. Vet inte hur hon ska tacka oss. Vi säger att nästa gång det går dåligt så hör av dig i tid. Vi bybor håller ihop!

Nu är det en fröjd att åka förbi detta hus. Det ryker ur skorsten. Fräscha blommor i fönstren. Glada småhundar som skäller glatt på allt och alla.

Nu är hennes skuld betalad och allt är som det ska vara i denna by.


© Ljusletaren

1 november 2019